Hinderbygge
Igår blev det bara en kort sväng till Ariel. Borstade av henne som hastigast i hagen (hon har fortfarande vinterpäls fläckvis!) innan jag tog på Ariel grimman och gick iväg till ridbanan. Där fick hon beta och bara vara sällskap medan jag byggde i ordning hindren till fredagens löshoppning. Den här gången blir det tre cavaletti på höjden som förstahinder, sedan ett koppelräck med en bom plus markbom och slutligen en oxer med två bommar och avsprångsbom. Hinderhöjd på alla tre 60 cm. Det är den näst sista övning vi gör, sista gången innan sommarledigheten skall jag höja upp oxern till 80 cm och sedan får det vara färdighoppat för ett tag.
Ariel kom fram och undrade om hon inte kunde få hoppa ändå, så jag bad henne hoppa över cavaletterna. Vilket hon gladeligen gjorde två gånger. Sedan gick jag emellan och föreslog att vi skulle promenera hem igen. Ariel var märkbart nöjd med sig själv, tänk vad matte ville att hon skulle göra enkla saker…
Vi körde lite lydnad på vägen hem, bland annat stannade jag och satte mig på en stock i fem minuter medan Ariel stod bredvid och väntade lugnt. Duktig tjej! Kliade henne lite på magen genom att luta mig över hennes rygg också och det var helt okej. Snart, snart är det dags för insittning…
För övrigt fick jag odlingsresultatet på Ariels blodmask idag och det var bara liten blodmask. Skönt!
Ariel kom fram och undrade om hon inte kunde få hoppa ändå, så jag bad henne hoppa över cavaletterna. Vilket hon gladeligen gjorde två gånger. Sedan gick jag emellan och föreslog att vi skulle promenera hem igen. Ariel var märkbart nöjd med sig själv, tänk vad matte ville att hon skulle göra enkla saker…
Vi körde lite lydnad på vägen hem, bland annat stannade jag och satte mig på en stock i fem minuter medan Ariel stod bredvid och väntade lugnt. Duktig tjej! Kliade henne lite på magen genom att luta mig över hennes rygg också och det var helt okej. Snart, snart är det dags för insittning…
För övrigt fick jag odlingsresultatet på Ariels blodmask idag och det var bara liten blodmask. Skönt!
Trötter
När jag kom till stallet hade hästarna varit i nya sommarhagen i fyra timmar. Jag hämtade tillbaka dem till vinterhagen och konstaterade att Ariel gått upp rejält i vikt sedan jag såg henne för tre dagar sedan. Hur kan en häst gå från småmullig till högdräktig på tre ynka dagar? Jag behöver helt klart inte bekymra mig över hennes återhämtning rent hullmässigt efter distansritter i alla fall...
Efter att ha släppt över dem till vinterhagen bytte jag kläder och hämtade rykthinken. När jag återvänt till hagen möttes jag av detta:
Någonstans här insåg jag att min långpromenad som jag planerat in skulle gå i stöpet. För lilla Ariel var sååå trött efter att ha ätit så mycket gräs.
Istället satte jag mig ned och myste med Ariel. Satt några gånger på hennes rygg och det bekom henne inte det minsta. Inte ens när jag kramade med skänklarna reagerade hon. Antingen är hon cool eller så skall jag alltid sitta på henne när hon är proppmätt...
Jag satt länge och smekte hennes huvud. Hon lade sig ned helt igen och somnade, viss i sin övertygelse om att jag skulle vaka över henne. Fina, fina Ariel!
Men så var hon till sist nöjd med sovandet, reste på sig, gäspade några gånger och frågade om jag möjligtvis inte kunde klia henne? Så jag satte igång med svettskrapa och borste och även om hon blev renare, så sitter det fortfarande kvar en del lera i pälsen. En vacker dag när jag har mycket tid... Då blir det bada av!
Upptäckte ett sår på bringan, så naturligtvis var jag tvungen att ta in henne i stallet för sårrengöring, allmänt pyssel och manklippning. Turbogräset har inte enbart fått magen att växa, utan även hovar (vilka tallrikar!) och man. Det brukar gå alldeles utmärkt att klippa Ariels man en gång i månaden, men nu såg den riktigt bedrövlig ut. Man skäms ju nästan!
När jag släppte ut Ariel i hagen igen lade hon sig direkt ned och rullade sig härligt grå. Så fort hon blir det minsta svettig eller blöt på bringan måste hon tydligen rulla sig. Men det var en nöjd Ariel jag lämnade när jag åkte därifrån.
Efter att ha släppt över dem till vinterhagen bytte jag kläder och hämtade rykthinken. När jag återvänt till hagen möttes jag av detta:
Någonstans här insåg jag att min långpromenad som jag planerat in skulle gå i stöpet. För lilla Ariel var sååå trött efter att ha ätit så mycket gräs.
Istället satte jag mig ned och myste med Ariel. Satt några gånger på hennes rygg och det bekom henne inte det minsta. Inte ens när jag kramade med skänklarna reagerade hon. Antingen är hon cool eller så skall jag alltid sitta på henne när hon är proppmätt...
Jag satt länge och smekte hennes huvud. Hon lade sig ned helt igen och somnade, viss i sin övertygelse om att jag skulle vaka över henne. Fina, fina Ariel!
Men så var hon till sist nöjd med sovandet, reste på sig, gäspade några gånger och frågade om jag möjligtvis inte kunde klia henne? Så jag satte igång med svettskrapa och borste och även om hon blev renare, så sitter det fortfarande kvar en del lera i pälsen. En vacker dag när jag har mycket tid... Då blir det bada av!
Upptäckte ett sår på bringan, så naturligtvis var jag tvungen att ta in henne i stallet för sårrengöring, allmänt pyssel och manklippning. Turbogräset har inte enbart fått magen att växa, utan även hovar (vilka tallrikar!) och man. Det brukar gå alldeles utmärkt att klippa Ariels man en gång i månaden, men nu såg den riktigt bedrövlig ut. Man skäms ju nästan!
När jag släppte ut Ariel i hagen igen lade hon sig direkt ned och rullade sig härligt grå. Så fort hon blir det minsta svettig eller blöt på bringan måste hon tydligen rulla sig. Men det var en nöjd Ariel jag lämnade när jag åkte därifrån.
Ensamträning och hinderbyggande
Sunna och K hade ridlektion på stallplanen, så jag gick ut till Ariel i hagen för att borsta. Hon fäller fortfarande en hel del och blir grådaskig i pälsen efteråt. Inte går det att borsta bort heller. Tror att ett rejält bad behövs, men det vill jag inte göra nu när hon skall stå ut med alla flygfän.
Tog sedan in henne i stallet för mätning och fotografering. Hon blev enormt nervös. Inte för att vara ensam i stallet, men för att hon hörde Sunna skritta omkring utanför utan att veta vart hon egentligen tog vägen. Fruktansvärt läskigt, enligt Ariel. Jag ignorerade det så gott jag kunde och fick till några hyfsade bilder.
Ariel 22 månader
Hon har inte blivit högre i manken, trots att hon spände sig och kändes högre än tidigare. Däremot har hon vuxit ½ cm över korset, så nu är hon gränsfall mellan c- och d-ponny där. Det tar sig... Viktmässigt har hon gått upp hela 17 kg och väger nu 356 kg. Betet har verkligen gött henne en del.
När Sunna tränats klart gick vi ut i paddocken med alla tre hästarna. De får gå där några timmar per dag för att dels beta ned och dels vänjas in på lite kraftigare gräs innan hagbytet. Medan de gick där passade jag på att släpa lite mer hinder. Ställde upp ett koppelräck 7 meter från oxern och två cavaletter staplade på varandra 7 meter från koppelräcket. Dessutom placerade jag en tredje cavaletti bredvid, så jag kan höja sedan. Just nu är höjden 40 - 40 - 50, men tanken är ju att det skall kunna höjas till 60 - 60 - 100 till sist.
Frågade Ariel om hon ville hoppa, men hon bara fnös. Efter lite påtryckning från min sida travade hon över en cavaletti innan hon stolt ruskade på huvudet och fortsatte beta. Jag hoppas att hon inte slänger sådär med halsen när det väl blir uppsutten hoppning, för då kommer jag få det svårt med styrningen...
Huvan...
Det spöregnade när jag lämnade Uppsala, så jag tänkte glatt att Ariel åtminstone skulle vara ren när jag kom fram. Det gäller att tänka positivt i alla lägen...
Mötte upp henne i hagen, så snart hon såg att det var jag lade hon sig ned och rullade i leran. Snällt... Använde svettskrapan med piggar och lyckades få bort den mesta leran blandat med lösa hårstrån. Ariel verkade mycket nöjd över massagen. Hon har blivit mer på de senaste gångerna jag varit där och idag märktes det att hon ville GÖRA någonting. Jag lämnade henne dock åt sitt öde och letade igenom hagen efter flughuvan. Förut var jag glad över att den var svart för att inte påminna mig om Habinas, men nu ångrar jag mig. Kan jag få en orange huva istället? Letade i nästan en halvtimme utan att hitta den, däremot trodde jag att jag hittat den flera gånger och så visade det sig bara vara ännu en bajshög.
När jag väl gett upp borstade jag igenom Ariel lite mer och busade med henne i hagen. Hon tycker det är sååå roligt, studsar, bockar och brallar. Rätt vad det var så drog hon en rejäl repa genom hela vinterhagen och en bit upp i sommarhagen. De andra stod kvar hos mig och förstod inte alls vad som tagit åt Ariel. Så vände hon och galopperade tillbaka i samma jetplans-tempo. Den damen blir inte nådig i omhoppningarna...
Pussade hennes leriga mule hejdå och satte mig i bilen med ett nöjt leende. Var hemma redan vid åtta, vilket aldrig hänt under busstiden. Gissa om jag älskar min bil!
Mötte upp henne i hagen, så snart hon såg att det var jag lade hon sig ned och rullade i leran. Snällt... Använde svettskrapan med piggar och lyckades få bort den mesta leran blandat med lösa hårstrån. Ariel verkade mycket nöjd över massagen. Hon har blivit mer på de senaste gångerna jag varit där och idag märktes det att hon ville GÖRA någonting. Jag lämnade henne dock åt sitt öde och letade igenom hagen efter flughuvan. Förut var jag glad över att den var svart för att inte påminna mig om Habinas, men nu ångrar jag mig. Kan jag få en orange huva istället? Letade i nästan en halvtimme utan att hitta den, däremot trodde jag att jag hittat den flera gånger och så visade det sig bara vara ännu en bajshög.
När jag väl gett upp borstade jag igenom Ariel lite mer och busade med henne i hagen. Hon tycker det är sååå roligt, studsar, bockar och brallar. Rätt vad det var så drog hon en rejäl repa genom hela vinterhagen och en bit upp i sommarhagen. De andra stod kvar hos mig och förstod inte alls vad som tagit åt Ariel. Så vände hon och galopperade tillbaka i samma jetplans-tempo. Den damen blir inte nådig i omhoppningarna...
Pussade hennes leriga mule hejdå och satte mig i bilen med ett nöjt leende. Var hemma redan vid åtta, vilket aldrig hänt under busstiden. Gissa om jag älskar min bil!
Klias lite
Det är verkligen toppen att ha bil igen. Kunna åka ut precis när det passar och stanna så länge man känner för...
Åkte ut med intentionen att få någonting gjort, men det slutade med att jag mest myste. Jag kan ju alltid få någonting gjort nästa gång jag åker ut... Ariel mötte mig i hagen och tillsammans letade vi reda på flughuva. Hon tycker mycket om den och stod blickstilla när jag tog på henne den. Det enda hon reagerade på var när jag vek hennes ena öra. Hon tycker verkligen inte om att bli påmind om sin jättestorlek.
Använde skrapan och drog bort en massa hår. Hon fäller inte lika mycket längre, men det finns fortfarande en del hår kvar att bli av med. Hon njöt väldigt mycket över att bli kliad vid juvret, så myggen har nog redan börjat mumsa där. Nästa gång tänker jag ta med mig salva och smeta in henne lite.
Pussade Ariel hejdå och samlade sedan ihop lite saker som jag länge tänkt ta med mig hem, men avvaktat med i väntan på bil. Bland annat tog jag med mig alla foderhinkarna hem för diskning.
Åkte ut med intentionen att få någonting gjort, men det slutade med att jag mest myste. Jag kan ju alltid få någonting gjort nästa gång jag åker ut... Ariel mötte mig i hagen och tillsammans letade vi reda på flughuva. Hon tycker mycket om den och stod blickstilla när jag tog på henne den. Det enda hon reagerade på var när jag vek hennes ena öra. Hon tycker verkligen inte om att bli påmind om sin jättestorlek.
Använde skrapan och drog bort en massa hår. Hon fäller inte lika mycket längre, men det finns fortfarande en del hår kvar att bli av med. Hon njöt väldigt mycket över att bli kliad vid juvret, så myggen har nog redan börjat mumsa där. Nästa gång tänker jag ta med mig salva och smeta in henne lite.
Pussade Ariel hejdå och samlade sedan ihop lite saker som jag länge tänkt ta med mig hem, men avvaktat med i väntan på bil. Bland annat tog jag med mig alla foderhinkarna hem för diskning.
Rulla de rulla...
Än en gång var det så fantastiskt härligt väder, att jag mest satt och njöt ute i hagen. Jag är lite konstig, hela vintern går jag och väntar efter våren, för då skall jag minsann ut och göra en massa! Sedan när våren kommer vill jag bara sitta och njuta, på sin höjd mysa lite med Ariel.
Sådan blev också lördagens aktivitet. Jag var ute i hagen, drog bort en massa hår från Ariels päls och myste. Nu har Ariel äntligen kommit igång med fällandet, och lämnar efter sig kopiösa mängder hår. För varje gång jag dragit av henne så mycket hår som det bara gick, lade hon sig ned och rullade. Det ledde förstås till att jag var tvungen att dra bort all lera (efter att det torkat) och därtill lossnade det ännu mer hår för henne. Efter tredje rullomgången gav jag dock upp och lät henne vara lyckligt lerig.
Sedan tog jag mig faktiskt samman och busade lite med hästarna i hagen. Ariel behövde tydligen springa av sig, för hon drog egna långa repor utan någon uppmuntran. Jag kunde stå 50 meter bort och smacka en gång, så flög hon rakt upp i luften och rusade hela vägen mot och förbi mig... Inte så många bakåtsparkar à la balettdansös, snarare lågtflygande reaplan...
Efteråt var hon både flåsig och lite svettig, men mycket nöjd med sig själv. Jag övervägde att göra något mer seriöst med henne, men insåg att ingen utav oss egentligen hade motivationen. Tidigare skulle jag ha stressat upp mig över det, men nu kan jag ta det mer med en axelryckning. Vi når våra mål förr eller senare, tidsaspekten är inte det avgörande.
Sådan blev också lördagens aktivitet. Jag var ute i hagen, drog bort en massa hår från Ariels päls och myste. Nu har Ariel äntligen kommit igång med fällandet, och lämnar efter sig kopiösa mängder hår. För varje gång jag dragit av henne så mycket hår som det bara gick, lade hon sig ned och rullade. Det ledde förstås till att jag var tvungen att dra bort all lera (efter att det torkat) och därtill lossnade det ännu mer hår för henne. Efter tredje rullomgången gav jag dock upp och lät henne vara lyckligt lerig.
Sedan tog jag mig faktiskt samman och busade lite med hästarna i hagen. Ariel behövde tydligen springa av sig, för hon drog egna långa repor utan någon uppmuntran. Jag kunde stå 50 meter bort och smacka en gång, så flög hon rakt upp i luften och rusade hela vägen mot och förbi mig... Inte så många bakåtsparkar à la balettdansös, snarare lågtflygande reaplan...
Efteråt var hon både flåsig och lite svettig, men mycket nöjd med sig själv. Jag övervägde att göra något mer seriöst med henne, men insåg att ingen utav oss egentligen hade motivationen. Tidigare skulle jag ha stressat upp mig över det, men nu kan jag ta det mer med en axelryckning. Vi når våra mål förr eller senare, tidsaspekten är inte det avgörande.
Ensamträning
Ariel mötte mig i sävlig skritt. Hon hade valt en ny spännande färg för dagen. Det var ljusgrå med mörkgråa fläckar. Det vill säga torkad lera blandad med blöt lera... Tog in henne i stallet och lät henne vara i boxen. Lade in hö så hon hade att äta medan jag betraktade förödelsen. Beslöt mig för att göra ett försök att få henne ren ändå, men efter att ha gjort rent svettskrapan fem gånger och ändå inte kommit längre än till magen så gav jag upp. Sådana här dagar skall man egentligen spola av dem med slang hel och hållen. Men det är ju bara dumt när hon ändå inte skall göra något.
Istället fick hon stå och äta i lugn och ro, medan jag pysslade med annat. Provade att väga upp kraftfoder för kommande dagar medan hon stod och såg på, vilket visade sig gå utmärkt. Hon ville självklart ha, men när jag ignorerade hennes hummanden så återgick hon till att äta hö istället. Sedan gjorde jag iordning dagens giva, gav Ariel hennes kraftfoder och gick ut till hagen med Sunnas och Idunns. Det var inga problem alls att lämna Ariel ensam, hon stod lugnt och åt när jag kom tillbaka. Så jag passade på att äta min lunch i fikarummet, men med öronen på skaft ifall Ariel blev orolig.
Lagom till att jag ätit klart hörde jag ett rejält plask och skyndade mig ut i stallet. Ariel hade tydligen bestämt sig för att vattenhinken stod på fel ställe och helt sonika flyttat den. Att hon i samma veva välte den och allt vatten rann ut i stallgången bekymrade henne inte. Bushäst!
Hon blev väldigt glad över att se mig igen och skulle både nosa, slicka och klia lite. Nu får hon ju inte klia så jag sade ifrån, vänligt men bestämt och hon fann sig i det. Även om jag kände hur hon himlade med ögonen bakom ryggen på mig. "Morsan, hon skall då alltid komma med dumma regler och konstiga förmaningar."
Tog ut henne i hagen igen och hon lunkade iväg till de andra hästarna. Nöjd och belåten med dagens övningar. Själv styrde jag stegen tillbaka till stallet för att försöka snygga upp oredan som Ariel skapat. Så länge hästen är nöjd är ju hästägaren nöjd...
Istället fick hon stå och äta i lugn och ro, medan jag pysslade med annat. Provade att väga upp kraftfoder för kommande dagar medan hon stod och såg på, vilket visade sig gå utmärkt. Hon ville självklart ha, men när jag ignorerade hennes hummanden så återgick hon till att äta hö istället. Sedan gjorde jag iordning dagens giva, gav Ariel hennes kraftfoder och gick ut till hagen med Sunnas och Idunns. Det var inga problem alls att lämna Ariel ensam, hon stod lugnt och åt när jag kom tillbaka. Så jag passade på att äta min lunch i fikarummet, men med öronen på skaft ifall Ariel blev orolig.
Lagom till att jag ätit klart hörde jag ett rejält plask och skyndade mig ut i stallet. Ariel hade tydligen bestämt sig för att vattenhinken stod på fel ställe och helt sonika flyttat den. Att hon i samma veva välte den och allt vatten rann ut i stallgången bekymrade henne inte. Bushäst!
Hon blev väldigt glad över att se mig igen och skulle både nosa, slicka och klia lite. Nu får hon ju inte klia så jag sade ifrån, vänligt men bestämt och hon fann sig i det. Även om jag kände hur hon himlade med ögonen bakom ryggen på mig. "Morsan, hon skall då alltid komma med dumma regler och konstiga förmaningar."
Tog ut henne i hagen igen och hon lunkade iväg till de andra hästarna. Nöjd och belåten med dagens övningar. Själv styrde jag stegen tillbaka till stallet för att försöka snygga upp oredan som Ariel skapat. Så länge hästen är nöjd är ju hästägaren nöjd...
Hjärtskärande
Igår var jag tvungen att åka ut till Ariel trots att jag jobbat sent, eftersom jag är bortrest hela helgen. Planen var att bara göra det allra nödvändigaste, så jag inte skulle komma hem mitt i natten. Tog in henne i stallet och ställde henne vid skottkärran med hö. Vi har precis fått ett nytt höparti, så Ariel tyckte det var godare att äta direkt ifrån balen, så hon drog och slet i de få strån som gick att få loss. Knäpphäst!
Drog av en massa löshår, kratsade hovarna och klippte manen lite halvslarvigt, mest för att jag inte vill riskera att den blir för lång. Jag är så glad över att hon fått en så pass lättskött man ändå. Det kompenserar mer än väl för hennes långa öron. Som jag för övrigt börjar bli mer och mer förtjust i.
Sedan skyndade att ta ut Ariel igen. Vid grinden till hagen blev det dock tvärstopp. Ariel ville inte gå tillbaka ut i hagen! Hon sökte blicken bortåt, mot promenadvägarna och spetsade öronen. "Matte, vi går på äventyr!" Det stack i hjärtat på mig när jag fick säga till på skarpen för att få in henne i hagen istället.
Hästarna fick kraftfoder samtidigt som jag blandade nytt kraftfoder till Ariel och höll ett öga på vattenslangen. Trots att jag fick springa fram och tillbaka några gånger hann jag med allt som skulle göras, men stressen pickade i kroppen på mig. Till sist var det bara att pussa Ariel hejdå och gå därifån. Då följde hon mig hela vägen bort till korsningen, där jag tar till vänster och hagstaketet sätter stopp för Ariel. En promenad på åtminstone fem minuter utan de andra hästarnas sällskap. Det skar verkligen i hjärtat på mig att tvingas lämna henne där, så ivrig att följa mig vart jag än ville gå.
Efter besöket lovade jag mig själv att aldrig mer åka ut när jag är stressad och känner att jag måste. Det är inte givande varken för mig eller Ariel. Hon har redan blivit en häst som är beredd att följa mig, om inte in i döden så åtminstone på äventyr.
Trevligt hästprat
Möttes av en otrevlig överraskning, min cykel hade blivit vandaliserad (inte första gången) och var obrukbar. Drog den hela vägen till stallet, dessutom i rejäl motvind och med snömodd runt fötterna. Inte kul!
När jag kom till stallet hade K precis släppt ut Sunna i hagen, så alla hästarna stod och pratade med henne. Jag gick dit och pratade en stund också och vi hade ett väldigt trevlig snack om allt från gamla pudlar till att köpa islandshäst. Ariel och Idunn turades om att tugga på Ariels grimma medan vi pratade. De är verkligen översociala de där två!
Sedan tog jag in Ariel i stallet och lät henne äta hö. Hon var dock inte alls lika road av det som tidigare, utan snurrade runt en hel del och ville iväg ut igen. Hennes ofrivilliga vila de här veckorna har nog gjort gott, men nu är hon uppenbarligen nöjd och vill börja jobba igen. Tur att jag är så gott som frisk igen!
Tyvärr fick Ariel stå ut med att stå i stallgången medan jag pysslade med henne och sedan gå ut i hagen igen. Jag bara måste motionera henne på tisdag. Skönt att jag har sportlov och kan åka ut dagtid. Efter att jag blandat kraftfoder för en vecka framåt fick jag skjuts till bussen av schysta K och vi bestämde oss för att gå på promenad ihop på tisdag. Då tänker jag köra hela tömkörningskitet och se om Ariel kommer ihåg något av det. Om hon inte gör det så följer vi bara Idunn.
När jag kom till stallet hade K precis släppt ut Sunna i hagen, så alla hästarna stod och pratade med henne. Jag gick dit och pratade en stund också och vi hade ett väldigt trevlig snack om allt från gamla pudlar till att köpa islandshäst. Ariel och Idunn turades om att tugga på Ariels grimma medan vi pratade. De är verkligen översociala de där två!
Sedan tog jag in Ariel i stallet och lät henne äta hö. Hon var dock inte alls lika road av det som tidigare, utan snurrade runt en hel del och ville iväg ut igen. Hennes ofrivilliga vila de här veckorna har nog gjort gott, men nu är hon uppenbarligen nöjd och vill börja jobba igen. Tur att jag är så gott som frisk igen!
Tyvärr fick Ariel stå ut med att stå i stallgången medan jag pysslade med henne och sedan gå ut i hagen igen. Jag bara måste motionera henne på tisdag. Skönt att jag har sportlov och kan åka ut dagtid. Efter att jag blandat kraftfoder för en vecka framåt fick jag skjuts till bussen av schysta K och vi bestämde oss för att gå på promenad ihop på tisdag. Då tänker jag köra hela tömkörningskitet och se om Ariel kommer ihåg något av det. Om hon inte gör det så följer vi bara Idunn.
Mys med deprimerande slut
Jag fick hämta Ariel i ligghallen när jag skulle hämta henne får hagen. De hade fått en ny halmbal så hon och Idunn stod där inne och smaskade för fullt. Ariel försökte sticka hela huvudet in i balen... Hon hälsade rätt ointresserat på mig, men när jag tog på grimman följde hon snällt med. Hon fick stå i stallet med hö framför nosen hela tiden istället. Märkte dock att det efter lite drygt en timme blev tråkigt, då var mattes förehavanden mer intressanta än hötussarna. Förmodligen blir hon mätt efter en timme.
Jag mätte henne, då hon ju är 19 månader nu. Dock blev det inte världens bästa mätning eftersom hon stod och åt. Försökte få henne att hålla upp huvudet tillräckligt länge för mätning, men enligt stickan hade hon krymt 1,5 cm sedan sist. Nåja, så noga är det ju inte med mätningarna.
Sedan flätade jag hennes rena och silkeslena svans, mest för att se om det håller. Framöver kan det vara skönt att ha den flätad om leran återkommer. Ariel var ivrig och ville ut och röra på sig. Jag funderade på om jag skulle orka en promenad trots att jag var ganska sjuk (ont i halsen), men beslöt mig för att det inte var värt risken att bli ännu mer sjuk. Istället fick Ariel gå ut i hagen igen, där det strax blev fullt bus med Idunn och Sunna. Sunna hade bestämt sig för att något längre bort var farligt och självklart hängde de andra på när hon rejsade runt i hagen och blåste drake.
Sedan skyndade jag mig iväg till bussen, normalt går den 22-25 minuter över, men just idag swichade den förbi precis när jag skulle gå över vägen, 20 minuter över. FAN! Nästa buss gick en timme senare, så jag traskade mot Alunda och kom fram lagom till nästa buss. Blev så himla ledsen, jag hade ju kunnat gå ut och gå med Ariel istället, det blev ju samma kylningsgrad och nu är jag dunderförkyld igen. Känns som jag vill stalla upp Ariel centralt istället, för att slippa all den här stressen med busstider att passa. Men jag vet att det blir bättre i maj, när jag får bil igen.
Jag mätte henne, då hon ju är 19 månader nu. Dock blev det inte världens bästa mätning eftersom hon stod och åt. Försökte få henne att hålla upp huvudet tillräckligt länge för mätning, men enligt stickan hade hon krymt 1,5 cm sedan sist. Nåja, så noga är det ju inte med mätningarna.
Sedan flätade jag hennes rena och silkeslena svans, mest för att se om det håller. Framöver kan det vara skönt att ha den flätad om leran återkommer. Ariel var ivrig och ville ut och röra på sig. Jag funderade på om jag skulle orka en promenad trots att jag var ganska sjuk (ont i halsen), men beslöt mig för att det inte var värt risken att bli ännu mer sjuk. Istället fick Ariel gå ut i hagen igen, där det strax blev fullt bus med Idunn och Sunna. Sunna hade bestämt sig för att något längre bort var farligt och självklart hängde de andra på när hon rejsade runt i hagen och blåste drake.
Sedan skyndade jag mig iväg till bussen, normalt går den 22-25 minuter över, men just idag swichade den förbi precis när jag skulle gå över vägen, 20 minuter över. FAN! Nästa buss gick en timme senare, så jag traskade mot Alunda och kom fram lagom till nästa buss. Blev så himla ledsen, jag hade ju kunnat gå ut och gå med Ariel istället, det blev ju samma kylningsgrad och nu är jag dunderförkyld igen. Känns som jag vill stalla upp Ariel centralt istället, för att slippa all den här stressen med busstider att passa. Men jag vet att det blir bättre i maj, när jag får bil igen.
Utställningsträning med träns!
Ariel var väldigt ivrig när jag skulle hämta henne ur hagen idag. Hon stack nosen i grimman direkt och puffade på mig när jag ville prata med Idunn några ögonblick. Fick höra senare av K att hon dragit igång lekar och kapplöpningar flera gånger den här veckan. Vädrar hon vår eller är det för att hon varit ledig?
Inne i stallet bestämde jag mig för att vara en elak matte, så hon fick stå uppbunden utan hö. Det klarade hon med bravur, hade bara lite extra koll på var matte var.
Jag borstade igenom henne, konstaterade att hon verkligen fäller nu (inte tonvis, men lite här och där). Njöt av att borsta den nytvättade svansen, glanssprayen gör ju att varje hårstrå bara glider genom borsten. Gjorde en liten ansats att borsta pannluggen också, men det tyckte Ariel var onödigt.
Sedan tog jag på tränset med tredelade bettet + tyglar och så tränade vi utställning. Ariel rörde sig rätt okej både i skritt och trav, hon behöver träna mer på smidiga vändningar och acceptera bettet. Hon står inte perfekt heller, men däremot står hon lugnt så länge jag tycker hon skall stå stilla. Tänk att våra små övningar redan gett resultat!
Jag längtar till det blir tö ute, så vi slipper träna inne i ladugården. Det blir inte riktigt samma sak med avsaktningarna när det kommer en vägg emot oss... Avslutade med att ta en massa bilder, varav en blev riktigt bra. Jag tycker hon har en fin resning på det här kortet, även om hon fortfarande är lite överbyggd. 19 månader gammal!
När jag skulle cykla till bussen följde Ariel mig längs staketet, trots att de andra hästarna stod kvar vid grinden. Sötnosen!
Inne i stallet bestämde jag mig för att vara en elak matte, så hon fick stå uppbunden utan hö. Det klarade hon med bravur, hade bara lite extra koll på var matte var.
Jag borstade igenom henne, konstaterade att hon verkligen fäller nu (inte tonvis, men lite här och där). Njöt av att borsta den nytvättade svansen, glanssprayen gör ju att varje hårstrå bara glider genom borsten. Gjorde en liten ansats att borsta pannluggen också, men det tyckte Ariel var onödigt.
Sedan tog jag på tränset med tredelade bettet + tyglar och så tränade vi utställning. Ariel rörde sig rätt okej både i skritt och trav, hon behöver träna mer på smidiga vändningar och acceptera bettet. Hon står inte perfekt heller, men däremot står hon lugnt så länge jag tycker hon skall stå stilla. Tänk att våra små övningar redan gett resultat!
Jag längtar till det blir tö ute, så vi slipper träna inne i ladugården. Det blir inte riktigt samma sak med avsaktningarna när det kommer en vägg emot oss... Avslutade med att ta en massa bilder, varav en blev riktigt bra. Jag tycker hon har en fin resning på det här kortet, även om hon fortfarande är lite överbyggd. 19 månader gammal!
När jag skulle cykla till bussen följde Ariel mig längs staketet, trots att de andra hästarna stod kvar vid grinden. Sötnosen!
Nu är det vår!
Ariel har definitivt börjat förstå meningen med att bli hämtad ifrån hagen. Man får alltid gå in i stallet och äta massor med hö! Jag känner mig nöjd också, hon står lugnt, äter och vilar ett bakben. Precis som en riktig distanshäst. Enda skillnaden är väl att hon hela tiden håller ett öga på mig, så jag inte tar på mig hjälmen...
Tövädret hade gjort att hon var plaskvåt, så jag drog av vattnet och lade på fleecetäcket. Sedan passade jag på och tvättade svansen. Det behövdes... På avelskursen fick jag lära mig att ett sto som kissar på sin svans inte är brunstig, så Ariel verkar fortfarande ha vintervila på den punkten. Inte så att svansen är kletig, men något för bruntonad är den. Efter tvätten såg det mer ut som en riktig svans.
När jag borstade de torra partierna (bringa, mage och lår) märkte jag att det yrde lååånga ljusa hårstrån omkring mig. Ariel har bestämt sig för att det är vår i luften och börjat fälla. En månad tidigare än förra året, men fortfarande mycket senare än Habina.
Jag vägde upp lite mer hö också, men det var inte uppskattat. Ariel var helt övertygad om att höet i höpåsarna var mycket godare än hennes hö, så matron var förstörd. Tog ut henne i hagen igen och gav kraftfoder. Jag har ökat på havren med hela två dl, då hon enligt tabellerna skall få ett ökat behov nu. Rent hullmässigt ligger hon fortfarande rätt normalt till, men jag vill inte att hon blir smalare.
Tövädret hade gjort att hon var plaskvåt, så jag drog av vattnet och lade på fleecetäcket. Sedan passade jag på och tvättade svansen. Det behövdes... På avelskursen fick jag lära mig att ett sto som kissar på sin svans inte är brunstig, så Ariel verkar fortfarande ha vintervila på den punkten. Inte så att svansen är kletig, men något för bruntonad är den. Efter tvätten såg det mer ut som en riktig svans.
När jag borstade de torra partierna (bringa, mage och lår) märkte jag att det yrde lååånga ljusa hårstrån omkring mig. Ariel har bestämt sig för att det är vår i luften och börjat fälla. En månad tidigare än förra året, men fortfarande mycket senare än Habina.
Jag vägde upp lite mer hö också, men det var inte uppskattat. Ariel var helt övertygad om att höet i höpåsarna var mycket godare än hennes hö, så matron var förstörd. Tog ut henne i hagen igen och gav kraftfoder. Jag har ökat på havren med hela två dl, då hon enligt tabellerna skall få ett ökat behov nu. Rent hullmässigt ligger hon fortfarande rätt normalt till, men jag vill inte att hon blir smalare.
Pyssel
Igår kom Ariel fram till mig i hagen, trots att det fanns en del hö kvar. Det värmde. Vi gick in i stallet där hon fick ännu mera hö... Medan hon åt så pysslade jag en del, borstade henne, klippte till manen lite snyggare och provade de nya senskydden. De är i storlek XS och jag var tveksam till om de var tillräckligt stora. Men de passar precis!
Det grämer mig lite att de inte fanns i klarrött, men man kan inte få allt. Tänker dock hålla ögonen öppna efter klarröda benskydd, tips emottages tacksamt!
Jag passade även på och provade Habinas gamla träns, det fungerar fortfarande även om jag fick spänna ut det tre hål på varje sida. Ariel tuggade ivrigt på bettet en stund, men lugnade sig sedan. Fotograferade henne med och utan nosgrimma, för att se vilket hon blev snyggast i. Dock kom jag inte fram till något bra svar, utan jag skall prova dressyr- och hopptränset först innan jag bestämmer mig.
K kom förbi och vi pratade en stund, så Ariel fick finna sig i att stå ensam. Det tog hon med ro ända tills jag kom tillbaka till stallet, då började hon trampa runt och välte skottkärran med hö. K konstaterade att Ariel verkligen blivit vuxen i kroppen nu och hon fick även känna på Ariels ryggmuskler som är stenhårda. Det bådar gott inför framtiden!
Det grämer mig lite att de inte fanns i klarrött, men man kan inte få allt. Tänker dock hålla ögonen öppna efter klarröda benskydd, tips emottages tacksamt!
Jag passade även på och provade Habinas gamla träns, det fungerar fortfarande även om jag fick spänna ut det tre hål på varje sida. Ariel tuggade ivrigt på bettet en stund, men lugnade sig sedan. Fotograferade henne med och utan nosgrimma, för att se vilket hon blev snyggast i. Dock kom jag inte fram till något bra svar, utan jag skall prova dressyr- och hopptränset först innan jag bestämmer mig.
K kom förbi och vi pratade en stund, så Ariel fick finna sig i att stå ensam. Det tog hon med ro ända tills jag kom tillbaka till stallet, då började hon trampa runt och välte skottkärran med hö. K konstaterade att Ariel verkligen blivit vuxen i kroppen nu och hon fick även känna på Ariels ryggmuskler som är stenhårda. Det bådar gott inför framtiden!
Snabbvisit igen
Igår blev det ytterligare en snabbvisit. Gav bara hästarna hö, kraftfoder och vatten. Det är fascinerande att se att så länge jag står kvar i hagen, så får Ariel äta kraftfodret i fred. Jag behöver inte ens stå nära henne. Men så fort jag går ut, då är de andra hästarna där och knuffar bort henne. Tänk vad mycket respekt en liten människa kan få...
18 månader!
Nu är Ariel stora damen, hela 18 månader gammal! Detta firades med en orgie i fotografering, men ingen bild blev bra. Jag är verkligen urusel på att ta kort och Ariel är inte särskilt hjälpsam. När hon äntligen står på ett bra sätt, då lägger batterierna i kameran av. Så typiskt... Men så här blev hon i alla fall:
Mätte henne också, hon har inte blivit högre men däremot har hon breddat sig rejält i bålen. Jag tycker dock att hon fortfarande är tunn, och jag får se om jag skall öka fodergivan ytterligare. Hur nu det skall lösas.
På skoj gjorde jag zigenarmåttet och nu skulle hon bli 152 cm. När hon var ett år gammal beräknades hon till 143 cm, så jag tror mer på det.
Efter allt mätande (och förstås lite putsande inför fotograferingen) promenerade vi ut i hagen igen. Ariel ville dock inte gå genom grinden, utan föreslog istället att vi fortsätta iväg på äventyr. Jag skall nog gå en sväng med henne på fredag ändå, det märks att hon tycker det är roligt även när det är mörkt.
Mätte henne också, hon har inte blivit högre men däremot har hon breddat sig rejält i bålen. Jag tycker dock att hon fortfarande är tunn, och jag får se om jag skall öka fodergivan ytterligare. Hur nu det skall lösas.
På skoj gjorde jag zigenarmåttet och nu skulle hon bli 152 cm. När hon var ett år gammal beräknades hon till 143 cm, så jag tror mer på det.
Efter allt mätande (och förstås lite putsande inför fotograferingen) promenerade vi ut i hagen igen. Ariel ville dock inte gå genom grinden, utan föreslog istället att vi fortsätta iväg på äventyr. Jag skall nog gå en sväng med henne på fredag ändå, det märks att hon tycker det är roligt även när det är mörkt.
Snabbvisit
Åkte ut till hästarna enbart för att ge foder. Klafsade ut i den blöta hagen (jag tar gärna några minusgrader igen) med hö. Försökte lägga höet på en torr plats högt upp, men samtidigt blåste det så mycket så jag tror hälften blåste iväg ner i leran igen. Blä för att vara hästägare ibland!
Pussade lite på Ariel medan hon åt kraftfoder. Hon tyckte mest jag störde... När alla ätit färdigt åkte jag hem igen. Snabbaste besöket hittills, 20 minuter...
Pussade lite på Ariel medan hon åt kraftfoder. Hon tyckte mest jag störde... När alla ätit färdigt åkte jag hem igen. Snabbaste besöket hittills, 20 minuter...
Sadelprovning
Idag blev det en ganska kort vistelse hos Ariel. Jag var där totalt en timme. Tog in henne från hagen, som nu blivit till lervälling igen. Det avspeglade sig på Ariel, som var lerig lite här och var. Band fast henne och placerade höet framför nosen på henne. Det verkar vara något som fungerar, hon kan inte flytta på sig alltför mycket och då äter hon hellre än bara står och hänger.
Borstade av henne all intorkad lera, men lät den blöta vara. Tänker ta in henne och spola benen imorgon eller övermorgon istället. Däremot testade jag att ta på henne sadeln igen, känns som det var evigheter sedan den senast var på. Hon reagerade inte ett dugg, inte ens när jag spände sadelgjorden. Duktig tjej! Ländtäcket har hon aldrig haft på sig tidigare, men det brydde hon sig inte heller om.
När hon ändå hade sadeln på sig så passade jag på och tog kort. Så här såg det ut från vänster sida:
Och från höger:
Jag är inte nöjd med hur den ligger, men vet inte om jag skall stå ut med den som invänjningssadel eller om jag skall förkasta den helt. Så länge jag inte sitter i den går det ju bra, men sedan vill jag ju att sadeln skall kännas bekväm för henne.
Vi gick sedan ut i hagen igen, där hästarna fick hö och kraftfoder. När alla ätit upp kraftfodret satte jag mig i bilen och åkte hem igen.
Borstade av henne all intorkad lera, men lät den blöta vara. Tänker ta in henne och spola benen imorgon eller övermorgon istället. Däremot testade jag att ta på henne sadeln igen, känns som det var evigheter sedan den senast var på. Hon reagerade inte ett dugg, inte ens när jag spände sadelgjorden. Duktig tjej! Ländtäcket har hon aldrig haft på sig tidigare, men det brydde hon sig inte heller om.
När hon ändå hade sadeln på sig så passade jag på och tog kort. Så här såg det ut från vänster sida:
Och från höger:
Jag är inte nöjd med hur den ligger, men vet inte om jag skall stå ut med den som invänjningssadel eller om jag skall förkasta den helt. Så länge jag inte sitter i den går det ju bra, men sedan vill jag ju att sadeln skall kännas bekväm för henne.
Vi gick sedan ut i hagen igen, där hästarna fick hö och kraftfoder. När alla ätit upp kraftfodret satte jag mig i bilen och åkte hem igen.
Styrketräning
Idag blev jag påminde om vad livet med häst egentligen innebär. Ett fysiskt tungt arbete och en i mångas ögon liten belöning. Vi tog nämligen in ett lass med hö idag, kombinerat med att jag mockat två kärror (hann inte mer) ur ligghallen samt kämpat med Ariels hovar. Jo, vi packade ju hö för kommande vecka också, det höll jag på och glömma. Mina armar värker...
Men för att ta det från början så tog jag in Ariel från hagen. Än en gång fastnade vi vid den lilla bäcken, hon var väldigt tveksam till att gå över där. Jag peppade henne med glada tillrop och efter en bra stunds tvekan och ett fåtal steg framåt tog hon sats och HOPPADE. Jag var inte alls beredd på det, men öste beröm över henne. Det kanske kan bli en liten hopphäst av henne ändå.
Väl inne i stallet fick hon äta sitt extrahö medan jag borstade av henne och grejade med hovarna. Fick bort så gott som all röta, vilket kändes riktigt skönt. Hovis skulle ju ha kommit idag, men han fick förhinder. Jag hoppas han kan komma nästa helg, för nu börjar faktiskt tårna bli lite väl långa igen.
Sedan fick jag ett ryck och tvättade svansen på Ariel. Den var väldigt smutsig och eftersom det är töväder just nu är det lika bra att passa på. Måste säga att jag blev stolt över min lilla ettåring, inte en muskel rörde hon medan jag höll på och tvättade. Det var som den mest självklara sak i världen. Inte ens glanssprayen brydde hon sig i. Jag passade på och borstade igenom svansen ordentligt också, så nu är den riktigt snygg. Inte så perfekt som jag skulle vilja ha den, men efter tio minuter i hagen kommer den ju ändå vara skitig igen.
Därefter fick Ariel gå tillbaka i hagen med de andra hästarna, medan jag roade mig med att mäta upp hennes foder. Från och med imorgon ger stallägaren henne färdigblandat foder, istället för att själv mäta upp. Det känns roligt för mig, jag har alltid gillat att fixa med foder.
I väntan på hövagnen (som var seeeen) hann jag mocka två kärror från ligghallen, även om det skulle behövas många fler kärror innan det är helt fräscht. Men vi behöver fylla på halm också, något jag hoppas kommer hinnas med nästa vecka. Sedan kom den efterlängtade hövagnen och vi lassade in det fräscha, gröna och ljuvligt doftande höet i stallet. När allt var på plats vägde K och jag upp hö för hela kommande vecka. De äter ju tre gånger om dagen nu, så det blir många påsar att väga. När vi var klara var K snäll och skjutsade hem mig.
Imorgon åker jag till Globen, vet inte vad jag skall shoppa till Ariel (hm... Jag har verkligen blivit gammal och förståndig). Kanske blir det lite mer schampo eller någonting snyggt som är rött.
Men för att ta det från början så tog jag in Ariel från hagen. Än en gång fastnade vi vid den lilla bäcken, hon var väldigt tveksam till att gå över där. Jag peppade henne med glada tillrop och efter en bra stunds tvekan och ett fåtal steg framåt tog hon sats och HOPPADE. Jag var inte alls beredd på det, men öste beröm över henne. Det kanske kan bli en liten hopphäst av henne ändå.
Väl inne i stallet fick hon äta sitt extrahö medan jag borstade av henne och grejade med hovarna. Fick bort så gott som all röta, vilket kändes riktigt skönt. Hovis skulle ju ha kommit idag, men han fick förhinder. Jag hoppas han kan komma nästa helg, för nu börjar faktiskt tårna bli lite väl långa igen.
Sedan fick jag ett ryck och tvättade svansen på Ariel. Den var väldigt smutsig och eftersom det är töväder just nu är det lika bra att passa på. Måste säga att jag blev stolt över min lilla ettåring, inte en muskel rörde hon medan jag höll på och tvättade. Det var som den mest självklara sak i världen. Inte ens glanssprayen brydde hon sig i. Jag passade på och borstade igenom svansen ordentligt också, så nu är den riktigt snygg. Inte så perfekt som jag skulle vilja ha den, men efter tio minuter i hagen kommer den ju ändå vara skitig igen.
Därefter fick Ariel gå tillbaka i hagen med de andra hästarna, medan jag roade mig med att mäta upp hennes foder. Från och med imorgon ger stallägaren henne färdigblandat foder, istället för att själv mäta upp. Det känns roligt för mig, jag har alltid gillat att fixa med foder.
I väntan på hövagnen (som var seeeen) hann jag mocka två kärror från ligghallen, även om det skulle behövas många fler kärror innan det är helt fräscht. Men vi behöver fylla på halm också, något jag hoppas kommer hinnas med nästa vecka. Sedan kom den efterlängtade hövagnen och vi lassade in det fräscha, gröna och ljuvligt doftande höet i stallet. När allt var på plats vägde K och jag upp hö för hela kommande vecka. De äter ju tre gånger om dagen nu, så det blir många påsar att väga. När vi var klara var K snäll och skjutsade hem mig.
Imorgon åker jag till Globen, vet inte vad jag skall shoppa till Ariel (hm... Jag har verkligen blivit gammal och förståndig). Kanske blir det lite mer schampo eller någonting snyggt som är rött.
Snö och foderfunderingar
Idag har snön verkligen vräkt ned, vilket Ariel verkar uppskatta rätt så mycket. I alla fall om man ser till hur hon såg ut när hon mötte mig...
Hon hade ingenting emot att traska in till stallet. Jag måste erkänna att jag börjar bli bortskämd, att inte ens behöva ta i grimskaftet en enda gång på väg från de andra hästarna, det är egentligen fantastiskt för en ettåring.
I stallet fick hon äta hö i massor. Jag har börjat oroa mig för att hon kommer att falla ur om hon fortsätter äta det hon får just nu. Men jag och stallägaren har bestämt att hon från och med nästa helg blir instängd i ligghallen från lunch till middag, med extra mycket hö, så hon verkligen hinner få i sig det hon behöver. Det känns som en mycket bra lösning. Förhoppningsvis passar hon även på och vilar lite, fast jag vet om att hon brukar sova i ligghallen annars också.
Medan hon mumsade på hö försökte jag få bort snöbollarna hon hade i hovskägget. Jag måste fotografera hennes hovskägg någon dag, det har verkligen blivit långt. Eller, långt är fel ord, det går liksom ända upp till knäna. Hm... Kan det vara ett arv ifrån pappa Hugo kanske?
Klippte lite man också, men det blev som vanligt inte särskilt vackert. Speciellt som jag lät henne äta hö samtidigt och således bara hade halsen i rätt position korta stunder. Efter ett tag gav jag upp och började fixa med hovarna istället. Då snön (=vätan) luckrat upp hovarna lite var det plötsligt mycket lättare att få bort rötan. Tyvärr var klantmatte tvungen att karva lite på sig själv också, så hovfixandet fick avbrytas för omplåstring av matte.
Ariel fick stå kvar inne en stund och mumsa lite till, sedan bar det av ut i hagen igen. Busade lite till hagen, men det känns aldrig som om jag tappar kontrollen över henne, utan så fort jag saktar in eller stannar så gör hon likadant. Stannar hon lite väl sent så behöver jag bara harkla mig så backar hon...
Nu sitter jag och försöker få ihop en vettig foderstat. Som det verkar nu behöver hon extra foderkalk då höet innehåller så förbaskat mycket fosfor. Men det löser sig säkert på något bra sätt. Fördelen med att hon är ensam i ligghallen några timmar är ju att jag dessutom kan ge helt andra mängder kraftfoder än vad de andra hästarna får. Som sagt, en riktigt bra lösning!
Hon hade ingenting emot att traska in till stallet. Jag måste erkänna att jag börjar bli bortskämd, att inte ens behöva ta i grimskaftet en enda gång på väg från de andra hästarna, det är egentligen fantastiskt för en ettåring.
I stallet fick hon äta hö i massor. Jag har börjat oroa mig för att hon kommer att falla ur om hon fortsätter äta det hon får just nu. Men jag och stallägaren har bestämt att hon från och med nästa helg blir instängd i ligghallen från lunch till middag, med extra mycket hö, så hon verkligen hinner få i sig det hon behöver. Det känns som en mycket bra lösning. Förhoppningsvis passar hon även på och vilar lite, fast jag vet om att hon brukar sova i ligghallen annars också.
Medan hon mumsade på hö försökte jag få bort snöbollarna hon hade i hovskägget. Jag måste fotografera hennes hovskägg någon dag, det har verkligen blivit långt. Eller, långt är fel ord, det går liksom ända upp till knäna. Hm... Kan det vara ett arv ifrån pappa Hugo kanske?
Klippte lite man också, men det blev som vanligt inte särskilt vackert. Speciellt som jag lät henne äta hö samtidigt och således bara hade halsen i rätt position korta stunder. Efter ett tag gav jag upp och började fixa med hovarna istället. Då snön (=vätan) luckrat upp hovarna lite var det plötsligt mycket lättare att få bort rötan. Tyvärr var klantmatte tvungen att karva lite på sig själv också, så hovfixandet fick avbrytas för omplåstring av matte.
Ariel fick stå kvar inne en stund och mumsa lite till, sedan bar det av ut i hagen igen. Busade lite till hagen, men det känns aldrig som om jag tappar kontrollen över henne, utan så fort jag saktar in eller stannar så gör hon likadant. Stannar hon lite väl sent så behöver jag bara harkla mig så backar hon...
Nu sitter jag och försöker få ihop en vettig foderstat. Som det verkar nu behöver hon extra foderkalk då höet innehåller så förbaskat mycket fosfor. Men det löser sig säkert på något bra sätt. Fördelen med att hon är ensam i ligghallen några timmar är ju att jag dessutom kan ge helt andra mängder kraftfoder än vad de andra hästarna får. Som sagt, en riktigt bra lösning!
Mätning
Det är inte alltför långa rapporter numera, men så blir det när sötnosen har vintervila. Igår var jag ut för att se att allt var okej samt för att mäta henne igen. Förstår inte att hon redan är 16 månader gammal... Tänk, snart kommer jag att börja inkörningen!
Gick ut i mörkret för att hämta henne. Hon stod en bra bit bort och även om det var lätt att hämta henne så tyckte hon det var fullkomligt onödigt att gå igenom den lilla bäck som rinner genom hagen. Jag förstår henne, hon kan ju omöjligen se hur djupt vattnet är. Men efter lite uppmuntrande ord och ett jämnt tryck i grimman så gick hon efter ett tag igenom. Det kändes riktigt bra, att hon litar på mig bara hon får lite tid på sig.
Väl i stallet blev det en lättare avborstning, hon har verkligen satt en rejäl björnpäls under tiden jag varit borta. Kände igenom henne också, och hon verkar ha mindre överhull nu. Bra, även om hon inte får bli för tunn. Mätte henne och hon har inte blivit större alls, det enda mått som ökat är bröstomfånget, med några få cm. Så vid 16 månaders ålder är hon fortfarande 134 cm och jag har absolut inget emot om hon stannar i växten... Naturligtvis knäppte jag några kort också, så här kommer en bild på damen.
Sedan blev det lite hovpyssel också. Jag har börjat få in snitsen med hovkniven och fick bort en hel del röta. Men det skall bli skönt när hovslagaren kommer och tar bort allt som finns. Förhoppningsvis är det bara en och en halv vecka tills dess.
Kan tillägga att de även fått ökat foder, både på hö- och kraftfoderfronten. Dock var det inte världens bästa analysvärden, jag har inte fått dem än, men kvoten ligger kring fem. Jag får se hur jag skall lösa det utan att Ariel faller ur.
Gick ut i mörkret för att hämta henne. Hon stod en bra bit bort och även om det var lätt att hämta henne så tyckte hon det var fullkomligt onödigt att gå igenom den lilla bäck som rinner genom hagen. Jag förstår henne, hon kan ju omöjligen se hur djupt vattnet är. Men efter lite uppmuntrande ord och ett jämnt tryck i grimman så gick hon efter ett tag igenom. Det kändes riktigt bra, att hon litar på mig bara hon får lite tid på sig.
Väl i stallet blev det en lättare avborstning, hon har verkligen satt en rejäl björnpäls under tiden jag varit borta. Kände igenom henne också, och hon verkar ha mindre överhull nu. Bra, även om hon inte får bli för tunn. Mätte henne och hon har inte blivit större alls, det enda mått som ökat är bröstomfånget, med några få cm. Så vid 16 månaders ålder är hon fortfarande 134 cm och jag har absolut inget emot om hon stannar i växten... Naturligtvis knäppte jag några kort också, så här kommer en bild på damen.
Sedan blev det lite hovpyssel också. Jag har börjat få in snitsen med hovkniven och fick bort en hel del röta. Men det skall bli skönt när hovslagaren kommer och tar bort allt som finns. Förhoppningsvis är det bara en och en halv vecka tills dess.
Kan tillägga att de även fått ökat foder, både på hö- och kraftfoderfronten. Dock var det inte världens bästa analysvärden, jag har inte fått dem än, men kvoten ligger kring fem. Jag får se hur jag skall lösa det utan att Ariel faller ur.
