Allt sitter i huvudet
Igår var det dressyrträning igen, efter fyra dagars vila. Ariel var laddad kan man säga. ;-) Vi skrittade ut på grusvägen under lite protester, hon ville hellre in på ridbanan direkt. Det var med spetsade öron hon gick in dit sedan och när jag gjorde ett försök att jogga fram blev det rätt så överilat. Jobbade lite med övergångar trav-skritt-halt och fick till det hyfsat bara jag kom ihåg att andas och spänna magen. Sedan var det vår tur att ha P:s ögon på oss.
Vi började med att trava på volten, där P ville få Ariel att dämpa traven. Det var lite väl snabba, korta steg då Ariel var så ivrig, vi vill ju att hon vilar på steget och travar i rätt takt. Hittade rätt takt ganska snabbt och då blev det öka och minska volten. Tänka på högerbogen hela tiden, i vänster varv hålla henne rak och i höger varv tänka lite sidförflyttning. Blev bättre och bättre!
Sedan jobbade vi med att flytta ut bakdelen i skritt i bägge varven. Jag fick lite hjärnsläpp och Ariel ställde direkt upp på att vara förvirrad fjordhäst. Hon gör verkligen exakt vad jag ber henne om. ;-) När jag väl fick till det med hjälperna var P på mig igen om att jag INTE får göra det för svårt för oss. Jag vill gärna ha alldeles för höga krav och då blir det mer jobbigt än vi behöver just nu. Ariel var fantastisk på att följa mina hjälper, finaste tjejen! Fick några steg här och där som verkligen kändes häftiga. :-D
Fortsatte i trav med samma tänk och där blev det lite svårare för mig att känna vad bakdelen gjorde. Satt ned i traven (hur lätt som helst ju!) och fick förlita mig på P:s uppmuntrande ord, för jag hann inte riktigt med mig. :-P
Sedan blev det galopp! Fick en ganska bra känsla i vänster varv, men i höger känns det verkligen som vi skall välta. P tyckte att jag skulle tänka fyrkant istället för volt. Hm... Konstig idé, men okej då. Fyra raka spår och så svänger vi väl när vi svänger.
Det fungerade.... Helt, helt sjukt! Plötsligt sitter jag rakt på Ariel, rider henne rakt fram (min upplevelse) medan P ser hur vi galopperar mjukt och fint på volten. Hurra vad vi är bra! P förklarade sedan att Ariel verkligen går dit jag tittar, så när vi rider på volten och jag tittar allt längre in i mitten, ja då snävar hon in volten och det känns som vi skall välta.
Jag kunde sedan jogga av en oerhört fin häst, som bara flöt fram i traven. Ååååh vad jag älskar den hästen! <3 Skämtade lite med P sedan, att jag främst behöver en psykolog som får mig att tänka annorlunda. Men P ställer upp som kombinerad psykolog och tränare, så det känns bra. ;-)
Skrittade av i sällskap med M på Putte och en tjej jag inte vet namnet på på Matilda. De fortsatte skritta bortåt när jag vände, men Ariel var nöjd med att gå hemåt igen. Duschade av henne och sprayade med flugspray innan hon fick återvända till hagen igen.
Skänkelvikning i trav
I lördags var det träning igen. Vi skrittade fram ute och hann även jogga lite på ridbanan. Hon blir så himla fin så fort hon kommer in på banan, vet att det är fokus matte som gäller och bara dansar. <3
Vi började med att få igång bakbenen, genom att göra skänkelvikning i trav. Vände snett igenom, lättridning trav första biten, sedan räta upp hästen, nedsittning trav och skänkelvikning. Fokus egentligen mest på att få henne att flytta i sidled, men med mer korrekt skänkelvikning åt vänster efter några varv. Åt höger är det fortfarande svårare, där vill gärna bogen smyga iväg i förväg.
Det är fascinerande att sitta ned på henne, jag sitter mycket bättre än jag trodde. Men så får jag hålla ett bekvämt tempo också. ;-) P är noga med att vi inte tränar på för många saker samtidigt, det får inte bli för svårt, bara roligt.
Sedan återvände vi till voltarbetet, men den här gången mitt på ridbanan istället för i bortre hörnet. Dvs jag fick klara mig med bara två "väggar". ;-) Tempoväxlingar i trav, där hon blev grymt fin i vissa steg när jag kortade. Jag måste bara tänka ännu mer på att spänna magen och våga bromsa så hon nästan går ned i skritt. Det gör ju inget om det råkar bli skritt något steg, det är ju ingen tävling utan träning för att få ett bättre register och starkare bakben.
Sedan galopperade vi. Jag fick en tillsägelse, för jag envisas med att kräva mer än vad som är nödvändigt. Just nu är målet att få igång galoppen och hålla den på volten tills jag väljer att bryta av. Jag trixar och krånglar till det genom att försöka få henne att gå ställd samt på exakt det voltspår jag bestämt. P påpekade att det är för tidigt med sådant, just nu måste vi bara få igång galoppen och lära både mig och Ariel att vi faktiskt kan hålla igång galoppen. Jag måste rida mindre och åka häst mer. :-P
Vi lyckades med flera fina fattningar, när jag inte krånglar till hjälpgivningen utan bara sitter med. P konstaterade sedan att när jag slutade rida och åkte med istället, så lyckades vi galoppera flera varv i galopp. Heja oss!
Sedan fick jag jogga av Ariel ett par varv innan halvtimmen var slut och vi skrittade av ute på grusvägen. Ariel var så nöjd med sig själv. Duschade av henne och sedan fick hon rulla sig njutningsfullt i hagen. :-)
Slängtrav och höger bog
I söndags var det dags för träning igen. Skrittade fram längs gräsvägen mot Hammar och vände efter tio minuter. Frågade P när vi kom in på ridbanan om hon ville ha oss framskrittade eller framridna egentligen. Fick till svar att det spelade mindre roll, så jag kommer i fortsättningen rida fram i alla gångarter om jag har mer än tio minuter tillgodo, annars skrittar jag bara fram.
Vi började att jobba på volten i trav igen. Först fokus på att följa voltspåret, försöka få in högerbogen i vänster varv och ut den i höger varv... Konstaterade snabbt att jag inte behöver byta spöhand, för spöet behövs i höger hand hela tiden, för att kunna förstärka högerskänkeln när bogen rymmer. ;-)
Ökade och minskade volten med samma fokus, upplever att hon blir lättare att komma åt när volten är mindre. Sedan gjorde vi tempoväxlingar i trav, där P glatt konstaterade att Ariel faktiskt hade en växel till i traven, hon kan länga sig bara hon balanserat upp sig tillräckligt. :-) Tempoväxlingarna var så nyttiga, även om det ibland känns som att hon skall ramla ned i skritt. Jag valde att sitta ned i den långsamma traven, tycker det är svårt att inte driva på henne med sitsen när jag rider lätt.
Sedan galopperade vi! Fick en mycket bättre känsla än sist, visst upplever jag det fortfarande som att vi rusar i full fart runt och liksom lutar inåt i volten, men tydligen ser det inte ut så och jag får försöka ignorera den känslan. Kom åt henne bättre den här gången och P tyckte galoppen redan blivit mycket bättre. Jag kunde bestämma mer när vi skulle bryta av än förra gången, då var det Ariel som tröttnade och började trava. Att komma tillbaka i en bra trav är dock svårt, det blir så överilat i början och sedan tappar hon traven. Men vi har ändå gjort framsteg redan. :-)
P tyckte inte jag kunde kalla galoppen för busgalopp, eftersom den var sansad. Jag försökte då hävda att Ariel i alla fall travade i slängtrav, men det var också fel. :-P Så jag fick nöja mig med en något obalanserad trav och galopp. ;-)
Kunde lägga ned henne lite i traven också, även om jag tyckte hon blev lite för överilad ibland. Skrittade sedan av samma väg som jag skrittade fram, lite enformigt men Ariel var nöjd. Tillbaka i stallet blev det avduschning precis innan det började regna. ;-) Ariel fick till sin glädje gå ut i ny hage, så hon var mycket nöjd med mera gräs.
Nu blir det ingen träning förrän på lördag (28/6), men sedan blir det intensivt. Planen är dressyrträning 2/7, ridläger (2 pass/dag) 5-6/7, hoppträning 9/7 och pay and jump 13/7. Givetvis under förutsättning att det känns bra med hoppningen. Vi kommer dock nöja oss med att hoppa 40 cm såhär första gången. SKOJ!
Träna på busgalopp
I torsdags var det premiär för dressyrträning för P. Första träningen på mer än två år för Ariel. Jag har ridit Hampus för P, så vi var inte nya för varandra.
Skrittade ut längs klätterstigen innan träningen, så Ariel var ordentligt framskrittad när vi kom in på ridbanan. Berättade lite kort om Ariel, att hon varit mammaledig och skadad, så vi inte gjort något vettigt på två år. Innan dess var jag inte helt säker på vad hon skulle bli för häst heller, så grundutbildningen var lite ojämn om man säger så.
Vi fick börja med att trava på volten, hålla voltspåret samt minska och sedan öka volten igen. P tyckte att Ariel var fin, men varför hade hon inte lika bra gångarter som Hampus. ;-) Snacka om att man skulle vilja kombinera de två hästarna. :-P
Sedan blev det galopp, lite obalanserat och studsigt ungefär ett halvt varv. Förklarade för P att vi är hopplöst dåliga att galoppera på volt, så jag fick order om att strunta i voltstorlek, böjning etc och bara koncentrera mig på att hålla galoppen. Det blev lite busgaloppskänsla, bara att rejsa på, ju fortare desto lättare för Ariel att hålla igång. ;-)
Det kändes skönt att rida för en tränare som inte gjorde så stor "sak" av våra bekymmer, utan gav oss en uppgift vi faktiskt klarade av. Hon tyckte det skulle vara skoj att fortsätta jobba med Ariel, då det säkert går att plocka fram lite mer gång i henne när hon blivit starkare. Framförallt bakbenen måste stärkas mer.
Men konstigt vore annat, när hon tränats upp som distanshäst tills hon var fem, sedan varit mammaledig och skadad i över två år..
Vi var nöjda bägge två när vi skrittade av längs grusvägen. Ariel fick sig en dusch efteråt och gäspade en hel del. Längtar redan till nästa träning!
Dressyrträning med flow!
Igår hade jag utsläppet, ett lugnt sådant då tre hästar var på tävling. De andra hästarna var snälla och lätta att ta ut i hagen, sådant tycker jag om. :-) Mockade och rengjorde foderhinkarna innan F dök upp och undrade om vi skulle träna först eller om hon skulle motionera sin häst först. Så jag hämtade in Ariel från hagen och gjorde klar för ridning.
Bytte sits på sadeln, från G3 till G4 som skall ge mer stöd och vara mer "dressyrlik". Sedan bytte jag stigbyglar också och kortade upp stiglädren till sista hålet. Ariel fick dressyrtränset på sig, med sitt superfina pannband. Jag har bestämt att det skall användas även till vardagsträningar, så vi får visa upp det lite oftare. ;-)
Skrittade fram i tjugo minuter innan jag mötte F på ridbanan. Jag förvarnade om att vi testade ny sits på sadeln, men faktum var att det kändes superbra. Jag kände mig stadig i sitsen, rätt placerad i sadeln och ändå nära hästen. :-) Däremot var stiglädren för långa, så det får bli att göra nya hål...
Började med att jogga fram runt hela paddocken, när Ariel blev lite för ivrig skulle jag lugna med sitsen. Sedan gjorde vi tre serpentinbågar med övergång mellan skritt och trav på medellinjen. Där måste jag bli lugnare och inte stressa in Ariel i traven. Vidare måste jag vara noga med att ställa henne inåt, hon vill gärna titta utåt (eller någon annanstans....) och då tappar hon balansen och därmed takten. När jag fick hennes huvud mjukt inåt märktes det direkt skillnad på steget och hon jobbade bättre i form också.
Sedan blev det stora travvolter ett par varv, men det gjorde hon så bra att vi gick vidare till att göra en travvolt i varje hörn. Blev ungefär 10 meter i diameter på volterna och redan det visar att Ariel fått bättre balans och kroppskontroll sedan senaste dressyrträningen (fem månader sedan!). Även här var jag tvungen att ha koll på ställningen samt se långt fram när jag red. Ibland trycker hon in ytterbogen och då måste jag vara beredd och parera med innerskänkeln. Likaså måste jag vara lika noga med slutet på volten som början...
Sedan provade vi galopp! Jag var väl lite skeptisk innan, men faktum var att Ariel presterade helt fantastiska fattningar, väl undersatta och i balans. Vi galopperade längs långsidan och faktiskt också några kortsidor. Det som var viktigt var att jag (även här) inte stressar henne, jag rider på ett bra sätt på långsidorna men sedan blir det flax-flax på kortsidorna. :-S
F tyckte att vi, i och med att underlaget inte var perfekt, inte tvingar Ariel att hålla galoppen, utan hellre ge henne möjligheten att galoppera så länge hon kände sig i balans och hellre be om ny galopp om hon bryter av. Det fungerade riktigt bra och vi fick till bra galopper i bägge varven. Heja oss!
Sedan måste jag fortsätta att jobba med att jag bestämmer när vi slutar jobba och inte hon. Så om jag bryter av galoppen så skall hon inte ramla ned i skritt, utan hon skall fortsätta i en energisk trav tills jag vill ha skritt. Sedan skall den skritten också vara energisk. Jobb, jobb, jobb med andra ord! Ariel arbetade på bra och var verkligen en toppenhäst att rida! Hon bjuder till så mycket själv och när hon blir lite lat så tar hon rättning direkt jag säger till. Fintjejen!
Vi avslutade med att jogga av i trav på 3-4 serpentinbågar. Sedan skrittade vi av i skogen en halvtimme innan Ariel fick återvända till hagen. Hon var svettig, men det mesta hade torkat då vi skrittade av. Men så nöjd och glad. :-)
När hon fått gå ut i hagen och rulla sig torr (...) så lunchfodrade jag alla hästarna och tog sedan hand om utrustningen. Därefter blev det lite allmänt pyssel, städade stallskåpet och rengjorde distansstigbyglarna ordentligt. Avslutade med att städa i omklädningsbaracken, så nu kan jag vistas där med gott samvete. ;-)
Sedan fick jag skjuts hem av snälla M så jag var hemma redan vid tretiden. :-)
De saker vi jobbade med på dressyrträningen kommer jag nu ha som "läxa" tills allt flyter på bra, då bokar jag ny träning med F. Förhoppningsvis ganska snart, så det inte blir flera månader emellan. I fjol red jag för F 28/2, 18/6 och 12/9. Alldeles för sällan, även om det blev lite dressyrträningar på Bärf också...
Dressyrträning på bortaplan
I förrgår hämtade jag in en ganska ointresserad Ariel från hagen. De hade fått hösilage i hagen och givetvis är mat mycket viktigare än matte. ;-) Men hon följde ändå med mig in och fick sig en avborstning. Sedan åkte utrustningen på och vi gav oss iväg mot Bemersberg.
Ariel var ganska tittig och på tårna, hon skrittade dit jag ville men inte med någon större entusiasm. Vissa ställen var lite extra farliga (som grävmaskiner) men vi tog oss förbi utan några större protester. Väl framme vid ridskolan blev hon lite ivrigare, eftersom hon såg några andra hästar. Vi stannade till vid ridhuset och jag satt av. Det blev en halvtimmes vila då vi var lite tidigare till lektionen.
Satt upp fem minuter innan vår lektion skulle börja, men den före drog ut på tiden, så vi blev lite senare än planerat. Skrittade och travade lite i ridhuset, Ariel var lite nyfiken på speglarna...
Sedan fick vi presentera oss för tränare J, jag berättade att Ariel var fyra år men ganska sent född och att vi även tog det ganska lugnt med utbildningen då hon skall bli distanshäst i första hand. Förklarade att det viktiga för mig var en lydig och smidig häst, inte en som kan tävla dressyr. ;-)
Vi fick skritta och trava på volt, med koner utplacerade för att underlätta för hur stor volten skulle vara. Ariel arbetade på så himla bra, ville verkligen göra sitt bästa. Hon gick i form fler steg än tidigare, men som J påpekade så orkar de ju inte riktigt jobba i form några längre stunder när de är unga.
Jag fick fokusera på att få med yttersidan i vändningarna och därmed använda ytterskänkeln en hel del. Samtidigt fick jag passa så Ariel inte drog sig för mycket inåt i volten, då skulle innerskänkeln jobba. Ja, plus att händerna förstås hade lite olika uppgifter. Det var inte så lätt som det lät. :-P
Vi avslutade med lite galopp, där vi faktiskt lyckades hålla galoppen både två långsidor och en kortsida. Heja oss! J gav mig precis samma råd som F, ut och galoppera och låt henne blåsa på ordentligt... Hehe, de där busgalopperna blir vi visst aldrig av med. ;-)
Sedan var det en genomsvettig men glad Ariel som fick skritta hemåt. Jag var mest nöjd med att det blivit miljöträning, jag tror faktiskt att F kan ge oss minst lika bra träning på hemmaplan. Men det är alltid roligt att testa nya tränare (om inte annat så man vet att man har det bra hemma...).
Efter en timmes skritt där Ariel mest ville takta och skynda sig iväg (suck!) så var vi hemma i stallet igen och hon fick sig en välbehövlig dusch. Jag klurar lite på om jag skall klippa henne redan nu, eller om jag skall avvakta och se om det räcker med att vädret blir svalare framöver.
Ariel var ganska tittig och på tårna, hon skrittade dit jag ville men inte med någon större entusiasm. Vissa ställen var lite extra farliga (som grävmaskiner) men vi tog oss förbi utan några större protester. Väl framme vid ridskolan blev hon lite ivrigare, eftersom hon såg några andra hästar. Vi stannade till vid ridhuset och jag satt av. Det blev en halvtimmes vila då vi var lite tidigare till lektionen.
Satt upp fem minuter innan vår lektion skulle börja, men den före drog ut på tiden, så vi blev lite senare än planerat. Skrittade och travade lite i ridhuset, Ariel var lite nyfiken på speglarna...
Sedan fick vi presentera oss för tränare J, jag berättade att Ariel var fyra år men ganska sent född och att vi även tog det ganska lugnt med utbildningen då hon skall bli distanshäst i första hand. Förklarade att det viktiga för mig var en lydig och smidig häst, inte en som kan tävla dressyr. ;-)
Vi fick skritta och trava på volt, med koner utplacerade för att underlätta för hur stor volten skulle vara. Ariel arbetade på så himla bra, ville verkligen göra sitt bästa. Hon gick i form fler steg än tidigare, men som J påpekade så orkar de ju inte riktigt jobba i form några längre stunder när de är unga.
Jag fick fokusera på att få med yttersidan i vändningarna och därmed använda ytterskänkeln en hel del. Samtidigt fick jag passa så Ariel inte drog sig för mycket inåt i volten, då skulle innerskänkeln jobba. Ja, plus att händerna förstås hade lite olika uppgifter. Det var inte så lätt som det lät. :-P
Vi avslutade med lite galopp, där vi faktiskt lyckades hålla galoppen både två långsidor och en kortsida. Heja oss! J gav mig precis samma råd som F, ut och galoppera och låt henne blåsa på ordentligt... Hehe, de där busgalopperna blir vi visst aldrig av med. ;-)
Sedan var det en genomsvettig men glad Ariel som fick skritta hemåt. Jag var mest nöjd med att det blivit miljöträning, jag tror faktiskt att F kan ge oss minst lika bra träning på hemmaplan. Men det är alltid roligt att testa nya tränare (om inte annat så man vet att man har det bra hemma...).
Efter en timmes skritt där Ariel mest ville takta och skynda sig iväg (suck!) så var vi hemma i stallet igen och hon fick sig en välbehövlig dusch. Jag klurar lite på om jag skall klippa henne redan nu, eller om jag skall avvakta och se om det räcker med att vädret blir svalare framöver.
Galopp även i dressyren
Igår hämtade jag en ganska ren Ariel från hagen. Hon hade hittat en stor fyndighet med spätt gräs och var så lycklig att hon inte kom på inkallning. Men hon följde ändå snällt med när jag tagit på grimman, även om det var ett par längtansfulla blickar på gräset...
I stallet blev det avborstning och påklädnad. Dressyrtränset och boots fram, inga egentliga konstigheter. Sedan skrittade vi ut en sväng och som vanligt är hon väldigt seg bortåt och väldigt pigg hemåt. ;-)
Det blev rask skritt in på ridbanan, där vi travade runt litegrann och faktiskt galopperade en raksträcka också. Hon fattade direkt på hjälpen, så jag kände mig riktigt nöjd. Sedan kom F och lektionen satte igång.
Vi började med att jobba med skritten, först skulle hon bara ha en taktmässig, lugn skritt med mycket energi. Direkt började Ariel att jobba i form och F berömde massor. Det är så lätt att rida henne när hon hjälper till så mycket själv. <3 Vi fortsatte med lite halter, där energin från skritten skulle fortsätta in i halten, så bakbenen hamnade mer under henne. Efter lite träning fick vi till det hyfsat, även om jag inte känner någon skillnad. ;-)
Sedan gick vi vidare till traven, där jag skulle kräva mer tempo (förstås...) men bibehålla takten. Vi jobbade en del på volten och när jag fick till trampet i inner stigbygel och Ariel fick ställningen i nacken så gick hon plötsligt i form även i trav! Jag blev så himla stolt över henne och F öste beröm över henne. Underbara häst som vill jobba med matte...
Så var det dags för galoppen. Jag var lite tveksam när F tyckte att vi skulle galoppera på volten, men okej då... Efter några halvdana försök där vi galopperade kanske ett kvarts varv innan det blev trav, satte F fingret på vad som händer. Dels är det så att jag spänner mig så mycket att jag hamnar ovanpå sadeln (jo, det vet jag ju), men så fort jag inte har stöd i tygeln saktar Ariel av. Så läxa till nästa dressyrträning blir att jobba med galoppen utan att jag har stöd, dvs hon skall få galoppera med huvudet helt fritt. Hon kan ju gå så i skritt och trav, så det är bara en ovana från oss bägge två.
Därefter gjorde F något jag först var skeptisk till. Hon tog fram långpisken. Förklaringen var att jag inte klarar av att driva Ariel i galoppen så länge jag spänner mig och därmed måste någon annan driva så Ariel fortsätter galoppera och jag har en chans att faktiskt slappna av. Ariel vände direkt ett öra till F när hon såg långpisken. Bäst att lyssna ordentligt...
Nu behövde F faktiskt bara driva på med långpisken en gång, sedan räckte det att hon hade den i handen och pekade med. Ariel vet precis vad pisken betyder och lyder utan att behöva någon klatch i luften... Men det som hände var att Ariel bibehöll galoppen 1-2 varv på volten vilket gav mig chansen att slappna av och faktiskt komma ned i sadeln. Tricket fungerade och plötsligt hade jag en helt annan känsla. Ariel galopperade mjukt runt, runt och jag följde med! Lycka!
När vi upprepat några gånger i vardera varv hade jag en häst som fattade direkt på hjälpen hela tiden och verkligen var igång i galoppen. Det var ett helt annat driv än jag känt tidigare när jag ridit henne, men samtidigt så har jag ju inte kommit ned i sadeln så jag kunnat känna på galoppen heller.
Där nöjde vi oss för dagen och en mycket nöjd, men lite flåsig och svettig Ariel fick skritta av. Finaste tjejen! F var också väldigt nöjd med henne, tror hon gillar Ariels inställning till att jobba med matte. Planen nu är att hoppa på onsdag, antingen tömköra eller galoppera på torsdag och sedan rida nästa dressyrträning på måndag. Längtar redan!
Ariel fick sig en härlig dusch innan hon fick återvända till hagen. Jag lullade på lite och plockade i grejer, det var så skönt att inte behöva stressa iväg och ändå var jag klar med allt innan klockan två. :-)
I stallet blev det avborstning och påklädnad. Dressyrtränset och boots fram, inga egentliga konstigheter. Sedan skrittade vi ut en sväng och som vanligt är hon väldigt seg bortåt och väldigt pigg hemåt. ;-)
Det blev rask skritt in på ridbanan, där vi travade runt litegrann och faktiskt galopperade en raksträcka också. Hon fattade direkt på hjälpen, så jag kände mig riktigt nöjd. Sedan kom F och lektionen satte igång.
Vi började med att jobba med skritten, först skulle hon bara ha en taktmässig, lugn skritt med mycket energi. Direkt började Ariel att jobba i form och F berömde massor. Det är så lätt att rida henne när hon hjälper till så mycket själv. <3 Vi fortsatte med lite halter, där energin från skritten skulle fortsätta in i halten, så bakbenen hamnade mer under henne. Efter lite träning fick vi till det hyfsat, även om jag inte känner någon skillnad. ;-)
Sedan gick vi vidare till traven, där jag skulle kräva mer tempo (förstås...) men bibehålla takten. Vi jobbade en del på volten och när jag fick till trampet i inner stigbygel och Ariel fick ställningen i nacken så gick hon plötsligt i form även i trav! Jag blev så himla stolt över henne och F öste beröm över henne. Underbara häst som vill jobba med matte...
Så var det dags för galoppen. Jag var lite tveksam när F tyckte att vi skulle galoppera på volten, men okej då... Efter några halvdana försök där vi galopperade kanske ett kvarts varv innan det blev trav, satte F fingret på vad som händer. Dels är det så att jag spänner mig så mycket att jag hamnar ovanpå sadeln (jo, det vet jag ju), men så fort jag inte har stöd i tygeln saktar Ariel av. Så läxa till nästa dressyrträning blir att jobba med galoppen utan att jag har stöd, dvs hon skall få galoppera med huvudet helt fritt. Hon kan ju gå så i skritt och trav, så det är bara en ovana från oss bägge två.
Därefter gjorde F något jag först var skeptisk till. Hon tog fram långpisken. Förklaringen var att jag inte klarar av att driva Ariel i galoppen så länge jag spänner mig och därmed måste någon annan driva så Ariel fortsätter galoppera och jag har en chans att faktiskt slappna av. Ariel vände direkt ett öra till F när hon såg långpisken. Bäst att lyssna ordentligt...
Nu behövde F faktiskt bara driva på med långpisken en gång, sedan räckte det att hon hade den i handen och pekade med. Ariel vet precis vad pisken betyder och lyder utan att behöva någon klatch i luften... Men det som hände var att Ariel bibehöll galoppen 1-2 varv på volten vilket gav mig chansen att slappna av och faktiskt komma ned i sadeln. Tricket fungerade och plötsligt hade jag en helt annan känsla. Ariel galopperade mjukt runt, runt och jag följde med! Lycka!
När vi upprepat några gånger i vardera varv hade jag en häst som fattade direkt på hjälpen hela tiden och verkligen var igång i galoppen. Det var ett helt annat driv än jag känt tidigare när jag ridit henne, men samtidigt så har jag ju inte kommit ned i sadeln så jag kunnat känna på galoppen heller.
Där nöjde vi oss för dagen och en mycket nöjd, men lite flåsig och svettig Ariel fick skritta av. Finaste tjejen! F var också väldigt nöjd med henne, tror hon gillar Ariels inställning till att jobba med matte. Planen nu är att hoppa på onsdag, antingen tömköra eller galoppera på torsdag och sedan rida nästa dressyrträning på måndag. Längtar redan!
Ariel fick sig en härlig dusch innan hon fick återvända till hagen. Jag lullade på lite och plockade i grejer, det var så skönt att inte behöva stressa iväg och ändå var jag klar med allt innan klockan två. :-)
Ridläger dag 2, pass 1
Igår var det dags för andra lägerdagen. Ariel hade enligt uppgift sovit som en stock på morgonen och det syntes när jag hämtade henne från hagen. Hon var mer grå än beige... Glad var hon också, spetsade öron och driv i steget. Jag band upp henne ute för sanering, så slapp jag damma ned hela stallet.
Efter en rejäl sanering som inkluderade tvätt på vissa fläckar med blöt svamp, så fick Ariel återvända till Hampus box och vila lite. Där inne upptäckte hon vattenkoppen och hur spännande det var att få vatten bara genom att trycka med mulen... Sedan höll hon på länge med att slabba med vattenkoppen och saltstenen, mycket nöjd med tillvaron.
Så var det dags att sadla och tränsa. Dagen till ära hade jag distanstränset på, mest för att mina ridkamrater ville se Ariel i distansoutfit. :-) Men samtidigt kan det vara bra att jobba lite i dressyr även med det tränset, om inte annat så måste hon ju vara lydig även på distansbanan.
Då det var risk för regn (fast det blev aldrig något) red vi i ridhuset. Andra gången Ariel är i det ridhuset och första gången med ryttare. Men hon var cool som alltid. <3 Vi fick börja med att skritta och trava som uppvärmning, utan stigbyglar. Även resten av ridpasset var utan stigbyglar. Det är verkligen skitjobbigt att rida lätt utan stigbyglar...
Själva övningen vi gjorde under passet bestod av flera separata frekvensen. Först var det serpentiner längs halva långsidan, sedan en mindre volt, fortsatt med serpentiner restan av långsidan, därefter vända rätt upp, göra skänkelvikning ut till långsidan, lägga en volt till (i trav efter ett tag) och slutligen en liten tranportsträcka längs kortsidan.
Vi jobbade mest i skritt och Ariel var jättefin i serpentinerna nästan direkt. Det märks att hon är en mjuk unghäst och ingen ridskolehäst. ;-) Hon tyckte det var jätteskoj att böja sig fram och tillbaka hela tiden, däremot var skänkelvikningen lite knivigare. Baken ville inte alltid hänga med, även om hon korsade fint med frambenen. Bara att träna vidare! Några gånger provade vi även skänkelvikningen i trav, men det blev inte mycket till sidvärts för oss. Jag tror det blir framtida övningar...
Vi avslutade med trav på stora mittvolten där vi först ställde hästarna inåt och sedan utåt. Därefter minskade vi volten så mycket det bara gick. Superskoj enligt Ariel, som nästan lyckades nafsa sig själv i svansen. ;-)
Skritt på långa tyglar och en så nöjd Ariel! Hon var lite småsvettig, så efteråt blev det avsvampning innan hon fick stå och vila i boxen.
Ridläger dag 1, pass 1
Sent i förrgår kväll pratade jag med stallkompis T som peppade mig att ändå ge mig iväg med Ariel. Så igår morse träffades vi i stallet, efter att jag hade packat alla grejer och hämtat in Ariel från hagen.
Vi kopplade på hennes transport på min dragbil som två proffs, hon stod bredvid och dirigerade och jag backade. Smidigt! Sedan tog vi på Ariel täcke, svansskydd och transportskydd och så stolpade hon ut till transporten med höga benlyft. Hon nosade lite nyfiket på rampen och sedan gick hon raka vägen in. Fina tjejen! <3
Det var första gången någonsin som jag körde transport, dessutom med det käraste jag har i släpet (!), så det var ganska nervöst. Men jag körde lugnt och försiktigt och det var faktiskt inte så svårt som jag trodde... Det svåra var mest att bedöma hur mycket gas som behövdes i branta backar. Vägen till ridskolan är väldigt slingrig och smal, så det var en ganska tuff träning första gången. Vi mötte en bil men T guidade mig tryggt genom situationen. Ett stort plus till hennes släp också, som var så pass smalt att det nästan bara var som bilens bredd.
Framme vid ridskolan lastade vi av en coollugn Ariel, hon fick faktiskt stå kvar i transporten medan T mockade ur den, för att lära sig att man inte alltid kliver av direkt. Sedan tog vi av henne alla kläder och så fick hon gå in i Hampus box och vänta. Vi återvände till stallet med transporten, det var förstås lite enklare att köra tomt släp, fast vi mötte en stor buss... Det gick hur bra som helst och jag är så stolt över mig själv! Backningen på stallplan lämnade jag dock över till T, kände att vi hade lite väl ont om tid för att jag skulle hålla på i ett par timmar med det. ;-)
Åter på ridskolan så stod Ariel i boxen och tyckte lite synd om sig själv. Men så kom de andra hästarna in (alla ridskolehästar) och då var hon nöjd (och brunstig...). Vi gjorde i ordning hästarna för första passet och gick sedan ut på ridbanan.
Efter uppvärmning i skritt och trav fick vi träna på att rida tre serpentinbågar i arbetstrav, med fyra steg skritt på medellinjen. På långsidan blev det sedan valfria övningar i skritt, jag alternerade mellan små serpentiner och skänkelvikning. Ariel skötte övergångarna galant, även om jag tyckte själva bågarna blev sådär halvdana. Svårt med böjt spår! På slutet fick vi testa att ta tre steg istället för fyra och det var absolut inga problem för Ariel.
Jag måste erkänna att passet var mycket lättare än jag väntat mig, Ariel var knappt svettig och jag var inte trött. Kände att jag ridit lite väl bekvämt, så jag lovade mig själv att jobba lite hårdare nästa pass! Ariel fick sig en välförtjänt avsvampning på de svettiga ställena och sedan fick hon vila i boxen medan jag åt lunch.
Vi kopplade på hennes transport på min dragbil som två proffs, hon stod bredvid och dirigerade och jag backade. Smidigt! Sedan tog vi på Ariel täcke, svansskydd och transportskydd och så stolpade hon ut till transporten med höga benlyft. Hon nosade lite nyfiket på rampen och sedan gick hon raka vägen in. Fina tjejen! <3
Det var första gången någonsin som jag körde transport, dessutom med det käraste jag har i släpet (!), så det var ganska nervöst. Men jag körde lugnt och försiktigt och det var faktiskt inte så svårt som jag trodde... Det svåra var mest att bedöma hur mycket gas som behövdes i branta backar. Vägen till ridskolan är väldigt slingrig och smal, så det var en ganska tuff träning första gången. Vi mötte en bil men T guidade mig tryggt genom situationen. Ett stort plus till hennes släp också, som var så pass smalt att det nästan bara var som bilens bredd.
Framme vid ridskolan lastade vi av en coollugn Ariel, hon fick faktiskt stå kvar i transporten medan T mockade ur den, för att lära sig att man inte alltid kliver av direkt. Sedan tog vi av henne alla kläder och så fick hon gå in i Hampus box och vänta. Vi återvände till stallet med transporten, det var förstås lite enklare att köra tomt släp, fast vi mötte en stor buss... Det gick hur bra som helst och jag är så stolt över mig själv! Backningen på stallplan lämnade jag dock över till T, kände att vi hade lite väl ont om tid för att jag skulle hålla på i ett par timmar med det. ;-)
Åter på ridskolan så stod Ariel i boxen och tyckte lite synd om sig själv. Men så kom de andra hästarna in (alla ridskolehästar) och då var hon nöjd (och brunstig...). Vi gjorde i ordning hästarna för första passet och gick sedan ut på ridbanan.
Efter uppvärmning i skritt och trav fick vi träna på att rida tre serpentinbågar i arbetstrav, med fyra steg skritt på medellinjen. På långsidan blev det sedan valfria övningar i skritt, jag alternerade mellan små serpentiner och skänkelvikning. Ariel skötte övergångarna galant, även om jag tyckte själva bågarna blev sådär halvdana. Svårt med böjt spår! På slutet fick vi testa att ta tre steg istället för fyra och det var absolut inga problem för Ariel.
Jag måste erkänna att passet var mycket lättare än jag väntat mig, Ariel var knappt svettig och jag var inte trött. Kände att jag ridit lite väl bekvämt, så jag lovade mig själv att jobba lite hårdare nästa pass! Ariel fick sig en välförtjänt avsvampning på de svettiga ställena och sedan fick hon vila i boxen medan jag åt lunch.
Galoppträning
Idag var det dressyrträning för F inbokat. Jag åkte till stallet lite tidigare för att hinna byta koppjärn i sadeln. Det gick smidigare än väntat, men en skruv har försvunnit från sadeln. Hm...
Sedan fick Ariel komma in, hon kom i galopp idag också. Sådant värmer verkligen mattehjärtat! Tog av henne munkorg och flughuva innan vi gick till stallet. Hon var lite smådammig, så det blev en ordentligt avborstning innan grejerna åkte på.
Skrittade fram i fårhagen, Ariel var lite fånig då det tillkommit ett par terränghinder där och det störde hennes ordningssinne. Men bara hon fick gå fram och kolla var hon lugn. Vi träffade på ett par harar också, men Ariel brydde sig inte när de skuttade iväg.
Skrittade och travade lite på ridbanan innan jag letade reda på F och sade att vi var uppvärmda. Hon skulle bara göra klart det hon höll på med, så vi red tillbaka till ridbanan och testade att fatta höger galopp. Blev ett par riktigt okej fattningar med avbrott innan kortsidan. Heja oss!
Sedan kom F och jag fick berätta lite vad vi gjort sedan i februari (hm, en hel del!) och vad jag tyckte fungerade bra nu. F var av den bestämda uppfattningen att det var dags att jobba med galoppen mer, så trots mina lama protester om att vi inte galopperat så mycket, så blev det galopp nästan hela passet. F är verkligen bra på att få en att göra sådant man tror att man inte kan...
Det blev galopp längs fyrkantsspåret och stor volt på kortsidan vid grinden. Jag kände mig mest som en vinglig passagerare som liksom bara hängde med. Fattningarna blev sådär, men med F:s hjälp började det faktiskt likna riktig ridning. Jag måste ha mer vikt i inner stigbygel, inte ytter som jag har för att jag tror att balansen blir bättre då. Jag måste lita på att Ariel faktiskt kan galoppera, bara jag sköter styrningen. Känns det igen från hoppningen? ;-)
Helt klart är vänster varv svårare än höger. F tyckte att Ariel slog om mer ofta i det varvet och eftersom det också är mitt svåra varv så har vi en rejäl utmaning framför oss. Men det skall gå, med en hel del träning...
På slutet av passet fick vi till ett par riktigt fina fattningar, sedan började vi bli väldigt trötta bägge två. Vi fick pusta lite i skritt innan det blev lite travövningar också. Ariel var så himla fin i traven. <3 F är en toppenbra instruktör, när Ariel blev lite för ivrig i traven fick jag instruktionen "spänn magen" och vips hade Ariel perfekt tempo igen.
Det var en väldigt svettig Ariel som blev avduschad och avskrittad vid hand. Vi har massor med jobb framför oss, men oh vad skoj det är! Framförallt måste jag komma igång med longering på riktigt, minst en dag per vecka behöver vi longera. Sedan behöver Ariel få upp flåset ännu mer, det är inget som distanssatsningen kräver än, men det behövs om vi skall orka med ordentliga dressyr- och hoppass. Slutligen måste jag få henne att sluta tvärnita efter avsaktning från galopp, det hänger ihop med att jag slutar rida när jag ber henne sakta av...
Imorgon blir det galopp på rakbanan med Maggie, så då får vi se om vi lärt oss något från idag. ;-)
Sedan fick Ariel komma in, hon kom i galopp idag också. Sådant värmer verkligen mattehjärtat! Tog av henne munkorg och flughuva innan vi gick till stallet. Hon var lite smådammig, så det blev en ordentligt avborstning innan grejerna åkte på.
Skrittade fram i fårhagen, Ariel var lite fånig då det tillkommit ett par terränghinder där och det störde hennes ordningssinne. Men bara hon fick gå fram och kolla var hon lugn. Vi träffade på ett par harar också, men Ariel brydde sig inte när de skuttade iväg.
Skrittade och travade lite på ridbanan innan jag letade reda på F och sade att vi var uppvärmda. Hon skulle bara göra klart det hon höll på med, så vi red tillbaka till ridbanan och testade att fatta höger galopp. Blev ett par riktigt okej fattningar med avbrott innan kortsidan. Heja oss!
Sedan kom F och jag fick berätta lite vad vi gjort sedan i februari (hm, en hel del!) och vad jag tyckte fungerade bra nu. F var av den bestämda uppfattningen att det var dags att jobba med galoppen mer, så trots mina lama protester om att vi inte galopperat så mycket, så blev det galopp nästan hela passet. F är verkligen bra på att få en att göra sådant man tror att man inte kan...
Det blev galopp längs fyrkantsspåret och stor volt på kortsidan vid grinden. Jag kände mig mest som en vinglig passagerare som liksom bara hängde med. Fattningarna blev sådär, men med F:s hjälp började det faktiskt likna riktig ridning. Jag måste ha mer vikt i inner stigbygel, inte ytter som jag har för att jag tror att balansen blir bättre då. Jag måste lita på att Ariel faktiskt kan galoppera, bara jag sköter styrningen. Känns det igen från hoppningen? ;-)
Helt klart är vänster varv svårare än höger. F tyckte att Ariel slog om mer ofta i det varvet och eftersom det också är mitt svåra varv så har vi en rejäl utmaning framför oss. Men det skall gå, med en hel del träning...
På slutet av passet fick vi till ett par riktigt fina fattningar, sedan började vi bli väldigt trötta bägge två. Vi fick pusta lite i skritt innan det blev lite travövningar också. Ariel var så himla fin i traven. <3 F är en toppenbra instruktör, när Ariel blev lite för ivrig i traven fick jag instruktionen "spänn magen" och vips hade Ariel perfekt tempo igen.
Det var en väldigt svettig Ariel som blev avduschad och avskrittad vid hand. Vi har massor med jobb framför oss, men oh vad skoj det är! Framförallt måste jag komma igång med longering på riktigt, minst en dag per vecka behöver vi longera. Sedan behöver Ariel få upp flåset ännu mer, det är inget som distanssatsningen kräver än, men det behövs om vi skall orka med ordentliga dressyr- och hoppass. Slutligen måste jag få henne att sluta tvärnita efter avsaktning från galopp, det hänger ihop med att jag slutar rida när jag ber henne sakta av...
Imorgon blir det galopp på rakbanan med Maggie, så då får vi se om vi lärt oss något från idag. ;-)
Dressyrlektion nr 2
I måndags kväll blev det hastigt och lustigt inbokat en dressyrlektion. F hade tid över och då gäller det att passa på! Så igår kväll var det dags igen!
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Dressyrlektion!
Igår fick jag sällskap ut i stallet av kompis J, som varit utomlands och utbildat unghästar. Det var jättekul att ses igen och jag snappade upp en del tips av henne. Hon var så nyfiken på att se Ariel, sist hon såg henne var ju i december.
Visade henne anläggningen först, innan vi hämtade in Ariel från hagen. Det ösregnade hela tiden, inte så uppmuntrande väder för ridning precis! Ariel verkade glad att se oss, hon kom lunkandes emot oss och undrade om vi kanske skulle göra något kul?
Inne i stallet drog jag av så mycket vatten jag kunde och premiäranvände hennes fleecetäcke, det har legat i en låda sedan flytten. Tror jag snart måste köpa ett nytt, det börjar bli lite väl kort vid bringan. Det är ju trots allt ett 115-täcke. Helst skulle jag vilja ha ett rött ulltäcke, men de verkar vara lite hopplösa att hitta.
Då hovarna var lite mjukare passade jag på att raspa framhovarna lite. De har flutit ut något och fick sig en lite snyggare rundning. Sedan var jag helt slut och J skrattade åt min trötta min. Att orka en dressyrlektion efter den persen...
Försökte snygga till Ariel lite extra, men det är svårt när regnet bara vräker ned. Tog på utrustningen och gick ut till ridbanan. Snälla J tog lite bilder och filmade när jag red träningen.
Visade henne anläggningen först, innan vi hämtade in Ariel från hagen. Det ösregnade hela tiden, inte så uppmuntrande väder för ridning precis! Ariel verkade glad att se oss, hon kom lunkandes emot oss och undrade om vi kanske skulle göra något kul?
Inne i stallet drog jag av så mycket vatten jag kunde och premiäranvände hennes fleecetäcke, det har legat i en låda sedan flytten. Tror jag snart måste köpa ett nytt, det börjar bli lite väl kort vid bringan. Det är ju trots allt ett 115-täcke. Helst skulle jag vilja ha ett rött ulltäcke, men de verkar vara lite hopplösa att hitta.
Då hovarna var lite mjukare passade jag på att raspa framhovarna lite. De har flutit ut något och fick sig en lite snyggare rundning. Sedan var jag helt slut och J skrattade åt min trötta min. Att orka en dressyrlektion efter den persen...
Försökte snygga till Ariel lite extra, men det är svårt när regnet bara vräker ned. Tog på utrustningen och gick ut till ridbanan. Snälla J tog lite bilder och filmade när jag red träningen.
Precis uppsutten och fixar med stiglädret. Uppehåll för ögonblicket.
Vi skrittade runt lite och testade även en halv långsida i trav (som sin vana troget blev mest strul) som en liten "uppvärmning" inför träningen.
Sedan kom F förbi och förklarade att hon inte var riktigt klar än och kunde vi vänta några minuter till? Så då satt jag av för att inte belasta ryggen längre än nödvändigt.
Lagom till att F var klar så öppnade sig himlen och regnet började vräka ned igen. Frågade om hon var säker på att vi skulle ha träning och det skulle vi. Inga lyckade undanflykter där inte...
Vi jobbade med riktigt basic-kunskaper, vilket kändes väldigt skönt. Jag har ju sett F hålla lektion för andra i stallet, men det har ju varit på en helt annan nivå än vi befinner oss. Man vet ju aldrig innan om tränaren kan lägga sig på rätt nivå för just en själv.
Det blev främst fokus på att göra övergångar mellan skritt och halt. F tryckte på att jag MÅSTE spänna magen (eh, det vet jag ju, när har jag slutat med det?) och att Ariel måste bli mer alert i sitt svar. Efter några varv satt halterna riktigt bra (de gånger jag kom ihåg magen) medan igångsättningarna var det lite trögare med. Ariel har inte helt förstått skänkeln, så jag fick påminna med smackningar också. Sedan blev övergångarna kalasfina.
F ville därefter se oss i trav och jag visade upp hur illa det är. Men med lite tillsägelser från hennes sida, som att räta upp mig och vara bestämd gentemot Ariel, helt enkelt rama in henne med hand och skänkel, så lyckades vi trava ett helt varv både i vänster och höger varv.
Jag är så tacksam för att F ville ta sig tiden och hjälpa oss, gjorde enormt mycket att jag fick order om att KRÄVA något av Ariel, för inte blev hon förstörd av att jag satte upp lite gränser, snarare tvärt om.
Sedan var det suveränt att J filmade, för då kunde jag se att det faktiskt inte ser så illa ut som det känns. Det märks en tydlig skillnad när jag rätar upp mig i traven och givetvis finns det massor kvar att jobba med, men det är ett steg i rätt riktning.
Skrittade av en väldigt nöjd Ariel avsuttet, medan jag surrade om passet med J. Sedan blev det lite halvbråttom eftersom det skulle vara släpp i skogshagen med alla lösdriftshästarna. Hann få av Ariel utrustningen och ge henne betfor, men inte stretcha henne. J påpekade dock att hon inte skulle dö av en enda utebliven stretchning, men jag kände mig som en riktigt dålig matte.
Uppe i skogshagen blev det ett rusande utan dess like. F var ju med då hennes sto och föl går i lösdriften och hon hade väldigt roligt åt att Ariel var mer i luften än på marken. Hon kunde inte låta bli att påpeka att min ängslan över att ha kört slut på Ariel (i och med flera varv i trav) verkade vara fullständigt obefogad.
Till sist lugnade sig bushästarna (främst Ariel och Ella) och Ariel började äta mossa. Så typiskt när hon har en hel hage med gräs, men sådan är min bushäst. Jag och J bytte om till torrare kläder (ljuvligt med torra sockar!) och återvände till stan. Då J hade bråttom till ett annat möte så lämnade jag all utrustning till idag. Det blir roligt att rengöra...
