Fantastisk hoppträning!
Vi provade att rida i bomlösa igår, samt plocka bort nosgrimman på tränset. Detta är mest för att jag upplever att hon blir frustrerad när hon inte kan gäspa med nosgrimman och jag tror egentligen inte att hon behöver den.
Skrittade fram en kvart innan vi gick in på banan, sedan blev det lite planlöst jogg och några galopper i bägge varven innan vi samlades för genomgång. Ariel samsades med två riktiga tävlingsponnyer, så vi fick variera och anpassa övningarna lite efter de olika nivårerna. Men V gör det så himla bra, så det är inga problem. :-)
Började med att trava över bommar på ett S-format spår. Ariel tyckte det var lite halvt avancerat då spåret svängde, men när hon lyssnade på mig (och jag gjorde rätt!) så var hon superduktig. Det var en riktigt bra övning, lösgörande för bogarna och mjukgörande för lederna. :-)
Sedan hoppade de andra fyrstuds på böjt spår. När de var klara med övningen fick Ariel trava mot serien, men istället för hinder var det bommar på de tre första hindren och sedan en upphöjd bom på sista hindret. Vi försökte komma i galopp mot serien, men det viktiga var att jag hade ett bra tempo med en häst som bjöd ordentligt mot serien.
Det som egentligen var svårast i serien var för mig att hålla kvar tyglarna. ;-) Efter att ha hoppat genom serien några gånger i varje varv övergick vi till att hoppa en liten bana. De andra fick lite olika banor med kortare och längre vägar, men Ariel och jag höll oss till samma bana där vi hoppade tre hinder med långa vägar och avbrott till trav när det kändes obalanserat.
Det gick oerhört bra att hoppa banan! Vi höll inte galoppen hela tiden, men hon hade en bra bjudning och det var mer galopp än tidigare. Jag kom dessutom till ridning (ovanligt...), kunde driva mot hindren och hålla kvar tyglarna. Det tar sig!
V var mycket nöjd med oss och tyckte det var helt okej att hoppa i bomlösa så länge hindren var så pass låga som de var. Sedan får vi nog köpa oss en hoppsadel, för Ariel tyckte det var superkul hela tiden. :-) Det gick bra att rida utan nosgrimma också, Ariel stod och gäspade under flera av våra skrittpauser, så hon uppskattade verkligen att slippa nosgrimman.
Vi skrittade av i en kvart innan det blev stretching, avsvampning och massage av bakben. Sedan fick Ariel äta gräs i tjugo minuter innan hon fick sova på skötselplatsen medan jag mockade. När hon var tillbaka i boxen fixade jag foder och städade undan utrustningen innan jag åkte hem i skymningen.
Årets sista hoppträning
Satt en stund och filosoferade över livet innan jag fick vara elak matte. Lockade med ett äpple och då klev hon snällt upp. Hon var inte alltför lerig, men åtminstone benen behövde spolas av. Börjar vänja mig vid den här rutinen, men skoj är det inte.
När benen var rena blev det avborstning och krats av hovar innan hindren skulle byggas på banan. Fyra koppelräck och fyra travbommar byggde vi. Två koppelräck längs med medellinjen och två koppelräck på respektive långsida. Sett uppifrån som en klocka blir det hinder vid 12, 3, 6 och 9. Travbommarna var på ena kortsidan som en solfjäder.
Sedan tog jag på Ariel utrustningen och skrittade fram tillsammans med L och Krutow. De har precis lika långt steg, så de passar bra ihop. :-)
På ridbanan blev det sedan lite virrig framridning i trav och galopp. Vi fick inte använda oss av fyrkantsspåret, det var enda kravet från V. Jag är verkligen helt, helt hopplös på att värma upp, måste be F göra ett program för oss som vi alltid håller oss till. Som det är nu blir det mest lite slöridning. :-S
När alla galopperat i bägge varven var det trav över bommar på voltspår som gällde. Vi skulle varva mellan att rida lätt över, stå i lätt sits över och sitta ned över. Ariel är ju en stjärna på bommar, men jag fick beröm för min lätta sits (bra balans) och skäll för att jag istället för att mjukna med handen över bommarna släpper efter helt och låter Ariel dra tygeln ur handen på mig... Jag är så sjukt rädd för att göra henne illa i munnen, men nu måste jag skärpa mig!
Efter fina varv i trav blev det dags för galopp. Då blev Ariel lite väl taggad, så vi fick inte till någon riktig galopp utan mest glada skutt. Så lösningen blev att göra övningen ensam och inte med de andra. Då var Ariel fokuserad och vi fick faktiskt till ett helt varv på volten i galopp!!! V bekräftade det jag misstänkt, det är dels en styrkegrej för Ariel men framförallt en ryttargrej. Jag rider inte tillräckligt i galoppen och då orkar inte Ariel sköta allt själv (som hon gör i skritt och trav). Skärpning på ryttarfronten alltså...
Vi lyckades med en fin liten vurpa i skritt också, där jag sade åt Ariel att inte lämna fyrkantsspåret och hon tjafsade emot med kroppen, sänkte huvudet, tappade balansen och gick ned på knä. Jag halvt ramlade, halvt klev av henne och räddast tror jag V blev. Hon såg ju inte vurpan utan enbart att jag inte satt på hästen längre... Ariel och jag är ju vana vid de här grejerna, så vi brydde oss inte så mycket. Bara borsta av sig lite grus och sitta upp igen. :-P
Sedan var det dags för hindren och övningen heter tydligen klockan. Målet med övningen är att rulla på i galopp, varv efter varv och hoppa alla hindren. Det knöt sig lite i magen när V förklarade vad vi skulle göra, men som alltid är hon en klok tränare som individanpassar. Hon förklarade att det var en alldeles för svår övning för Ariel i dagsläget, utan jag skulle komma emot första hindret i trav, hoppa över, galoppera mot nästa hinder men rida förbi det och istället hoppa tredje hindret. Därefter skulle jag ned i trav igen, hitta balansen och när det kändes bra styra mot nästa hinder. Hela tiden bara hoppa vartannat hinder och så fort det kändes obalanserat gå ned till trav.
Ariel tyckte det var skoj att hoppa (fast det var sex veckor sedan sist), men tyckte att jag var lite dum när jag inte lät henne hoppa alla hinder... Likaså när jag ville sakta av till trav ibland, då undrade hon vad sjutton matte höll på med. Galoppera och hoppa är ju det roligaste som finns! Hon gjorde superfina fattningar och när jag fick ordning på min hand (stängd hand men ändå mjuk) så jobbade vi riktigt fint flera gånger. Just nu är höger varv lite struligare och jag får jobba lite mer. Men jag är så nöjd över min fina häst!
När vi var klara blev det avskrittning och massor med beröm. Pratade med V efteråt och hon tycker fortfarande att Ariel är en lättsam häst. Bara matte gör rätt så gör hon rätt. V var positiv till att vi skulle löshoppa imorgon, jag kommer ju inte hoppa några höjder med Ariel utan snarare fokusera på serier. Det kommer också att bli skoj!
Valde att inte spola av Ariel (som inte var särskilt svettig) utan istället borsta bort allt grus som torkat under magen och på bakbenen. Sedan stretchade jag bakbenen och lät henne därefter gå ut i hagen igen. Hon var väldigt nöjd men tyckte att jag kunde stanna och klia henne bakom örat lite längre...
Efter att ha tagit reda på all utrustning så kikade jag lite på gruppen efter oss. De var så duktiga och jag blev inspirerad. En dag kanske Ariel och jag är redo för lite svårare övningar. Men det viktiga är att ha skoj och det har vi nu.
Bommar i trav och lite galopp
Hästarna har fått flytta till hagen bredvid lösdriften, så de var mycket nöjda över livet. Det fanns mer mat i den hagen än i sommarhagen. ;-) Ariel var inte intresserad av att komma när jag ropade, men när jag var några meter ifrån kom hon mig till mötes.
Inne i stallet blev det sanering då hon hade fläckar med blöt lera på några ställen och en hel del torr lera också. När hon väl var rengjord från all lera så fick hon fleecetäcke på sig för att torka till träningen. Då det var många hästar i omlopp i stallet blev hon förvisad till Maggies box. Lite sur blev hon, tills hon upptäckte saltstenen... Sedan var hon nöjd ända till jag tog henne därifrån igen.
Jag gjorde i ordning all utrustning under tiden och kikade även några minuter på hoppträningen som var innan oss. Men jag fick bara prestationsångest, så jag gick snabbt därifrån. Undrar om jag någonsin kommer att kunna galoppera Ariel flera varv på volten... För att inte tala om hoppa en hel bana med henne.
Tog på Ariel utrustningen inklusive hennes nya, fina ländtäcke. Det passade jättebra, var kanske aningens stort, men hellre det än att det är för litet. Svansremmen hade ett smart knäppe, så man slipper hålla på och knyta varje gång. Sedan skrittade vi iväg en sväng med S och Tyr, som precis börjat sätta igång och inte skulle vara med och hoppa.
När vi skrittat 20 min tog jag några varv till tillsammans med L och Pamilljah, som skulle vara med på träningen. Därefter var det fritt fram in på ridbanan. Jag och Ariel kände oss fram med lite trav på böjda spår samt några galopper längs långsidorna. Men helt ärligt måste jag hitta en bättre plan för att värma upp, nu snurrar jag runt lite sådär på måfå. Måste fråga F om hjälp där.
Sedan satte träningen igång. Vi var för ovanlighetens skull sex stycken ekipage, så det blev en lite längre träning med en hel del skrittid. Vilket passar mig och Ariel perfekt. :-) Först fick vi trava på volt över två bomserier. Den ena var smala bommar som hade kort steglängd, där behövde vi samla ihop hästarna något. Den andra serien var vanligt avstånd, men med upphöjda bommar så hästen fick jobba lite extra.
Ariel var helt fenomenal på bommarna. Jag behövde bara visa henne uppgiften så skötte hon det med glans. Visst fick jag göra någon halvhalt här och där för att påminna om lugnt travtempo, men i övrigt var det hon som skötte bomarbetet. Det var så härligt, jag kunde koncentrera mig på min sits och vägvalet och bitvis kändes det verkligen som att dansa. V var mycket nöjd och hävdade att Ariel smugit iväg om nätterna och tjuvtränat på de upphöjda bommarna. ;-)
Sedan blev det galopp på volt, med två hinder parallellt med varandra. Eller, hinder är fel ord, pyramidbommar är mer korrekt. För mig och Ariel blev det fokus på fattningar och att hålla galoppen över åtminstone ett av hindren. I höger varv gick det riktigt bra, vi fick till en hel del fina fattningar och kunde hålla galoppen ett helt varv på volten, även om vi bara tog ena hindret. I vänster var det lite svårare, då hade hon taggat till sig och ville mest studsa runt eller slängtrava. Några vettiga fattningar blev det, ett par som kändes hur underbara som helst, men det blev svårare för henne att hålla galoppen. V var nöjd i alla fall och tyckte att hon fått en mycket bättre galopp jämfört med sist hon såg henne. Härligt!
Vi avslutade med att trava över några bommar följt av ett krysshinder. Sedan skulle det vara galopp efteråt och för Ariels del att bibehålla galoppen genom kortsidan. Några gånger fick jag fatta galopp efter hindret, men sista gången bjöd hon själv upp i galopp och då lyckades vi galoppera hela kortsidan. Lycka! V var supernöjd och jag också. Det händer verkligen grejer hela tiden med Ariel nu!
När jag skrittat av (för hand) i 20 minuter var det en nöjd tjej som fick gå in i stallet. Jag svampade av henne i sadelgjordsstaden och mellan bakbenen, mer svettig hade hon inte blivit. Däremot var hon trött, hon hängde i grimskaften medan jag skötte om henne. Stretchade även bakbenen innan hon fick munkorg (hm...) på sig och gå ut i hagen igen.
Pratade med V efteråt och det kommer bli två träningar till innan träningarna flyttar till ridhus. Jag hoppas kunna vara med på bägge två, men det gör att det blir mindre uteritter för Ariel ett tag framöver. Samtidigt så har vi hela vintern på oss att skritta omkring... ;-)
Härlig känsla!
Hastigt och lustigt blev det hoppträning igår. Jag har varit förkyld men kände mig tillräckligt pigg för att rida lite. Tog in en blöt Ariel som fick torka upp lite under fleecetäcket. Jag gjorde i ordning utrustningen under tiden och pratade med stallkompisar.
Det blev L och Krutow som jag tränade tillsammans med, så vi red ut en sväng innan för att skritta igång dem. Ariel kändes lite småloj, men den känslan försvann när vi kom in på ridbanan och började trava. Det var plötsligt så mycket häst att rida, det kändes så stabilt och jag kände mig stabil. :-)
Ur den stabila, men ganska snabba traven, kunde jag hur lätt som helst be om galopp och både galoppera och sitta ned i galoppen. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag gillar det... Däremot vågade jag mig inte på att svänga i galoppen, vi sparar det till stubbåkrarna där det finns lite mer utrymme.
Så samlade V oss för uppvärmning. Vi fick göra en volt i trav på kortsidan och ur den volten skulle vi fatta galopp, vända ut på långsidan och rida innanför en bom som låg några meter innanför spåret. I slutet på långsidan skulle vi sedan sakta av till trav igen, göra en ny travvolt och fatta galopp. Ariel jobbade riktigt bra i övningen, jag fick vara noga med styrningen och att hålla om med benen, men galoppen utan något stöd från staketet gick så himla bra! Jag kunde sitta ned i sadeln och driva genom hela galoppen, istället för att bara åka med som jag brukar. Att vi dessutom fattade rätt galopp alla gånger utom en och dessutom (!) faktiskt svängde ganska snävt i galoppen, det var en stor bonus. Det var först efteråt som jag insåg att vi faktiskt svängt i galoppen... ;-)
Sedan blev det hoppövning. Eller snarare bomövningar. Först skulle vi trava över fyra bommar som följdes av ett litet krysshinder på kanske 20-30 cm. Fokus skulle vara vägen före och efter, samt tempot. Ingen överilad trav, utan lugnt och fint hela tiden. Ariel var taggad och galopperade glatt efter hindret några gånger, tills jag började få lite styrsel på henne. Jag måste hela tiden andas lugnt, rida lätt lugnt och stötta henne med mjuka händer och stabila skänklar. Inte det lättaste, men det blir riktigt fint när vi får till det.
Övningen byggdes sedan på med att trava över fyra bommar på kortsidan, de var upphöjda i ena änden och även här skulle det vara lugn trav över. Det tog några gånger innan jag hittade det rätta tempot för Ariel, känslan är att hon är på väg att sakta av till skritt, där finns den mjuka, fina traven som gör att hon jobbar lugnt och metodiskt över bommarna, lyfter benen rätt och sviktar med ryggen. Hon känns så stor och mäktig när hon får till det!
När bägge övningarna flöt så struntade vi i de första travbommarna med hinder och jobbade vidare med de upphöjda travbommarna, som blev ännu högre upphöjda. Ariel fick skritta och pusta ibland, vilket ledde till att hon blev ännu piggare när vi började trava igen och jag fick än en gång tänka på att andas djupt och bara vara lugn. Inte så lätt som det låter...
Jag hade nöjt mig för flera repetitioner sedan, men V förklarade att det var så nyttig gymnastik för Ariels kropp när hon väntar på mig och verkligen jobbar genom serien (istället för att springa fort igenom den) att vi gott kunde ta några extra varv. När jag satte Ariel i trav igen (och tänkte att hon kanske var lite trött) så svarade hon med att bocka (!) i igångsättningen. Så trött var hon... :-P Men jag blir glad när Ariel blir glad och det är uppenbart hur mycket hon älskar hoppning.
När vi fått till gunget i ryggen och de höga benlyften i bägge varven på ett riktigt bra sätt flera gånger, så var vi klara för dagen. Jag belönade Ariel genom att låta henne galoppera en långsida. Fascinerade, det hade jag aldrig ens tänkt som en belöning för några veckor sedan...
Sedan skrittade vi av i paddocken, då det blivit så mörkt ute och vi inte hade några reflexer på oss. Vi byggde bort ett utav hindren medan vi skrittade av också, vilket Ariel tyckte var roligt att hjälpa till med. Sedan fick hon gå in i stallet, bli av med all utrustning och få sig en varm dusch. Det var skönt, hela hästen var svettig (förutom korset) och det var tydligt att vi jobbat ordentligt genom hela kroppen.
Sedan fick hon stå med fleecetäcket och torka upp lite medan jag tog hand om utrustningen. Ut i hagen och rulla sig (med täcket avtaget förstås) och matte kunde, något trött, åka hem.
Ridläger dag 2, pass 2
Vi skrittade fram, travade lättridning och galopperade lite sådär lagom. Ariel gjorde som vanligt rätt när jag gjorde rätt...
Sedan fick vi börja hoppa fram på ett koppelräck längs ena långsidan. Efter några språng, som kändes hyfsade, gjorde vi om det hela till en liten bana.
Efter första koppelräcket var det snett igenom till nästa koppelräck, följt av andra långsidans koppelräck och avslutningsvis första koppelräcket igen, fast åt andra hållet.
Första rundan jag och Ariel gjorde kändes riktigt dålig. Hon hade ingen egen motor och jag hade inte orken (efter uppvärmningen...) att stötta henne. Vi kom oss igenom, men bra kändes det definitivt inte. Vi fick göra om det innan hindren höjdes, men inte heller då kände jag mig nöjd. Visst, ett par språng var bra, men vi dog liksom efter vissa hinder och det var svårt att orka en hel bana. Ariel skulle säkert klara det, bara jag stöttade henne, men jag kunde inte. :-(
Skrittade en bra stund medan de andra hoppade högre hinder, sedan bad jag att få hoppa första och andra hindret en gång till. Den här gången var jag lite starkare i mina ben och kunde stötta Ariel, med följden att vi inte bara hoppade två bra språng, utan även lyckades hålla galoppen i svängen mellan hindren. En sådan seger! Jag var så nöjd med mig själv och min häst!
Efter avskritt var det en ganska svettig Ariel som blev avsvampad, sprayad med flugspray och återbördad till hagen. Nöjd men trött häst och nöjd men trött matte.
Pratade med tränaren efteråt, hon upplevde det som att Ariel smittades av min fysiska trötthet, då hon hade så pass mycket mental trötthet i och med allt nytt runt omkring. Så vi bestämde att jag skulle rida Ariel på kommande dags hoppass, men inte på dressyrpasset. På så vis skulle vi få oss en bra runda som sista pass på ridlägret, förhoppningsvis med lite mer fart i galoppen.
Ridläger dag 1, pass 2
Igår eftermiddag var det markarbete på schemat, efter uppvärmning i skritt, trav och galopp i lätt sits var jag ganska mör, men Ariel verkade glad. Sedan fick vi trava över fyra bommar längs ena långsidan, tre bommar på volt på kortsidan, ytterligare fyra bommar på andra långsidan och slutligen (förstås) tre bommar på volt på andra kortsidan.
Ariel travade på bra och hade inga problem med att avstånden egentligen var för stor häst. Hon längde sig snällt i traven och jag behövde bara följa med. Ja, och styra förstås... Som alltid så gör hon rätt när jag gör rätt, finaste tjejen!
När övningen flöt på bra tog tränaren bort en bom på vardera långsida och ökade på avstånden så det blev galoppbommar istället. Nu märktes det lite på Ariel att avstånden var för långa, efter några varv var hon lite trött och slog i bommarna. Så då ändrade tränaren om ena serien, så det blev kortare avstånd där. Toppenbra! Ariel var mycket nöjd hela ridpasset och jag var också nöjd, om än väldigt trött...
Efter avskrittning fick Ariel sig en välförtjänt dusch och jag fick höra vilken oerhört snäll, trygg och okomplicerad häst jag hade. Tränaren sade att hon helt glömt bort att Ariel bara var fyra år, för hon gör verkligen allt för att det skall bli som matte vill. Gissa om det berömmet värmde! <3
Efter duschen fick Ariel gå ut i sin tillfälliga hage och hon var mycket nöjd med den. Det fanns ju massor med spännande växter som inte finns i lösdriftshagen (anser hon), så det var huvudet i backen direkt.
Banhoppning utan motor
Igår var det hoppträning igen, som inleddes med att jag fick Ariel besiktigad av ett försäkringsombud. Jag har höjt livförsäkringen och då behövdes det kollas så Ariel var frisk och kry. Ombudet kände igenom en fläckvis lerig Ariel och så fick vi visa skritt och trav vid hand. Inget att anmärka på och Ariel uppförde sig snällt.
Sedan fick hon stå i stallet medan jag och M byggde bana. Det blev sex hinder, två hinder efter varandra på vänster långsida med cirka 21 meter emellan, det ena ett plank och den andra en oxer. Sedan två koppelräck på andra långsidan, en kombination med 10 meter emellan. Sedan hade vi två hinder på bruten diagonal, varav det ena en grind och det andra en oxer.
Nöjda med vårt hinderbyggande återvände vi till hästarna och gjorde dem klara för ridning. Vi hann skritta ut en sväng tillsammans med L på Diana (hennes shagyaarab) och M på Alektor. Ariel verkade ganska ofokuserad och det var en känsla som följde med mig in på hoppbanan.
Vi värmde upp med volter i trav och lite galopp här och där, Ariel svarade fint på hjälperna och galopperade en hel kortsida (heja!) innan det var dags att hoppa lite. Först fick vi jobba över hindren på vänster långsida, vi skulle vända rätt upp, flytta hästen i sidförande förbi det första hindret och sedan lugnt trava över andra hindret. Efter hindret var det rätt upp igen (på andra kortsidan), sidförande förbi hindret man precis hoppat och så hoppa över det andra hindret.
Ariel och jag hade lättare i vänster varv, där jag red mer fokuserat på något knepigt vis. I höger varv fick vi jobba på lite innan hon hoppade lika fint på planket som på oxern.
Sedan skulle vi komma på en linje mot ena koppelräcket i kombinationen, vända på volt och komma på det andra, så vi gjorde åttvolter med hindren kombinerade. Det var ruskigt svårt, speciellt som Ariel inte ville fatta galopp när jag ville. Några gånger fick vi komma i förvänd galopp bara så vi skulle komma över hindren, och jag fick än en gång tillsägelse om att jag måste träna galoppen på Ariel. Det kändes tungt i magen, som om vi inte alls tränat något senaste veckorna och inte fått några framsteg heller. :-(
Sedan fick vi avsluta genom att hoppa en hel bana. Den började med snett igenom över grinden, sedan långsidan med plank och oxer, snett igenom över andra oxern och ut på planket igen. Därefter sista långsidan med kombinationen.
Första varvet jag red Ariel över banan gick det urdåligt. Vi föll tillbaka i trav hela tiden och jag fick ingen ordning på någonting. :-( Över hindren kom vi, faktiskt utan att riva, men det säger mer om Ariels hoppvilja än om någon typ av skicklighet.
V förklarade att jag måste hålla galoppen, strunt samma vilken galopp det blir, men hon måste galoppera över hindren och hon måste ha tryck i galoppen. Vi provade en gång till samma bana och här råder det lite delade meningar om hur det egentligen gick. V, L och M tyckte att det såg superbra ut, att jag verkligen fick igång galoppen, Ariel galopperade ganska snäva svängar utan att tappa galoppen och hon hoppade riktigt fint på alla hinder. Själv upplevde jag det som att jag jagade Ariel runt banan, att jag slarvred, flaxade med armarna och sparkade henne i sidorna hela tiden.
Kände mig så ledsen när jag avslutade rundan och var inte alls beredd på beröm från V och glada kommentarer från L och M. Vi skrittade ut en sväng tillsammans och då kom tårarna. L och M försökte peppa och förklara att det hade sett riktigt bra ut, en enorm förbättring jämfört med första rundan. Men jag kände mig mest som en djurplågare än en duktig hoppryttare.
När vi skrittat av hästarna fick Ariel en behövlig dusch, flughuva och munkorg på och sedan gå ut i hagen och vara nöjd med sig själv. Det var först därefter som jag pratade med V, som förstås satte fingret på vad det var jag känt.
Förra hoppasset hade Ariel inte haft så mycket egen motor, men då hon var brunstig hade jag en bra ursäkt och kunde stötta henne med skänklar och säte så hon ändå genomförde träningen. Men igår var Ariel allmänt loj, förmodligen på grund utav vädret, och jag som är van vid en pigg häst som överbjuder på alla hinder, fick plötsligt börja rida och stötta på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Det som de andra såg som stöttning, upplevde jag som att jag tvingade henne runt banan. Men som V sade, hon skulle aldrig hoppa om hon själv inte ville.
Jag kände mig ändå ganska deppig när jag åkte hem och det tog ett bra tag innan jag faktiskt fick in i min hjärna att vi hade tagit oss runt hela banan i galopp, utan att nudda ett hinder. Hon är fantastisk, min älskade Ariel, som alltid ställer upp för mig och litar på mig oavsett vad jag utsätter henne för.
Så givetvis kommer tvivlet, borde jag ställa upp på startfälttävlan med henne redan nu, eller skall jag träna ett år till och se till så vi med lätthet kan klara uppgifterna?
Riktig banhoppning!
Igår var det dags för hoppträning igen. Eftersom jag jobbar som jag gör, så var M snäll och tog in Ariel åt mig. På så vis hann jag faktiskt göra i ordning henne och skritta fram innan träningen började.
Ariel verkade ganska frånvarande när jag borstade henne och ganska snart fick jag reda på varför. Hon var tokbrunstig! Jag har ju varit lite bekymrad över att jag inte sett henne brunsta sedan i oktober, men kanske har jag missat det i april och i maj hade hon ju ingen anledning att brunsta då hon gick själv.
Jag fick kratsa hovarna även om hon var lite seg att lyfta på benen och hon försökte inte trycka in mig mot väggen heller. Framsteg! Kanske har hon blivit lite mognare även när det kommer till brunsterna.
Tog på sadel med svanskappa, senskydd och boots fram samt hopptränset. Sedan skrittade vi iväg med M och Alektor, L och hennes shagyaarab (minns inte namnet!) och L och Krutow. Det blev en ganska lång framskrittning då den tidigare gruppen inte var riktigt klara.
På ridbanan värmde jag upp med lite trav och ett par långsidor i galopp. Tog faktiskt ett par kortsidor i galopp också och någonting har uppenbarligen hänt med galoppen. Om det är alla fattningar vi gjort, alla långa, lugna galopper eller bara så enkelt att jag slappnat av mer i galoppen, det låter jag vara osagt. Men Ariel galopperade mycket bättre igår än hon någonsin gjort i paddocken tidigare. Jag kunde dessutom säga till henne ordentligt, när jag ger skänkeln skall det vara galopp!
Sedan fick vi börja jobba. Först var det galopp på böjt spår över tre bommar. Tre galoppsprång mellan varje bom. Ariel och jag fick inte riktigt till flytet som jag ville ha det, men V förklarade att det var på grund utav att hennes galopp blivit större och vi ville inte börja in och peta med att korta galoppen än, utan det var bara att följa med och gilla läget. Däremot hade vi lite problem med volten i trav jag ville göra efter varje övning, Ariel skulle inte vända utan sköt ut bogen och böjde halsen som en ostkrok. Lösningen på det heter stöd på yttertygel och ytterskänkel, men det kom jag ju på först efteråt. :-P
När galoppbommarna fungerade i bägge varven gick vi vidare till nästa övning som var ett koppelräck på medellinjen och parallellt med densamma. Det skulle vi hoppa några gånger i trav, landa och vända vänster i galopp. Rätt galopp dessutom... När det flöt bra, vilket det gjorde efter ett par gånger, så fortsatte vi över två stycken kryss, studshinder! De större hästarna fick hoppa trestuds, men Ariel och jag nöjde oss med tvåstuds.
Som vanligt var det inte hindrena vi hade problem med, utan svängarna. Jag måste lära mig att använda höger skänkel. Suck! Ariel tyckte studsen var roliga och hon gjorde gärna en liten bock efter dem...
Därefter travhoppade vi en grind som stod strax efter kortsidan och lite innanför spåret. De andra fick hoppa den några gånger innan hästarna var avslappnade, men Ariel fick bara hoppa den en gång innan V tyckte hon kunde utöka övningen. Hon glömde tänka på att matte inte var avslappnad. :-S Grinden kändes så stor och otäck på något vis. Men, men det var bara att hoppa den och styra in på en bruten linje där det stod två krysshinder med ett galoppsprång emellan. Den här gången vet jag inte riktigt vad som flög i Ariel, för hon hoppade snällt det första men sprang förbi det andra. Va?! Så gör man ju inte! Två gånger tog det innan jag fick ordning på henne och vi hoppade över bägge. V hejade på mig och tyckte jag hade en bra grundinställning som ville över hindren till varje pris. Hm... Jag som var hopprädd. Kanske inte längre?
Givetvis fick hästarna pusta mellan gångerna och när Ariel och jag klarat av sista övningen helt okej trodde jag att vi var klara för dagen. V började prata om hur man satte ihop allt till en bana, och när jag frågade tyckte hon absolut att Ariel skulle vara med. Ojdå!
Banan bestod av travanridning till koppelräcket, landa i galopp och hoppa tvåstudsen. Därefter ned i trav vid kortsidan, travhoppa grinden och galoppera över de två sista kryssen. Ariel skötte sig prickfritt den här gången och matte var faktiskt så pass fokuserad att jag till och med kom ihåg att tänka på skänklarna. Heja oss!!!
Sedan fick Ariel skrittas av vid hand utan utrustning en stund, jag var så stolt över henne! V var också väldigt nöjd med oss, vi går från klarhet till klarhet och det märks att även jag börjar bli förtjust i hoppning. Eller, jag är ju förtjust men lite nervös samtidigt.
Duschade av Ariel innan det var ihopsläpp med Lucky, Donna och Donnas fölis. Det var ett väldigt odramatiskt ihopsläpp där Ariel och Lucky höll ihop och aktade sig för att gå nära Donna. Det blir nog bra så snart Donna vågar låta fölis leka med tjejerna. :-)
Sedan var jag tvungen att gå ut på ridbanan och mäta grinden. Den kändes så stor, men var faktiskt bara 55 cm hög. Ha, där fick jag mig en tankeställare! Bara för att ett hinder inte består av bommar utan ser mer solid ut, så behöver den inte alls vara högre. Nyttigt att tänka på för mig...
När jag tog reda på utrustningen passade jag på att fråga V om terränghoppning och hon tyckte absolut att vi var redo att testa det redan nu. Ojdå! Då måste jag verkligen våga mig ut med transporten så vi kommer ut på lite äventyr snart.
Hoppträning med beröm godkänt
I stallet blev det inspektion av nyfödda lilla fölis (Brännornas Mozart RP 167 - Maraschino RNF 71). Hon var så himla söt! Oh vad jag vill ha en fölunge efter Ariel! Men det får vänta, dels är det så skoj att träna just nu och dels måste jag ha en köpare innan, jag har inte möjlighet att hålla tre hästar...
Hämtade sedan in Ariel från hagen och provade bootsen på henne. De passade precis och var så fina! Sedan åkte resten av utrustningen på innan det var dags att bygga hinder.
Blev sex stycken bommar på ena kortsidan, ett koppelräck på den öppna delen av volten och en 5,5:a på en diagonal. Efter 5,5:an (kryss + oxer) gjorde vi i ordning så V kunde bygga upp ytterligare ett hinder.
Det var lite manfall på ekipagen innan vi kom igång, ett ekipage hade tänkt vara med, men då sadeln de nyss köpt inte passade fick de stå över. Ett annat ekipage fick inte in hästen i transporten, så det slutade med att jag och Ariel fick hoppträna med D och hennes Nora, de tävlar hoppning på riktigt... Lite olika nivå kan man lugnt säga, men V är ändå bra på att variera så träningen blir givande.
Vi började med att skritta fram hästarna en stund, sedan fick vi skritta över bommarna och trava resten av ridbanan för att få igång dem. När det kändes bra blev det även bommar i trav, Ariel var så duktig! Som alltid handlar det bara om hur jag styr, gör jag rätt så fixar hon uppgiften utan problem.
Sedan fick vi galoppera på böjt spår över tre galoppbommar. Ursvårt för oss då vi fortfarande är lite fåniga med galoppen. V lotsade oss på ett bra sätt igenom övningen, så visst blev det galopp över bommarna utan några egentliga problem. Ja, bortsett från att vi galopperade förvänd galopp i vänster varv. ;-) Mer galoppträning behövs!
Därefter blev det trav mot koppelräcket och galopp på volten efteråt. Det var inte det lättaste! Jag och Ariel är inte riktigt samstämda när det gäller vändande hjälper. Flera gånger var vi på väg åt olika håll, varav två gånger höll jag på att ramla av. Andra gången var jag framme vid Ariels öron och hälsade på, men lyckades på något mirakulöst kravla mig tillbaka i sadeln. V var imponerad och tyckte att jag hade bra balans, själv tycker jag väl att det är bättre att ha så pass bra balans att man inte ens hamnar på hästens hals. ;-)
Givetvis gjorde vi övningen bättre i höger varv än i vänster, men på slutet gick det faktiskt riktigt hyfsat i vänster också. Bara jag kommer ihåg ytterskänkeln...
Vi fick avsluta med att hoppa 5,5:an, första gången så var andra hindret ett koppelräck och vi kände oss för lite bara, sedan blev det en oxer. Ariel skötte det hela utmärkt, så V ägnade sig åt min sits. Jag sitter bra med överlivet, men när Ariel hoppar vill jag gärna fladdra iväg med skänklarna. Fick lite tips och vips så fick jag till en ruskigt härlig känsla i serien. V var också väldigt nöjd, så vi avslutade där. Ariel hade skött sig fantastiskt bra och verkligen visat vilken duktig hopphäst hon är.
Hon hoppar allt jag styr henne på och försöker alltid lösa uppgifterna på bästa sätt. Jag tror att hon kan bli en riktigt duktig hopphäst, bara piloten där uppe får lite ordning på saker och ting också. Som skänklar och vikt... ;-)
Inget fotande igår, men jag slänger in en bonusbild från Helgum istället. :-D
Nu får Ariel vila några dagar, men jag måste hinna med ett utepass på söndag, för på onsdag är det hoppning igen...
Hoppa oxer!
Tog in henne från hagen (fortfarande munkorg och flughuva på sig, heja!) och lät henne stå och sova en stund medan vi byggde hinder. Det blev två grupper med hästar, i vår grupp var det S och Tyr, M och Maggie samt L och Pamilljah. Ja och så Ariel och jag förstås. :-) Ponnygruppen kan man nog kalla oss, tre är ju ponnyhöjd på och jag tror Pamilljah ligger på gränsen.
Tidigare har det ju varit mycket bomövningar, men idag blev det nästan enbart hinder. Fem stycken närmare bestämt, varav tre oxrar. Nervöst... Jag som inte hoppat på sju veckor. :-S
Ariel fick både senskydd och boots på fram och så åkte svanskappan på för säkerhets skull. Skrittade igång på grusvägen tillsammans med S och Tyr, sedan red vi fram lite i skritt och trav i paddocken. Som vanligt känner jag mig lite vilsen när det gäller framridning, jag har ingen riktig plan där. Men det var så pass varmt att någon egentligen uppvärmning ändå inte behövdes. Trettio grader i skuggan...
Så kom V och vi började träningen. Först fick vi trava över tre bommar och hoppa ett kryss. Ariel ville gärna skynda på stegen och när krysset blev en oxer fick hon det lite halvkämpigt. Hon rusade ibland, med följden att hon inte riktigt fick någon ordning på fötterna. Inte så att det störde alltför mycket, men det var inte så rytmiskt som det var de gånger hon faktiskt såg sig för. Ibland blev det några språng galopp efter hindret, men oftast endast trav. Den här övningen byggdes sedan på med skänkelvikning från spåret fram till travbommarna och de gångerna var Ariel mycket mer fokuserad och lugn. Fina tjejen!
Därefter hoppade vi två hinder med två galoppsprång emellan. Krysshinder där vi kom emot i trav men galopperade mot andra hindret. Här var Ariel klockren, så fort jag styrde henne rätt så gjorde hon allt rätt. Jag hade lite halvsvårt med de där förbaskade hälarna, men när jag väl fick dem på plats så gick det mycket bättre. Ariel var så glad över den här övningen, även om jag tyckte den var svår. V sade efteråt att det var en ganska avancerad övning, så jag skulle vara stolt över min häst. :-)
Vi avslutade med att hoppa ett kryss på rakt spår och vända in på böjt spår till ett kryss som sedan blev en oxer. Trav emot första hindret, men galopp mot andra. Ariel bjöd så det stod härliga till och jag behövde bara styra. Fick tillsägelse en gång då jag tyckte det gick lite fort (vilket det inte gjorde) och gjorde en halvhalt. Ariel lyssnade på mig och kortade galoppen lite, vilket gjorde att vi kom helt fel på hindret. V förklarade att det blir helt rätt om Ariel bara får rulla på i galoppen, ju mindre jag stör desto bättre.
Sedan vände vi på hinderföljden, så det blev böjt spår först och sedan rakt. Hindren ändrades om till kryss först och oxer sedan, men Ariel var precis lika fantastisk åt andra hållet. Hon har en helt annan galopp mellan hindren än hon har ute i skogen, den känns så stor och rejäl, så jag luras att tro att den är för snabb. Men det är så hon skall gå och det skall kännas lite som att jag inte har kontroll, för hon måste få lära sig att hoppa rätt.
Snälla T fotade lite, så det blev tre bilder på björkhindret. :-)
Det var en plaskblöt men väldigt nöjd Ariel som jag skrittade av för hand. Några riktigt häftiga bocksprång hade det blivit, även ett par gånger då hon snubblade över sina egna ben. Men V berömde mig för att jag så snabbt kom tillbaka med överlivet, det underlättar för Ariel och gör att jag inte ramlar av när hon tappar balansen. Jag har tydligen lärt mig av alla snubblingar. ;-)
Ariel fick sig en härlig dusch och stretchning innan vi vandrade iväg till hagen igen. Skall bli intressant att se hur benen ser ut imorgon, det var ett tufft pass för en liten tjej.
Lite OT kan jag berätta att Donna som går tillsammans med Ariel och skall ha föl, nu har fått vaxproppar och vit mjölk. Snart står det en söt fölis där...
Hoppning i galopp!
Tog in och gjorde i ordning, J tyckte att hon fått mycket rejälare nacke sedan sist, det har ju hänt en del sedan första september i fjol... Skrittade fram tillsammans med L och Pamilljah i fårhagen, den är verkligen perfekt att mjuka upp hästen i! Sedan blev det trav och ett par halvkassa galoppfattningar i paddocken innan vi började träningen. Med denna gång var även M på Alektor och S på Tyr, så det är lite rockad av ekipage.
Först fick vi göra samma övning som sist, det vill säga trava över tre bommar på böjt spår. Ariel var lite springig i början och skulle prompt hoppa över cavalettin, men när hon väl kom till arbete blev hon riktigt fin. Jag försökte att inte störa, utan bara styra, vilket är min uppgift numera...
Sedan fick vi skritta på liten volt över fyra hinder, där Ariel mest tyckte att de upphöjda bommarna var i vägen. Hon rev ungefär vartannat hinder och M:s stackars sambo fick bygga upp dem hela tiden. Sedan fick vi trava över bommarna i höger varv och göra fyrklövern. Jag fick halvt om halvt ordning på den, men så var det dags att byta varv och göra den i vänster varv. Då hade bommarna dessutom blivit riktiga kryss, så Ariel hoppade ordentligt och landade även i galopp några gånger. Hon skötte sig med bravur, matte måste bara träna lite mer på vändande hjälper, titta dit jag vill rida och hela tiden ha en plan. Som vanligt alltså. ;-)
Vi avslutade med att hoppa ett av hindren från fyrklövern tillsammans med ett fristående koppelräck och det blev en riktigt hyfsad film på det. Ariel bjöd på hindren i ett friskt tempo och jag lyckades faktiskt uppföra mig rätt okej.
http://www.youtube.com/watch?v=FNdNeCQvfvE
Sedan fick vi hoppa serien från andra hållet och då fick jag en ännu härligare känsla från Ariel. Hon vill verkligen hoppa!
Därefter skrittade vi av våra väldigt nöjda hästar, Ariel var ganska mallig över sin bedrift (framförallt att hålla reda på matte). Hon belönades med en snabb dusch på de svettiga ställena följt av en härlig rull i hagen. Sedan var hon nöjd för dagen. :-)
Jag var också väldigt nöjd, det kändes riktigt bra både de sista sprången och känslan mellan hindren. Nu blir det ingen hoppträning förrän efter semestern, men vi skall ha förbaskat kul även då! :-)
Hoppglädje!
Myste med henne en stund, det var så härligt med solsken, lugn häst och varm halm. Eftersom jag ändå satt där så passade Ariel på att sova lite extra.
Sedan blev det ordentlig genomborstning. Eftersom jag hade gott om tid blev det först svettskrapan med piggar (för att få bort så mycket hår som möjligt), sedan rotborsten (för att få bort allt stöv som dyker upp när håren lossnar) och slutligen hårda rotviskan på benen. De var tack och lov inte så leriga, men hon var mycket finare när jag borstat klart. Försökte få svansen ren också, men den måste tvättas. Såg när jag kratsade hovarna att hon fått nya skor dagen innan, det känns skönt inför resan norröver, så behöver inte den nya hovslagaren ha skor med sig.
Innan jag tog in henne försökte jag fotografera en uppställd bild, men det är svårt när ingen håller hästen utan hon hela tiden vill komma fram till matte...
Sedan promenerade vi till stallet för påsadlning. Dagen till ära fick hon senskydd och hoppträns, även om hon själv ännu inte lärt sig vad det betyder. Fin var hon i alla fall! Hopptränset köpte jag faktiskt innan jag ens hade någon häst, så det känns väldigt roligt att vi äntligen kan använda det!
Vi skrittade fram i sommarhagen, det blev lite uppför och nedför, svänga runt träd och kliva över stockar. Perfekt! Ariel har inte gått där sedan i höstas och jag märkte direkt att hon blivit mycket känsligare och mer lättstyrd. Det kändes så bra!
Sedan var tränaren på plats och vi fick presentera våra hästar och var de står utbildningsmässigt. V känner ju Ariel sedan tidigare, det är ju hon som varit tränare även de fyra tidigare träningarna (ifjol alltså). Men hon behövde ju ändå veta att vi kommit igång bra med traven och att vi även galopperar en hel del ute också. Sedan fick vi trava igång hästarna medan hon placerade ut bommar lite här och där.
När vi var klara med uppvärmningen åkte allas tröjor av. Jag som faktiskt funderat ett ögonblick på att ha chapsen på mig, men det var så härligt vårvarmt! Snälla M och D som tittade på hämtade vatten åt oss ryttare så vi fick släcka törsten ibland. Lyx! Det är även M som tagit alla bilderna när jag rider.
Första övningen var tre bommar på volten i trav. Om man tänker sig att volten är en klocka, så var det bommar på kvart över, halv och kvart i. Med Ariel fick jag främst fokusera på att placera henne rätt på bommarna och själv vara noga med min position i sadeln. Sedan gick hon hur fint som helst i bägge varven.
Sedan fick vi trava över flera bommar på rad på böjt spår, med dunkar som markerade var vi skulle rida in och ut i serien. Här var Ariel en riktig stjärna och håvade in beröm från V. Jag fick tillsägelse om mina skänklar, som skulle framåt. Va? Jag som kämpat i så många år för att få dem bakåt... Men när jag ser på alla bilder (och filmer) så ser jag ju att jag har ett helt okej skänkelläge redan som det är. Så där får jag tänka om. :-) I övrigt var det för mig bara att presentera uppgiften för Ariel och så gjorde hon glatt det hon skulle. Härliga häst!
Sedan var det dags för hoppning på riktigt! Vi fick trava över bommar på rakt spår som avslutades med tre bommar i pyramid, och som efter några gånger ändrades om till ett litet krysshinder. Även här skötte sig Ariel perfekt, det var bara för mig att styra och sedan följa med. Men när det blev ett kryss av bomhögen blev Ariel lite eh... glad i hatten och satte av i galopp redan innan (!) travbommarna. Publiken (som hade utökats med bland annat min dressyrtränare F) tjoade glatt åt Ariels galopp över bommarna och krysshindret och Ariel blev så glad att hon klarat hindret att hon sparkade bakut flera gånger efteråt.
Det var bara jag och V som tyckte att det blivit lite fel, för så glad skulle ju Ariel inte vara, hon skulle ju ändå trava över bommarna. Men det roliga var att hon inte rörde en enda bom. Så typiskt att kameran lagt av innan, jag hade gärna sett hennes konststycke på film...
Efter det höll sig Ariel till trav över bommarna, men efter hindret blev det galopp med bakutsparkar varje gång... Hon var sååå glad över att få hoppa lite och att få hoppa med matte på ryggen. :-) V kommenterade att hon ju gjorde uppgiften helt rätt även om det blir studs efteråt, men eftersom det är för att hon är glad så är det bara att stå ut med. I övrigt var hon väldigt nöjd med Ariel, som ju inte sett en bom på ett halvår... Jag skulle fortsätta att rida som jag gör, visa henne vad hon skall göra och sedan bara följa med, så hon lär sig att jobba självständigt.
Det blev avskrittning för hand med en väldigt nöjd Ariel, hon ville dock tugga på tyglarna hela tiden och det är ett tecken på att hon är mentalt väldigt trött. Så jag släppte ut henne direkt i hagen efteråt, svampade av henne där hon var svettig och gick sedan för att titta på när V hade träning för en annan tjej i stallet. Under tiden den träningen pågick låg Ariel raklång i hagen och sov...
När träningen var slut (en timme senare...) hade Ariel precis klivit upp igen, så då gav jag henne kraftfoder. Men det ville hon inte ha. Tror det är mineralerna hon inte gillar längre, så de får jag sluta ge. Sedan fick hon sig en puss och ett hejdå.
Förhoppningsvis blir det en hoppträning på påskdagen, jag längtar redan!
Fina flaggisen hoppar oxer!
Spolade dock av frambenen och torkade med handduk så jag kunde sätta på henne senskydden. T var snäll och kratsade hovarna och så vips var Ariel klar för hoppning. Jag gnällde lite över hur svårt det var att spänna sadelgjorden och när T kände på sadeln tyckte hon den kändes trång. F som kan sadlar ännu bättre kom och kände och tyckte inte alls att det var några problem. Diskuterade sadlar någon minut medan T skrittade fram och det blir först nästa år som det kan vara aktuellt att prova ut något annat till Ariel. Där blev min plånbok glad.
Ariel tränade tillsammans med Erasmus och S, de är på en helt annan nivå men det gick bra att träna ihop ändå. Ariel fick skritta lite mer och Erasmus galoppera och hoppa lite mer.
Först fick de trava på en stor volt, ryttarna skulle inte hålla i munnen utan fokusera på sin sits och balans. De fick skifta mellan två- och trepunktssits och Ariel var så fin när hon joggade i trav. Därefter blev det galopp för hela slanten. En långsida med två plank där ryttarna bara skulle rulla på i galopp och låta hästen sköta jobbet. Inte försöka korta eller krångla till det som vi ofta tenderar att göra. Ariel hoppade superfint även här, speciellt när V sade till om lite mer tryck i galoppen och Ariel glatt ökade till mellangalopp.
Slutligen (ja, Ariel skrittade ju massor medan Erasmus fick jobba desto mer) blev det hoppning av oxer på åttvolt. För Ariel var det oxerpremiär och hon skötte sig så bra! Speciellt sista språnget var så fint, ett riktigt snyggt språng med rygg och allt. Jag upptäckte (redan över planken) att Ariel är en flaggis. Jag som alltid velat ha en flaggis och så snubblar jag över en helt utan att veta om det. Ibland får man verkligen mer än man önskat sig.
För er som inte vet så är en flaggis en häst som i språnget tar i så med ryggen att även svansen flaggas framåt. Ratina Z är min favorit inom området.
V var väldigt nöjd med Ariel och även T. Hon ville att vi skulle starta i en pay and jump nästa månad, med hinderhöjd 20 cm. Jag erkänner att jag var sugen, men Ariel har utvecklats så himla mycket senaste tiden, så det får bli vila istället. Snart är det vår och då finns det massor med tid för träningstävlingar.
Efter träningen var Ariel så där härligt nöjd-trött som hon blir ibland. Hon fick stå med fleecetäcke och sova medan jag spolade ben+mage ren från ridbanegrus och så stretchade jag igenom henne. Sedan fick hon kraftfoder och så lunkade vi nöjda till hagen.
Jag diskuterade med V efter träningen och bästa upplägget blir att rida en hoppträning till och sedan nöja oss för det här året. Så jag håller igång Ariel även nästa vecka och så får hon ledigt efter hoppträningen. Även om jag är sugen att rida en dressyrträning till.
Hoppträning nummer tre
Kom fram en kvart innan träningsdags, mötte en Ariel som stod och sov med sadel och senskydd på. T tog på tränset och skrittade iväg avsuttet en sväng innan träningen. Jag styrde stegen till paddocken under tiden.
Fick lite ont i magen när jag såg hindren som var uppställda. En kryssoxer som var både bred och hög och två hinder med ett galoppsprång emellan som var åtminstone 80 cm höga.
Hästarna fick inleda med att trava ett par varv medan V ändrade om kryssoxern till ett lågt kryss och de två hindren till ett kryss och en hög med bommar. Skönt att jag oroade mig i onödan, V vet verkligen vad hon gör!
Uppvärmning blev det över en galoppbom, där hästarna skulle galoppera på stora mittvolten och placera bommen mellan fram- och bakben. Ariel hade väldigt bra koll på bommen, däremot hade hon inte riktigt styrkan att hålla galoppen hela volten. T bröt av till trav ibland och när Ariel galopperat fint över bommen några gånger i varje varv fick hon pusta.
Sedan blev det cavalettihoppning på s-linjen, tre stycken små hinder skulle skuttas över. Ariel fick ta det i trav, men om hon bjöd upp i galopp så gjorde det ingenting. Hon inledde dock med att springa rakt på cavalettit, släpa det med sig några meter och sedan stanna. Lilltjejen har ju inte hoppat på en månad och det var uppenbart att hon inte förstod vad T ville att hon skulle göra. Ingen panik dock, bara förvirring.
Försök två gick bättre och när s-linjen fungerade smidigt fick Ariel vila igen. Överlag var det mycket vila under det här passet, då de andra hästarna som var med fick göra lite svårare saker och fler repetitioner. Skönt för Ariel att få pusta lite, hon har inte så mycket kondition precis.
Sedan hoppade de krysset med travanridning, det gjorde Ariel utmärkt bra. Slutligen var det två hinder efter varandra som gällde. Först med första hindret som kryss och andra som bomhög, sedan andra som koppelräck. Anridning i trav men galopp emellan. Ariel hoppade så fint, hon sög verkligen tag i hindren.
De andra avslutade med att sätta ihop alla hinder till en bana, men där stod T och Ariel över. Istället satt T av och jag skrittade av Ariel för hand. Hon var lite trött men väldigt nöjd med sig själv. V var också nöjd, tyckte att Ariel hoppade "snärtigt" och sade att det var dags att hoppa oxer nästa gång.
Jag filmade för övrigt nästan alla övningar, men det var mörkt och inte så bra filmat. Kan bjuda på en snutt i alla fall. Det är de två sista sprången som Ariel gör.
http://www.youtube.com/watch?v=XWWdwnOmCLY
Det blev stretchning och kraftfoder innan en mycket nöjd (men inte särskilt svettig) Ariel fick gå ut i hagen igen. Planen framöver är att våga rida lite tuffare ute, så hon får lite bättre kondition.
Hoppträning
Medan vi gick till stallet kunde jag lättat konstatera att hon inte var nyrullad, så det blev snabb avborstning och hovkratsning av bägge hästarna. Sedan åkte sadlarna på och bägge hästarna hade lite krångel med att få sadelgjorden i första hålet.
Därefter gick jag ut och byggde bana enligt V:s instruktioner. Det blev många bommar (åtta kanske?) på en av diagonalerna och två hinderstöd där. Sedan byggde jag två koppelräck på långsidan med två bommar vardera. Tror det var sex galoppsprång emellan när vi väl red.
Så åter i stallet, på med tränsen och ut på banan. T tog hand om Ariel och jag satt upp på Hampus. Först blev det lite uppvärmning, där vi skulle trava mot en bom, sakta av till skritt, göra halt med frambenen på ena sidan bommen och bakbenen på andra. Därefter fram i trav igen följt av en femtonmetersvolt.
När hästarna var lydiga bytte vi varv, så det istället blev volt först och halt sedan. Därefter var det dags för skritt och trav över bommar och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var många bommar så hästarna fick ta i på slutet, men de var så duktiga!
Sedan fick vi skritta över de två koppelräcken (bommarna på marken) för att Ariel skulle se att det kom två hinder på rad. Så höjdes de upp till hinder och vi fick ta dem i trav några gånger. När det gick bra var det trav in och galopp mot andra hindret och slutligen tog vi bägge hindren i galopp.
Sedan var Ariel klar för dagen, hon skötte sig fantastiskt bra, hoppade allt och nu när jag tänker tillbaka inser jag att inte ett enda hinder revs. Nu var ju det högsta hindret bara 45 cm, men det känns ändå trevligt med två hästar som lyfter på benen. Lite filmat blev det, en kort film på Ariel när hon hoppar koppelräcken. http://www.youtube.com/watch?v=MiXtJLoMN_c
Vi skrittade av dem ute en sväng, T satt av och gick med Ariel medan jag var lat och satt kvar på Hampus. Vi pratade lite om hur kul det var och hur duktiga bägge hästarna varit. Om allt klaffar så kommer T hoppa Ariel en gång nästa vecka också, förmodligen i sällskap med Maggie.
Efteråt blev bägge hästarna avsvampade i sadelgjordsstaden, i övrigt var de inte svettiga. Sedan var det två nöjda hästar som lunkade iväg ut i hagarna...
Hoppträning!
Vi gjorde i ordning all utrustning först, klurade lite med Ariels träns då hon och Hampus för ögonblicket delar på dressyrtränset. Men det fick bli svarta hopptränset med brun nosgrimma som lösning.
Sedan hämtade vi in Ariel och Hampus. Den sistnämnda väldigt förtjust i att se Ariel igen och den förstnämnda tokbrunstig. Borstade av två ganska rena hästar och tog på utrustningen. Fick uppritat av V hur vi skulle bygga och det var många bommar. Dels fyra bommar på volt (som ett kors), fem bommar som avslutades med ett par hinderstöd på ena långsidan, två bommar med möjlighet till upphöjning på andra långsidan och tre bommar på diagonalen.
T kom farandes lagom till uppsittning, riktigt bra timing! Först fick vi skritta fram hästarna några varv på ridbanan, men en stor del av dagens träning fungerade också som uppvärmning.
Ariel halvsovandes och med misstänkt hög svansföring...
Sedan fick vi rida fyrklövern, en helt ny övning för mig. Den var verkligen supernyttig, man tränade både att svänga, rakrikta, göra halt och sätta igång i skritt. På bestämda ställen också. Min febriga hjärna hängde inte alltid med, men det gick ganska bra ändå.
Ariel mitt i fyrklövern:
Jag tänker inte ens försöka förklara övningen, men den finns filmad med T och Ariel här: http://www.youtube.com/watch?v=sjJV1fSSaZE
När vi klarade av fyrklövern åt bägge hållen så fick vi rida över bommarna som en vanlig volt. Ariel skulle gå på yttre delen av bommen, medan Hampus och jag fick rida på mitten.
Sedan blev det lite trav, över bommar närmare bestämt. Först trav över bommar med övergång till skritt. Film på Ariel finns här: http://www.youtube.com/watch?v=-hqvU-PU390 Därefter halt före och sedan trav över bommarna. Ariel igen: http://www.youtube.com/watch?v=per4jMmPCBE
Sedan travade vi över de tre bommarna som låg på diagonalen ett par gånger, innan vi satte ihop diagonalen med de fem bommarna på långsidan. När det fungerade bra, blev det trav över de fem bommarna på långsidan, följt av galoppfattning i hörnet och galopp över de två bommarna på andra långsidan.
Sedan var det dags. Ögonblicket alla väntat på (eller fasat för). V lade upp de två sista bommarna i bomserien till ett krysshinder. Anridning i trav, skutt över krysset följt av galopp alternativt galoppfattning och galopp över de nu upphöjda (i ena änden) galoppbommarna. Efter att vi gjort den övningen några gånger fick vi skritta av hästarna.
Ariel skötte sig fantastiskt fint hela passet. Hon hade inte samma motor som vanligtvis, men något annat hade jag inte väntat mig när hon var så där högbrunstig. Hon gjorde allt som T bad henne om och det är det viktigaste. Det finns film på när hon hoppar sina två första skutt, men det är långa filmklipp som jag vill klippa bort en del på först. Fantastiska filmaren J har till och med lyckats filma marken lite.
Väldigt tacksam över V:s övningar, som var precis på rätt nivå och givetvis även väldigt tacksam över att T vill rida Ariel och lotsa henne så här i början. Jag hörde dock när T nämnde för V att hon skulle rida fjord-sm på Ariel.
