Ariel 3525

Jag har ju haft lite funderingar på att lämna bort Ariel för inkörning. Förmodligen kommer jag att göra det, eftersom jag inte kan köra in henne själv. Dessutom vill jag ju ha henne inkörd tidigt, det är ju så mycket lättare då.

Men nu har jag börjat fundera över att även lämna bort henne för träning inför treårspremieringen. Inte så aktuellt ännu (det är ju inte inkörningen heller), men ändå värt att fundera över. Om jag lämnar bort henne, kommer det att kännas som att det inte var min förtjänst om hon får bra poäng? Alternativt, om jag inte lämnar bort henne, kommer jag gräma mig om vi får dåliga poäng?

På ett sätt vill jag ju göra allt tillsammans med Ariel, lära mig med henne, men samtidigt är treårspremieringen ingenting vi kan göra om. Att rida in henne och testa fälttävlan tillsammans är ju något vi kan göra om och om igen, tills vi behärskar det. Det vore snopet att stå med låga poäng på premieringen för att jag utbildat henne...

När skall man göra saker själv och när bör man leja in hjälp?

Inom en snar framtid (2,5 månader) fyller ju Ariel ett år. Då är det viktigt att mäta henne, för att få något slags hum om hur hög hon blir.

Egentligen spelar det inte så stor roll för mig hur hög hon blir. Jag önskar att hon blir större än 135 cm, men helst under ponnymåttet så länge hon är 4-6 år, så jag får tävla henne som ponny då.

Av en slump, då en bekant mätt sina ettåringar, kollade jag upp hur Ariel låg till i statistiken. Hon mättes ju till 122 cm för några veckor sedan. Om hon inte skulle växa mer fram till ettårsdagen (inte särskilt troligt) blir hennes vuxna mankhöjd 135 cm. Så jag kan pusta ut. :-D

Leker vi lite med siffrorna, och räknar med att Ariel blir 2 cm högre för varje månad, vilket hon i snitt blivit sedan jag köpte henne, så är hon 128 cm som ettåring. Vilket enligt statistiken betyder att hon blir *trumvirvel* 143 cm som vuxen. Fullt tillräckligt...

Det skall bli intressant att se hur exakt statistiken är...

I går var jag på kurs halva dagen. Det var SUFF som anordnade en kurs i att visa häst vid hand samt manklippning. Intressanta ämnen, även om det mesta var repetition för mig. Ibland behöver man ju friska upp kunskaperna igen, när de inte använts ett tag.

Det var två fina hästar som vi fick öva på, dels fjordhästen Ljulius och dels en brun (urläcker!) connemara efter Carnaby Patrick Hooligan. Mums för ögat kan jag tala om! Nästan så jag tänkte vara otrogen mot Ariel och komma hemsläpandes med honom.

Det roligaste med kursen var nog att få träffa lite hästfolk och snacka häst. De flesta aktiviteter som sker kräver ju en ridbar häst, som träningshelger och tävlingar, så det är kul att kunna åka iväg och förkovra sig utan att känna sig utanför.

Nu har Ariel flyttat hemifrån! :-D

Vi lämnade Sigtuna vid halv tio på förmiddagen, på grund utav lite tidspress hade Ariel blivit inlyft i transporten, men hon fann sig rätt okej i det och stod snällt hela resan. Väl framme (lite mer än en timmes resa) tyckte vi det var lika bra att släppa ut henne direkt till de andra hästarna.

Låt mig presentera "turridningshästarna"; Ariel, Eldur och Idunn. Längst ned till höger syns lite av Sunna också.



Sunna är alltså mamma till valacken Eldur (5 år ) och stoet Idunn (2 år), och det är dessa tre som kommer gå med Ariel i fortsättningen.

Det blev en hel del rusningar, speciellt som Sunna verkligen ville visa att hon bestämde i hagen. Ariel aktade ordentligt på sig, vilket gjorde att kärlekskranka Eldur sprang efter och så hakade Idunn på bara för att hon inte riktigt förstod vad som hände...

Lite trav:


Och galopp:


Ariel var djupt chockad över hur gigantisk hagen var, den är liksom byggd som ett U. Här syns Ariel, i full galopp, i den högra delen av "U:et". Staketet går ända upp till den vita byggnaden...


Jag hann vara där några timmar, vi pysslade med kraftfoderuppdelningar och vägning av hö. Tanken är ju att hästarna skall äta ungefär lika mycket, då de ändå kommer att äta av varandra. Men än så länge äter Ariel sina små lusernpelletsar ett tag till.

Har inte så mycket mer att rapportera om första dagen på nya stället, mer än att Ariel verkar trivas helt okej. Älskade vännen!

Nu har jag varit på besök på en helt fantastisk lösdrift utanför Uppsala. Den har stooora hagar, med omväxlande terräng och rejält tilltagna ligghallar. Hästarna var trevliga individer i lagom storlek och ålder.

Till stallet hör en enklare ridbana, en uppvärmd sadelkammare, en toalett, ett varmt (!) fikarum, en rundkorall och en BANVALL!

Just nu känns det som att det här är stället jag vill ha Ariel på resten av tiden i Uppsala. Jag längtar sååå mycket till jag kan flytta dit henne, just nu letar jag transportör och hoppas att allt skall falla på plats och lösa sig.

Ariel, snart får jag se dig flyga fram över stock och sten, precis som en riktig unghäst skall ha det...

Som ni bloggläsare kanske har märkt, så har jag inte träffat Ariel på tio dagar. Det beror inte på att jag inte haft tid, utan att jag legat däckad med feber och bihåleinflammation. Typiskt att sådant händer när man är ledig!

Idag skall jag iväg på äventyr, som berör Ariel väldigt mycket, men mer kan jag inte avslöja än. Om jag känner mig hyfsat pigg efter äventyret, så kommer jag att våga åka till Ariel imorgon. Längtar sjuuuukt mycket efter min lilla älskling. :-)

Av diverse olika orsaker har jag inte haft möjlighet att vara hos Ariel på snart tio dagar. Det känns som en evighet! Längtar sjukt mycket efter henne, men imorgon skall jag åka dit, om det så regnar småspik.

Det jag fortfarande grubblar lite över, är att hon inte känns som "min" häst. Visst kan jag acceptera att hon inte fattat det än (sådant tar ju tid), men varför har inte jag riktigt fattat det än? Det mest rimliga svar som jag hört är att hon fortfarande står hos sin uppfödare. Alltså att inget egentligen förändrats i hennes liv, förutom att några papper skrivits på.

Kan det vara så enkelt? Eller beror det på att jag egentligen inte har huvudansvaret? Jag har som sagt inte varit där på tio dagar och ingen verkar ha märkt det så att säga...

Tack och lov för tidningen Distansryttaren! I nummer 3 2007 fanns precis vad jag sökte; "Det du drömmer om kan bli verklighet imorgon"

Jag skrev upp mina visioner, mål och strategier, vilket i slutändan ändrade min träningsplanering rätt så rejält. Så här kommer den reviderade framtidsplanen, som innehåller de mål jag vill försöka uppnå med Ariel de närmaste åren.

Våren som treåring: Visas på treårstest.
Hösten som treåring: Inridning.
Våren som fyraåring: Skolning, uteritter.
Hösten som fyraåring: Inhoppning, eventuellt kvalitetstävlan.
Våren som femåring: Tävla LC dressyr, LD hoppning.
Hösten som femåring: Tävla Debutant fättävlan.
Våren som sexåring: Tävla LB dressyr, CR distansritt.

Genom denna framtidsplan hoppas jag kunna uppnå de tre visionerna jag (just nu) har för mig och Ariel:

• Föda upp en allsidigt utbildad och hållbar häst.
• Föda upp en lugn och självständig häst.
• Ta ryttarmärke IV tillsammans.

Som säkert framkommit i min andra blogg, så är jag förtjust i att planera. Satte mig igår ett tag och spånade lite kring framtiden med Ariel. Vilket gjorde mig än mer förvirrad än jag brukar vara.

Å ena sidan vill jag att hon skall bli välutbildad och meriterad, med prestationsmedaljer i alla valörer i så många inriktningar som möjligt. Å andra sidan är jag ju egentligen varken någon duktig ryttare eller särskilt fanatisk när det kommer till tävlingar.

Min plan såg ut som följande:

Hösten som fyraåring: Tävla LC dressyr. Hoppa 50-60 cm.
Våren som femåring: Tävla LB dressyr, LD hoppning.
Hösten som femåring: Tävla Debutant fälttävlan.
Våren som sexåring: Tävla LA dressyr, LC hoppning, CR distans.
Hösten som sexåring: Tävla Lätt fälttävlan.
Våren som sjuåring: Tävla 1,00 hoppning, T50 distans.
Våren som åttaåring: Tävla T80 distans.

Anledningen till att jag lagt upp det som så, är att jag får tävla Ariel som ungponny till och med sjätte året. Det känns på något vis lättare att komma ut på dressyr- och fälttävlan med andra ponnyer, än vad det känns inom hoppningen.

Samtidigt när jag spånade igår, slog det mig att jag 1) inte tycker om att tävla dressyr, 2) inte är tillräckligt kunnig för LB-LA just nu och 3) faktiskt inte skaffade häst för att tävla ihjäl både den och mig.

Någonstans inom mig känner jag helt och hållet igen mig i min bekants blogginlägg:

http://distansritt.blogspot.com/2007/12/light-light-medium.html

Varför sysslar jag egentligen med hästar? För att planera, följa en planering och samla prestationsmedaljer/meriter? Eller för att jag fylls av en lyckokänsla varje gång jag ser nedanstående?

Nu är kontraktet skrivet, Ariel är färdigbetald och försäkrad, så nu är hon min på riktigt, helt och hållet. Jag får fortfarande inte riktigt in det i huvudet, att JAG får göra precis vad jag vill med henne.

Jag hoppas jag kan ordna det till det bästa för henne, vill ju att hon skall få det bästa som går att få. Fast det vill väl alla hästägare?

Just nu grubblar jag över om hon behöver mer proteinrikt kraftfoder...

Nördig som jag är, så tänkte jag lägga in lite information om Ariel som egentligen bara intresserar mig. Så bläddra förbi ni som vill läsa om träningsframsteg. :-)

Raka fädernelinje: Hugo 179 - Heiden 132 - Prins Sleipner N 1753 - Ola Gik N 1703 - Skreien 46 - Torbjörn N 1417 - Blom N 1163 - Dragjord N 1000 - Gloppang N 894 - Håkon Jarl N 645.

Raka mödernelinjen: Andra 3327 - Mumsas Aila 2501 - Sindarve Mumsa 2189 - Assmunderöds Mysa 824 - Gerd 679 - Rita N 5648 - Hulda N 3800.

38 % Bergfast, 28 % Håkon Jarl, 25 % Öyarblakken, 6 % okänt, 3 % håkon.

Prestationer i släkten: Pappa Hugo riksetta i hoppning 1999, 2000, 2002. Farfar Heiden riksetta skogskörning 1987, brukskörning 1992, 1995, 1996, 1998.

Diplomston: Mormor Aila, farmors mor Tulla, mormors mor Mumsa.

Elit-premierade: Pappa Hugo, farfar Heiden, morfar Knast, farmors mor Tulla.

A-premierade: Mormor Aila.

Stolinjen har lämnat de godkända hingstarna Gutten 105, Mixter 106, Sindarve Mykke 156 och Anar Frö 247.

Så, då har jag skrytit lite. :-)

Välkommen till min blogg om fjordstoet Ariel!

Ariel är min tredje fjordhäst och jag har längtat efter häst under de fyra år jag varit hästlös. Nu är lyckan gjord, Ariel är min och vi skall upptäcka världen tillsammans.

Ariel är född på kronprinsessans födelsedag, 14 juli 2007. Hon är just nu lite mer än sex månader gammal, avvand från sin mamma Andra 3327 och tillbringar dygnets alla timmar i en lösdrift med tre stycken andra åringar. Samtliga fjordston, samtliga med samma pappa, Hugo 179.

Jag bor lite väl långt ifrån Ariel för att kunna vara hos henne varje dag, utan jag kommer förmodligen åka dit på onsdagar och antingen lördagar eller söndagar. Målet just nu är att lära känna varandra och promenera ut i skogen själva.

Jag avslutar denna presentation med en bild som jag inte tror jag visat för någon. Här är hon nästan lika kokett som min första häst Habina.