Ariel 3525

I onsdags red vi ut för att kolla lite "nya" vägar som jag spanat in på min karta. Det är egentligen inte nya vägar på något vis, men jag har inte ridit där så mycket och ena avtagsvägen har jag aldrig ridit med någon annan häst än Habina. 

 

Vi började med att rida på skoterleden. Bara skritt den här dagen, så Ariel verkligen fick jobba igenom kroppen och stärka sig. När skoterleden sedan tog slut fortsatte vi ned till stora vägen (till Ariels förtjusning, hon vill alltid gå ditåt) och skrittade kansket tio meter på stora vägen. Sedan fortsatte vi längs en grusväg som till min glädje var skottad. Så småningom kom vi sedan till en fyrvägskorsning. Vänster skulle ta oss tillbaka på skoterleden (det är den vägen som så att säga skoterleden egentligen fortsätter på), höger skulle ta oss till hembygdsgården och rakt fram skulle (så småningom) ta oss till Nyland. Vägen rakt fram kallas för pilgrimsleden. 

 

Vi mötte ett par som var ute och promenerade, de undrade om Ariel verkligen kunde gå på skaren, för det lyckades inte de med. Jag förklarade att hon tyvärr också skulle sjunka ned (fram till korsningen var det skottat), men att jag ville testa att rida där för att se om hon sjönk ned lite eller mycket. De önskade mig lycka till och så fortsatte vi rakt fram. 

 

Tyvärr blev jag ganska snabbt fåniga matte och tyckte att Ariel sjönk ned för mycket. Det är ju svårt det där, vet jag att det bara är en kort bit med snö, så gör det ju inget att hon får pulsa lite. Men här visste jag inte hur länge hon skulle få pulsa. När jag kollade på kartan efteråt så var det kortare väg till den "nya" avtagsvägen än vad skoterleden är, så kanske hade vi kunnat pulsa oss vidare och så hade den "nya" avtagsvägen varit skottad. Jaja, det visste jag ju inte nu (och jag vet fortfarande inte om avtagsvägen är skottad, bara att sista biten av den är det, för det rekade jag med bilen igår) så det blev till att vända hemåt istället. Ariel var motvillig till att vända, hon älskar verkligen den där pilgrimsleden (måste, måste rida där oftare i sommar!). 

 

Samma väg tillbaka och då kom vi ikapp det promenerande paret. De gick i bredd, men så fort de hörde oss skyndade de sig att ställa sig i vägkanten. Jag sa lite skrattande att Ariel inte brukade rida över folk, men då svarade de (till min förvåning) att de ju inte ville skrämma henne. Tänk om bilister kunde tänka så... Tackade så mycket och så red vi förbi i rätt så överilad skritt. :-P

 

Hemma igen kunde jag konstatera att vi ridit 5,88 km på 70 minuter. En riktigt mysig skrittur! Ariel fick gå med sidepull och även BoT-ländtäcke. Planen är nog att försöka rida på sidepull även på tävlingen, så hon får möjlighet att äta smidigt i pauserna. 

 

Lekte lite i paint... Här ser man (röda strecket) hur vi ridit och det är korsningen vid ringen vi skulle till. Hade vi sedan följt den vägen hade vi haft grusväg hela vägen till Nyland och med de underbara ridmöjligheterna som då öppnar sig. Men vi får se... Nu har det kommit mer snö så jag får kanske avvakta. 

 

Det har blivit lite ändrade planer på tävlingsfronten. Fick veta idag att det kommer vara en Clear Round på 40 km i Wången 19 mars... Efter lite dividerande med kompis M bestämde vi oss för att starta. :-D

 

Så jag gjorde i ordning Ariel för ett lite längre pass, för att känna efter om vi verkligen kan ge oss i kast med tävling så snart. Hon fick även pulsmätaren på sig, men den ville inte fungera när vi red. 

 

Red längs skoterleden och då det regnat och varit plusgrader i ett dygn så hade snön sjunkit en hel del. Det var inte ens skare, eftersom det var plusgrader, utan snarare blötsnö. Lycka! Vi kunde både skritta och trava längs skoterleden och vid ett tillfälle bjöd Ariel upp i galopp. Jag blev förvånad, men hon återvände till trav efter några språng, för galopp var visst lite väl jobbigt i snön. ;-)

 

När skoterleden tagit slut (1,3 km) ville Ariel fortsätta rakt fram, men jag var nyfiken på om Hedströms väg var skottad. Såg iaf att första delen var det, så jag övertalade Ariel att skritta uppför den branta backen (total höjdskillnad 150 meter) och sedan fortsätta längs den vägen. Hon tyckte det var sååå jobbigt, så när vi travade på plant underlag så var det långsam trav på lång tygel... Hann tom bli lite orolig (men mest irriterad när hon vinglade en del och försökte vända hem), men när vägen var slut (den var plogad hela vägen!) och vi vände hemåt var det plötsligt ett litet reaplan jag satt på... Att jag aldrig lär mig hur den här hästen fungerar. :-P

 

Blev en del trav och galopp hemåt så länge det inte var för brant uppförsbacke eller att det gick nedför, när det sedan började bli kraftigare nedförsbacke skrittade vi. 

 

Åter på skoterleden var det drag under hovarna, men där dämpade snön framfarten något, så det blev helt okej trav på lång tygel. Duktig tjej, men nu började jag känna av foten lite mer, så det var skönt när det var dags för avskrittning. 

 

Totalt var vi ute 7,43 km på 75 min. Snitthastighet på 6,11 km/h och räknar jag bort fram- och avskrittning blev det 6,8 km/h. Grymt nöjd över mig och Ariel, även om det så klart blir tuffare att rida fyra mil... ;-)

 

När jag sadlade av kunde jag konstatera att den del av pulsmätaren som varit trasig, nu lossnat helt och att den elektroden som satt under sadelgjorden var borta. Surt! Nu får jag se om jag ids kosta på en ny pulsmätare eller överlever utan...

I fredags red vi ut för att kolla hur underlaget på skoterleden såg ut. Ariel var pigg och glad, tills jag föreslog att vi skulle in på skoterleden. :-P Jag vet inte vad hon har för tankar, men hon vill alltid gå på hammarvägen istället. Fast jag tycker den är tristare (platt efter två backar) och vi faktiskt brukar busgaloppera på skoterledan. 

 

Jaja, vi tog oss i alla fall in på den och jag kunde ganska snabbt konstatera att även den bestod av packad snö med skare över, så Ariel sjönk ned ungefär upp till kronranden i varje steg. Så bara skritt blev det... Tröttnade efter en stund då jag märkte att underlaget inte skulle ändra sig (är tätare med skog på vissa ställen, så det brukar vara mindre snö) och vände hemåt igen. Ariel var inte så pigg på att vända (haha, snacka om att vilja göra tvärt om) och gick i lugn skritt nästan ända till hammarvägen. Sedan kom hon på att hon var på hemväg och ökade på tempot lite. :-D

 

Tillbaka på gamlandsvägen blev det faktiskt trav. Det kändes hyfsat i foten, så jag red lätt tills det blev nedförsbacke, sedan skrittade vi och travade uppför förbi B:s gård. Rejält med tryck i Ariel, så det fick bli skritt efter ett tag så min fot fick vila. Vi skrittade ned till sjön istället, den vägen är skottad så det är lätt att rida där. Vände sedan och travade tillbaka, samt galopp uppför Haldos backe. Oj vad det gick undan! Tror både jag och Ariel tyckte det var skoj med lite snabbare gångart för en gångs skull... Skrittade sedan runt gården ett varv innan vi red tillbaka ned till sjön. Ariel var inte lika pigg på tillbakavägen den här gången, men galopperade ändå i backen. Hon begriper inte riktigt varför man ska göra något flera gånger... ;-)

 

Skrittade ett varv till runt gården och sedan fick hon återvända till skötselplatsen. Lite annorlunda upplägg, men det fungerade helt okej, med både en glad häst och en glad ryttare. Totalt blev det 3,26 km och 35 min, så bättre än ingenting. :-)

Hemma dagtid en fredag! Så det blev en tur längs Storgatan för att se om den var bättre än Hammarvägen. Vi skrittade på rätt ivrigt uppför backarna, vägen var skottad ända fram till första vändplanen. Härligt!

 

Testade sedan att fortsätta till andra vändplanen, där var det inte skottat men kört med skoter så Ariel bara sjönk ned till kronranden i snön. Jag tycker dock det blir ett rätt tungt underlag (jämför om det varit sand i ett ridhus...) så Ariel fick skritta hela den vägen. Innan dess hade vi travat några korta snuttar i uppförsbackarna. 

 

Ariel var mycket nöjd med turen, jag var ganska okej med den också, även om det blir enformigt att bara skritta hela tiden. Vi träffade på en granne på skidor, så vi pratade en stund med honom också. Totalt blev det därför 45 min ridning och vi kom 3,4 km. Inte så mycket, men så får det bli framöver tills snön försvunnit om ett par månader. Längtar!

I onsdags red jag ut för att testa lite mer lågpulsjobb, så vi kan jobba på lite mer mot tävlingen. Kan ju säga att jag tappade motivationen ganska rejält...

 

Red på Hammarvägen och den bestod av lagom med snö, ungefär så Ariel sjunker ned till precis nedanför kotan. Men det är skare... Jag vill verkligen inte att hon skär sönder sig själv bara för att jag vill rida. :-(

 

Skrittade på lång tygel hela tiden och tog det lugnt. Vi var ute i 35 min och kom 2,7 km. Men det kändes bara så himla, himla trist! Jag vill jobba vidare ju... :-(

Ariel var rejält studsig när jag hämtade in henne från hagen. Hästarna hade stått vid ligghallen när jag kom, men eftersom jag vill ge Ricky och Sunny hösilage när jag tar ut Ariel därifrån (har bara lämnat dem ensamma ett par gångar i hagen hittills) så gick jag iväg till bortre grinden för att hämta hösilage. Givetvis galopperar hästarna genom hela hagen (min hage är ungefär som ett U, med ligghallen i högra hörnet och hösilagebalarna i vänstra hörnet) och möter mig vid hösilaget... Jag packar i en kasse och tar med till ligghallen, varvid hästarna förstås galopperar hela vägen tillbaka och är enormt på tårna när jag ger dem hösilage... 

 

Samtidigt var jag inte riktigt mentalt på plats, utan kände mig stressad över att hinna rida innan det blev mörkt. Så Ariel och jag var rätt ofokuserade bägge två när jag gjorde i ordning henne och jag fick säga ifrån på skarpen vid ett tillfälle när hon var på väg att gå på mig. Hon blir rätt så "avstängd" när hon är uppe i varv och glömmer att hon är mycket större än mig och vilka regler vi normalt har. Kände mig inte bra i allt det här och funderade faktiskt på att släppa ut henne i hagen igen. Men så tänkte jag att vi måste kunna hitta varandra ändå, så här blir det ju ibland och utmaningen är just att återigen bli ett. 

 

Så jag tog på utrustningen och satt upp. Ariel står som en staty medan jag fixar med allt och det gör att jag hinner landa mer mentalt, så när vi skrittar iväg och hon är tittig (massor med farligheter i skogen idag) kan jag vara en lugn och trygg ledare för henne och bara lotsa henne vidare. Kändes så sjukt bra att jag kunde ta mig igenom detta. :-D

 

Vi red längs Hammarvägen i alla gångarter. Det är lite uppkört där, så vi skrittade i spåren. Snön gick upp över kotorna på Ariel, men inte så mycket mer än så. Hon får ju ett lite större steg då och det var inte alltid lätt att följa med i trav och galopp. :-P Bomlösa sadeln ger ju inget stöd och jag har inga stigbyglar... ;-) Men v i hade riktigt roligt och Ariel ville absolut inte vända när vi skulle det. 

 

Totalt red vi 2,64 km på en halvtimme, vilket jag tycker är helt klart godkänt. :-) Men oh vad jag längtar till foten är bättre så jag kan kräva lite mer av Ariel. Det märks att det finns resurser i henne. <3

En sådan lycka att få sitta i sadeln igen! Jag tror allvarligt att jag blir deprimerad av att inte rida... Tre veckor och tre dagar sedan sist. Foten gör fortfarande ont, men det fungerade att rida ändå. 

 

Gjorde bort mig när jag satt upp, blir ju lite osmidig i vinterkläderna, så jag drog sadeln lite mot mig. Reflexmässigt trampade jag därför ned högerfoten för att justera sadeln. Fy vad ont det gjorde i foten! :-( 

 

Ariel var superivrig att få ge sig iväg, men stod ändå lydigt stilla medan jag satt upp, grejade med sadelgjorden och sms:ade mamma att vi red iväg. Min pärla!

 

Hon var taggad hela ridturen... Först var det lite konstigt med en matte i lite obalans (dvs höger fot utan stigbygel), men hon vande sig ganska snabbt vid det. Vi skrittade längs gamlandsvägen och över vägen till skoterleden. Testade lite trav lättridning men det gjorde enormt ont i foten, så det fick bli nedsittning. Bra för mina magmuskler. ;-)

 

Tappade hövågen som jag glömt ta ur jackfickan, så det var ju bara att stanna, sitta av och hämta den. Fick sedan parkera världens bästa häst i ett dike vid en sten, för att lyckas kravla mig upp igen. <3 Ibland är hon lite extra underbar. 

 

Provade att galoppera och det gick faktiskt att stå i lätt sits, men Ariel blev väldigt taggad i galoppen och jag kände att bocksprången inte var långt borta. Det har jag inte riktigt styrka att klara av, så det fick bli glad trav istället. :-P

 

Sedan vände vi hemåt, Ariel MYCKET motvillig, men vi behöver ta korta turer i början, både för min fots skull och för hennes skull. Den eviga igångsättningen fortsätter... ;-) Jobbade lite i skritt på hemväg, med tempoväxlingar för sitsen och lite skänkelvikningar. Försökte att berömma mycket och Ariel fortsatte att var glad. Testade även (inspirerad av RGB) att jobba henne lite på längre tygel, men där tappade hon fokus lite för ofta för att jag skulle vara nöjd. Men det är absolut ett jobb jag tänker fortsätta med. 

 

Summa summarum en fantastisk ridtur som gav mig så mycket energi och glädje. :-D 

I torsdags var det julafton och därmed årets julritt. Det är en tradition som jag började med när jag hade Habina, att rida ut barbacka på julafton och bara njuta. :-D

 

Ariel var pigg som en spigg och såg farligheter överallt... Så det tog oss hela vägen till Storgatan och första uppförsbacken där innan hon började fokusera på att faktiskt vara med mig... Jobbade med min sits i trav, att försöka "studsa" Ariel i snabbare trav. 

 

 

Sedan galopperade vi! Så roligt, faktiskt blev fattningarna enklare utan sadel och jag kunde sitta mer avslappnat. Heja oss! Halvvägs upp på den plana delen vände vi hemåt igen och så blev det lite mer dressyrtänk. Skänkelvikning i skritt var inga problem, så jag testade att leka lite med öppna och sluta. Det var säkert inte "korrekta" rörelser, men Ariel gjorde det jag bad henne om, jag fick berömma och hon kände sig duktig (haha, jag med!). 

 

Sedan testade jag att rygga utan att ändra sitsen. Inspirerad av ett klipp på Reiner Klimke (min stora idol!) där han gör halt, ryggar, rider fram ett par steg, gör halt, ryggar, rider fram utan att det syns att han ger några hjälper öht. Så jag gjorde halt med Ariel, satt precis likadant som i halten, men tänkte "gå bakåt". Varvid underbara, fantastiska hästen snällt ryggade. En riktigt bra ryggningar dessutom, så efter ett par steg skyndade jag mig att lätta i handen och låta henne gå framåt. Den delen behöver vi dock fila mer på, exakt VAD gör jag för att hon skall gå framåt ur ryggningen?

 

Testade en gång till (mest för att se så det inte var ren tur), vilket gick precis lika bra, så sedan fick hon klapp, beröm och långa tyglar. :-)

 

En härlig julritt som lovar gott inför 2016. På juldagen lyckades jag sedan ramla och stuka foten rejält (halva foten är blå...), så nu är det vila förmodligen hela januari som väntar... :-( Ariel får busa sig i form i hagen helt enkelt. 

I lördags skrittade vi ut för ett rejält power walk-pass. Vi kom till grannens gårdsplan, sedan tvärstannade Ariel och förklarade att det var någonting i skogen! :-O Jag tänkte be henne gå framåt igen, men innan jag hann skänkla så klev det upp tre rådjur på vägen, kikade lite på Ariel och gick sedan över vägen och vidare i skogen. Det är så häftigt att de är orädda för hästar och att Ariel inte blir rädd utan bara låter mig få njuta av de vackra djuren. <3 Hon ville egentligen följa efter dem sedan, men matte envisades med att fortsätta på grusvägen. ;-)

 

Planen var att klättra i branta backen, men Ariel ville så gärna svänga vänster på Hammarvägen istället för att gå rakt fram på skoterleden, så jag föll till föga och lät henne göra det. ;-)

 

Underlaget var helt perfekt, någon hade kört med bil hela Hammarvägen, så Ariel kunde gå i hjulspåren där det var en jämn isskorpa som broddarna fick bra fäste i. Jag kunde därför se till att hon jobbade på ordentligt i skritten, blev totalt 6,24 km på 70 min dvs 5,4 km/h. Perfekt skrittempo för Ariel. 

 

Jag hade pulsmätaren på henne, men den var tyvärr glapp. :-/ När Ariel var på träningsläger i Hammar 2011 så fastnade hon med pulsmätaren och slet sönder en kabel. Den har pappa lagat med sockerbit, men ibland blir det lite glapp, så jag får skruva upp och justera. Får testa att göra det igen. Om jag använde pulsmätaren varje vecka skulle jag kosta på mig en ny, men nu blir det så sällan så det får vara. :-P

 

När jag väl gett upp pulsmätaren var mitt fokus på att inverka rätt på Ariel. Dvs följa med med sitsen och endast driva med den skänkel som kunde påverka bakbenet som skulle lyftas. Inte så svårt som jag trodde, för det ger sig naturligt när jag är fokuserad vilken skänkel det blir. :-)

 

Ariels fokus var att hela tiden jobba genom kroppen och hålla igång, vilket snitthastigheten visade att hon gjorde riktigt bra. :-)

Idag var det fortfarande snöklampsväder, så jag hade planerat en lugn och lite kortare uteritt. Ariel ville dock annorlunda. ;-) Hade pulsmätaren på, men den ville inte fungera. Tror jag får klippa bort lite lurvig päls någon dag framöver.

 

Red längs skoterleden. Efter igångskrittningen kunde vi jogga på lång tygel, så himla skönt. Red på sidepull och det gick utmärkt. Tog ett par kortare galopper också, hon väljer numera alltid vänster galopp själv, så jag fick korrigera ett par fattningar för att få henne att galoppera höger galopp istället. Sedan var vi framme vid  grusvägarna. Valde den högra, så det blev lagom tuff klättring. Travade lite precis när det planade ut och uppe på grusvägens slut började jag tänka på hemfärd, när Ariel fick syn på den i ordninggjorda skoterleden (som varit igenvuxen tidigare). 

 

Men matte, den här vägen då? frågade Ariel och ville vidare. Först var jag lite tveksam, vi skulle ju ta det lugnt... Men sedan kunde jag inte motstå hennes gåvilja, så vi red vidare på skoterleden. Ganska snart gick det nedför igen, men Ariel tuffade på både då och på det ojämna stenunderlaget som följde. 

 

Jag visste ju var vägen slutade, men inte Ariel. Hon tyckte det var så himla roligt att upptäcka något nytt. När skoterleden väl tog slut så mynnade den ut i korsningen som till vänster leder till Nyland, rakt fram leder till Helgum och höger leder tillbaka till första skoterleden. Ariel ville gärna till vänster. ;-) Men jag förklarade för henne att det hinner vi inte, utan det fick bli höger och hemåt istället. 

 

Först via en grusväg förbi några hus. Där var vi tvungna att passera en livsfarlig Tyrannosaurus Rex (ja, det såg faktiskt ut som en sådan på håll, men det var en gripklo till en grävmaskin) som Ariel efter flera halter och mycket funderingar till sist gick fram och nosade på. Den var visst inte så farlig ändå... Sedan kunde vi trava ganska så lugnt fram till asfalten, skritta på den och sedan trava uppför grusvägen fram till skoterleden igen. Ariel kände dock inte igen sig först, så det blev lugn skrittpaus tills vägen började gå lite uppför, då blev det busgalopp (vänster), smackade på Ariel där det planade ut (dvs där vi brukar gå ned i trav), skutt över ett litet dike och vips hade hon gjort ett byte över diket och galopperade vidare i höger galopp. :-D

 

Travade av henne några meter och sedan blev det skritt hela vägen hem. En mycket nöjd Ariel, äntligen börjar det vara lite fart på matte igen. ;-)

 

Hemma igen konstaterade jag att vi ridit 5,76 km på en timme. Det ger en snitthastighet på 5,9 km/h. Riktigt bra med tanke på kuperad och besvärlig terräng. Dock var Ariel rätt så svettig, så jag funderar på om jag kanske skall klippa henne ändå...

Jag är återigen förkyld (fjärde gången i år...) men igår trotsade jag förkylningen och red i alla fall. Ariel var helt hysterisk av glädje, kunde inte stå still när jag gjorde i ordning henne, försökte knyta upp knuten på grimskaftet och när jag skulle sitta upp så började hon gå iväg utan mig. :-O Det är inte precis likt henne... Men hon var så hysteriskt lycklig över att vi gjorde någonting igen. Äntligen matte!

 

Red iväg längs gamla landsvägen i värsta turboskritten. Ariel var så ivrig, dels för att vi äntligen gjorde någonting och dels tror jag för att det var plant och bra underlag efter allt knöggel i hagen. Hade tänkt vända efter tio minuter, men Ariel låtsades inte om mina försiktiga förslag om att vända, utan tuffade vidare i ännu snabbare tempo. ;-)  

 

Så jag hade inte hjärta att avbryta hennes glädje, utan vi fortsatte längs Hammarvägen, genom skogen och ut på storgatan. Där var det avverkning på gång, vilket triggade igång Ariel lite extra, så jag fick korta tyglarna en stund. Överpigg var bara förnamnet...

 

Det var för övrigt kvällen innan fullmåne och fantastiskt ljust längs vägen. <3 Behövde knappt använda pannlampan något alls.

 

Hemma igen efter fyrtio minuter, en mycket nöjd häst och en väldigt lycklig ryttare. Fy vad jag saknat ridningen! 

I lördags testade jag en lite ny runda med Ariel. Vi red längs skoterleden i skritt och trav, glad och lagom pigg Ariel. Klättrade sedan grusvägen uppför berget, det var en dum idé enligt Ariel, för det var såååå jobbigt. :-P

 

Tog oss genom skogen och hygget ut vid grusvägen vid T-korsningen, men istället för att vända hemåt (som vi brukar göra), så fortsatte vi bortåt till Ariels förtret. Galopperade hela vägen till gräsvägen in i skogen, det gick hyfsat men jag känner att jag bromsar med sitsen när jag sitter ned i galoppen. Mer träning behövs!

 

Avstickaren genom skogen ledde oss sedan ut på Storgatan och så skrittade vi den hem. Ariel var svettig men mycket nöjd när vi kom hem. Totalt hade vi ridit 6 km på en timme, men det var tuff terräng nästan hela vägen. 

 

Igår blev det bomlösa sadeln, dessutom premiär med sviktande stigbyglarna för i år. Tävlingsterminen i distansritt har kommit ut och jag är så sugen på att testa en clear round på fem mil med Ariel. Så vi kommer ha det med oss i vinter och så får vi se hur vältränade vi är nästa vår. :-)

 

Skrittade längs storgatan och genom skogen ut på hammarvägen. Var supernoga med att hela tiden ha ett bra driv i skritten, till Ariels förvåning. Hon som brukar få slappa på lång tygel... Men hon tog det bra, pustade och frustade en del men det kändes bara som positivt sådant. 

 

Vi var ute i fyrtio minuter och hon var varm men inte svettig. Kändes riktigt härligt! Jag har ingen riktig plan längre, utan vi gör det jag känner för och så får vi se vart vi hamnar. Finns några lösa tankar inför nästa år, men inga måsten och inget hugget i sten. Vi skall bara ha roligt! :-D

I tisdags red jag ut längs skoterleden, dessutom i hoppsadel. För Ariel var det tydligen samma sak som att vi skulle busgaloppera. :-P

 

Jag tycker att hon fått en mycket rörligare rygg med hjälp av stretchningen jag försöker göra varje dag. Men i tisdags tog hon det till en helt ny nivå... Kändes pigg och glad på bortaväg, jag kunde rida i alla gångarter och ha ett bra tryck i henne. 

 

Men på hemväg! :-O I första galoppen brallade hon iväg i säkert fyra, fem bakutsparkar på raken och jag satt rätt så löst en stund. Fick inte heller ned henne i trav direkt, utan hon ångade på som om jag inte fanns på ryggen. Försökte mig på en till galopp i nästa backe men med samma resultat... Samtidigt som hon inte får vara så olydig, så smittas jag ju av hennes glädje (eller om hon smittas av min?) så jag har ändå inte hjärta att få henne lugn i galoppen. Så det blev lite för mycket bus kanske. :-P

 

Men jag såg till att avsluta med en galopp bortåt, för att återställa reglerna lite, innan hon fick skritta i alla fall sista kvarten hem på lång tygel. En mycket ivrig, glad skritt. :-)

I fredags fick jag ett ryck och red ut en sväng på Ariel. Tanken var att känna efter hur trött jag blev, då jag är superförkyld och skulle ha tävlat startfälttävlan idag (men jag avbokade). Det blåste halv storm och det borde inte vara ett bra väder att rida Ariel i. Speciellt inte som hon vilat nio dagar. Men jag hade lust! :-D 

 

Red bort till U:s lägda och testade både trav och galopp. Ariel var lite mer taggad än vanligt, men inte värre än att det gick att kommunicera med henne. Kruxet var bara att jag var så glad över att jag var glad (hahaha) så jag var inte lika petig med hjälper och lydnad, vilket Ariel förstås smittades av, så hon blev ännu busigare. 

 

Vi red nedför en grusväg och galopperade uppför den. Först i höger galopp (fattade bara för vikten!) och sedan ett mjukt avbrott (enbart med vikten igen) till trav och fatta vänster galopp (även där med bara vikten!). Sedan blev det lite snabbare galopp sista biten, även om Ariel fortfarande tycker det är lite onödigt att galoppera fort. :-P

 

Travade lite på asfalten innan vi skrittade av. Ariel var egentligen bara mer taggad av ridturen, men det var en energiboost som jag behövde. Känner verkligen hur härligt det är att rida en häst som man litar på och kan utan och innan, jag vet exakt vad hon tänker i varje situation och hur hon kan reagera. Älskar henne så!

I onsdags red jag ut med Ariel längs skoterleden, uppför berget och hem via Hammarvägen. Ariel hade noll framåtbjudning (tills vi vände hemåt) och jag hade ingen som helst lust att rida...

 

Så nu lägger jag ned ett tag. Det har blivit för mycket måsten och för lite glädje. Jag vill ingenting längre, så Ariel får vara terapihäst och bara mysas med tills jag vill igen. 

 

Det enda roliga som hände på ridturen var att vi galopperade uppför en slänt (i hopp om att göra mig glad) där det stod en blå stol (!) uppe på krönet. Ariel tvärnitade och sedan tog det 5-6 gånger i galopp innan hon slutade göra det. Trots att hon fick gå fram och nosa på stolen. ;-) Tydligen är stolar farliga om de är på fel ställe. :-P

 

Jag är ändå glad att hästar är så pass enkla djur, att de lever i nuet och inte tänker som vi gör. Ariel kommer inte ha några negativa minnen från vår ridtur ihop och det känns bra. Jag önskar att jag kunde sudda ut den första kvarten ur mitt minne, men jag fungerar inte som hon. 

 

Så jag återkommer någon gång framöver helt enkelt...

Igår var det dags för årets långritt i Nyland. Det blev senare än beräknat, då vi alla haft så fullt upp med annat att långritten liksom glömts bort. När vi väl insåg det, så skyndade vi oss att boka in ett datum, men bestämde att vi bara skulle rida två timmar, eftersom det hinner bli mörkt redan vid nio på kvällarna nu. 

 

Ariel var väldigt uppe i varv när vi var framme i Nyland, hon hade inte åkt transport på två veckor och tydligen är hennes resvana en färskvara... Hon klev ur transporten innan jag ens hunnit säga okej, så det var bara att skicka in henne igen och se till att hon stod kvar tills jag sade åt henne att komma. Det gäller att vara konsekvent så hon inte börjar med ovanan att kliva ut när hon själv känner för det...

 

Sedan på med grejerna och upp i sadeln. Fick hoppa av och justerade padden lite innan jag kunde sitta upp igen och rida iväg med de andra (M på Putte, M på Matilda och A på Z). Ariel var rätt så loj och ointresserad av alltihop, trots att hon fick ta täten. 

 

Vi skrittade en ganska lång stund, sedan travade vi kanske 5-10 minuter. Ariel var fortsatt loj, men det var de andra hästarna också. Vi skämtade lite om det, att det måste vara det varma vädret. :-P Vi red på grusvägen till vänster om stallet, men tog in på avtagsvägen precis innan bron. Efter lite skritt och trav gick vi över en större träbro (inga bekymmer alls) innan vi kom till en riktigt trevlig galoppsträcka (gräsunderlag). Eftersom Ariel var så loj så fick hon vara sist, så hon inte bromsade upp alla andra. 

 

Det var visst lite feltänk från min sida... Så fort de andra började galoppera vaknade Ariel till liv! Jag hann inte med att göra några egentliga hjälper, utan bara upp i lätt sits och tänka galopp så var det fullt rejs som gällde. :-P Fick bromsa henne så gott det gick (red med sidepull) så vi inte red förbi de andra. Ariel ville bara fort, fort vidare... Så galoppen blev snart till trav, så taggad var hon...

 

När vi travat en stund bröt de andra av till trav också och vi kunde konstatera att alla hästarna var rejält taggade nu. ;-) Vi bytte platser, så Ariel fick vara näst först istället och så galopperade vi igen. Nu kunde hon hålla ett nästan normalt tempo, ännu bättre blev det när Putte tittade till på någonting och hon kunde gå om honom! :-D

 

Riktigt glada och pigga hästar kunde vi sedan skrittade på långa tyglar i mer normalt tempo. Framme vid vattnet skulle jag gå i med Ariel först, när hon tvekade förklarade de andra att deras hästar inte heller skulle gå i nu, eftersom Ariel visat dem att det var farligt. :-P Men jag känner som tur var mitt sto, hon kan ibland behöva lite övertalning... ;-) Framförallt när det är väldigt stenigt och vattnet rör sig. Så efter en liten diskussion klev hon ut i vattnet, men förstod inte riktigt att hon skulle gå igenom. Så jag fick lirka henne steg för steg tills hon var över, då blev hon så stolt över sig själv att hon tom glömde att äta gräs när hon fick chansen. ;-)

 

Skrittade mestadels på hemväg, men några lite längre travsträckor blev det, med fyra riktigt taggade och pigga hästar. Sedan skulle Ariel förstås gå fortast i skritten hem också, ända tills hon kom på efterkälke, då tappar hon som vanligt lusten att komma först. :-P

 

Vi var ute i ganska precis två timmar, sedan fikade vi och då fick Ariel vila i en hage. Fotade henne för att ha bildbevis på hur mycket smuts som kryper fram med svetten. Hon har alltså inte rullat sig på bilden...

 

Igår red jag ut för att klättra, så jag hade hoppsadeln och sidepull. Red längs skoterleden och försökte ändå ha dressyrtänk, så det blev många övergångar. Ariel var fokuserad bortåt, så det blev några riktigt trevliga halter bland annat. Älskar när jag bara behöver spänna magen. :-)

 

Tyckte ändå jag hade bra framåtbjudning på henne, så jag testade att be henne galoppera uppför den ganska branta grusvägen. Inga problem, det var skoj, skoj, skoj! Mindre skoj var däremot att vi efter första uppförsbacken kunde konstatera att vägens ägare stängt igen bommen (pga bärplockare), så vi kunde inte rida vidare. Bara att vända, skritta lugnt nedför och ta den gamla grusvägen uppför berget istället. 

 

Skrittade för att maximera träningseffekten (eller kanske snarare för att inte köra totalt slut på Ariel), men när det var plant så travade jag även en del. Framme vid sandtaget (som är övervuxet = går inte att rida där) upptäckte vi att någon gjort i ordning fortsättningen på skoterleden lite bättre, så där övergav jag dressyrandet och så busgalopperade vi... Superkul! Ariel ville bara fortsätta vidare, men när vägen började slutta nedåt vände jag hemåt igen. Då var hon lite för taggad och glad, så det fick bli övergångar skritt-trav istället för någon busgalopp...

 

Testade att rida lite volter i skritt i sandtaget (öh, 8-metersvolter?) men det är förbaskat svårt med sidepull. Tycker att hon ligger på alldeles för mycket i handen, även om hon egentligen inte gör det. Red sedan hemåt, med många halter i nedförsbackarna för att verkligen ge henne styrketräning. Det var tråkigt, tyckte Ariel, som ville hem fortare än fortast...

 

Längs skoterleden blev det sedan en del dressyrtänk igen, men mer åt bromsa-hållet än åt finlir-hållet... Många övergångar och en del galopp där jag satt ned i sadeln. Tyckte faktiskt att jag kunde reglera galoppen rätt hyfsat, men det är svårare att få till bra förhållningar på sidepull, så Ariel saktade av till trav några gånger istället för att korta galoppen. 

 

Avslutade med att trava lättridning och försöka få henne lång och låg, men det var hopplöst i och med att vi var på hemväg... Bara massor med spring i benen. :-/ Skrittade av henne längs asfaltsvägen hem (nylagd, fin asfalt) för att variera underlaget lite mer. 

 

Hon var svettig när vi kom hem, trots att det bara var tretton grader i luften. Kanske är det dags att klippa henne ändå? Lät bli att duscha av henne, istället fick hon beta lite runt min trapp där gräset blivit lite för högt. Hon verkade rätt nöjd med det. :-P 

I måndags red jag hem Ariel från Nyland, med Ricky som handhäst. Fyra intensiva pass på två dagar verkade ha tagit ut sin rätt, för hon var mycket lugnare än när vi red dit. Skrittade på bra, men kunde ha henne på långa tyglar förutom i nedförsbackarna. Där får man fortfarande påminna henne om att dämpa farten lite.

 

En händelselös ridtur, förutom att Ricky kom lös, men Ariel skötte sig prickfritt. Vi travade en del där det gick att rida i bredd, det gjorde säkert sitt till för att lugna ned henne. Tror hon kommer tycka det blir rätt skönt med tempot framöver, jag kommer aktivera henne sex dagar/vecka, men bara rida två av dessa...

Idag skrittade jag på Ariel till Nyland för att installera henne där inför helgens läger. Ricky var med som handhäst och skötte sig ypperligt. Värre var det med Ariel, som bara blev piggare och piggare ju närmare vi kom Nyland...

 

På slutet fick jag ha kort tygel på henne och göra halvhalter för att dämpa framfarten... Efter totalt 65 min skritt var vi framme. Kunde ta av utrustningen medan bägge hästarna vilade sig, så smidigt! Ute i hagen gick Ariel och rullade sig, innan hon fick värsta tokrycket och busade runt i hagen... De andra förstod inte riktigt vad hon höll på med, men hakade på efter någon minut. ;-)

 

Skall bli så roligt med ett intensivt läger igen, men samtidigt lite vemodigt då det är årets sista... :-/