Första natten avklarad
Igår blev det middag på tåget, känner mig som en riktig globetrotter nu. Åker tunnelbana från jobbet, byter till pendeltåg på centralen, byter till Upptåget i Upplands Väsby och slutligen byter till buss från Uppsala till Bälinge för att slutligen gå tjugo minuter... Från dörr till dörr tar det tre timmar (ja, igår när allt kom i tid) så det är inte lång tid jag kan vara i stallet.
Bytte om och mockade sedan boxen. Det var skitigt verkligen överallt, misstänker att hon gått omkring och småskvätt i hela boxen... Riktigt skoj, speciellt som jag avskyr att mocka i halm. Men jag får helt enkelt stå ut, för Ariels skull.
Rengjorde saltsten, krubba och vattenkopp, samt gjorde en minnesanteckning om att jag måste ta dit en hink också. Så hon har möjlighet att dricka mer än bara i vattenkoppen. Nu har hon i och för sig thermobar ute, så jag tror hon klarar sig bra ändå, men när hon väl bytt hage så behövs det ju mer vatten inne.
Ströade upp med massor med ny halm, lade in en tuss hösilage och ett par morötter i krubban. Sedan tog jag på mig pannlampan och hämtade in damen. Det hade börjat snöa, så hon var lite småblöt i pälsen. Kratsade hovarna och visiterade, sedan fick hon gå in i boxen och jag kunde åka hem igen.
Bytte om och mockade sedan boxen. Det var skitigt verkligen överallt, misstänker att hon gått omkring och småskvätt i hela boxen... Riktigt skoj, speciellt som jag avskyr att mocka i halm. Men jag får helt enkelt stå ut, för Ariels skull.
Rengjorde saltsten, krubba och vattenkopp, samt gjorde en minnesanteckning om att jag måste ta dit en hink också. Så hon har möjlighet att dricka mer än bara i vattenkoppen. Nu har hon i och för sig thermobar ute, så jag tror hon klarar sig bra ändå, men när hon väl bytt hage så behövs det ju mer vatten inne.
Ströade upp med massor med ny halm, lade in en tuss hösilage och ett par morötter i krubban. Sedan tog jag på mig pannlampan och hämtade in damen. Det hade börjat snöa, så hon var lite småblöt i pälsen. Kratsade hovarna och visiterade, sedan fick hon gå in i boxen och jag kunde åka hem igen.
Installning!
Igår var det dags att flytta in alla grejerna i sadelkammaren och ströa upp boxen. Fascinerande hur mycket grejer som man samlar på sig, fast jag försökt att städa undan lite då och då.
Nu blir det dock lite lättare att få plats med allt, då jag har ett stort skåp, två sadelhängare, tre tränshängare och en lång hylla i täckeskammaren. Jag lovar att fota överallt när jag kommit i ordning, till dess får ni nöja er med boxen.
Saltstenshållaren är trasig, därav saltstenen i krubban.
Ariel är granne med ett halvblodssto e. Maloubet de Pleville - Tabac. Hon heter Raffinet och är riktigt stor! Hon flyttade in i stallet igår.
Efter att ha flyttat alla grejer och fått hyfsad ordning så fick Ariel komma in. Först blev det avspolning av leriga ben och kratsning av hovar, sedan fick hon gå in i sin nya box. Morötter i krubban var uppskattat!
Hon fick även en liten tuss hösilage som inte var särskilt intressant. Däremot var Raffinet spännande, så de höll på att lukta och pipa åt varandra några gånger. Det verkade ganska lugnt när jag åkte därifrån. Till kvällsfodringen hade jag gjort i ordning 5 kg hösilage, så hon skulle ha lite att tugga på under natten. Den mängden kommer jag successivt att minska, men jag vill ju inte chocka kroppen för mycket i början.
Fick sms i morse från F som hade utsläpp, Ariel hade varit stressad och inte riktigt förstått meningen med att stå på box och vänta, men förhoppningsvis vänjer hon sig snabbt. Lilltjejen...
Nu blir det dock lite lättare att få plats med allt, då jag har ett stort skåp, två sadelhängare, tre tränshängare och en lång hylla i täckeskammaren. Jag lovar att fota överallt när jag kommit i ordning, till dess får ni nöja er med boxen.
Saltstenshållaren är trasig, därav saltstenen i krubban.
Ariel är granne med ett halvblodssto e. Maloubet de Pleville - Tabac. Hon heter Raffinet och är riktigt stor! Hon flyttade in i stallet igår.
Efter att ha flyttat alla grejer och fått hyfsad ordning så fick Ariel komma in. Först blev det avspolning av leriga ben och kratsning av hovar, sedan fick hon gå in i sin nya box. Morötter i krubban var uppskattat!
Hon fick även en liten tuss hösilage som inte var särskilt intressant. Däremot var Raffinet spännande, så de höll på att lukta och pipa åt varandra några gånger. Det verkade ganska lugnt när jag åkte därifrån. Till kvällsfodringen hade jag gjort i ordning 5 kg hösilage, så hon skulle ha lite att tugga på under natten. Den mängden kommer jag successivt att minska, men jag vill ju inte chocka kroppen för mycket i början.
Fick sms i morse från F som hade utsläpp, Ariel hade varit stressad och inte riktigt förstått meningen med att stå på box och vänta, men förhoppningsvis vänjer hon sig snabbt. Lilltjejen...
Mätas både här och där
Jag måste erkänna att det känns ovanligt att åka till stallet utan att behöva skynda sig iväg på ridtur. Jag kunde prata i lugn och ro med alla och även mysa med Ariel en stund innan jag tog in henne i stallet. För givetvis låg hon och vilade när jag kom för att hämta henne.
Satte mig på ryggen en stund mest på skoj, och då först insåg jag hur oerhört mycket större hon blivit. Inte nog med att jag inte når ned till marken när jag sitter på henne, jag når nästan inte fram att krama hennes hals. Hon har definitivt blivit maffigare i frampartiet och jag bestämde mig för att kolla mankhöjden senare.
Väl inne i stallet fick jag först spola av hovarna från lera (men tack och lov inte benen) innan jag kratsade hovarna och kollade så skorna satt som de skulle. Alla broddar var på plats också. Sedan blev det mätning av Ariel, förbereder inför Stockholm Horse Show där jag funderar på att köpa:
Back on Track-paddar
Back on Track hasskydd
Professional Choice benskydd (vita)
Professional Choice boots (svarta)
Blev inte klok på måttabellerna dock, tyckte allting verkade så förbaskat stort. Men jag får se om jag köper och hoppas att det passar, eller om jag nöjer mig med att bara titta och känna.
Sedan mätte jag även mankhöjd och korshöjd. Ariel är nu hela 145 cm hög i manken och 144 cm i korset. Så visst har hon vuxit sedan sist jag mätte, med åtminstone ett par cm. Sedan har hon breddat sig rejält också, det ser man om inte annat på den här bilden:
Apropå ryggen så har jag fått veta från återförsäljaren av Sensation Ride att det finns två olika sadlar att välja på, G3 eller G4. Får klura lite på vilken jag helst vill ha, men det finns det ju tid till. Måste spara ihop pengarna också. ;-)
Kände igenom benen ordentligt och hasen är nu helt utan anmärkning. Gallan på utsidan av kotan är dock kvar, om än mycket mindre. Jag tänker skritta i ett par veckor nu och se hur benen påverkas av arbetet. Ingen asfalt blir det dock, avvaktar tills snön kommer så jag inte sliter för mycket på broddarna.
Sedan fick duktiga Ariel gå ut i hagen igen, men givetvis med matte på ryggen. Måste mysrida medan jag kan... Hon gick med ett rejält driv i skritten hela vägen och efter att jag stängt grinden och tagit av henne grimman så kastade hon sig runt och galopperade iväg genom hagen i full fart. Tydligen tycker hon att vilan skall vara över. :-D
Satte mig på ryggen en stund mest på skoj, och då först insåg jag hur oerhört mycket större hon blivit. Inte nog med att jag inte når ned till marken när jag sitter på henne, jag når nästan inte fram att krama hennes hals. Hon har definitivt blivit maffigare i frampartiet och jag bestämde mig för att kolla mankhöjden senare.
Väl inne i stallet fick jag först spola av hovarna från lera (men tack och lov inte benen) innan jag kratsade hovarna och kollade så skorna satt som de skulle. Alla broddar var på plats också. Sedan blev det mätning av Ariel, förbereder inför Stockholm Horse Show där jag funderar på att köpa:
Back on Track-paddar
Back on Track hasskydd
Professional Choice benskydd (vita)
Professional Choice boots (svarta)
Blev inte klok på måttabellerna dock, tyckte allting verkade så förbaskat stort. Men jag får se om jag köper och hoppas att det passar, eller om jag nöjer mig med att bara titta och känna.
Sedan mätte jag även mankhöjd och korshöjd. Ariel är nu hela 145 cm hög i manken och 144 cm i korset. Så visst har hon vuxit sedan sist jag mätte, med åtminstone ett par cm. Sedan har hon breddat sig rejält också, det ser man om inte annat på den här bilden:
Apropå ryggen så har jag fått veta från återförsäljaren av Sensation Ride att det finns två olika sadlar att välja på, G3 eller G4. Får klura lite på vilken jag helst vill ha, men det finns det ju tid till. Måste spara ihop pengarna också. ;-)
Kände igenom benen ordentligt och hasen är nu helt utan anmärkning. Gallan på utsidan av kotan är dock kvar, om än mycket mindre. Jag tänker skritta i ett par veckor nu och se hur benen påverkas av arbetet. Ingen asfalt blir det dock, avvaktar tills snön kommer så jag inte sliter för mycket på broddarna.
Sedan fick duktiga Ariel gå ut i hagen igen, men givetvis med matte på ryggen. Måste mysrida medan jag kan... Hon gick med ett rejält driv i skritten hela vägen och efter att jag stängt grinden och tagit av henne grimman så kastade hon sig runt och galopperade iväg genom hagen i full fart. Tydligen tycker hon att vilan skall vara över. :-D
Bara lite mys
Igår tog jag mig en sväng till stallet efter att jag tävlat med Hampus. Packade upp lite grejer som jag lånat från Ariel (då Hampus inte har egna) och pussade på Ariel i hagen. Hittade munkorgen, så den åkte på igen och så kände jag igenom benen. Inga gallor och ingen värme, så fredagens galopp var en baggis för henne.
Hon följde mig till grinden och undrade varför hon inte fick följa med ut...
Hon följde mig till grinden och undrade varför hon inte fick följa med ut...
Fortsatt ledig
Hälsade på Ariel i lördags, men det är inte mycket att rapportera om. Hon hade förstås tagit av sig munkorgen, men flughuvan satt kvar fortfarande. Då det är så oerhört torrt i markerna och dålig med bete så har de fått en hösilagebal att mumsa på. Precis vad Ariels mage inte behövde. ;-)
Hon är nöjd och glad i alla fall, gallig i bakkotorna men i övrigt utan anmärkning. Jag känner mig rätt nöjd med att hon går där och skrotar. Får se när vi orkar komma igång med någon typ av ridning igen...
Hon är nöjd och glad i alla fall, gallig i bakkotorna men i övrigt utan anmärkning. Jag känner mig rätt nöjd med att hon går där och skrotar. Får se när vi orkar komma igång med någon typ av ridning igen...
Ointressant
Jag var förbi Ariel en sväng idag, framförallt för att se att hon är ok och för att ta på henne flughuvan och munkorgen. Jag misstänker att det kan bli ganska mycket näring i gräset framöver, när det regnat så häftigt i ett par dagar.
Ariel stod kvar och sov när jag kom fram till henne, så hon är inte ett dugg intresserad av matte för tillfället. Hon har blivit lite tunnare och fått lite sämre överlinje, vilket inte förvånar mig med tanke på hur lite gräs det finns i hagen. Men jag får stå ut med en lite sämre överlinje om det betyder att man faktiskt kan känna hennes revben. Vilket man äntligen (!) kan nu, även om det är ett fettlager ovanpå dem.
När flughuva och munkorg var på igen så lämnade jag Ariel åt hennes öde och packade ur bilen istället. Mycket grejer man har... Men nu är i alla fall bilen tom och sadelkammaren full. ;-)
Hittade ett par bilder i kameran från Ariels pusskalas med Penny. Det syns inte så jättebra, men det är roligt med lite bilder i alla fall!
Ariel stod kvar och sov när jag kom fram till henne, så hon är inte ett dugg intresserad av matte för tillfället. Hon har blivit lite tunnare och fått lite sämre överlinje, vilket inte förvånar mig med tanke på hur lite gräs det finns i hagen. Men jag får stå ut med en lite sämre överlinje om det betyder att man faktiskt kan känna hennes revben. Vilket man äntligen (!) kan nu, även om det är ett fettlager ovanpå dem.
När flughuva och munkorg var på igen så lämnade jag Ariel åt hennes öde och packade ur bilen istället. Mycket grejer man har... Men nu är i alla fall bilen tom och sadelkammaren full. ;-)
Hittade ett par bilder i kameran från Ariels pusskalas med Penny. Det syns inte så jättebra, men det är roligt med lite bilder i alla fall!
Snabbvisit
Jag har inte träffat Ariel på en vecka, då jag först varit bortrest och sedan jobbat till sent varenda dag. Inte kul när man kommer innan för lägenhetsdörren vid halv åtta. :-S
Men igår var jag ändå ute hos Hampus och hann med att svänga förbi Ariel. Gick ut i hagen och hälsade lite på henne bara, mer blev det inte. Hon hade tagit av sig huvan men inte munkorgen. Den senare har ett så stort hål vid hakan nu så den verkar inte göra någon som helst nytta. Jag tog av den och så får jag ta på den nya jag köpt idag istället. Tror hon får leva med munkorg resten av livet. ;-)
Hon var lite tussig i pälsen, vilket stämmer väl med att hon äntligen går i en hage med träd igen. Så länge hon inte kliar svansen så säger jag ingenting.
Idag skall jag försöka hinna med lite longering och så blir det uteritter under helgen. Någon träning blir det inte på ett tag, då hopptränaren är nere i Falsterbo och tävlar (heja, heja!) och dressyrtränaren följde med som hästskötare.
Eller vänta, nu ljuger jag. På måndag blir det ju träning! Då skall jag och Ariel testa på centrerad ridning, kommer att bli så spännande!
Men igår var jag ändå ute hos Hampus och hann med att svänga förbi Ariel. Gick ut i hagen och hälsade lite på henne bara, mer blev det inte. Hon hade tagit av sig huvan men inte munkorgen. Den senare har ett så stort hål vid hakan nu så den verkar inte göra någon som helst nytta. Jag tog av den och så får jag ta på den nya jag köpt idag istället. Tror hon får leva med munkorg resten av livet. ;-)
Hon var lite tussig i pälsen, vilket stämmer väl med att hon äntligen går i en hage med träd igen. Så länge hon inte kliar svansen så säger jag ingenting.
Idag skall jag försöka hinna med lite longering och så blir det uteritter under helgen. Någon träning blir det inte på ett tag, då hopptränaren är nere i Falsterbo och tävlar (heja, heja!) och dressyrtränaren följde med som hästskötare.
Eller vänta, nu ljuger jag. På måndag blir det ju träning! Då skall jag och Ariel testa på centrerad ridning, kommer att bli så spännande!
Mattes hjärtehäst!
Svängde förbi Ariel på väg hem från Hampus, saknade henne så! Jag är ju van att träffa henne varje dag och nu har vi inte setts på fem (!) dagar.
Ariel verkade känna samma sak, för hon kom i full galopp när jag ropade. Hjärtehästen! Hon mumsade glatt i sig godiset jag hade med mig och visade mig sedan att hon visst kunde slicka på saltstenen med munkorg. Hålet som jag klippte upp vid hakan ifjol (som Lucky dragit sönder) går att dra fram till mulen så hon kan slicka. Frågan är hur mycket gräs som hon kan få i sig på samma sätt...
Hon har fått skav på hakan av munkorgen, så det måste tvättas och smörjas in imorgon. Jag kliade henne lite på juvret också innan jag lämnade henne med de andra hästarna. Förhoppningsvis kommer nya munkorgen snart och då får hon byta till en hel och fin.
Imorgon blir det dressyrträning, längtar!
Ariel verkade känna samma sak, för hon kom i full galopp när jag ropade. Hjärtehästen! Hon mumsade glatt i sig godiset jag hade med mig och visade mig sedan att hon visst kunde slicka på saltstenen med munkorg. Hålet som jag klippte upp vid hakan ifjol (som Lucky dragit sönder) går att dra fram till mulen så hon kan slicka. Frågan är hur mycket gräs som hon kan få i sig på samma sätt...
Hon har fått skav på hakan av munkorgen, så det måste tvättas och smörjas in imorgon. Jag kliade henne lite på juvret också innan jag lämnade henne med de andra hästarna. Förhoppningsvis kommer nya munkorgen snart och då får hon byta till en hel och fin.
Imorgon blir det dressyrträning, längtar!
Kryper i hela kroppen
Jag har varit rejält förkyld i en vecka. Förkylningen slog verkligen till från ingenstans i måndags, sprang på morgonen, kände mig lite frusen kring lunch och lagom till hemgång var jag febrig med halsont.
Så resten av veckan har jag varit hemma och tyckt synd om mig själv. Tänkt igenom lite saker men egentligen inte kommit fram till så mycket.
Idag var jag äntligen så pigg att jag orkade åka till Ariel, även om jag lovat mig själv att vara vuxen och inte rida (jag avskyr att vara vuxen). Hästarna hade fått en ny halmbal i hagen, så det här var vad jag möttes av:
Jag hann knappt hälsa på Ariel förrän Alektor kom dit och fick fart på alla hästarna. När de yrt runt en stund hämtade jag Ariel och tog in henne i stallet. Först blev det svanstvätt (ganska ren faktiskt) och sedan rejäl avborstning. Hon har börjat fälla så smått vid hals och bringa, men inte mer än att min svettskrapa klarar av jobbet.
Vi pussades en del och jag kliade öronen rätt så länge. Sedan tog vi oss en kort promenad för att se om det var ridbart någon annanstans än grusvägen. Ariel var på tårna och låtsades bli rädd för en massa grejer. Hon både studsade rakt upp och balanstravade, men aldrig förbi matte.
Åter i hagen blev det rejs direkt jag tagit av grimman, de andra hängde förvånat med. Jag misstänker att det kommer finnas ganska mycket överskottsenergi att rida bort framöver.
Det konstiga är att jag både längtar och inte längtar till att rida. Finns ju bara en väg att rida och den är så uttjatad nu. Men samtidigt vill jag ju rida min fina tjej, nu när vi äntligen får börja trava också. Den lata delen av mig vill stanna hemma i soffan och bara drömma om att rida, planera var jag skall rida...
Om mitt kloka jag vinner över mitt lata så blir det förhoppningsvis ridning på onsdag. I mörker. Usch, jag avskyr att köra bil i mörker. Dyrt med bensin är det också...
Frisering, mys och fotografering
Igår inleddes stallvistelsen hos Ariel med julklappsutdelning. Jag och T hade gått ihop om en namnskylt till M:s häst och så hade jag ju med mig en almanacka med fjordhästar till T som tack för att hon hoppat Ariel. Sedan hade ju M givetvis en julklapp till mig också. Det var två jättefina prydnadstomtar, det är lite dåligt med pyntandet hemma hos mig så de passade in så fint så.
Sedan fick Ariel lite uppmärksamhet. Hon stod vid grinden och väntade på mig när jag skulle hämta henne och var ett under av lydighet och fokus hela vägen till stallet. Sist hon var där var en månad sedan då veterinären kollade tänderna. Tiden går fort fast det är vinter...
Ariel fick manen friserad och svansen tvättad. T och M tyckte att hon hade vuxit massor, så T hämtade mätstickan. Den stod på 141 cm och jag tycker (som alltid) att hon kan stanna i växten nu. Däremot upplever jag det som att hon har breddat sig lite. Inte som Hampus, men ändå så att hon fått mer massa. Kunde inte motstå frestelsen att sitta upp ett ögonblick och hon har mycket mer hals och bakdel än Hampus. Det kommer bli riktigt roligt att sätta igång henne om två veckor!
Sedan fick Ariel lite uppmärksamhet. Hon stod vid grinden och väntade på mig när jag skulle hämta henne och var ett under av lydighet och fokus hela vägen till stallet. Sist hon var där var en månad sedan då veterinären kollade tänderna. Tiden går fort fast det är vinter...
Ariel fick manen friserad och svansen tvättad. T och M tyckte att hon hade vuxit massor, så T hämtade mätstickan. Den stod på 141 cm och jag tycker (som alltid) att hon kan stanna i växten nu. Däremot upplever jag det som att hon har breddat sig lite. Inte som Hampus, men ändå så att hon fått mer massa. Kunde inte motstå frestelsen att sitta upp ett ögonblick och hon har mycket mer hals och bakdel än Hampus. Det kommer bli riktigt roligt att sätta igång henne om två veckor!
Tog en bild på knubbsälen innan hon fick återvända till hagen:
Nu bär det norröver för mig, nästa gång jag träffar Ariel igen är det dags för igångsättning. Hurra! Planen är att rida allt längre turer i skritt under januari och sedan börja trava (och rida dressyrlektioner) i februari. Har verkligen fått ridsuget tillbaka och jag ser även fram emot att börja hoppa på Hampus.
Knubbsäl
Två veckor sedan jag såg hästarna senast. Åkte först till Ariel eftersom jag behövde hennes sax till Hampus man. Jag träffade M, pratade lite allmänt medan jag fixade till Ariels kraftfoder. Det har kommit två nya hästar till stallet och så har Bella flyttat in på boxvila tillfälligt. Så nu är stallet fullt!
I lösdriften går nu bara Ariel, Qurre, Tuva och Lucky. Luckys mamma fick somna in i början av månaden. Ariel har dock tagit på sig rollen som Luckys uppfostrare och beskyddare, så vi får hoppas hon gör ett bra jobb.
I lösdriften går nu bara Ariel, Qurre, Tuva och Lucky. Luckys mamma fick somna in i början av månaden. Ariel har dock tagit på sig rollen som Luckys uppfostrare och beskyddare, så vi får hoppas hon gör ett bra jobb.
Ute i hagen kom Ariel ångandes i full fart när hon såg mig, jag tror dock det mest var hinken som lockade. Hon har blivit ännu rundare och har ett par fettkuddar på bägge sidor. I och för sig är den stora magen enbart bukig, så hon ser värre ut på håll än vad hon är när man känner på henne. Men det blir till att banta framöver... Hon åt nöjt upp allt kraftfoder och myste sedan en stund. Men nu har hon verkligen landat i ledigheten, var inte tjafsig och ville följa med in, utan var nöjd när jag gick därifrån.
Lite peppning
Jag undrar om jag någonsin kommer lära mig att det bästa sättet att bota deppighet är att vara i stallet. Efter några timmar där känns allting så mycket bättre.
Mötte upp M i stallet, vi har inte setts på ett bra tag så det var mycket att prata om. Hämtade Ariel och Maggie, Ariel hade fortfarande munkorgen på sig. Hon verkar inte särskilt besvärad heller, även om hon fått lite ruggat hår på nosryggen.
Hon fick stå och sova i stallet medan jag tvättade rent där bak (inte lika skitigt som sist), kratsade hovarna och pussade på henne. Ingen mening att borsta henne när hon är dyblöt av snön, bättre att bara låta pälsen vara då.
Pratade med M och M om mina problem och de kom med lite olika lösningar. Kom fram till att jag skall försöka hoppa Ariel själv framöver, M påpekade att det krävs väldigt mycket för att förstöra en häst. Speciellt om man dessutom har tränare med sig. Stallsituationen får tills vidare fortsätta som den är, förhoppningsvis hjälper munkorgen och mer motion.
Ariel fick sitt kraftfoder innan hon återvände till hagen med munkorgen på.
Novemberdepp
Det var ett tag sedan jag såg Ariel och nog hade hon förändrats allt. Redan när jag hämtade henne i hagen igår såg jag hur fruktansvärt rund hon blivit. Fri tillgång på bra grovfoder är inte alltid så bra för hullet...
Inne i stallet inspekterade jag henne lite noggrannare och kunde konstatera att hon var väldigt skitig om svans och bakdel. Så det blev tvättning trots att det var minusgrader ute. Försökte torka henne så torr som möjligt efteråt.
Kollade hovarna som inte behövde kratsas, borstade lite som hastigast och klippte till manen. Hon har fått rejäla tandanlag, ser ut som en uppblåst hamster framifrån. Som alltid när hon byter tänder blir hon tjafsigare, jag fick säga till ett par gånger innan hon kom ihåg sin goda uppfostran. Men fetman skrämde mig, så munkorgen åkte på igen och så får vi hoppas att hon inte får skav.
Drömmer om att ha henne uppstallad, men jag vill ju att hon skall få röra sig obehindrat hela tiden. Det är ju för min bekvämlighet, att slippa gå och hämta hästen i hagen långt borta. Skulle jag stalla upp henne måste jag dessutom åka ut varje dag och då faller hela konceptet med att inte vara låst. För att inte tala om hur mycket dyrare det blir.
Hemsk hur jag skäms över mina hästar, det är ju inte deras fel att de blivit feta. Men jag vill ha slimmade, snygga hästar året om. Helst utan att behöva anstränga mig också. När jag stod i stallet och myste med Ariels gosiga öron tänkte jag för ett ögonblick den förbjudna tanken. Sälja henne och nöja mig med Hampus ett par gånger i veckan.
Jag avskyr det här mörkret, jag avskyr leran och kylan. Jag har noll ork att åka ut i stallet och samtidigt vet jag ju att Ariel tycker så mycket om att bli ompysslad. Det blir så konstigt när det känns som att jag har allt och ändå inte är nöjd.
Inne i stallet inspekterade jag henne lite noggrannare och kunde konstatera att hon var väldigt skitig om svans och bakdel. Så det blev tvättning trots att det var minusgrader ute. Försökte torka henne så torr som möjligt efteråt.
Kollade hovarna som inte behövde kratsas, borstade lite som hastigast och klippte till manen. Hon har fått rejäla tandanlag, ser ut som en uppblåst hamster framifrån. Som alltid när hon byter tänder blir hon tjafsigare, jag fick säga till ett par gånger innan hon kom ihåg sin goda uppfostran. Men fetman skrämde mig, så munkorgen åkte på igen och så får vi hoppas att hon inte får skav.
Drömmer om att ha henne uppstallad, men jag vill ju att hon skall få röra sig obehindrat hela tiden. Det är ju för min bekvämlighet, att slippa gå och hämta hästen i hagen långt borta. Skulle jag stalla upp henne måste jag dessutom åka ut varje dag och då faller hela konceptet med att inte vara låst. För att inte tala om hur mycket dyrare det blir.
Hemsk hur jag skäms över mina hästar, det är ju inte deras fel att de blivit feta. Men jag vill ha slimmade, snygga hästar året om. Helst utan att behöva anstränga mig också. När jag stod i stallet och myste med Ariels gosiga öron tänkte jag för ett ögonblick den förbjudna tanken. Sälja henne och nöja mig med Hampus ett par gånger i veckan.
Jag avskyr det här mörkret, jag avskyr leran och kylan. Jag har noll ork att åka ut i stallet och samtidigt vet jag ju att Ariel tycker så mycket om att bli ompysslad. Det blir så konstigt när det känns som att jag har allt och ändå inte är nöjd.
Storstädning
Det blev lite omvänd ordning i lördags, då Hampus skulle gå lektion på förmiddagen isället för eftermiddagen. Så Ariel fick sig ett besök först.
Jag hade bestämt mig för att rengöra sadeln medan betforen svällde och det blev en grundlig rengöring inklusive borttag av stigläder och puts av stigbylar. Så skönt att ha det gjort redan i början av vilan, annars brukar jag skjuta upp rengöringen till det är dags att sätta igång igen.
Jag hade bestämt mig för att rengöra sadeln medan betforen svällde och det blev en grundlig rengöring inklusive borttag av stigläder och puts av stigbylar. Så skönt att ha det gjort redan i början av vilan, annars brukar jag skjuta upp rengöringen till det är dags att sätta igång igen.
Sedan fortsatte jag av bara farten, rev ut allt ur garderoben, sorterade bort saker som inte behövs just nu och slängde en del grejer som borde slängts för länge sedan. När garderoben var i fin ordning blev hyllan nästa projekt och vips var alla de grejerna på golvet.
Det hela slutade med en väldigt fin och organiserad sadelkammare, men en massa grejer i bilen som skall läggas undan för vintern. Frågan är bara hur många veckor de får ligga i bilen innan jag kommer mig för att plocka in dem.
Först därefter var jag nöjd med städandet, så då blev det kraftfoder till Ariel. Hon verkade så nöjd med att vara ledig, inte så att hon är ointresserad av mig, men hon försöker inte följa med när jag går från hagen. Hon behöver nog den här vilan både fysiskt och psykiskt.
Hastigt och lustigt blev det vila
Igår var det dags för sista hoppträningen för året, regnet vräkte ned och jag tänkte att det var bättre än att banan frös till is. Men väl i stallet var V tveksam till att köra en träning, och efter lite resonerande så bestämde vi att inte hoppa. Sist var det ju samma väder och det blir tuffare för hästarna att hoppa. Dessutom är Ariel bara tre år, så en träning mer eller mindre spelar ingen roll.
Så det var bara att ringa T och säga att träningen var inställd och att Ariel nu var vinterledig. Lite snopet kändes det faktiskt. Jag hade ju sett fram emot både hoppträning och dressyrträning den här veckan och nu blir det inget av med det. Jag får längta till nästa år...
Först tänkte jag ändå gå och hämta Ariel i hagen, men sedan kände jag att det fick vara. Ingen idé att dra in henne i stallet bara för sakens skull, då är det bättre om jag bara går till hagen och ger kraftfoder.
Så istället fick jag ett ryck och rengjorde dressyrtränset och distansgrejerna. Jag är ganska petig när jag rengör och igår blev det även lite läderbalsam på, så det tog över en timme att få rent alla remmar.
Sedan gick jag ut till hagen och gav Ariel kraftfoder. Det var mörkt, det duggregnade och hagen var en enda lervälling. Kändes inte kul att klafsa runt utan att se någonting, jag längtar till kyla och snö.
Nu blir det lite färre rapporter från Ariel, kommer åka ut ett par gånger i veckan bara. Men Hampus skall ju fortfarande hållas igång, så lite ridning blir det ju.
Så det var bara att ringa T och säga att träningen var inställd och att Ariel nu var vinterledig. Lite snopet kändes det faktiskt. Jag hade ju sett fram emot både hoppträning och dressyrträning den här veckan och nu blir det inget av med det. Jag får längta till nästa år...
Först tänkte jag ändå gå och hämta Ariel i hagen, men sedan kände jag att det fick vara. Ingen idé att dra in henne i stallet bara för sakens skull, då är det bättre om jag bara går till hagen och ger kraftfoder.
Så istället fick jag ett ryck och rengjorde dressyrtränset och distansgrejerna. Jag är ganska petig när jag rengör och igår blev det även lite läderbalsam på, så det tog över en timme att få rent alla remmar.
Sedan gick jag ut till hagen och gav Ariel kraftfoder. Det var mörkt, det duggregnade och hagen var en enda lervälling. Kändes inte kul att klafsa runt utan att se någonting, jag längtar till kyla och snö.
Nu blir det lite färre rapporter från Ariel, kommer åka ut ett par gånger i veckan bara. Men Hampus skall ju fortfarande hållas igång, så lite ridning blir det ju.
Snabbvisit
Igår tog jag en lite oplanerad sväng förbi Ariel. Hon blev glad att se mig, följde ivrigt med in i stallet där hon blev avborstad och gosad med. Mest gosad faktiskt. Efter att jag kratsat hovarna åkte hon ut i hagen igen, något förvånad men ändå nöjd. Sedan slog jag mig ned vid ridbanan för att njuta av J som red lektion för F på Qurre. Jag blev så imponerad och inspirerad. De är på en helt annan nivå än mig och Ariel (eh, konstigt eller?) och gjorde massor med avancerade grejer. Det var även roligt att se att F kan träna även ett sådant ekipage, ingen risk att jag behöver byta tränare framöver.
Jag avslutade dagens stallbesök med att ge Ariel kraftfoder ute i hagen, sedan fick jag skjuts av M som äger fölet Bella. Hon bor också i Uppsala, så det blev lyxig skjuts ända fram till dörren.
Mys och mera mys
Igår åkte jag ut till Ariel för lite pyssel. Har känts senaste tiden som att jag inte riktigt hunnit umgås med henne, bara rida och slänga undan grejerna.
Jobbade till sent, så jag var framme i stallet först vid åtta. I mörkret letade jag reda på Ariel i hagen och tog in henne i det upplysta stallet. Hon fick stå i spolspiltan för en ordentlig avborstning och även tvätt av en väldigt skitig svans. Det börjar bli dags att klippa av den för vintern också, men jag avvaktar några veckor till. Skar bort en del röta på framhovarna också, är inte helt nöjd med hur hovarna ser ut.
Innan jag släppte ut Ariel i hagen igen åkte munkorgen på. Nu får den sitta på tills hon blivit smal.
Bara depp
Jag trodde att det här skulle bli ett inlägg om hur härligt det var att se Ariel efter fem dagar. Istället blir det mest depp.
Bilens bromsar krånglar igen. Tydligen tycker bilen inte att den skall stå stilla så länge som fem dagar, så bromsarna har fastnat och även om jag lyckades bromsa loss dem så känns det alldeles för osäkert. Pratade med pappa och nya bromsar kommer kosta runt 12000 kr, pengar jag inte har eftersom jag kostat på Hampus en massa. Dessutom behöver bilen egentligen nytt batteri och nya däck, ännu mer kostnader...
Jag känner att jag inte orkar mer för ögonblicket. Kan inte sätta fingret på vad det är egentligen, men hästeriet känns bara tungt och jobbigt. Jag vill ingenting nu, bara ställa av Ariel och låta henne vara ledig tills hon är tio år gammal.
Visst åkte jag till Ariel idag, hon var snäll att umgås med, tyckte det var trevligt att bli borstad och få kraftfoder. Men jag kunde inte riktigt njuta av hennes sällskap eftersom jag var osäker om jag skulle lyckas ta mig hem.
Samtidigt skäms jag. Vi har fyra skadade hästar i stallet, varav åtminstone två mycket väl kan bli utdömda om någon vecka. Själv grinar jag över två friska, glada hästar och en trasig bil.
Bilens bromsar krånglar igen. Tydligen tycker bilen inte att den skall stå stilla så länge som fem dagar, så bromsarna har fastnat och även om jag lyckades bromsa loss dem så känns det alldeles för osäkert. Pratade med pappa och nya bromsar kommer kosta runt 12000 kr, pengar jag inte har eftersom jag kostat på Hampus en massa. Dessutom behöver bilen egentligen nytt batteri och nya däck, ännu mer kostnader...
Jag känner att jag inte orkar mer för ögonblicket. Kan inte sätta fingret på vad det är egentligen, men hästeriet känns bara tungt och jobbigt. Jag vill ingenting nu, bara ställa av Ariel och låta henne vara ledig tills hon är tio år gammal.
Visst åkte jag till Ariel idag, hon var snäll att umgås med, tyckte det var trevligt att bli borstad och få kraftfoder. Men jag kunde inte riktigt njuta av hennes sällskap eftersom jag var osäker om jag skulle lyckas ta mig hem.
Samtidigt skäms jag. Vi har fyra skadade hästar i stallet, varav åtminstone två mycket väl kan bli utdömda om någon vecka. Själv grinar jag över två friska, glada hästar och en trasig bil.
Mys
Ariel är fortfarande ledig, men lite mys och kraftfoder får hon allt stå ut med. Igår blev det betfor, havre och foderkrita, allt slank ned som det skulle. Hon var lite lerig här och var, men så nöjd och harmonisk med flocken. Så glad att hon trivs i flocken och att det fungerar så bra med lösdrift.
Barbackamys
Igår mötte jag M på väg till hagen, så vi gick tillsammans och letade efter hästarna. Jag funderar på att återgå till att alltid ha godis med mig, för Ariel har helt glömt bort det här med att komma på inkallning...
Efter ett tag hittade vi dem inne i skogen och M var snäll och hjälpte mig upp på Ariels rygg. Kunde inte hålla mig från en liten tur. Vi skrittade till stallet i sakta mak, jag fick bromsa ibland så M och Maggie hann med, för Ariel tyckte det var så roligt att äntligen få göra något med matte.
Efter ett tag hittade vi dem inne i skogen och M var snäll och hjälpte mig upp på Ariels rygg. Kunde inte hålla mig från en liten tur. Vi skrittade till stallet i sakta mak, jag fick bromsa ibland så M och Maggie hann med, för Ariel tyckte det var så roligt att äntligen få göra något med matte.
Inne i stallet blev det kratsning av hovar, men ingen borstning. Hon var ändå ganska ren. Däremot avmaskade vi till Ariels stora förtjusning, först något konstigt smörja, och sedan pellets!
Därefter fick hon till sin stora irritation gå ut i hagen igen. Matte har tydligen helt glömt bort hur roligt det är med uteritter.
