Ariel 3525

Jag begriper inte... Efter två dagars intensivt träningsläger borde väl Ariel vara trött? 

 

Igår red jag hem Ariel (med Ricky som handhäst) från Nyland. Hon gick i rask skritt hela vägen (6,3 km), ju längre vi red desto ivrigare blev skritten. Trots oländlig terräng följt av sugande uppförsbackar. När det blev nedförsbacke började hon takta...

 

Fick dämpa henne hela tiden med halvhalter (på en hand och med sidepull...) och ändå kändes hon som hon skulle explodera när som helst.

 

Jag som tänkt att vi skulle vila några dagar... Hemma igen var det en nöjd Ariel som gick ut i hagen igen, även om jag tror hon saknade sina "pojkvänner". 

Idag gjorde jag någonting jag tänkt göra väldigt länge. Ariel och jag red till Nyland och hem igen, för att mäta de två kvarvarande vägarna dit. 

 

Vi skrittade iväg längs skoterleden, Ariel kände så väl igen sig och taggade upp. Galopprace matte! Funderade på varför hon var så igång, tills jag insåg att senast vi red ut var 20 juni (!), förutom när jag skrittade ut med M på Matilda 3 juli när hon stod i Nyland... Att vi dessutom red där vi sist galopperade det fortaste vi kunde, hjälpte förstås inte. ;-) Vi galopperade lite på skoterleden, men inte så fort. Jag ville inte riskera att trötta ut henne. 

 

Fortsatte sedan ned till asfaltsvägen och uppför en annan grusväg. Den mynnade ut i Pilgrimsleden och det var den vi följde hela vägen till Nyland. Vi skrittade en del, men det blev även trav och galopp där underlaget var bra. Fick stanna och konsultera kartan ett par gånger, men den stämde inte superbra, så jag var ganska säker på att vi red fel. Fick lämna leden en bit då det fallit ett par träd rakt över, men Ariel är ju så terränggående så det gjorde ingenting. :-P 

 

När vi sedan kom fram till vägskälet som jag kände igen från tidigare uteritter, då blev jag lugn. Härifrån hittar jag lätt till Nyland. Ariel hade vetat ända från att vi vände in på Pilgrimsleden vart vi skulle, så hon var exalterad mest hela tiden. ;-) Stor skillnad på henne idag jämfört med på tävlingen, hade hon varit såhär då hade hon fått omdömet "överilad" hela tiden... :-D

 

Framme i Nyland konstaterade jag att vi ridit 7,24 km så den vägen var helt klart längre än den vi ridit innan (som var 6,6 km). Startade sedan om runkeeper och så gav vi oss iväg igen. Ariel var lite motvillig första biten, men när vi kom in på en ny väg (gräsvägen som mynnar ut i Hammarvägen) blev hon väldigt exalterad igen... Den hästen och nya vägar... :-P Vi tuffade på rätt glatt i trav och galopp, tills det blev för blött underlag och endast skritt fungerade. När vi kom ut på Hammarvägen blev det galopp uppför alla de branta backarna. Rätt så snabb galopp bitvis, men jag visste ju att vi snart var hemma och Ariel behövde verkligen få utlopp för all energi hon lagrat. Grymt roligt var det att få susa fram!

 

När vi kommit upp på krönet blev det skritt nedför och så joggtrav fram till avtagsvägen till Storgatan. Sedan skrittade vi hela vägen hem, så Ariel andades normalt när vi var hemma, även om hon var rätt så svettig. Den vägen visade sig vara 6,25 km, så den gamla vägen som jag brukade rida med Habina är alltså den som är kortast. Men det var en rolig långtur vi gjorde, totalt 13,5 km med en häst som bjöd framåt nästan hela tiden. Tror vi skall försöka rida den minst en gång i månaden framöver! :-D

 

Efter dusch fick Ariel gå ut på ridbanan och beta tillsammans med Ricky. Det var uppskattat, hon verkade väldigt trött men nöjd efter vår tur. :-)

Igår skrittade vi ut tillsammans med M på Matilda. Det var över trettio grader varmt, så hästarna var svettiga redan innan vi började rida. ;-) Ariel tyckte att det var superkul med sällskap, hon trampade på mycket ivrigare redan på bortaväg. 

 

Uppförsbacken som verkligen är mastig och som hon brukar tveka inför när vi rider själv, gick hur lätt som helst att ta sig uppför. Sedan red vi skogsvägen hem igen och jag var bara lite sugen att galoppera. ;-)

 

Istället jobbade vi lite med skrittdressyr, ställa i nacken, flytta för skänkeln, göra tempoväxlingarn, halter och halvhalter. Ariel tyckte att jag var lite väl nitisk när hon inte reagerade snabbt nog för framåtdrivande hjälper, men i övrigt jobbade hon på bra och jag var nöjd matte. :-)

 

Hemma igen blev det avduschning innan hon rullade sig nöjt. 

Idag hade jag tänkt skritta runt sjön med Ariel, mest för att mjuka upp henne ordentligt i kroppen. Men hagkompisarna var ute på tur, så Ricky blev ensam i hagen. Provade att rida iväg ändå, men han blev så stressad, så det var bara att vända tillbaka igen. Han har ju tagit sig ur hagen tidigare och jag vill inte riskera det igen...

 

Den korta stund jag red kände jag i alla fall inga konstigheter, Ariel var pigg och glad, om än lite spänd över att Ricky var orolig.

I torsdags gav vi oss iväg på sista passet innan fälttävlanslägret. Ariel fick skritta uppför berget (vilket alltid är jättejobbigt enligt henne) och när hon pustat klart tog vi in på grusvägen i skogen. Där kunde jag inte hålla mig, utan förvandlades till ponnyunge igen. Så vi busgalopperade. ;-) Ariel bjuder riktigt bra i galoppen nu, det är en sådan härlig känsla. :-)

 

När vi skrittade och pustade en stund så vände plötligt Ariel hem igen. Jag blev så paff, hon hade bjudit så bra bortåt, så jag trodde hon var inställd på att gå hela rundan, men tji fick jag. Hon brukar inte få vända hem sådär på eget bevåg, men när hon bjöd både bortåt och hemåt, så fick hon lite friare tyglar den här gången. Galopperade nästan hela gräsvägen tillbaka, väldigt pigg galopp, men ändå kontrollerbar (red på sidepull). Skönt! 

 

Skrittade sedan nedför berget igen, med en mycket nöjd Ariel. Jag kände mig också lugn till sinnet och redo för nya äventyr!

Idag skrittade vi ut med Ricky lös. Ariel fick gå på långa tyglar hela tiden och bara mjuka upp sig i kroppen. Jag har en del träningsvärk efter hoppträningen i förrgår och galoppen igår, så jag kan tänka mig att Ariel också har det... Hon skrittade dock på med nöjda steg.

 

Vi red grusvägen mot Nyland och vände efter att ha kommit till sista gräsvägen. Backarna hemåt är rätt mastiga, men Ariel knegade på bra. Totalt red vi minst 8 km, men det tog 1 h 50 min eftersom vi fick rida och hämta Ricky vid ett tillfälle. Han tyckte att det räckte med motion när vi var halvvägs hem. ;-)

 

Jag har även börjat ge Ariel betfor, så jag lättare kan få i henne vätska när vi åker till lägret. Jag experimenterat lite med hur mycket jag kan blöta den så hon får i sig extra mycket vatten. Sedan skall jag även testa att blanda i salt, så hon får mer salt när hon svettas framöver. Om två veckor är det dags att packa det sista, kommer bli så himla skoj!

 

På kvällen fick hästarna åka till Nyland för ihopsläpp med Dollar och Zack, Ariel var högbrunstig, så hon blev väldigt förtjust i två grabbar. Hennes son duger ju inte till sådant. ;-)

Igår red jag ut och klättrade med Ariel uppför berget. Ricky fick följa med lös, så Ariel fick lite mer driv i galoppen. :-) Längs skoterleden kunde vi både trava och galoppera, men uppför grusvägen fick det bli skritt. Väldigt långsam sådan. Ariel var rätt trött/seg, men det är svårt att säga om det var spelat eller om hon verkligen var trött. Lärdom till nästa gång, alltid pulsmätare på under klättringen så jag kan avgöra. Är ju skillnad om hon har 140 spm eller 190 spm...

 

Jobbade med lite övergångar när vägen planat ut, främst blev det mellan trav och skritt, det är verkligen svårt! Jag försökte tänka mig övergångarna som är i LC:1, dvs arbetstrav-sex steg mellanskritt-arbetstrav. Att göra fina övergångar är inte så svårt på Ariel, men att göra dem exakt efter ett visst antal steg, det är svårare. Så vi filade lite på dem och så gjorde vi några galoppfattningar åt bägge hållen också. Jag måste nöta mer på galoppfattningar, jag är alldeles för duktig på att slarva med dem. :-(

 

Tog sedan en annan, rätt så brant och stenig väg hem, så Ariel fick jobba med balansen och bakdelsmusklerna. Hemma igen fick hon gå in på ridbanan och beta ett pa timmar. Det var uppskattat. ;-)

 

Igår klev Ariel på transporten (igen...) och så åkte vi till Nyland. Pappa följde med i bilen, så när jag tagit på Ariel sadel och sidepull åkte han hem med transporten igen. För Ariel och jag skulle undersöka en alternativ väg hem till oss!

 

Skrittade iväg längs grusvägen med en rätt så ointresserad Ariel. Hon ville vända tillbaka efter några minuter... ;-)

 

Igår red jag ut med Ariel. Ricky fick följa med lös, han skötte sig riktigt bra. Jag vet inte om Ariel kände av mitt lite mer avslappnade sinne eller om hon hade träningsvärk, men hon kändes lite lugnare/segare i kroppen än vanligt. Vi skrittade ganska mycket, men jobbade även lite dressyrtänk.

 

Dels blev det en hel del galoppfattningar, hon fattar bra på hjälpen nu, men av någon anledning har hon bytt favoritgalopp. Tidigare valde hon alltid höger ute, om jag inte var supertydlig med hjälpgivningen. Nu väljer hon vänster, så jag får bryta av och göra en ny noggrann fattning för att få höger galopp. Knepigt det där...

 

Några gånger fick jag faktiskt ett bra driv i galoppen, bara Ricky springer förbi oss eller framför oss så vill hon ikapp och jag kan åka lite snålskjuts på den naturliga bjudningen där. Mycket bra. :-D

 

Jag behöver dock bli mindre självkritisk (ha, hört den förut?!), blev så bekymrad när övergångarna inte blev lika finstämda som de brukar vara, eftersom jag ville ha lite mer tempo. Men jag kan inte få allt på en gång och eftersom tempot behöver ökas inför fälttävlanslägret, så måste det få bli på bekostnad av lydnaden. Så småningom kommer jag kunna få både och. Jag behöver bara ha lite tålamod. ;-)

 

På hemväg testade vi lite tagen bakdel i skritt också, blev precis som på träningen bara pannkaka av det till höger och riktigt okej till vänster. Tror det hänger ihop med att jag sitter så snett till höger...

 

När jag sedan skrittade hemåt kunde jag börja exprimentera med sittbenens position. Det har jag inte kunnat tidigare, eftersom jag inte känt dem. :-P Men efter att ha tappat nästan 18 kg så har jag nu begåvats med sittben. Spännande! Det får bli fler turer med fokus på dem. 

Igår red jag ut på grusvägen med Ariel och hade Ricky med lös. Vi skrittade hela tiden, nästan bara på lång tygel. Ariel slappnade av rätt så fort och gick i en lugn, avspänd skritt genom hela kroppen. Tror verkligen att hon behövde det efter tre intensiva träningsdagar. 

 

Totalt var vi ute 5 km på en timme, en riktig mystur! 

Igår red Ariel och jag ut på grusvägen mot Nyland. Skrittade fram tio minuter, innan det blev trav och galopp blandat ungefär 10-13 minuter. Vi tog gamla vägen uppför berget för att slippa rida samma väg hela tiden. Ariel stod emot rätt så mycket, så jag blev irriterad på henne. Kände hur min gamla prestationsångest kom krypande. Hur sjutton skulle vi klara av att galoppera så mycket som fälttävlanslägret förmodligen kräver? 

 

Skrittade en liten stund så Ariel fick pusta och jag fick lugna ned mig lite. Bestämde mig för att inte bry mig ifall vi inte klarade av att galoppera länge, vi kämpar på så gott vi kan helt enkelt. 

 

Så därefter galopperade vi bortåt på grusvägen mot Nyland. Efter två minuters galopp (gick ganska hyfsat att hålla den) fick Ariel skritta tre minuter. Sedan galopperade vi samma väg tillbaka i två minuter. Det var lite jobbigare, antingen för att vi redan galopperat, så hon var lite trött, eller för att hon fick galoppera i vänster galopp hemåt. Men vi klarade i alla fall 2x2 min galopp, så nöjd! Jag fick stötta Ariel en hel del, men vi kunde och det är huvudsaken. 

 

Joggade av henne lite innan hon fick skritta hem. När vi passerade asfalten satt jag av och spände upp både sadelgjord och nosgrimma. Det sista så hon kan gäspa ordentligt, vilket hon gjorde säkert tio gånger. :-P

 

Totalt var vi ute i 45 min och kom 5,5 km. Dock stod vi stilla en minut för att låta en bil passera, en minut ute i skogen när jag grejade med stiglädret och en minut när jag satt av. ;-)

Igår tog vi med oss Ricky på uteritt. Hade honom som handhäst tills vi passerat vägen, sedan fick han vara lös. Ariel var lite småspänd i början, men slappnade av successivt när hon vande sig vid att han faktiskt följde med oss. 

 

Vi red i alla gångarter, Ariel blev lite extra taggad när Ricky var före oss, så det kunde jag utnyttja till några trevliga galopper. :-) Vi red uppför berget och tillbaka, men istället för att rida grusvägen hem, fortsatte vi mot Nyland och tog avtagsvägen till Storgatan. Underlaget var så mycket bättre än sist, nu kan vi snart galoppera där. :-) Det är fortfarande lite tungt i och med att det är så blött på vissa ställen, men det torkar upp riktigt fort. 

 

När vi kommit ut på Storgatan fick Ricky gå som handhäst igen. Det gick bättre än i början, Ariel har börjat lära sig hur hon skall bete sig när han tränger sig eller nafsar. 

 

Totalt var vi ute en timme och Ariel verkade väldigt nöjd med turen. 

Idag kom Dollar och Putte från Nyland för att rida ihop med Ariel. Vi kommer alla att starta PP20 på Storsjöritten 9 maj, så det var lite avcheckning idag ifall vi kan rida tillsammans eller om hästarna inte fungerar ihop. 

 

Vi red längs skoterleden, klättrade uppför nya grusvägen och red tills den tog slut. Egentligen var planen att rida 8 km, men när vi väl var hemma igen så hade vi bara ridit 7,6 km. Men då vet jag hur lång den vägen är i alla fall. :-)

 

Vi skrittade mest, men travade en del på skoterleden och där grusvägen var plan. En galopp testade vi också, bara för att se att de kunde galoppera med varandra. Ariel var supertaggad över att ha sällskap, men lyssnade ändå bra på mig. Jag kunde trava på långa tyglar bredvid de andra och behövde bara säga till henne ibland när hon taggade upp för mycket. Lycka!

 

Om en vecka åker jag med henne till Nyland och så rider vi runt sjön. Det blir generalrepetitionen inför tävlingen, drygt en mil på bra vägar. Då kanske tempot blir lite snabbare än idag också, vi red på drygt 6 km/h idag. 

Ariel var inte intresserad av att lämna boxen idag, ett tydligt tecken på att hon inte vill bli riden. Så jag beslöt mig för att vi bara skulle skritta. Eftersom vi ändå skulle ta det lugnt, så fick även Ricky hänga med oss. :-)

 

Så Ricky gick som handhäst tills vi passerat stora vägen, sedan släppte jag lös honom. Ariel var stundtals lite bekymrad, när Ricky försvann utom synhåll, men på det stora hela tyckte hon det var roligt att ha honom med. Hon lyssnade fantastiskt bra på mig när jag lugnade henne och förklarade att han skulle återvända förr eller senare. Känns härligt att vi har en sådan kontakt med varandra. <3

 

Då snösmältningen nästan är klar längs skoterleden (som vi red på) så var det flera stora vattensamlingar att passera. Ariel nosade, drack lite och plaskade glatt med framhoven. Hon älskar verkligen vatten! :-D Några smala diken med vatten i passerade vi också. Det var rätt intressant, på bortaväg var det inga som helst problem att försiktigt kliva över dem, men på hemväg var hon tvungen att hoppa över varenda dike... ;-)

 

Vi tog oss drygt 3,5 km på en timme, men så fick vi ofta göra uppehåll för att vänta in Ricky. Ariel blev lite för taggad sista biten hem, men så hade jag ju svårt att göra halvhalter med endast en hand också. 

 

Imorgon får det nog bli ett rejält pass igen, så hon blir av med lite överskottsenergi. :-P

Det blåste halv storm när jag och Ariel gav oss iväg, men jag resonerade som så att det var bra träning ifall det blåser halv storm på någon tävling eller läger i år. ;-)

 

Vi skrittade till skoterleden, sedan blev det trav längs hela den (1 km) minus några korta sekvenser där det var diken. Jag vill helst inte att hon hoppar när jag rider i bomlösa sadeln och då är det bättre att skritta över dikena. Vi travade till och med i nedförsbackarna, hon har verkligen lärt sig att balansera sig nu. :-)

 

Klättrade sedan i skritt uppför gamla grusvägen, som fortfarande var snötäckt. Vände strax innan grustaget, då snön blev lite för djup för min smak. På hemväg var det en övertaggad fröken, även om nedförsbackarna längs gamla grusvägen gick bra. När vi sedan kom in på skoterleden ville hon trava, tappade balansen då hon sprang där marken var för mjuk (dvs det blev hovdjupa hål i leran) och för att rädda sig från att ramla fattade hon galopp (!) och tog sig snabbt förbi det mjuka partiet. Jag hann inte riktigt reagera på det hela, bara konstatera att det var en extremt mjuk och trevlig galopp. Hm... Kan hon ha tjuvtränat galoppen under vintern? ;-)

 

Hemvägen försökte jag få henne att trava lugnt, men det gick sådär. Hon blir så taggad på hemväg, så det är svårt att dämpa henne. Försökte istället använda energin till att hon skulle jobba med bakdelen mer under sig, det tyckte hon var jobbigt... Men hon kämpade på riktigt duktig. Fina tjejen! <3

 

Sista biten hem skrittade vi i lugn skritt, så det var en bra genomkörare för henne. Totalt red vi 4,6 km på 50 minuter. 

Idag var Ariel rätt tossig redan när jag gjorde i ordning henne för ridning. Trampade runt en del och kunde inte riktigt fokusera. Men skam den som ger sig, iväg kom vi till sist. :-)

 

Red längs grusvägen för att kolla upp underlaget där. Första biten var bra, så det blev en lite trav och efter sista nedförsbacken även galopp. Testade att driva på henne lite i galoppen och det gick undan. :-D

Men sedan blev det för mycket snö, med skare ovanpå så vi bara kunde skritta. Blä! Är så sjukt less på den här vintern och det här värdelösa underlaget... :-(

 

Skrittade hem via avsticksvägen till Storgatan, Ariel blev lite förvånad över att vi kom fram vid den, men bjöd sedan på bra framåt. Lekte lite med tempoväxlingar i skritt, det var roligt, samt även lite halter som gick bättre än väntat. 

 

Eftersom Ariel varit tjafsig i munnen ett tag, så rider jag nu på sidepull tills veterinären varit ute och kollat hennes tänder. Tror det finns en del att åtgärda...

Idag var det strålande sol ute, så jag föll till föga och red en sväng. Haha, två dagar utan ridning var allt jag klarade av. :-P

 

Skrittade på lång tygel hela turen, så himla mysigt! Ariel var lite spänd stundtals, men lyssnade ändå bra hela tiden. Vi red längs storgatan och det var faktiskt inte så farligt mycket snö. Inte så man kan trava och galoppera ännu, men skritt fungerar riktigt bra. 

 

På hemväg blev Ariel lite ivrigare, så ett par gånger fick jag korta tyglarna och göra några halvhalter. Sedan överraskade hon mig genom att stanna vid en vattenpöl, slå hål på isen och dricka. Min lilla distanshäst. <3

 

Totalt var vi ute i 45 minuter och 3,6 km. 

Jag missade helt att det blåste när jag gjorde i ordning Ariel. Tog på sidepull, det var länge sedan, men om det går vill jag gärna tävla med det...

 

Det var först när vi skrittade iväg längs skoterleden som jag insåg varför hon var så på tårna. När det blåser är Ariel alltid lite mer stissig, jag har tänkt testa med luva och se om det dämpar, men missade som sagt blåsten idag. Hoppades att det skulle fungera ändå och så fick hon trava igång sig lite.

 

Rätt vad det var saktade hon in och stannade. Spanade bort genom skogen och frågade med hela sitt väsen "farligt eller ofarligt matte?". En bit bort gick en älgko förbi, utan att ens upptäcka oss. Jag svarade att det inte var något farligt och så travade vi vidare. <3 Det är nog dags att jag börjar lära mig lita på henne...

 

När skoterleden var slut testade jag att fortsätta nedför backen, rida några meter på vägen och sedan ta in på en annan grusväg. Den skall enligt kartan leda till vägarna vi red i Nyland, så jag ville reka lite inför långturerna framöver. Vi red tills det blev för djup snö, sedan vände vi och red hela vägen hem igen. Hon var lite piggare på hemväg, men jag upplevde faktiskt att hon var lättare att bromsa med sidepull. Så det fortsätter vi med! :-)

 

Totalt var vi ute i 50 min och kom 5,31 km. 

Planen var att bara rida en kort sväng och kolla hur ridvägarna såg ut efter allt töande. Ariel var spänd och nervös, vilket inte är konstigt. Hon behöver få tid att landa på "nya" stället, men jag tror ändå på att rida henne utan för höga krav.

 

Vi skrittade bort längs gamla landsvägen och upp på grusvägen. Den var helt ok att rida på först, men ju längre bort vi kom, desto mer skare blev det. :-( Testade att trava och då sjönk hon ned. Så vi vände tillbaka och kollade upp skoterleden istället. Den kändes bättre, även om Ariel hade handbromen i. Vi var ju fortfarande inte på hemväg. ;-)

 

Galopperade en kort snutt, sedan vände vi och så fick hon skritta hela vägen hem. Hon var mycket nöjd när vi var hemma igen, lite svettig pga att hon spänt sig. Framförallt var hon nöjd att få gå ut i hagen igen, hon tycker verkligen inte om boxen...

 

Imorgon blir det dressyrträning av lättare slaget, det är rätt isigt på vändplanen så någon galopp blir det inte. Men det kommer bli roligt oavsett. :-) Känns så skönt att ha Ariel hemma igen! <3

Igår hamnade jag i ett knepigt läge med Ariel. Vi skulle ut och rida, men jag väntade på ett viktigt samtal, som jag trodde skulle ha kommit innan Ariel ens var intagen från hagen... Så vi red ut i strålande sol längs Ariels favoritväg, gräsvägen mot helgum och slingerstigarna. Hon hade handbromsen i lite från början, så jag fick trycka på henne lite. Men när vi kom till backen där det brukar vara galopp så kom hon igång bra (och fick galoppera...). Sedan blev det både trav och galopp på slingerstigarna, helt klart ett framsteg. :-)

 

När det började slutta utför blev det skritt och en mycket taggad Ariel som anade hemväg. Men då ringde det! Så för att inte behöva fokusera för mycket på Ariel, så vände jag henne och red samma väg tillbaka. Då tappade hon tempot lite. ;-) Ofokuserad matte hela vägen hem blev det. Mycket duktig Ariel som uppförde sig. <3

 

Jag vill tillägga att jag ALDRIG talar i telefon medan jag rider, tycker det är respektlöst mot hästen. Hade dåligt samvete att jag gjorde det, men jag var tvungen att ta samtalet. Tror att Ariel hade tyckt det varit ännu värre om hon fått vänta med sadeln på tills det ringt och jag pratat klart, vilket totalt blev 40 min... 

 

Det var i alla fall en härlig ridtur och jag kommer verkligen sakna ridvägarna i Nyland. <3