Ridläger dag 3, pass 2

Igår eftermiddag var det dags för banhoppning! Vi fick rida fram självständigt innan vi hoppade fram på ett koppelräck i trav. Många hade bekymmer med bjudningen, så vi hoppade rätt många språng. Ariel behövde några språng innan hon vaknade och insåg att det var hoppning. ;-)
 
Då en del hade bekymmer med rakriktningen av hästen fick vi hoppa med en hand på tyglarna och styra in mellan två bommar mot hindret. Det var skoj, kände hur jag verkligen kunde fokusera på sitsen över hindret, Ariel är ju en pärla och hoppar allt.
 
Sedan fick vi ta ett koppelräck i galopp åt andra hållet en gång, därefter samma koppelräck men forsätta över nästa koppelräck med vattenmatta under. 
 
Vi fick avsluta med att hoppa en bana på sju hinder, blandat koppelräck och oxrar. Ariel var helt fantastisk, banhoppning är verkligen hennes grej. Hon bara bjöd och bjöd, hoppade allt! Hindren låg på 60-70 cm och det kändes lätt! Härliga, underbara häst! Tränaren hade ingenting att anmärka på heller. :-D

Ridläger dag 1, pass 1

Igår eftermiddag kom de andra deltagarna med sina hästar och sedan red vi ett markarbetespass.
 
Vi fick börja med att rida lätt över bommar, Ariel skötte sig bra men jag behövde fokusera på att ha skänkeln tillräckligt långt bak för att ha bra balans. Sedan fick vi gå över i trepunkssits, först i trav och sedan i galopp. På volt givetvis, men det gick bättre än jag trodde. Bara att fatta ny galopp om Ariel bröt av.
 
Fick hoppa två koppelräck på volt, många varv blev det. Hela tiden i trepunkssits, vilket var skitsvårt men jag hittade hyfsad balans i alla fall.
 
Sedan fick vi trava uppför och nedför lilla delen av banken, Ariel tyckte att det var lite konstigt, men hon hoppade i alla fall. <3 
 
Vi fick sedan hoppa uppför och över en stock. Den kändes gigantisk, men till min förvåning hoppade Ariel den utan någon tvekan. Bara jag höll om med benen...
 
Sedan fick vi hoppa tillbaka över samma stock, så det blev nedför istället. Det tyckte jag var lite lättare, kanske mest för att det gick att komma i trav då. Ariel tyckte det var så konstigt att vi skulle hoppa nedför, men jag höll om med benen och då hoppade hon. :-)
 
Vi avslutade passet med en liten bana. Först över lilla banken, sedan nedför stocken och slutligen över en vedtrave. Ariel bjöd bra och hoppade fint, men tyckte att jag inte var tillräckligt tydlig mot vedtraven, så där svängde hon förbi. På det igen och tydlig ram, så hoppade hon superfint. <3
 
Vi skulle hela tiden stå i trepunkssits, vilket var lättare än jag trodde, eftersom jag fick lära om och ha handen mycket längre fram, vilket gjorde under för min balans. Så skönt! Jag skulle bara tänka på att få fram benen lite och hålla om med dem.

Mera banhoppning!

Igår blev det hoppning, med fokus på vändningar, böjt spår och evighetsbanor. Riktigt rolig träning där vi fick hoppa massor! 
 
Började med att trava över två serier med travbommar på stora mittvolten och vända utåt och göra en volt (med travbommar även på den volten) på vardera "kortsida" av volten där det inte var bommar. Ariel var inte riktigt mjuk i sidorna, så vi fick jobba en del med det. Men bomjobbet skötte hon galant, som vanligt. Hon älskar verkligen bommar. :-)
 
Sedan gjordes travbommarna på volt om till galoppbommar, så vi fick trava över bommar på rakt spår, fatta galopp, galoppera på volt över två bommar (en på vardera halva av volten), gå ned till trav och trava över de sista travbommarna. Jag blev förvånad över hur mycket lättare det gick att galoppera på volt när jag hade bommar som riktmärke. Påminner mig själv om att det är en perfekt övning att göra själv, kräver lite material men hjälper mig enormt mycket. Så det får vi göra mer framöver!
 
Därefter red vi som en mindre fyrkant, med stor volt på ena långsidan och stå upp i lätt sits på andra långsidan. Att hålla igång galoppen trots lite tvärare vändningar var det svåraste för Ariel, mer galoppträning behövs!
 
Sedan gjordes galoppbommarna om till koppelräck, så vi fick rida som en evighetsbana med travbommar på rakt spår, fatta galopp, hoppa ett koppelräck snett igenom, ned till trav igen, travbommar på rakt spår, fatta galopp, hopa det andra koppelräcket snett igenom, ned till trav igen och så vidare. Ariel skötte sig superbra, men hon hade lite svårt att förstå varför vi skulle blanda in trav när vi hade börjat hoppa. ;-) Så det blev lite studs i galopp ibland före bommarna, men inte värre än att vi alltid hann komma ned i trav över dem. Sedan hade jag lite dålig styrning i vändningarna, först vände jag för stort, sedan vände jag för snävt. Men så småningom fick jag ordning på vägarna lite bättre. 
 
Sedan fick vi hoppa en annan evighetsbana, där det var två koppelräck efter varandra, på ett lite böjt spår, sedan snett igenom över en oxer och innan man kom ut på fyrkantsspåret hoppade man ytterligare en oxer. Sedan genom kortsidan och över första koppelräcket igen. Ariel och jag hade svårt med vägen mellan de två koppelräcken, det vinglade rätt friskt. Oxrarna kändes mycket lättare att hoppa faktiskt. Efter några varv var P nöjd i alla fall. ;-)
 
Tredje evighetsbanan blev egentligen samma som den första, men istället för travbommar blev det två oxrar på rakt spår, så oxer, snett igenom, koppelräck, andra oxern, snett igenom, andra koppelräcket. Den här gången fick jag till svängarna bättre, men P tjatade på mig att verkligen titta dit jag skall. Det gör jag, men Ariel är så känslig att hon då svänger, dvs hon svänger tidigare än hon skall. Därför vill jag inte titta hela tiden dit jag skall, för då blir det helt tokigt. Men egentligen handlar det ju om att jag måste lära mig att använda innerskänkeln, för att få Ariel att inte tvärvända. Att titta dit jag skall, driva och parera med innerskänkeln är dock överkurs just nu. :-P
 
Vi avslutade med att hoppa en bana på nio språng. Först över ett koppelräck på diagonalen, genom kortsidan och över en oxer. Sedan fortsatt rakt fram över ett annat koppelräck, genom kortsidan, över en oxer, vidare längs diagolanen och tillbaka över oxern som var hinder nummer två. Genom kortsidan, över koppelräck nummer ett fast åt andra hållet, över koppelräck nummer tre igen, genom kortsidan och diagonalen, över ett nytt koppelräck, genom kortsidan och över en till oxer. Puh! Trodde återigen att jag inte skulle komma ihåg banan, men den satt som ett smäck när jag väl red. Ariel var fantastisk, jag vet inte vad det är med banhoppning som tänder henne, men hon vill bara vidare, ta nästa hinder och nästa. <3 Jag kan tappa drivningen i galoppen så hon går ned i trav i någon sväng, men hon fattar ny galopp och bara bjuder vidare. Underbara häst!
 
Vi fick ta om en linje, i övrigt var P mycket nöjd med oss. Det var linjen som vi red i den andra evighetsbanan, koppelräck - koppelräck. Det hade vinglat precis lika mycket nu när vi tog linjen i banhoppning och P påpekade att det var en svagt böjd linje det handlade om, inte en diagonal. Aha! Tog linjen igen och plötsligt var det hur lätt som helst att få Ariel att komma rätt på bägge hindren utan att vingla. Nu visste ju jag hur jag skulle rida. ;-)
 
Vår bana bestod av hinder på 60 cm och det känns äntligen enkelt! Tidigare kändes 60 cm som lagom högt för mig att bli nervös över, nu är det en sådan höjd att jag inte tänker på hindren överhuvudtaget, utan bara på vägarna och hur jag skall rida. Hurra! Vi gör framsteg även om jag inte alltid märker det...
 
Nu blir det ingen mer hoppträning innan fälttävlanslägret, men det känns toppenbra med hoppningen och jag skall försöka hinna ett par pass själv med lite enklare övningar och travhoppning innan vi åker iväg. 

Bra banhoppning

Igår var det hoppträning igen! Det känns så skönt att ha lite hoppning i ryggen inför fälttävlanslägret, nu känner jag mig mycket mer redo än för ett par veckor sedan. :-)
 
Vi fick börja med att trava fram över travbommar, det var tre bommar utlagda på fyra ställen. 2x3 bommar på långsidan och så 2x3 bommar i ett dogleg på andra långsidan. Vi skulle trava över de tre första bommarna på långsidan, sakta av till skritt några steg, fram i trav igen och över de tre sista bommarna. Sedan över de tre första dogleg-bommarna, göra en tiometersvolt och så över de tre sista dogleg-bommarna. Ariel travade på bra som hon alltid gör, jag fick lite extra fokus på sitsen (fram med benen!) och så blev volten inte alltid perfekt. Men ju fler varv hon får gå desto bättre blir det. <3
 
Långsidan gjordes sedan om till två galoppbommar med några språng emellan (7 kanske?), medan det fortfarande på doglegen var travbommar, volt och travbommar. P förklarade att vi behövde ha tryck i hästarnas galopp, annars bryter de av till trav om de kommer fel på bommarna. Fick faktiskt en riktigt trevlig känsla i galoppen på Ariel, även om jag inte lyckades hålla igång galoppen genom kortsidan.
 
Långsidan gjordes sedan om till två koppelräck med samma typ av ridning. Fick komma ett par gånger, då Ariel var lite för pigg första gången (!) så jag skulle rida ihop henne lite mellan hindren. Fick en helt grym känsla i galoppen, upplevde att jag äntligen kunde börja reglera den lite. Var inga problem att komma rätt på andra hindret när jag höll ihop henne lite mer. 
 
Sedan fick vi hoppa dogleg med volt, där bommarna gjorts om till två koppelräck. Alltså koppelräck, volt i galopp, koppelräck. Ariel var så oerhört duktig! Hon kan inte alltid hålla galoppen, men jag har blivit bättre på att pusha henne att försöka. Som P sade vid någon tidigare träning, bästa sättet för henne att bli tillräckligt stark för att faktiskt hålla galoppen, är ju att försöka få henne att hålla galoppen. Så lite fulridning fick det bli. ;-)
 
Därefter tog vi dogleg utan volt ett par gånger, med samma koppelräck. Inga bekymmer för mig och Ariel. :-)
 
Avslutningsvis hoppade vi en bana på tio hinder. Banan bestod av 1:a hindret i dogleg, snett igenom, dogleg från c-kortsidan, långsidan ned igen, 2:a hindret i dogleg, snett igen, dogleg från a-kortsidan, långsidan ned. När P gick igenom banan trodde jag aldrig jag skulle komma ihåg hela, än mindre klara av hela...
 
Men Ariel är verkligen fantastisk när det kommer till banhoppning! Hon får ett bättre driv i galoppen (förmodligen för att jag fortsätter att rida och rida) och även om jag klantar till det lite, så söker hon hindren. Håller jag bara om med benen och tittar dit jag skall, så sköter hon resten. Även ibland när jag tappar tyglarna lite. :-P Vi genomförde hela banan i galopp, med något litet travsteg bara. Hindren låg på 60 cm och det kändes hur lätt som helst höjdmässigt. 
 
Däremot var jag sjukt andfådd efteråt, så konditionen måste bli bättre på matte. ;-) Joggade av en mjuk och lösgjord häst innan vi skrittade av ute på grusvägen, lastade och åkte hem. Så nöjd!

Höjdrekord, markkänning och banhoppning på samma pass

Igår var det äntligen dags för hoppträning igen, lite mer än en månad sedan sist. Ariel kändes glad när vi skrittade fram, joggade lite och gjorde ett par galoppfattningar. 
 
Vi fick rida fram hästarna genom att trava över tre bommar på stor volt till vänster, tre bommar på rakt spår och tre bommar på stor volt till höger. Efter de raka bommarna skulle vi ta till vänster varannan gång och till höger varannan gång, så vi red på en stor åtta. Ariel jobbade på riktigt bra, tog kanske inte innerskänkeln optimalt varje gång, men hon trivs verkligen med bomjobb. Jag försökte att stå i lätt sits så mycket som möjligt, för att träna balansen. 
 
Vi höll på ganska många varv, innan P var nöjd och ändrade övningen till galopp på volterna (dvs en bom där) och fortsatt trav i mitten med varvbyten. Ariel och jag fick till galopperna bra, även om hon fortfarande går utåtställd en del av volten. Det försvårar styrningen lite, så vi får fortsätta kämpa med att få in den där bogen. ;-) 
 
Därefter gjordes de tre travbommarna i mitten av banan om till ett koppelräck, där vi travhoppade igång hästarna. Vi fick komma ganska många gånger och efter några språng började jag tycka att hindret kändes lite högre än vanligt att styra emot. Det visade sig att vi hade hoppat 80 cm! :-D Höjdrekord för mig och Ariel tillsammans (hon har löshoppat 110 cm) och det kändes faktiskt inte för högt. Så 70 cm på terränglägret bör inte vara något bekymmer. :-)
 
Sedan sänktes travhoppningshindret och vi fick bygga på det med ett hinder på volten till höger. Ariel gjorde övningen riktigt bra, bara jag var noga med vart vi skulle efter första koppelräcket. ;-)
 
När övningen fungerade i vänster varv bytte vi så vi galopperade på högervolten och hoppade istället. Jag tycker nog Ariel fungerade lite bättre i vänster varv, i alla fall fick jag igenom ställningen lite bättre. Det är fortfarande bara bitvis som gäller, men det är ändå ett framsteg att hon börjar förstå vad hon skall göra. <3 Vid ett tillfälle hoppade hon av lite stort över andra hindret, jag tappade balansen och for av... Slog axeln lite, men det var bara upp och på't igen! Varje gång jag ramlar av undrar jag om det är den här gången jag skall bli rädd för att hoppa, men än så länge är det bara roligt. :-P
 
Sista övningen för dagen blev en bana på åtta språng. Först travhoppning över koppelräcket på mitten av ridbanan. Svänga höger och ta koppelräcket på högervolten. Därefter snett igenom och över en oxer. Fortsätta över koppelräcket på vänstervolten, snett igenom igen och över en annan oxer. Över koppelräcket på högervolten igen, för att sedan gå ned i trav och travhoppa koppelräcket på mitten av ridbanan igen och så avsluta med koppelräcket på vänstervolten. När P rabblade banan trodde jag aldrig att jag skulle komma ihåg den, men det gick alldeles utmärkt. :-) Ariel hoppade suveränt som vanligt och jag lyckades faktiskt hålla kvar fokus genom hela banan. Annars brukar jag lägga av ridningen efter några hinder och bara åka häst. Men det tar sig även för mig!
 
Joggade av Ariel och skrittade sedan av henne avsuttet samtidigt som vi byggde bort banan. Skönt att ha en lättsam häst som följer en överallt och lyssnar när hon behöver backa eller svänga. <3
 
Ariel verkade sådär tröttnöjd efter träningen och gick raka vägen in i transporten. Så skönt när hon gör det! Hon ville säkert hem och vila i hagen. ;-)

Suveräna fattningar

Igår åkte Ariel och jag till Nyland för hoppträning. Ariel hade bråttom uppför rampen, så jag hoppas att hon äntligen börjat förstå att vi bara åker på roligheter. Framme i Nyland var vi förstås ute i alldeles för god tid, så hon fick beta en stund innan jag gjorde i ordning henne. 
 
Vi byggde upp banan samtidigt som hästarna fick skritta igång avsuttet. Det var fyra krysshinder (sockerbitar) strax innanför långsidan, första och sista lite sneda så man kom på en bra linje ur hörnen, de två i mitten stod rakt med ett galoppsprång emellan. Sedan byggde vi även upp ett koppelräck och en oxer på diagonaler bredvid alla krysshinder. 
 
Vi fick börja med att värma upp över fyra travbommar, med övergång mellan skritt-trav före och efter hindren. Ariel var helt fokuserad på mig, så jag fick vara noga med att vara precis i min hjälpgivning. När hon är så fokuserad krävs det inte mycket för att få en tempoväxling eller övergång. <3 På bortre långsidan fick vi göra vad vi ville, så vi varierade mellan tempoväxlingar och skänkelvikning. Det kändes så bra!
 
Sedan gjordes bommarna om till två galoppbommar, vi skulle variera att sitta i sadeln eller stå i lätt sits över. Så fort jag stod upp blev Ariel för ivrig och fick för stora galoppsprång, så jag fick sitta i sadeln varje gång för att kunna dämpa henne lite. Det var första gången jag verkligen kände att hon hade ett register i galoppen, att hon kan länga och korta sig utan att bryta av till trav. <3 På borte långsidan gjorde vi en övergång mellan trav och galopp, vi fick egentligen göra vad vi ville, men det är det som Ariel och jag behöver träna på. 
 
Efter träningen med S så tänkte jag extra på att lätta i ytterhanden när jag fattar galopp, resultatet blev att Ariel gjorde stora, fina och väl undersatta fattningar varje gång! Så imponerad över min duktiga häst, som egentligen kan, bara jag ger henne rätt förutsättningar. 
 
Vi fortsatte galoppövningen med att göra om galoppbommarna till kryss, men med samma övning i övrigt. Sedan fortsatte vi med att lägga in de andra två kryssen, så man vände in på en båge innanför ridbanan och hoppade alla fyra. Ariel var så himla duktig! Jag måste bara tänka på vad jag gör i sadeln, rida hela tiden och visa henne vart hon skall. Första gången vi hoppade alla fyra så bjöd hon på oxern bredvid sista krysset istället, hon är verkligen en hindersökande missil. :-D
 
När slingan med kryssen satt bra, så fick vi lägga till oxern. Då skulle vi först hoppa oxern och sedan slingan i vänster varv. Inga problem, tyckte Ariel, förutom att hon hade lite svårt med galoppen efter oxern. Hon landade i fel galopp och orkade sedan inte byta i bak. Det är något vi behöver träna på framöver, jag lät henne sakta av till trav och fatta ny galopp, men jag skall våga sitta kvar och driva istället, så hon så småningom blir så stark att hon kan byta i bak också. 
 
Sedan hoppade vi koppelräcket följt av slingan i höger varv. Det var förstås lite lättare för Ariel och hon gjorde det så bra! :-)
 
Vi avslutade med att sätta ihop allt till en bana, med totalt nio språng. Då tog vi slingan i vänster varv först, men istället för att hoppa fjärde krysset så vände vi på en volt i höger varv runt krysset, hoppade oxern, galopperade genom kortsidan och hoppade koppelräcket. Ariel blev lite taggad av att få hoppa så många hinder, så när vi tappade balansen, jag längde ut tyglarna för mycket och Ariel ökade tempot mot de sista kryssen, så fick vi hoppa om hela banan en gång till, lite mer städat. Inte mig emot. ;-)
 
Det är så förbaskat roligt att hoppa nu, jag litar på Ariel och jag märker att min gamla ringrostighet/rädsla/osäkerhet för hoppning har försvunnit. Jag vill bara prova mer och mer roliga övningar. :-D Koppelräcket låg på 60 cm på slutet, men det kändes absolut inte högt. Så 70 cm på fälttävlanslägret känns inte lika otäckt längre. Jag tror att vi kommer ha grymt roligt på terrängbanan. :-D
 
Joggade av hästarna och sedan fick de bli avskrittade avsuttet medan vi tog bort allt hindermaterial. Ariel gick sedan raka vägen in i transporten igen och vi kunde åka hemåt. Hemma blev det rullning som vanligt, hon var både svettig och blöt då hon fått jobba rätt ordentligt i duggregn. :-)
 
Förhoppningsvis blir det hoppträning även nästa onsdag. Jag längtar!

Hoppa på volt!

Igår blev det årets första hoppträning! Red fram ute, först skritt och sedan lite joggtrav och ett par galopper. en galopp i uppförsbacke på hemväg, där hade jag en del i handen... Men hon lyssnade på mig och saktade in när jag bad henne.
 
På ridbanan inledde vi med lite bomövningar. På ena långsidan var det övergång trav-skritt-trav, sedan trav över tre bommar som var upphöjda i ena änden följt av ännu en övergång till skritt och så upp i trav igen. Ariel blev lite väl ivrig ibland i höger varv, eftersom nosen då pekade mot stallet. I vänster varv var hon däremot klockren, mycket fin både i övergångarna och över bommarna.
 
På andra långsidan var det tre bommar på rakt spår, sedan volt med tre bommar och så tre bommar på rakt spår igen. Volterna gick hyfsat, ibland blev innerskänkeln lite bortglömd. Det var en sådan där övning man skulle behöva göra varje dag i en månad... Mycket nyttig!
 
Sedan gjorde vi om övningen lite. På ena långsidan blev det tempoväxling i trav (korta upp - rida fram) innan och efter de upphöjda bommarna. Jag tycker det är svårt att känna tempot i hoppsadeln, men jag tror Ariel skötte sig bra. Fick inget skäll från P i alla fall. ;-)
 
På andra långsidan blev det istället galopp och de tre travserierna var omgjorda till bomhögar. Galopp är fortfarande något jag spänner mig inför, men jag beslöt att det fick gå hur som helst, vi skulle ha roligt! Ariel gjorde en del studs med bakdelen då och då, men inte så farligt. Jag är inte nöjd med hur jag fattar galopp, där behöver jag träna på att vara tydligare i min hjälpgivning.  Men vi gjorde övningen helt ok, vilket nu när jag tänker på det innebar volt i galopp på ca 12 meter. Heja oss!
 
Avslutningsvis blev det en "bana" med hinder på ena långsidan. Vi struntade i travbommarna, utan red helt enkelt ett kryss, volt över ett kryss och så ett koppelräck på samma långsida som tidigare. 3x3 gånger skulle vi ta det, men Ariels och min sista gång kom vi i obalans och travade en del, så vi fick ta det en gång till. Kändes så roligt att vara igång med hoppningen igen. Ariel skötte sig fantastiskt! <3
 
Skrittade av avsuttet på grusvägen efteråt. Finaste, bästa hästen!

Ofokuserad till max

I onsdags var det årsdebut för hoppträning. Vi började rätt så basic med mycket bommar, vilket var bra... Ariel var fin när jag skrittade fram, men när vi började jobba med första övningen, så var plötsligt allt utanför ridbanan farligt eller intressant. :-S
 
Vi skulle trava över fyra bommar på volt, ca 4 meters avstånd mellan varje och det skulle vara lika många travsteg mellan varje bom. Efter bomserien skulle vi sakta av till skritt, jobba hästarna i skritten och sedan komma fram i trav igen. Ariel fladdrade mest runt och ville inte lyssna till sidförande skänkel. Hon såg en del spöken men jag kunde hålla henne hyfsat i schack.
 
Sedan ändrade vi så vi galopperade över bommarna, med övergång till trav efteråt, flytta/jobba dem i traven och så fatta ny galopp. Nu blev Ariel helvild, skyggade för någonting i hörnet precis innan bomserien flera gånger, fattade galopp utan att jag gjorde några hjälper, rusade iväg när Dixon slog i en bom med hoven. Inte roligt! :-( Att sitta på en tidsinställd bomb är det värsta jag vet, så det blev mer skritt-trav för mig och Ariel än själva bomövningen. Hon betedde sig som om hon inte ens var inriden. :-( Det gick något bättre i höger varv, men jag hade verkligen noll kontroll över situationen. Jag vet ju egentligen att enda sättet att få bort det är att återvända till skritten och jobba henne där tills hon är fokuserad och först därefter gå vidare till trav och slutligen galopp. Men det går ju inte att göra när man rider för tränare, då får man försöka göra uppgifterna hjälpligt i alla fall. 
 
Vi red sedan över tre små hinder på medellinjen, det skulle vara fyra galoppsprång emellan dem. Jag lyckades bara få till tre varje gång, säger något om hur övertaggad hon var. :-S Måste bli bättre på hur jag egentligen bromsar henne mellan hindren, de få gånger jag fick igenom bromsen blev det trav, eller så blev jag kvar i handen så hon snubblade över hindret.
 
Vi avslutade hela passet med en "bana", först hoppade vi de tre hindren på medellinjen, sedan gjorde vi en volt och hoppade ett kryss som stod i nittio graders vinkel till sista hindret på medellinjen, därefter vände vi rätt upp och hoppade tillbaka över de tre hindren igen. Jag och Ariel fick göra om det några gånger, sista gången blev det faktiskt fyra språng mellan varje hinder. Jag kan även notera att hon har lättare för att vända rätt upp i vänster galopp än i höger. 
 
Joggade av henne och då började hon äntligen fokusera och slappna av... Lyssnade mer på mig och vi kunde göra små tempoväxlingar i traven innan hon fick skritta av för dagen. 
 
Jag tror jag får skrota min plan att rida tre pass/vecka så länge hon står uppstallad. :-( Jag vet ju att överpiggheten och spändheten beror på att hon rör sig för lite. Så nu skall jag försöka hinna rida henne mer än tidigare. 

Galoppombyten

Idag var det markarbete för P på schemat. Vi skrittade fram ute en kort sväng, sedan byggde vi banan som bestod av fyra hinder på (parallellt med) medellinjen.
 
Vi fick börja med en travövning, där vi skulle rida serpentiner och trava över tre bommar, göra en volt i själva serpentinbågen, trava över nästa tre bommar, göra en ny volt och fortsätta så tills vi passerat alla fyra ställena där det fanns tre bommar. Trava långsidan ned och börja om igen.
 
Ariel var riktigt fin över bommarna, så länge jag var noga med att driva på henne något precis innan. Volterna gick som vanligt bättre i höger varv än i vänster, jag stöttade henne och underlättade genom att sitta ned i traven. Ibland var hon superfin på volten och glömde sedan helt bort benen över bommarna. Ett fåtal gånger fick jag henne att jobba i rätt form även över bommarna, det var verkligen en häftig känsla när hela kroppen gungade med. :-)
 
Efter travövningen blev det istället en galoppövning, P ställde ut konor som vi skulle passera, så det blev en lite mindre fyrkant. Vi skulle passera så nära konerna som möjligt och mitt på "kortsidorna" även ta oss över en pyramid med tre bommar. På "långsidorna" skulle vi lägga en volt någonstans och hela tiden hålla igång galoppen.
 
Ariel blev ganska taggad, hon grejade en del med bakbenen och även om P påstod att det inte var några stora saker hon gjorde, utan lite omtramp och uppstanningar, så känns det verkligen stort. Jag vill inte sitta på henne när hon gör ett riktigt bocksprång kan jag säga...
 
Egentligen handlar det ju mest om att sadeln ger henne mer friheter än tidigare sadlar, så hon kan röra sig mer genom hela kroppen och jag känner det mer uppe på hennes rygg. Men det är en ovan känsla och det kommer ta ett tag innan jag lär mig att bara rida vidare. Även om jag gjorde mitt bästa att ignorera studsandet. ;-)
 
Själva galoppövningen gjorde hon riktigt bra. Hon blir lite för ivrig ibland och glömmer vilken galopp hon skall ha, men hon håller galoppen mycket bättre och vi kan faktiskt göra volter som är mindre än 20 meter. :-) Däremot upplevde jag att hon inte riktigt fick till rytmen mot minihindren, utan ofta tappade galoppen där. Men det kommer med mer träning!
 
Avslutningsvis fick vi sedan hoppa alla fyra hindren som ca 40 cm höga kryss. Det blev alltså serpentiner i galopp med byte av galoppen över hindren. Vi fick hoppa det fyra gånger totalt, två i varje varv. Ariel hoppade bättre för varje gång och höll galoppen allt bättre. Bara jag red och visade henne vart vi skulle. ;-) Lite vingel blev det ett par gånger, då Ariel var osäker på vart vi skulle och jag inte var tydlig med riktningen i tid. Då tar hon egna beslut vilket ofta brukar vara att vända mot utgången. :-P
 
Joggade av en riktigt fin tjej, som frustade och pustade, helt klart nöjd med sig själv. Jag kände mig också nöjd, det är härligt att få avsluta med en bra genomkörare. Nu får Ariel ledigt i alla fall en månad, sedan får vi se om jag sätter igång henne eller om hon får fortsätta vila. Det kan dock bli någon tömkörning framöver och då kommer jag förstås uppdatera i bloggen. :-)

Markarbete på ett popcorn

Idag hade vi markarbete för P. Redan när jag skrittade fram började jag ana oråd, det var drag under Ariels hovar... Vid ett tillfälle blev hon ”rädd” för ljudet när Putte slog i ett hinder och försökte sticka mot stallet. Suck!

 

Försökte jobba med sidvärtsrörelser och bakdelen utåt på grusvägen när jag skrittade fram med M på Matilda, men jag vet inte om det egentligen gjorde så stor skillnad. Hon var alldeles för taggad. :-(

 

Vi fick börja med att värma upp på travbommar på S-båge mitt på ridbanan och på långsidan emellan övningen skulle vi göra tre travvolter runt de tre hindren som stod uppställda. Ariel var alldeles för överilad i traven, även om hon var fin över bommarna. Volterna kändes verkligen bara blä. Suck!

 

Nästa övning var skänkelvikning från fyrkantsspåret vid första hindret till andra, sedan volt runt det hindret, följt av skänkelvikning ut till fyrkantsspåret igen vid tredje hindret. Ariel fortsatte att vara övertaggad och ännu värre blev det när vi  på andra långsidan fick uppgiften att fatta galopp och göra galoppvolter runt de två hindren som stod där.

 

Hon lärde sig snabbt övningen och taggade igång ännu mer när hon närmade sig galoppdelen. Några gånger gjorde hon övergångar fast jag inte bett om det, så jag fick ta några minuter från träningen för att istället fokusera på att hon skulle lyssna på mig. Efter diverse övergångar där jag bestämde vilken gångart det skulle bli, så kändes hon äntligen lite mer med än innan. Inte så det blev perfekt efter det, men en klar förbättring. Jag kunde till och med börja flytta henne lite för innerskänkeln i galoppen, heja oss!

 

Vi avslutade med att rida en övning mot förvänd galopp. Inte för att egentligen börja med förvänd galopp, men för att stärka galoppen överlag. Vi fick helt enkelt galoppera på spåret och göra en mjuk båge in några meter och så återvända ut på spåret igen. Till hjälp hade vi ett hinderstöd, som vi skulle passera för att ha en riktpunkt på hur stor bågen skulle vara. Ariel fick ett härligt tryck i bakdelen när vi gjorde övningen och till min förvåning bytte hon inte galopp utan behöll rätt hela tiden.

 

Efter att vi joggat av dem pratade P om vilken förbättring det var i Ariels galopp. Tidigare när hon inte orkade hålla galoppen så bröt hon av till trav. Nu fortsätter hon att galoppera och det värsta som händer är att hon byter galopp i bak. Det är dock inget vi skall bekymra oss över, utan bara fortsätta som vanligt. Känns bra, jag tycker också att hon gjorde en fantastisk träning med tanke på övningarna, även om jag önskat mig en lite lugnare häst. :-P


Men vi kan ju!

Igår var det dags för årets sista hoppträning. Ariel fick skrittas fram avsuttet på ridbanan, sedan byggde vi upp hindren vi skulle använda. Satt sedan upp och började träningen. Ingen som helst reaktion utöver glädje från Ariel, så det kändes skönt att hon verkar vara som vanligt igen. :-)
 
Började med att vända upp vid A och göra skänkelvikning ut till E i skritt, övergång till trav, volt vid C och travbommar på böjt spår innan trav ned till kortsidan och skritt igen. Skänkelvikningen gick hyfsat, även om jag har svårt att känna när hon går rätt och inte. Travbommarna var svårare, Ariel kom inte riktigt rätt på bommarna någon gång och då blir det inte samma flyt som över bommar på rakt spår. Men nyttig styrketräning!
 
Vi vände på övningen i andra varvet, så skänkelvikningen var mellan A och B istället. Därefter gjorde vi om det så vi travade i skänkelvikningen, fattade sedan galopp och galopperade över en bom på volten istället för travbommar. Det tyckte Ariel var lättare, galopp är ju roligt numera. ;-) Hon gjorde grymt fina fattningar varje gång, blev så glad över henne! Sedan är jag stolt över att jag själv kom till bättre ridning, kom ned i sadeln och verkligen jobbade henne i galoppen. Vänster varv lyckades hon dock aldrig komma rätt på bommen, utan det blev trav efteråt. Höger varv var hon klockren i. <3
 
Skänkelvikningarna fortsatte att vara sisådär, tills P sade åt mig att jag inte skulle rida in som om det var skänkelvikning i LA-programmen, utan som om jag satt på en unghäst. Dvs istället för att vända rätt upp och flytta Ariel åt sidan, så skulle jag placera henne på diagonalen från början och sedan flytta. Blev lite enklare. ;-)
 
Hon var mycket enklare att leka med åt höger än vänster, men jag tyckte hon skötte sig briljant oavsett. Fina tjejen! Allt handlar som vanligt om att jag måste rida bättre och hon måste bli starkare.
 
Sedan var det dags för hoppning. Studshoppning (tre pyttesmå koppelräck) på volt samt ett koppelräck på samma volt fast mitt emot studsserien. Om man tänker sig en klocka var alltså mittenhindret i studsen på siffran tre och det ensamma koppelräcket på siffran nio. Skulle uppskatta hinderhöjden till 20-30 cm, bara så pass att hästarna lyfte på benen lite. 
 
Först fick vi hoppa enbart studsserien, men sedan blev det även koppelräcket. Roligt men jobbigt tyckte Ariel och jag fick verkligen fokusera på att rida hela vägen. Blev så imponerad över henne, vi som haft sådana problem med galopp på böjt spår!
 
Sedan fick vi i höger varv bygga på övningen och efter att ha tagit koppelräcket, studsserien och koppelräcket så skulle vi fortsätta längs diagonalen över ett annat koppelräck, som var högre (60 cm). När vi gjort det ett par gånger blev det vänster varv med avslutning över en oxer (60 cm) på andra diagonalen. Ariel hoppar verkligen fantastiskt på oxrar, hon suger tag i hindret och sedan bara flyger vi. :-D Älskar att hoppa den hästen! 
 
Vi avslutade med att hoppa alltihop som en bana, först var det koppelräck, studs och koppelräck i vänster varv, sedan oxern, svänga runt kortsidan och över koppelräcket på diagonalen innan avslut med koppelräck, trestuds och koppelräck på volt. 
 
Ariel gjorde så bra ifrån sig på volten, trots att det var svåra varvet. Vi kom perfekt mot oxern och så skulle klantiga matte titta ned, se något konstigt avstånd och försöka få Ariel att hoppa ett språng innan avsprångspunkten. SUCK! Klantmatte! Vi kom över (trots mig) och tog kurvan i trav då jag helt tappat ridningen. Kom hyfsat över koppelräcket och sedan kom jag äntligen till ridning igen och volten blev riktigt bra. P ropade att vi skulle fortsätta över oxern igen och då skötte jag mig så Ariel kunde hoppa ordentligt över oxern. Fick en sådan där känsla i magen när man bara vill tjuta rakt ut av glädje, men jag tror det bara undslapp mig ett litet "weee". ;-)
 
Joggade av en ganska speedad Ariel som tyckte att vi skulle fortsätta och hoppa några timmar till. :-P Sedan blev det en lång avskrittning avsuttet på grusvägen, då Ariel var både flåsig och garanterat hade mjölksyra i musklerna. Men nöjda var både hon och jag. Tror dock det är bra för bägges huvud om vi får lite vila, så vi får längta till vårens hoppträningar nu...

Hoppa studs är roligt!

Förra onsdagen (17/9) var det hoppträning igen. Ariel var inte särskilt intresserad av att komma i hagen, så jag tror det blir helt rätt att ge henne ledigt ett tag. Hon hade dessutom varit inne och fått årets influensavaccinering tidigare under dagen, så jag tror vila kommer bli bra.
 
Men då vi ändå var anmälda till träningen så tempade jag henne (ingen feber) och beslöt mig för att vi skulle vara med så länge hon inte blev ansträngd. Skrittade därför fram henne avsuttet och så tog vi en del pauser under träningen. 
 
Vi fick rida fram genom att trava över bomserier, först upphöjda bommar (i ena änden) med kort avstånd (för att korta upp traven) och sedan några bommar med lite längre avstånd (för att länga traven). Ariel skötte sig riktigt bra, bara jag var noga med min ridning. Sedan vände vi på det så vi först fick länga och sedan korta upp, det var lite svårare. ;-) 
 
Sedan jobbade vi med två galoppbommar där det skulle vara två galoppsprång emellan. Ariel hade lite halvsvårt att få ordning på bommarna, tills jag fick tillsägelse att titta på första bommen. Kändes konstigt, eftersom jag lärt mig att aldrig göra det. Men när jag tittade på bommen, då visste Ariel var hon skulle ta av och galoppen gick mycket bättre. 
 
Sedan hoppade vi en studsserie med tre hinder. Första gången vi kom emot hindret tyckte P att jag skulle driva på Ariel ordentligt. Jag anade vad följderna skulle bli, men beslöt mig för att ändå följa P:s råd. Ariel svarade förstås på min drivning och rusade genom serien. ;-)
 
P har aldrig tidigare sett Ariel hoppa serie. Vi har bara hoppat olika övningar, som nästan alltid inkluderat böjt spår, vilket bromsar upp Ariel naturligt då hon har jobbigt för svängar. En serie på rakt spår, där Ariel ser exakt vad som väntar henne redan när hon vänder upp från kortsidan, det är MYCKET roligare och enklare. Så hennes naturliga bjudning är egentligen allt som behövs. Skrattade lite och sedan fick P ändra sina instruktioner till att hålla ihop Ariel lite mer...
 
Vi hoppade studsserien några gånger, sedan byggdes det på med en oxer efteråt och då valde jag att nöja mig med träningen. Ariel hade varit så duktig, men jag ville inte riskera hennes hälsa i och med att hon blivit vaccinerad. Istället skrittade vi av. 
 
Diskuterade med P sedan och jag skall försöka jobba med bomserier en del på egen hand, med kortare avstånd emellan än en meter. Sedan är travhoppning bra för mig och Ariel, så Ariel verkligen får hoppa på styrka och inte fart (som hon gör nu). Dock får hon vila ett tag nu, då jag är bortrest ganska mycket. 

Styrketräning

I onsdags var det träning för P igen. Eftersom vi inte skall tävla mer dressyr i år, så sade jag till henne när jag bokade att jag lika gärna kan rida hopplektion som dressyr. När man rider dressyr är det en halvtimme enskilt, medan hoppningen är i grupp och fyrtiofem minuter långt. Det är lite olika från gång till gång om det är fler som vill hoppa, så jag var ganska så inställd på dressyr. Men hoppning blev det!
 
Vi skrittade fram ute, tillsammans med J på Dixon som också skulle hoppa. Sedan fick vi börja med att värma upp med en bomövning. Vi skulle trava över tre bommar, göra en liten volt, trava över tre bommar, en till liten volt och så tre bommar igen. Spåret vi rörde oss på var ungefär halva ridbanan, så den "långsida" som det inte var bommar på fick vi göra vad vi ville på. Jag växlade mellan att göra övergång till skritt och till halt.
 
Ariel var sådär över bommarna, hon hade en lite för kort trav flertalet gånger, så hon slog i eller snubblade över bommarna. Det blev lite överkurs, hon behövde ha ganska kort trav för att klara av de små volterna, men en längre trav för att klara bommarna. Vi fick till det ibland och ibland blev det bara pannkaka, men vi jobbade på i alla fall. :-)
 
Sedan gjordes bommarna om till hinder, så det blev tre stycken på "fyrkantsspåret" vi red på. Vi fick göra en uppvärmningsövning i galopp, där vi gjorde en stor volt runt första hindret, red över andra hindret och sedan gjorde en volt runt tredje hindret. Höjden på hindret vi hoppade var så lågt att hästarna bara skulle ta ett större galoppsprång, men Ariel hoppade förstås. ;-)
 
Det var ursvårt med volterna. Vi kämpade på så gott det gick, men jag kände mig helt hopplöst dålig. Återigen hamnade jag i känslan av att allt måste sitta (och direkt, inte efter några gånger), annars kan man lika gärna ge upp. Jag måste lära mig att vi behöver TRÄNA på att galoppera för att kunna bli bättre. Plus att vi faktiskt är mycket bättre nu än för några månader sedan, det var trots allt galoppvolter vi jobbade med hela passet...
 
Ariel kämpade på i alla fall och ibland fick vi till det riktigt bra. Några meter i alla fall. ;-)
 
Sedan var det dags för passets egentliga övning. P avslöjade efteråt att hon noterat att hästarna var trötta redan efter uppvärmningen, men det var tur hon inte nämnde det för oss. Då vet jag inte om jag hade pushat Ariel så mycket. :-P Vi fick nämligen hoppa hindren på volt i galopp. Tre hinder på böjt spår på en trött häst som har svårt för att orka i galopp på volt. Ni kan ju tänka er. ;-)
 
Vi galopperade igenom något hinder här och där, så P fick bygga upp igen, men jag måste erkänna att Ariel verkligen jobbade på så himla duktigt! Hindren gör ju att man får något att navigera lite bättre emot och Ariel får dessutom mer bjudning än när det är dressyrjobb. Det gjorde att jag kunde fokusera mer på att styra och stötta, än att hålla igång galoppen. Ibland blev det avbrott till trav, men det var ok för P eftersom galoppen ofta blir bättre efter ett avbrott, än att man fortsätter i samma galopp hela tiden (som ofta blir sämre och sämre).
 
Just där och då kändes passet ganska blä, men när vi hade samling efteråt och P påpekade vilken otroligt bra styrketräning det blivit för Ariel, började jag förstå att det inte var så tokigt ändå. Ariel var så trött, men jag kunde i alla fall jogga av henne lång och låg ganska hyfsat. Sedan fick hon skritta av ordentligt tillsammans med Dixon, så all mjölksyra var borta ur kroppen. Trött liten tjej blev sedan avduschad då hon var helt genomblöt i svett.

Mera roligheter

Igår var det hoppträning igen! Första träningen på fem veckor och om man bortser från ett hinder under sadelprovningen, första hoppningen sedan fyra och en halv vecka. Dessutom i nya hoppsadeln, som jag hämtade ut och bytte koppjärn på bara ett par timmar innan. :-)

 

Ariel var måttligt intresserad när jag hämtade henne i hagen, men stod och sov medan jag borstade och kratsade hovarna. På med senskydden och då blev hon lite mer intresserad. Sedan sadeln som ligger som ett smäck och hopptränset som jag inte använt på ett par år. Det här tränset:

 

 

Hann skritta fram några minuter innan vi började träningen. Vi var fem ekipage som skulle hoppa 50 eller 70 cm. Värmde upp med tre serpentiner runt hindren på banan, samt två övergångar till skritt på långsidan. Ariel kändes ganska stel, eller snarare opåverkbar. Tror det var nya sadeln som gjorde att mina hjälper blev lite annorlunda, vi behöver bägge rida in oss i sadeln ordentligt. Men den är verkligen underbar att sitta i! <3

 

Sedan fick vi jobba i galoppen och då började jag älska sadeln ännu mer. Vi skulle göra en 20 metersvolt på ena kortsidan och en 10 metersvolt på andra kortsidan. På långsidorna var det lätt sits som gällde, gärna med ökning av galoppen.

 

Det är jobbigt för oss att galoppera, det vet jag. Men vilken skillnad det blev med sadeln! Jag kunde verkligen sitta och hålla om Ariel i galoppen, stötta henne mycket, mycket bättre. :-) Vi kunde göra snävare svängar, även om det fortfarande är med en ganska rak häst. Men jag tror det kommer bli så mycket bättre med nya sadeln.

 

Sedan hoppade vi fram på första hindret, som P gjorde till ett kryss först, sedan ett koppelräck och slutligen en kryssoxer. Hindret stod på diagonalen ganska direkt efter kortsidan, så det gällde att hålla ihop galoppen i svängen.

 

När det gick bra hoppade vi långsidan med hinder 2 (plank) och 3 (oxer med murdel). Jag och Ariel fick inte riktigt till det på oxern, så P sade åt mig att antingen korta henne något eller öka galoppen. Jag testade att galoppera på lite mer och då blev språnget perfekt. Så det behöver jag komma ihåg till tävlingen.

 

Sedan hoppade vi nästa långsida, som bestod av hinder 4 (koppelräck) och sedan en bruten linje till hinder 5 (oxer med grind i framkant). P förklarade att vi måste vara noga med att hålla ut vägen och inte svänga för nära hinder 1, men när jag väl red linjen var det inga bekymmer med vägen. Skönt! P tyckte också att det såg bättre ut än hon förväntat sig. Svår linje på papperet, lätt i verkligheten. ;-)

 

Därefter fick vi hoppa sista linjen, med hinder 6 (järnvägsbom) lite snett innanför spåret och hinder 7 (oxer) på diagonalen efter. Det var också en linje som kändes knepig innan, men bara man såg på hinder 6 långt i förväg, så var det inga bekymmer alls.

 

Vi fick avsluta med att hoppa hela banan en gång. Som vanligt rider jag bra på de tre första hindren och tappar sedan ridningen mer och mer för varje språng. Ariel är otrolig och ställer upp, hon räddade mig flera gånger fast hon hade kunnat göra det enklare för sig och stanna. Det är delvis därför jag känner att jag inte vill höja hindren, det skulle inte vara juste mot henne att be henne rädda mig när hindren blev högre.

 

P var nöjd med rundan, förutom då att jag slutade rida. ;-) Jag behöver få mycket bättre balans, så det får bli fokus i vinter. Sedan var det helt klart annorlunda att hoppa med nya sadeln, så när jag väl är invand på den blir det förstås lättare.

 

Ariel fick sig en dusch och sedan en avsvampning med linischampo. Hon överraskade mig när jag skulle kratsa hovarna genom att lyfta hoven innan jag ens rört vid benet. Samma på alla fyra benen! Tänker tillbaka på när hon var unghäst och vi kämpade så mycket med hovkratsningen… Kanske kommer jag om några år se tillbaka på hoppningen och tänka, oj vad vi kämpade och nu går det så lätt! :-)


Rekord x 2

Igår, när det var så varmt att man knappt orkade röra sig, hämtade jag in en glad Ariel från hagen och gjorde i ordning till hoppträning. Vi skulle få träna på banan som vi skall hoppa på tävlingen på söndag, så skönt för oss nybörjare att göra det lite enklare. :-)
 
Vi började med att värma upp på en åttvolt med tre travbommar i mitten. Först skulle det vara skrittövergång med skänkelvikning ut mot långsidan i bägge varven, sedan efter ett tag blev det istället skänkelvikning i trav följt av galoppfattning och övergång till trav efter halva volten. Det var en riktigt bra övning för Ariel! Jag kände mig lite taskig när jag saktade av till trav varje gång hon började få igång galoppen, men det är mer stärkande för henne att fatta ofta, än att galoppera länge. 
 
Sedan fick vi hoppa fram på hinder nr 3, ett koppelräck med anridning från spåret och diagonalt in. Trav emot och galopp efter. Ariel var lite off och okoncentrerad, så det blev långsam trav, något slags konstigt hopp över och trav efteråt, så jag fick fatta galopp. Men efter några språng kom hon igång bra och galopperade fint. Vi fick hoppa i galopp ett par gånger innan vi gav oss i kast med att hoppa linjerna på banan.
 
Först hoppade vi ettan, tvåan, trean som var en oxer på långsidan, en lite knepig vändning inåt på ett plank, ut på spåret igen, in på diagonalen och koppelräcket. Svängarna var det som var svårt, Ariel tittade till på hindren lite, men bara jag höll om benen så hoppade hon. Fina tjejen!
 
Sedan hoppade vi fyran och femman som var på långsidan längst från läktaren. En oxer med mur i framkant och ett koppelräck. Ariel kikade lite på muren, vad var det liksom? Men hoppade utan några bekymmer bägge hindren. :-)
 
Vi avslutade sedan med att hoppa sexan och sjuan som stod på stora diagonalen. Först en oxer och sedan en grind. Inga bekymmer där heller, så länge matte styr ordentligt. ;-)
 
Eftersom vi skulle tävla på tre olika höjder i gruppen (40, 60 och 80) så blev det massor med skrittpauser mellan hinderjusteringarna. Vilket var så skönt, hästarna hann pusta och även vi ryttare...
 
När vi hoppat alla linjer fick vi hoppa hela banan i ett svep, så som det blir på tävlingen om man klarar grundomgången. Det blev en lång bana! Efter sjuan vände man till höger och hoppade trean (koppelräck) från andra hållet, red förbi femman och hoppade tvåan från andra hållet (plank). Sedan red man som en volt till femman (koppelräck) och så avslutade man på diagnoalen igen med sexan (oxer) och sjuan (grind). 
 
Ariel var superduktig! Hon bjöd hela tiden mot hindren, vi tappade galoppen någon gång ibland när hon inte orkade i en sväng, men så länge jag styr och stöttar henne, så hoppar hon. Fina tjejen! P avslöjade efteråt att hindren låg på 50-60 cm och hon tyckte att jag skulle vara med i 60 cm snarare än 40 cm. Får fundera lite på det... Två rekord blev det denna träning, tolv hinder i sträck och höjd på 60 cm. Heja oss!
 
Skrittade av Ariel och dushade henne innan hon fick återvända till hagen. Det var så roligt att hoppa, längtar till tävlingen! :-D

Ridläger dag 2, pass 2

Det var väldigt varmt på eftermiddagen... Men när man väl kom igång som glömde man bort det. :-P Det var dags för hoppning, något som jag både längtat efter och bävat efter. Jag vill ju kunna hoppa Ariel, vill ha roligt tillsammans med henne. Hon älskar hoppning, så det är bara att jag lär mig!
 
Värmde upp med en lydnadsövning. Först var det tre travbommar, sedan skulle man göra en övergång skritt-trav innan tre travbommar. Efter det var det en volt i trav, samma tre travbommar igen och så en till övergång skritt-trav innan de tre sista travbommarna (dvs totalt nio bommar på långsidan). På motsatta långsida fick man göra vad man ville för att värma upp hästen. Jag och Ariel varierade mellan att göra tempoväxlingar i trav och att fatta galopp och hålla galoppen. Nyttigt!
 
Övningen i sig var enkel för Ariel, hon lyssnar bra för mina hjälper och bara jag red så blev resultatet bra. Sedan gjordes de tre bommarna i mitten om till ett kryss, så det blev tre travbommar, övergång till galopp, hoppa krysset, göra en volt i galopp, hoppa krysset, övergång till trav, trava över travbommarna. 
 
Det flöt på bra för oss, även om jag kände mig lite obalanserad i volten ibland och hetsade upp mig lite för mycket över hindret. Om jag istället fokuserade på kommande volt eller kommande övergång, så gick det mycket bättre att hoppa. ;-) Sadeln är verkligen fantastisk, känner att jag har ett stöd och en trygghet i den, som jag inte haft i den tidigare sadel jag hoppat Ariel i (wintec wide). Så skönt med bra sadel!
 
Efter att vi gjort galoppövningen i bägge varven så ändrades bomserierna till koppelräck och även krysset blev ett koppelräck. Vi skulle då galoppera mot hindren och försöka rida på så många galoppsprång som möjligt. Hm... Trixade och fixade med Ariel, men antingen så rullade vi bara på som vanligt eller så blev det trav bara. :-P Fyra galoppsprång tyckte Ariel var perfekt, inte måste man väl korta galoppen heller? ;-)
 
 
Därefter hoppade vi två ihopsatta linjer (jag ville säga bana, men P hävdade att det inte räknades som bana. Va? Mer än två hinder som inte står på rad = bana i min värld. Men okej då...). Först hoppade vi de tre hindren på långsidan, sedan red vi genom kortsidan och tog en kryssoxer som stod på diagonalen för att avsluta med de två sista hindren (som var hinder ett och två först) på långsidan. 
 
Svängen mot kryssoxern hade Ariel och jag lite halvsvårt för, vi fick till den bättre andra gången vi hoppade, men inte bra. Sedan fick vi hoppa de tre hindren på långsidan åt andra hållet, rida kortsidan mot stallet och oxern som stod på diagonalen där (blåröda hindret på bilden ovan) följt av de två sista (dsv hinder ett och två tidigare) på långsidan. 
 
Den här svängen var lättare, så Ariel fick ett bättre flyt och jag tyckte det var enklare att rida. Jag var så nöjd med vår prestation, men än var det inte slut! För nu skulle vi faktiskt hoppa bana, förklarade P. Vi skulle börja med de tre koppelräcken på långsidan, fortsätta över kryssoxern, hoppa de två sista koppelräcken på långsidan, hoppa oxern på andra diagonalen, hoppa de två sista koppelräcken åt andra hållet och så avsluta med kryssoxern igen. Puh! Totalt tio språng i sträck...
 
Ariel var fantastisk! Jag kom i obalans några gånger, men bara jag red på och styrde så hoppade hon. Jag kände hennes förvåning på slutet, hon har aldrig hoppat så många hinder i sträck och hållit igång galoppen så länge, men det gick ju! Skulle den här banan aldrig ta slut, tänkte Ariel nog. Men samtidigt tyckte hon det var så roligt, så det blev aldrig jobbigt. Höjdmässigt låg det på 40-45 cm, men höjden var inte bekymret, utan vägarna. Dock lyckades vi få till vägarna mycket bättre när det blev en hel bana, så med lite mer träning så kommer det bli riktigt bra! 
 
P var nöjd med oss, så jag fick jogga av en mycket glad och avslappnad tjej. Så här mycket har vi aldrig hoppat tidigare och det var så roligt! Jag längtar redan till hoppträningen på onsdag. :-D
 
Skrittade av ned till sjön igen och plaskade runt där. Ariel lyckades snubbla på någon sten, så hon gick ned på knä och fick halva huvudet i vattnet. Hon såg väldigt förnärmad ut, men vi skrattade bara åt henne. ;-) Sedan blev det avduschning igen och utsläpp i hagen. Nu får hon vara ledig ett par dagar och pusta ut. 

Ridläger dag 1, pass 2

På eftermiddagen var det markarbete på schemat. Vi började med att i trav göra en tiometersvolt, vända in på diagonalen över tre bommar på, göra en tiometersvolt på mitten, trava över tre till bommar och slutligen göra en tiometersvolt igen. Därefter rida rakt fram i frisk trav på långsidan för att sedan börja om övningen igen.
 
Ariel jobbade på bra, hon kändes faktiskt lika fin i början på passet som hon gjorde i slutet på det förra. Bådar gott inför meetings, ifall hon bara blir bättre och bättre efter varje klass. :-)
 
Sedan fick vi trava direkt på bommarna, galoppera på stora mittvolten ett varv, ned i trav igen och över de andra bommarna. I den övningen blev Ariel lite mer taggad, men galopperade på det hela taget riktigt bra. Jag tyckte jag satt riktigt okej i hoppsadeln, så jag var också nöjd.
 
Vi avslutade sedan med att göra om bommarna till två kryss och ta hela övningen i galopp. Dvs vända in på diagnoalen i galopp, hoppa krysset, göra en volt, hoppa andra krysset och sedan galoppera långsidan ner igen för att börja om.
 
Ariel blev otroligt taggad av övningen. Jag fick sakta av till trav några gånger då jag kände att jag verkligen inte hade kontroll. Hon galopperade förvisso dit jag styrde, men det kändes som bara rusade runt och råkade ta ett par hinder i förbifarten. :-S Vid något tillfälle blev jag så osäker så jag gjorde halt med henne och blev förvånad då hon snabbt svarade och gjorde halt efter någon meter trav och ett par skrittsteg.
 
Hon hoppade bra över hindren, men det var just mellan hindren som det kändes okontrollerat. Kände mig inte nöjd med övningen efteråt och klagade till M. Hon tröstade med att Ariel trots allt gått två pass idag (!). Undrade hur sjutton hon menade och fick till svar att Ariel säkert skulle orka mer när hon bara gick en hoppträning eller en hopptävling. Det M hade sett, motsvarade verkligen inte vad jag hade känt. Hon hade sett hur Ariel gjorde det hon skulle, men inte riktigt orkade i galoppen i alla vändningar. När jag kontrade med att hon bara rusade och var okontrollerbar, var det inte alls vad M sett. Utan det hade sett trevligt och lätt ut. Eh? Känner hur jag blir tokig på mig själv, sitter det alltså bara i huvudet?
 
Hade först tänkt stryka mig både från hoppträning och hopptävling nästa vecka, men nu skall jag baske mig genomföra det och lära mig att Ariel INTE rusar mot/mellan hindren. Utan att jag helt enkelt inte är van vid känslan när hon bjuder själv i galoppen. Tänk att ridning skall vara så förbaskat svårt...
 
Skrittade av Ariel tillsammans med M på Matilda och G på Sickan. Vi gick ned till sjön och plaskade. Ariel tyckte att det var ok, men föredrog att vara på land där det fanns gräs. Duschade sedan av henne och så slog snälla M på en gammal sko på höger fram, så jag kan klara mig tills hovslagaren kommer om tre veckor.

Hoppa med ny pilot

I förrgår hämtade jag in en lite seg Ariel från hagen. Borde ha anat något redan då. ;-) Hon fick stå på skötselplatsen och sova medan jag borstade av henne, kratsade hovar, tog på skydd och utrustning.

Sedan skrittade jag fram henne för hand och även där var hon lite lugnare än vanligt. Sedan kom E och satt upp. Ariel skrittade snällt in på banan med spetsade öron, men så bestämde sig E för att driva på lite i skritten och lade till skänklarna. Med sporrar...

Nähä du! Svarade Ariel och dog totalt. E fick kämpa hela passet med att släpa Ariel runt banan i trav och galopp. Enda gångerna Ariel bjöd till själv var när hon var några meter från hindrena...

Träningen som sådan verkade riktigt skoj, de fick värma upp genom att galoppera i volter runt hindren. Sedan hoppade en del på volt, där Ariel fick hoppa några hinder här och där på böjt spår och försöka hålla volten i galopp.

Sedan hoppade de två hinder på rad, ett koppelräck och en oxer, följt av ett av hindren på böjt spår. Träningen avslutades med trestuds, som Ariel fick hoppa några gånger innan hon var klar för dagen. De andra hoppade lite fler övningar, men då var Ariel och jag ute och skrittade.

Efter hoppningen var Ariel rejält frustrerad. Hon tyckte INTE om en ryttare med en massa krav som använde sporrar. Så som tröst gav hon sig på mig istället, vilket givetvis resulterade i att vi hade en dust om vem som egentligen bestämmer. Det var en sur men undergiven Ariel som fick gå ut i hagen till Hampus.

Där ställde hon sig direkt nos mot nos, breddade i bak och började småskvätta. Borde ha förstått vad som låg till grund för hennes beteende. ;-) Nu har hon ju väldigt bestämda åsikter om människor och föredrar de som är lite mjuka i ridningen till att börja med, för att sedan öka kraven på henne, så E:s variant skulle hon ha protesterat mot oavsett. Men det gjorde ju inte saken bättre att hon börjat brunsta och är extra känslig...

Nåja, nya tag nästa hoppträning. E ville testa en gång till och det är ju inget omöjligt hon begärde av Ariel heller. Så det blir spännande att se hur nästa träning går!


Mera hoppning

Igår var det hoppträning igen. Jag kom till stallet lite senare än jag tänkt mig, så jag hann bara göra i ordning gamla allroundsadeln innan det var dags att hämta Ariel från hagen. Hon fick äta middag medan jag borstade och kratsade hovarna. Hovslagaren skodde om henne på morgonen, så nu har hon bara skor fram. Tänkte testa och se om hon klarar sig barfota bak under den isfria perioden.

Sadeln verkade passa okej, men jag tog ändå på svanskappan som vi brukade använda oss av förra året när vi hoppade. Tog på tränset, satt upp och skrittade iväg. Ariel var pigg men det kändes lite konstigt med sadeln. Inte så att den låg fel, utan det var bara en ovan känsla att ha en hård sits, stöd för skänkeln och korta stigläder...

När vi skrittat fram gick vi in på ridbanan och red fram. Det gick fort, fort i traven, jag fick dämpa henne några gånger. När vi sedan galopperade bjöd hon till riktigt bra själv. Jag var tvungen att fundera någon minut, men sedan insåg jag att det måste vara tillskottet på Krafft Groov som piggat till henne. Förvisso är det bara två hg det handlar om, men uppenbarligen är det tillräckligt för att väcka turbon i henne.

Vi började träningen med att trava på serpentiner samt över bommar på böjt spår. Sedan fortsatte vi med att galoppera på volt och över bommar. Ariel och jag red halva volterna (inklusive bommarna) i galopp och halva i trav. Fungerade riktigt bra, men så är hon ju en pärla när det kommer till bommar!

Sedan fick vi göra en riktigt rolig övning, för mig som pilot blev det lite för rörigt i början, men sedan skärpte jag till mig. Tre hinder stod på volt, sett uppifrån som en klocka ungefär vid 4, 8 och 12. Jag och Ariel fick hoppa hindren i trav och när det kändes bra skulle hon landa i galopp efteråt. Vid 4 stod en grind, vid 8 ett koppelräck och vid 12 ett plank. Man hoppade ett hinder, till exempel grinden, sedan fortsatte man förbi koppelräcket, hoppade planket, förbi grinden, hoppade koppelräcket, förbi planket och så över grinden igen. :-)

I höger varv gick det sådär, jag var lite för fokuserad på att det var HINDER vi skulle över. Men i vänster varv bestämde jag mig för att strunta i att det var hinder och bara tänka att jag skulle mellan hinderstöden. När jag skärpte mig och red så var Ariel superduktig.

Därefter fick vi hoppa en liten kombination med två kryss. Anridning i trav och sedan galopp mot andra hindret. Ariel skötte sig super där och återigen så handlade det bara om att jag måste rida. När jag red hela vägen klarade vi till och med att galoppera fint genom kortsidan. Heja oss!

Snälla A tog en bild på landningen efter första krysset.



Ariel och jag fick sedan avsluta med att hoppa en liten bana. Här är vi fokuserade på att klara av svängen så bra som möjligt. ;-)



Banan var först över grinden, sedan kombinationen och avslutningsvis koppelräcket. Ariel var superduktig och jag fick en bra runda (eftersom jag red och inte bara åkte med...). Både jag och V tyckte det räckte där, så vi skrittade av i tio minuter. Här finns en film på de tre första hindren: http://www.youtube.com/watch?v=BHbH4tFIaG8

Ariel blev stretchad och avsvampad innan vi gick ut och betade medan jag tittade på ponnygruppen när de red samma övningar. De var liiite bättre än oss. :-P Men jag gör ju inte det här för att vi skall vara bäst, utan för att Ariel tycker att det är så förbaskat skoj. Snart kanske jag också tycker att det är skoj. ;-)

När Ariel fått äta i en halvtimme så fick hon stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Sedan fick hon gå in och äta sitt kraftfoder medan jag röjde undan alla grejer och åkte hem.

Hopprekord och markkänning

Igår kom jag till stallet riktigt tidigt, vilket var tur... Ariel hade roat sig i spöregnet med att rulla sig, så hon var helt nedkletad med blöt lera över hela kroppen. Jag såg ingen annan lösning än att spola av hela hästen... Ariel var inte förtjust i min tortyr, men stod ändå stilla medan jag spolade av henne och försökte dra av så mycket vatten som möjligt. Tog på henne fleecetäcke och lät henne stå och torka.

Jag hann mocka och fixa foder innan det var dags att göra i ordning Ariel till hoppningen. Hon hade hunnit torka rätt okej under fleecetäcket, även om hon fortfarande vara lerig på halsen. ;-)

Vi skrittade fram i tio minuter, Ariel var rejält taggad och ville bara fram, fram, fram. Sedan värmde vi upp på ridbanan, med lite allmänt planlös ridning i trav (...) och några galoppfattningar. Ariel ville inte fatta vänster galopp, så det tog ett tag innan vi äntligen fick till galoppen så vi kunde skritta igen.

Första övningen var att trava över 7-8 bommar på medellinjen. Vi skulle vända till vänster och höger vid kortsidan varannan gång, så vi varierade svängarna. När traven fungerade bra fick vi efter svängen fatta omväxlande höger och vänster galopp beroende på varv.

Ariel fattade klockrent både höger och vänster och höll galoppen genom svängen. Jag blev så imponerad. :-) Sedan vände vi på övningen, så det istället blev en snävare sväng in till bomserien, trav genom serien och sedan galoppfattning och rakt fram hela medellinjen. Avbrott till trav innan kortsidan och sedan mjuk sväng åt höger eller vänster.

Jag skulle bestämma mig för att fatta en viss galopp, men om Ariel fattade fel galopp skulle jag inte göra någon affär av det utan bara rida vidare rakt fram. Det resulterade i helt korrekta galopper hela tiden. Sjukt imponerad av henne! När jag sköter mig sköter hon sig. ;-)

Sedan gjorde vi om det hela lite, genom att vi efter travbommarna fattade galopp och istället styrde på ett koppelräck. Tanken var att man skulle fatta höger galopp, hoppa hindret och sedan skulle hästen landa i vänster galopp och galoppera vidare genom kortsidan. Vilket stjärnan Ariel förstås gjorde. :-D

Lite vingel blev det, jag var tvungen att fokusera 100 % på vart vi skulle rida (dvs rak blick, rak kropp) annars började Ariel småvingla. Fascinerande hur oerhört känslig hon är på min sits.

Sedan bytte vi linje, så vi fattade vänster galopp, hoppade en oxer och bytte sedan till höger galopp och genom kortsidan. Ariel hoppade så stort på oxern, jag satt löst två gånger och tredje gången for jag i backen efter hindret... Jag får inget stöd från sadeln och i och med att Ariel hoppar så genom ryggen så får jag en smäll av bakvalvet så jag tappar ännu mer balansen. :-S

Ingen skada skedd dock, förutom att jag blev blötare än jag var innan (fast det spöregnade hela passet) och ganska lerig. Ariel blev mest förvånad att matte försvann helt plötsligt. Upp igen och i samråd med V hoppade vi koppelräcket en gång till och nöjde oss sedan.

Vi skrittade av i tio minuter, Ariel var mycket nöjd. Jag var också nöjd, men nu blir det till att hoppa i wintec-sadeln tills jag har råd att köpa en hoppsadel. För bomlösa fungerar helt klart vid markarbete, men inte när Ariel hoppar.

När jag tagit av Ariel all utrustning fick hon återvända till boxen och vila sig. Jag hjälpte till att bygga bort banan och passade på att mäta oxern. 60 cm var den, så nu har vi hoppat högre än någonsin. :-D Ariel hoppar i och för sig ännu högre än så, men det får man ju inte räkna med. ;-)

Det finns en liten filmsnutt som snälla T filmat, men den dyker upp till helgen först. Måste redigera bort ett tjut ifrån ryttaren. :-P


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0