Ariel 3525

Igår red jag ut på Ariel längs grusvägen som har belysning, rätt så lyxigt att se bra fast det är mörkt. Vi skrittade igång först, hon stod emot en del som hon gör numera när vi rider ut. Hon tycker inte det är så stor mening, eftersom vi ändå skall vända sedan. :-/

 

Travlade i tio minuter. Stundtals en riktigt trevlig trav med bra driv utan att hon tappade takten. Stundtals var hon spänd, varvade mellan att stå emot och att bli överilad.

 

När vi närmade oss slutet på gatulyktorna så provade jag att galoppera. Bad om höger galopp och fick det. Hon galopperade lugnt och mjukt, det var lätt att följa med. :-) Saktade av och vände hemåt, travade en lite överilad trav, och bad om vänster galopp. Fick höger tre gånger, men bröt bara lugnt av till trav, hittade takten igen och bad om galopp igen. Förut brukade jag stressa upp mig när jag inte fick rätt galopp, men det har jag släppt nu, så skönt. När jag fick vänster galopp var det bara att inse att den var alldeles för snabb för att jag skulle kunna sitta ned i galoppen, så jag bröt av och så fick hon istället trava fram till skrittpunkten. Hon var mycket hetsigare i traven hemåt, men det kändes ändå ok. Jag får ta tag i henne lite mer, men det är ingen fara, jag har ändå kvar kontrollen. Skönt, kanske kan det bli galopp hemåt framöver också. :-)

 

Hemma igen var det en nöjd häst och nöjd ryttare. Totalt 4,78 km på 40 min. Enligt gps:en travade hon 10 km/h i snitt. :-)

 

Har förövrigt blivit lite övermodig och ändrat klass på Storsjöritten. Från PP20 till CR40. Testar ifall hon är mer förtjust i distansritt nu och annars är jag inställd på att bryta om hon känns motsträvig. Tror det kommer att bli ruskigt roligt! :-)

Förrà fredagen red vi ut ihop med M och Putte. Först fick Putte gå bakom Ariel, för hon är ju så snäll. Men det var hon visst inte längre. ;-) Lättade i bak och markerade mot Putte att han inte fick komma för nära henne...

 

Vi red över broarna och travade en del. Ariel var taggad men ändå kontaktbar. För säkerhets skull blev det bara skritt på hemväg. Totalt var vi ute 55 min och kom 4,7 km. Skoj med sällskap!

I fredags red vi ut och konditionstränade. Ariel var väldigt på tårna och studsade en del, men inte värre än att jag kunde rida igenom det. Vi travade non stop 25 min och jag fick en härlig distanskänsla på henne. Så pass härlig att jag funderar på att växla upp träningen och starta en Clear round i maj. Fyra mil, med rätten att bryta igen om hon reagerar som förra tävlingen. Kanske ändå...

Idag är G snäll och tar in Ariel, så jag kunde passa på att rida i dagsljus. Ariel ville inte alls komma när jag ropade på henne i hagen, fick muta med havreskrammel så kom hon skyndandes. ;-)

 

Red iväg bort mot Långsele, dvs över de två broarna. Hon var väldigt tittig och på tårna förbi husen, men det släppte successivt när vi kom ifrån bebyggelsen. Travade tio minuter bortåt, hon var helt perfekt i traven, kanske något överilad ibland. 

 

Vände hemåt vid "mellanvägen" och travade fem minuter hemåt. Då blev hon taggad igen och skulle öka traven hela tiden. Blev en del halvhalter där... Men det gick ändå att dämpa henne och jag kände inte att jag förlorade kontrollen. Men lite för snabb trav ibland.

 

Skrittade sedan hem, bitvis på lång tygel. När vi kom till ställen där hon hetsade upp sig, så kortade jag tygeln och såg till att hon jobbade i form. Då fokuserade hon faktiskt bättre på mig och att försöka gå korrekt. Sötnosen! Ibland får man lura henne förbi farligheter. ;-)

 

Hemma igen blev det massage och stretch av frambenen i hagen, sedan gick hon iväg till sina kompisar igen. 

Idag gav vi oss ut i blåsten igen. Men den här gången red jag själv och kunde därmed göra halt när jag tyckte att hon stressade iväg för mycket. Vi skrittade längs vägen och uppför klätterbacken. Fram till klätterbacken var det skottat, så det var rätt smidigt att rida där. Längs klätterbacken var det ett upptrampat spår i snön, som Ariel följde, men det blev förstås tyngre med snöpuls och backe samtidigt. Mycket nyttig träning för henne!

 

Vi skrittade hela klätterbacken, sedan vände vi hemåt igen. Ariel var rätt sansad när det gick nedför, men när det planade ut skulle hon rusa i traven. Så vi gjorde lite lydnadsövningar fram och tillbaka på samma plana bit av vägen, tror vi vände fram och tillbaka minst tio gånger. Ariel var redigt less på mig, men först när hon faktiskt lyssnade för både framåtdrivande och förhållande hjälper bra, oavsett om nosen var hemåt eller bortåt, så fick hon skritta hem igen. 

 

Sista biten hem var hon oerhört fin och jag kunde leka lite med formen i skritt, varvat med långa tyglar. Hon var inte helt med mig idag, men mycket bättre än sist i blåsten, så förhoppningsvis går det att få henne mer hanterbar i blåsten. Fast då måste jag rida oftare än tre dagar i veckan. :-P

Idag red jag, M på Miranda och M på Putte ut i den kraftiga blåsten. Jag var rätt skeptisk till att ge mig ut, men försökte intala mig själv att det var nyttig träning ifall vi skulle träna eller tävla i kraftig blåst någon gång framöver. Jag måste ju lära mig att hantera Ariel när hon blir hysterisk.

 

Vilket var precis vad hon blev idag. :-( Vi skrittade nästan hela tiden, längs grusvägen bort mot flygfältet och så genom skogen hem igen. Fick rida på korta tyglar hela tiden och göra halt regelbundet då hon hade ett högre tempo än de andra hästarna. Vid ett tillfälle ville de andra trava, så jag gjorde ett tappert försök. Ariel exploderade rakt upp och galopperade sedan på stället medan jag försökte lugna henne.

 

Blä vad dåligt det kändes! Frustrationen från Ariel var rätt påtaglig också. Men en sak skall jag ta med mig från passet. Jag skall faktiskt köpa en huva som hon kan ha när det blåser, kanske med bomull i, för att se om det dämpar henne något. Jag hoppas det...

Peppad av tanken på lägret, så gav vi oss ut i mörkret igår för lite konditionsträning. Vi har det ju så lyxigt att det är gatubelysning längs en väg i några kilometer, vanligtvis är det en grusväg men nu på vintern är underlaget ännu bättre, packad och sviktande snö. :-)

 

Ariel var rätt tveksam när vi skrittade iväg och jag insåg att det var evigheter sedan vi ridit ut, än mindre ridit ut i mörker. Skärpning på den fronten! Nog för att det är förbaskat kul att trimma på ridbanan, men hon behöver komma ut för att bli i bra form och förhoppningsvis även bli mindre tittig. 

 

Efter fem minuters skritt så travade vi tio minuter. Bitvis var hon tittig, ibland skulle hon sakta in, då och då försökte hon öka tempot och så hände det att hon gick fantastiskt fint några steg. <3

 

När vi travat tio minuter fick hon vända nosen hemåt igen och så skrittade vi hem på långa tyglar. Det var inte jobbigt för henne att trava och hon höll sig relativt lugn i skritten på hemväg. Förhoppningsvis fortsätter det lika bra framöver, vi har ju en del konditionsjobb kvar innan lägret. 

 

Hemma igen blev det stretch och massage av frambenen, sedan fick hon slabba med sitt betforvatten som jag börjat ge henne. Hon dricker lite bättre när hon får det. 

Idag trotsade vi blåst och ishalka, det känns så skönt att vara igång igen! Vi skrittade på grusvägen bort mot Hammar, Ariel var lite nervig eftersom det blåste så mycket så hon skulle stanna och kolla på farliga saker ibland. Men i övrigt höll hon en bra, vägvinnande skritt ända tills vi kom in i skogen och hon insåg att vi var på hemväg.

 

Hon blir verkligen överpigg när hon vet att det är hemväg. Men jag upplevde att det gick lättare att dämpa henne idag, hon lyssnade på förhållningar och rösthjälper, även om hon efter några meter återigen var lite för ivrig i skritten.

 

Vi tog oss sakta förbi farliga huset, där ville hon stanna några gånger och kolla. Så det fick hon, hellre det än att hon rusar hemåt. Sista biten hem var hon så grymt fin, jobbade i form och var helt fokuserad på mig. Även om det bara var de sista tjugo meterna. ;-)

Igår skrittade Ariel och jag iväg längs grusvägen. Hon var oerhört spänd och nervös, som hon alltid blir när hon inte ridits ut på ett tag. Hon skulle kolla på allt samtidigt och försökte studsa på stället några gånger. Vi lyckades ändå ta oss förbi läskiga huset, vilket verkligen får ses som en seger.

 

Vände in i skogen och då taggade hon upp ännu mer. För hon visste ju att vi var på HEMVÄG! Uppför gick det alldeles för fort, så jag fick göra halt några gånger och påminna henne om att det var skritt som gällde, inte någon blandning mellan taktning och trav. När vi sedan svängde in på stigen från hem, då kom hon av sig en stund. Kunde äntligen sitta med långa tyglar och faktiskt skritta, men lagom till att vägen började slutta nedåt kom hon på var hon var någonstans och att den här vägen faktiskt också ledde hemåt... :-S

 

Så nästan hela vägen hem (hammarsvägen) så taktade hon och hade bråttom i skritten. Trots att det var kuperat och flera dm tung blötsnö, inget verkar stoppa den hästen när hon bestämt sig för att gå vidare... Hemma igen var hon mycket nöjd med att ha överlevt, medan jag mest suckade inombords.

 

Nåja, en halvtimmes skritt blev det i alla fall och hon är därmed officiellt igång igen. Kommer att rida tre dagar i veckan framöver, i början skall jag försöka rida på dagtid så vi kan skritta ut, men sedan får det bli lite ridbanejobb också när det är mörkt på kvällen. Tror i och för sig att hon skulle uppskatta det mer... ;-)

Idag skrittade vi ut. Det blev klätterstigarna, jag valde den förbi sommarstugan och så hem via grusvägen och läskiga huset. Ariel var lite tveksam till val av väg först, men gick ändå på i en hyfsat bra skritt. Lite för lugn egentligen, men hellre det än att hon exploderar. ;-) Hon var ganska tittig första biten, innan vi kom in i skogen, så jag fick sitta med korta tyglar först.

 

I skogen kunde hon gå på lång tygel och verkligen jobba genom kroppen. När vi sedan kommit ned på grusvägen insåg hon att vi var på väg hemåt och då var det bara att korta tygeln igen för att kunna hålla en normal skritt. :-P

 

Hon kom till jobb bra, istället för att studsa omkring, så det kändes skönt. Jag behöver bara vara mjuk och följsam i handen, hålla om med benen och spänna korsryggen, så sätter hon bakdelen under sig, höjer ryggen och hittar en fin form fram till handen. <3 Några steg då och då är verkligen ridningen enkel. Tills det dyker upp en katt förstås. ;-)

 

Vi skrittade totalt 20 min, så jag lägger det på minne till framtiden. Blir ju en perfekt runda att skritta av efter träning, speciellt om man tar den åt andra hållet så hon inte taggar upp på grusvägen. :-)

 

Jag hade fårskinnet på idag och var superförsiktig när jag spände sadelgjorden. Fick ingen reaktion alls från Ariel, så jag hoppas verkligen att det var träningsvärk tidigare och att hon nu bara har smärtminnet kvar. Får bli ännu noggrannare med sadelgjorden i framtiden.

 

Däremot var hon fortfarande öm framför juvret, så jag hoppas verkligen veterinären kan komma ut och kolla på henne snart. Hopplöst att man inte kan boka tid utan bara gå och vänta på när det passar dem. Fram för en privatpraktiserande veterinär här uppe!

I tisdags tog jag beslutet att fortsätta hålla igång Ariel, så hon fick komma in i stallet och bli klippt. Klippte halva halsen, halva bogarna, hela bringan, i ljumskarna och insida lår. Dvs överallt där hon brukar bli svettig.

 

I onsdags spöregnade det hela dagen och på stallmötet bestämde vi oss för att sommarbetet var över och det var dags att ta in hästarna nattetid. Jag vet att Ariel avskyr det, men hon får stå ut i de sju månader det handlar om och så får jag försöka ta in henne så sent på kvällen som möjligt. 

 

I lördags blev det hastigt och lustigt bestämt att jag skulle rida dressyrträning på söndag, så jag insåg att jag måste rasta Ariel lite innan. ;-) Då jag hade stalljour och tog in alla hästarna på kvällen, så blev det ridning i mörkret. Fast mörker och mörker... Vi red längs grusvägen mot flygfältet och det var gatubelysning tänt hela vägen. Lyx! 

 

Ariel var precis så pigg som hon brukar bli när hon får stå på box nattetid... Bortåt jobbade vi med tempoväxlingar i traven, galopperade lite bara för att vi kunde och tränade halter i skritt. Hemåt blev det mest fokus på att inte tokrusa... Fy vad övertaggad hon blev. :-( Vet ju att enda lösningen är att låta henne vara ute dygnet runt, men nu är läget som det är, så jag får stå ut med det här popcornet som hon blir...

 

Vi var ute en halvtimme och hon verkade ganska nöjd med sig själv. Jag var nöjd att jag hållit mig kvar. ;-)

I lördags red Ariel och jag ut på en mysig tur i höstsolen. Vi klättrade uppför berget, Ariel bjöd till och så blev det visst lite galopp uppför en bit. :-)

 

Sedan skrittade och travade vi tills vi hittade avtagsvägen till vänster. Väl där inne tog det inte många minuter förrän det kom en bil smygandes efter oss. Mitt ute i skogen! Ariel blev mäkta upprörd och förklarade för mig att det minsann inte fick komma några bilar här heller! :-P

 

Såg ganska snabbt att det var stallägarens man som var ute, förmodligen för att kolla upp något jaktspår. ;-) Vi hälsade och sedan parkerade han vid sidan om ridstigen och Ariel accepterade att fokusera framåt istället. För att göra det extra tydligt för henne att vi skulle vidare, så fick hon trava.

 

Fick verkligen distanskänsla av den traven! Förmodligen för att jag lät henne balansera upp sig själv, jag satt i sadeln och bara följde med. Hon skötte sig superbra, men det märktes att hon blev lite trött av jobbet. Är ju ganska avancerat när det är stenar och rötter om vartannat. 

 

Sedan var vi framme vid grusvägen som sluttar nedåt förbi ett villaområde. Det är alltid spännande att rida Ariel där, dels går det nedåt, vilket gör att hon gärna går lite snabbare istället för att bromsa med bakdelen. Dels är det på hemväg, så hon blir ivrigare av den anledningen och dels är villaområden läskiga... ;-) Så det var en spänd och lite stressad häst jag fick lotsa nedför backen. Men det gick riktigt bra och hon kunde få slappna av i skritten sista biten hem. 

 

Nästa gång skall jag prova att rida rundan omvänt, dvs börja med villaområdet och se hur hon reagerar då. 

 

Måste bestämma mig om jag skall fortsätta jobba henne eller börja trappa ned. För om jag skall fortsätta jobba måste jag helt klart klippa henne...

 

I lördags var vi ett gäng som gav oss ut på långtur. Förutom jag och Ariel var det M på Matilda, M på Putte och G på Sickan. Eftersom det var älgjakt så gav vi oss iväg runt sjön.

 

Ariel gick i tätet, pigg som en spigg och skulle ha koll på allt. ;-) När vi var nästan framme vid bron (vi red åt vänster från stallet sett) föreslog G att vi skulle ta in på en stig som var rolig att klättra. Sagt och gjort, vi tog oss uppför och det var rätt brant klättring. När det sedan planade ut och hästarna fick pusta lite, insåg vi att vi ju skulle ta oss nedför samma väg igen. :-S Jag litar helt och hållet på Ariel i nedförsbackar nu, men hade det varit för ett par år sedan vet jag inte hur jag skulle gjort. Hästarna fick verkligen jobba med bakbenen under sig, men alla kom helskinnat tillbaka ned på grusvägen igen.

 

Det måste vi förstås fira med en galopp efter att vi passerade bron. :-P Ariel bjöd på riktigt bra i galoppen, även om jag har svårt att komma ned i sadeln när vi rider ut. Jag blandade rätt friskt mellan fältsits och att försöka komma ned i sadeln. 

 

Resten av ridturen skrittade vi mest, även om det blev lite trav och någon till galopp. Ariel fick träna på att gå bakom de andra, vilket helt klart var en dum idé enligt henne. När hon sedan fick avsluta med att gå först, så var det turboskritt för hela slanten. Vi fick göra halt flera gånger och invänta de andra (på stora hästar...) för Ariel hade så bråttom hem. ;-)

 

Hemma igen hade vi ridit 11 km på 125 minuter, en riktigt härlig ridtur! Ariel var totalt genomsvettig, men det berodde mest på att hon har så mycket päls och det var nästan 25 grader varmt. Så hon fick sig en dusch igen och när hon insåg att det var varmt vatten så stod och bara och njöt. :-)

 

Måste snart bestämma mig om jag skall sluta rida henne tufft eller klippa. :-S 

Igår åkte jag till Ariel för att pussa lite på henne och se så allt var okej. Tempade henne och kliade juvret, sedan fick hon sig en avskedspuss och så gick jag därifrån. Men det var inte vad Ariel tänkt. ;-) Hon följde mig hela vägen genom hagen till grinden och såg helt förstörd ut när jag var på väg att stänga grinden. Hallå? Kan vi inte ha lite kul idag också? Joooo!

 

Så det var bara att ta på henne grimman och ta ut henne ur hagen. Då jag egentligen inte hade tid att rida, så fick det bli en snabborstning och på med grejerna. Sedan skrittade vi iväg längs klätterstigen fast åt "fel" håll, när vi passerat sommarstugan blev det i alla fall höger och så vi avslutade med grusvägen förbi läskiga huset. 

 

Ariel var pigg och glad, kändes helt fräsch i kroppen trots 40 mils resa på ett dygn. Härliga tjejen!

I lördags red Ariel och jag ut på grusvägen till höger och över broarna. När vi red runt sjön tipsade M mig om en lite kortare runda som ändå gör att jag slipper vända Ariel. Det är ju det beteendet jag försöker bli av med. Vi fortsatte rakt fram istället för att ta in på "mellanvägen", förbi bondgården och ned till Y-korsning. Där blev det en hel del skritt på asfalt (härligt!) och vi tog oss även förbi Hanssons Loge. :-P

 

På hemväg jobbade jag en del med dressyrtänk, tempoväxlingar och övergångar. Ariel blev så grymt fin! Vi gjorde några helt ljuvliga övergångar mellan skritt och trav där hon bara flöt fram med ryggen uppe och på tygeln. :-)

 

Hemma igen kunde jag konstatera att rundan tagit 70 minuter, vilket verkligen är en perfekt varierande runda. Den tar vi fler gånger!

Med lördagens skritt i färskt minne hade jag bestämt mig för en riktigt rejäl runda på söndagen. När jag kom till stallet var M på Matilda där och skrittade runt. Hon undrade om jag skulle ut och rida, så vi bestämde att hon skulle vänta på mig medan jag gjorde i ordning Ariel.

 

Det blev en snabborstning kan jag erkänna. ;-) Vi gav oss iväg längs högra grusvägen för att (äntligen) rida runt sjön. Ariel tyckte det var skönt med sällskap, men envisades ändå med att försöka vända hemåt ganska länge. Tror vi ridit över en halvtimme innan hon slutade med de dumheterna.

 

Vi växlade gångarter allt eftersom det passade. Med två tittiga hästar blev det ganska mycket skritt förbi ”farliga” partier, Matilda tyckte om att krypa bakom Ariel när något blev farligt och Ariel blev faktiskt modigare för varje gång. Duktig tjej! Vi galopperade en hel del och jag kom mer ned i sadeln än jag brukar när vi rider ut. Härligt!

 

Totalt var vi ute i 90 minuter och då hann vi ganska precis en mil. Det var en så rolig och omväxlande runda, så den skall jag försöka rida en gång i veckan. Målet skall bli att det tar allt kortare tid, allt eftersom Ariel orkar mer.

 

Hemma igen fick hon sig en dusch och var mycket nöjd med sig själv. Det är sådana här pass hon behöver lite oftare…

I lördags var planen att skritta ut en längre tur och bara slappna av. Det har ju varit ganska intensiva veckor, ser jag tillbaka på de två senaste månaderna har vi hunnit med åtta dressyrträningar, ett helgridläger, två hoppträningar, två hopptävlingar, en genomgång med massage, en sadelprovning och en dressyrtävling. Då har jag dessutom varit bortrest på Fjord-SM fem dagar…

 

Men Ariel var av en annan åsikt, så återigen har jag lärt mig något nytt om henne. Vi skrittade uppför berget och hon ville vända hela tiden då det var tråkigt. När vi sedan gick genom skogen så hävdade hon att det var en massa björnar överallt, så det var FARLIGT. Hon stannade flera gånger och spanade ut genom skogen. Det är så tröstlöst när hon helt tappar motorn sådär, men jag får skylla mig själv när jag ridit så mycket fram och tillbaka istället för rundor. Sedan var det tydligt att hon var lite för orastad för att enbart skritta, dessa skrittpass behöver jag lägga dagen efter ett tufft pass, inte låta henne vila emellan.

 

Vi tog oss runt på en dryg timme i alla fall och jag lovade mig själv att aldrig mer vända hemåt utan alltid rida rundor så hon bjuder framåt hela tiden. Hoppas det går att ändra på hennes beteende. :-)

I fredags tog jag in Ariel från hagen, gjorde i ordning för ridning och tog några djupa andetag. Bestämde mig för att rida längs vår favoritväg, gräsvägen mot Hammar och så hemåt via klätterstigen. Ville bara ha en positiv känsla inför tävlingen, så vi inte åkte på den med en massa spänningar. 

 

Skrittade fram på grusvägen och växlade sedan mellan skritt och trav på gräsvägen. Ariel reagerade för minsta lilla hjälp och jag var noga med beröm och att vara följsam. Hon blev så fin! Kände verkligen hur lättad hon blev av att matte var "som vanligt" igen. Stackars tjejen som fått stå ut med mina nerver...

 

Galopperade uppför backen, Ariel bjöd själv upp i galopp och även om jag fattade vänster och det blev höger, så fick det vara. Det fokuset får vi ta på nästa träning istället. I fredags var det viktigaste att vi hade roligt.

 

Jobbade med lite dressyrtänk även längs klätterstigen, främst för att mjuka upp henne tillräckligt. Vi var bägge så glada och nöjda när vi skrittade hem sista biten längs grusvägen, då vi tagit en annan avstickare på slutet av klätterstigen än vi brukar. Det skall vara roligt att rida!

I lördags red vi ut på grusvägen till höger. Jag hade sporrar på mig för första gången, men Ariel brydde sig inte mer om dem än om mina vanliga skänkelhjälper. Skönt att hon inte är hysterisk över det i alla fall. :-)

 

Joggade fram lite innan jag försökte mig på galopp. Men det ville sig inte. :-( Ariel fattade fel galopp, tog inte förhållning eller fattade ny galopp innan jag hunnit ge någon signal. Kände hur jag blev mer och mer frustrerad, samtidigt som hon också blev det. Suck! 

 

Dessutom hjälpte det inte att hon tog varje hjälp som en signal om att få vända hemåt igen, jag blir tokig när hon är så fokuserad på att vända hem. 

 

Det enda positiva med passet var att vi inte hamnade i luven på varandra ordentligt, utan att jag kunde behålla mitt lugn och att hon var riktigt lyhörd på tempoväxlingar i skritt. Den övningen använde jag mig av för att lugna oss bägge två. :-P

 

Hon var även superfjantig över en hösilagebal som stod vid sidan om vägen utan någon plast på. Tre gånger fick hon gå ned och nosa på den, ändå blev den totalt livsfarlig när hon kom upp på vägen igen. 

 

På hemväg fick jag något slags överslag i hjärnan, så då kunde jag inte ens avgöra vilken galopp hon gick i. Nåja, jag får försöka tänka på att hon i alla fall fick motion. :-S

 

Åter i stallet blev det avduschning som vanligt följt av obligatorisk rullning... 

 

Jag har grunnat lite över vad de här "utbrotten" egentligen handlar om och jag tror att vi helt enkelt gjort så stora framsteg så fort, att varken Ariel eller jag hängt med mentalt. Så vi får ta några djupa andetag och försöka hitta tillbaka till harmonin. 

I söndags hade jag ingen lust att ge mig iväg till Ariel. Men jag intalade mig själv att det var bra för henne att bli igenomskrittad ordentligt. Så jag kom iväg och hämtade in Ariel från hagen.

 

Gjorde i ordning och skrittade iväg uppför berget. Tog inte många minuter förrän bromsarna var överallt. :-( Jag blev irriterad och Ariel blev irriterad. Jag bröt oss en kvist så jag kunde hjälpa Ariel att bli av med dem. Efter att vi gått uppför hela backen gav jag upp och vände hemåt. Hade tänkt mig en lång skrittur, men vi fick nöja oss med 40 minuter. Suck!

 

Ariel var dock lika nöjd att vara hemma igen, hon njöt av duschen och att få gå ut i hagen igen. I fortsättningen skall jag försöka att rida sent på kvällen, när jag kan styra över ridtiderna.