Ivrig skritt
Igår följde jag och Ariel med Hampus och M ut på grusvägarna. Det var riktigt äckligt underlag, med snömodd och is, så Ariel och jag halkade mest omkring. Hon är ju inte världens bästa på att hålla balansen, så jag fick stötta lite mer än jag brukar behöva.
Vi skrittade väldigt lugnt bortåt, förutom när Hampus försvann i trav. Då ville Ariel haka på och försökte smyga upp i traven på lång tygel. Busfrö! På hemvägen hade hon ett helt annat driv i skritten och hade så bråttom att vi fick jobba med halter för att Hampus skulle ha en chans att hänga med. En del halvhalter blev det också och hon är så himla härlig att rida!
Jag är glad att hon är dräktig, så jag kan fokusera på Hampus, men jag längtar grymt mycket till när vi kan komma igång med riktig träning igen. Tror hon kommer att älska att vara mamma, men jag kommer att få ridsug... :-P
Sista galoppträningen
Ariel stod och åt hösilage när jag skulle hämta henne, så jag fick gå genom hela hagen. Hon var glad att se mig men tyckte att vi lika gärna kunde umgås medan hon åt. :-P
Hon följde dock snällt med in, även om det inte var någon större fart på henne. Skenet har dock bedragit tidigare, så jag var beredd på en ganska pigg häst när jag väl var uppsutten.
Borstade av henne lite snö och halm med rotborsten, sedan fick jag dra av en massa päls med svettskrapan. Hon har börjat fälla vinterpälsen nu... Kratsade hovarna, tog på hoppsadel och dressyrträns.
Sedan skrittade vi iväg lite vingligt men ändå ivrigt längs grusvägen. Hon gillar verkligen att bli riden, att få vara med när det händer något. :-) Vände efter ett tag och travade tillbaka, samma turbotrav som tidigare pass. Jag hittade dock lättare takten i sitsen och kunde dämpa henne på så vis idag, även om det fick bli lite halvhalter också. Men hon var pigg, pigg, pigg! Jag kunde inte göra annat än skratta åt henne, jag gillar den här motorn som hon fått, om det beror på dräktigheten, lång vilopaus eller kanske bara allmän mognad vet jag inte.
Tillbaka vid stallet blev det galoppjobb i sommarhagen. Vi började med galoppfattningar i höger varv, de gick hyfsat bra. Visst blev det vänster galopp några gånger, men då var det bara att bryta av och fatta igen. Samma sak hände i vänster varv, hon verkar föredra förvänd galopp. :-P
Lade in en del skrittpauser och lite skrittjobb, innan vi avslutade med ett varv i höger galopp, skrittpaus och sedan ett varv i vänster galopp. Sedan var Ariel ganska trött, så vi skrittade av. Det här fick bli sista gången vi jobbar aktivt med galoppen, hon går snart in i sjunde dräktighetsmånaden så nu är det bara mysiga uteritter och lite enklare dressyrjobb som väntar.
Efter avskrittningen fick hon mysa under fleecetäcket, hon svettas en del trots att hon är klippt. Sedan fick hon äta kraftfoder medan jag skötte om henne och därefter blev det utsläpp i hagen igen. Hon ville stå länge och mysa innan hon gick iväg till de andra hästarna. <3
En glad tur
I förrgår mötte jag upp M som hade ponny i vårt stall för något år sedan. Hon ville rida ut på en snäll häst, så Hampus ställde upp och jag följde med på Ariel som sällskap.
Från början var det tänkt att vi bara skulle skritta, men efter framskrittningen tyckte M att vi lika gärna kunde trava och galoppera. Ariel var überpigg även i förrgår, med rejält driv i alla gångarter. Vi galopperade utan att bry oss så mycket om vilken galopp det blev och det gick inte att se i mörkret heller. Men det kändes som att hon galopperade både höger och vänster galopp under ridturen.
På hemväg när vi galopperade fick jag känna på lite ökning. Jag tror det finns en hel del galopp att plocka fram ur henne, men den får vänta till fölungen är lite äldre så den kan lämnas i flocken medan hon rids.
Tillbaka i stallet var hon mycket nöjd och åt kraftfoder med sådan iver att M kallade henne glupsk. :-P Som tur är så tuggar hon i alla fall ordentligt.
Bra galoppkänsla!
Igår kom Ariel sakta gående när jag skulle hämta henne. Hon var inte så entusiastisk, men kunde väl tänka sig att följa med. Perfekt humör för galoppjobb tänkte jag...
Tog på henne hoppsadeln och dressyrtränset, det känns mer passande vid galopper än distanstränset utan nosgrimma. Skrittade sedan iväg med Krutow och hans medryttare. Ariel var pigg, pigg, pigg! Hon skulle om Krutow och helst rusa iväg i någon slags blandning av trav och taktningar och passgång. Inte okej... Fick dämpa henne gång på gång, men det hjälpte inte alltför mycket.
Vi travade grusvägen tillbaka och vilket tryck i bakkärran! Vi lämnade Krutow långt bakom oss, trots att jag försökte dämpa henne. Där fick jag för att jag tyckte att hon var seg i hagen...
Vid sommarhagen skiljdes vi åt, jag och Ariel skrittade in i sommarhagen och Krutow gick till ridbanan. Sommarhagen är plogad och äntligen har det både frusit och fallit lite snö, så det var perfekt galoppunderlag! Skrittade runt ett halvt varv så hon fick se hur det rundbaneliknande upplogade området såg ut.
Sedan blev det galopp för hela slanten. Vi började med höger galopp, där första målet blev att hålla galoppen ett helt varv. Hon ville hemskt gärna sakta av i kurvorna, men med lite drivning tog vi oss igenom. Jag har blivit bättre på att driva utan att för den skull hamna ovanpå henne eller flaxa omkring. :-)
I den svagt sluttande nedförsbacken mot grinden gick det plötsligt mycket fortare i galoppen. Så fort att jag omöjligt kunde sitta i sadeln, utan jag fick ställa mig upp och hänga med. Det blev några halvhalter innan jag fick ned Ariel i trav igen, och det var återigen en trav med tryck i bakkärran. Det är jag inte van vid, men åh så roligt att hon börjar komma igång med kroppen i galopp. :-D Nu måste jag bara lära mig att rida galoppen...
Sedan fick hon pusta lite innan det var dags för vänster galopp. Som tydligen inte stod på listan över saker hon kunde... Jag fattade gång på gång och det blev höger galopp hela tiden. Hm...? Det som var skönt var att hon inte blev stressad över att alla avbrott och jag blev inte irriterad över att hon fattade fel. Utan vi fortsatte med fattningar kanske 5-6 repetitioner, sedan kom äntligen vänstergaloppen och hon kunde få rulla i den en stund.
Sedan var plötsligt ridtiden slut (va? Hur kan 20 minuter gå så fort?), så det blev ett varv avjoggning där hon var superfin, hon kändes fortfarande stark i kroppen. Sedan skrittade vi av längs grusvägen, med en mycket nöjd Ariel.
Hon var inte lika svettig som tidigare pass, men så tror jag vi var mindre irriterade bägge två, utan tog problemen mer med en axelryckning. Sommarhagen var verkligen suverän att rida i, precis den typ av galoppträning vi behövde.
Om hon inte hade föl i magen skulle jag faktiskt åkt till Säfvas anläggning ett par gånger per månad under sommarhalvåret. Snacka om perfekt galoppbana!
Tillbaka i stallet fick Ariel äta kraftfoder och även en hink med ljummet vatten. Jag blir alltid lite osäker på att ge torrt kraftfoder efter ridning, men Ariel vill ju inte äta blötlagt foder, så jag har inte mycket till val. Men hon tuggar ganska ordentligt och dricker emellan varven, så det fungerar nu i alla fall.
Sedan återvände hon till hagen, nöjd med motionen av matte. ;-)
Första kontakten med fölis
Jag och M hade bestämt riddate idag, hon lånade Lili och jag red Ariel. När jag gjort klart Ariel för ridning hade jag ett par minuter kvar, så jag försökte mig på att känna fosterrörelser. När fostret är så litet som Ariels, känns rörelserna ungefär som om någon släpper en pingisboll i handen på en.
Jag hade stått ett par minuter och känt, tankarna började vandra och så plötsligt kände jag det! En liten mjuk "buffning" mot min handflata. Jag blev alldeles varm i kroppen och var förstås tvungen att krama om Ariel. Hon såg väldigt mallig ut, men det gör hon ju alltid när matte är lycklig över något hon gjort. :-P
Sedan tränsade vi och gav oss iväg. Det blev Morbergarundan med en liten avstickare över traktorbron och åkrarna. Vi red i alla gångarter och Ariel fick se sig slagen av Lilis längre steg. Så hon fick snällt hålla sig sist, förutom när det var farligheter på gång, då fick hon gå före. ;-)
Traven kändes allt bättre, men jag misstänker att jag återigen hamnat i ett undertempo. En dressyrträning för F behövs... Galopperade några gånger och det kändes allt bättre. Framförallt känns det som att galoppen inte är en lika stor grej längre, förut kunde jag spänna mig när jag visste att det snart skulle bli galopp, nu är galoppen bara en av tre gångarter som vi använder oss av.
Sista travsträckan var Ariel så himla fin! Testade att göra en galoppfattning och galoppen var också så bra. Givetvis kom det då en annan häst och mötte oss, så vi var tvungna att bryta av till skritt. Men det finns där och snart har jag lärt mig rida henne lite bättre.
Åter i stallet blev det kraftfoder och avskötsel innan Ariel återvände till lösdriften.
Positiv känsla
Igår hämtade jag in en glad Ariel som hade ganska bråttom ut på äventyr. Det fick bli hoppsadeln jag red i, kändes ganska ovant...
Vi skrittade iväg mot rakbanan, då jag fått veta att underlaget var väldigt bra där. Travade en bit på grusvägen och tog även en kort galopp innan det blev skritt på asfalten. Framme vid rakbanan behövde jag knappt ta tyglarna förrän Ariel satte av i galopp. Egentligen skulle jag saktat av och rättat henne, för någon galopp hade jag inte bett om. Men hon bjuder så sällan upp i galopp självmant, så jag lät hennes hållas några meter.
Sedan jobbade vi med övergångar i alla gångarter. Det kändes bra, även om reaktionerna var lite sega emellanåt. Tror hon tagit lite mammaledigt... ;-) Hemåt gick förstås snabbare än bortåt, men jag kom ned i sadeln i galoppen på ett riktigt bra sätt. Som vi kämpat med det och nu är det inga problem alls. Jag bara sätter mig ned och följer med. :-P
Hon fick pusta på asfalten och sedan blev det ett par fattningar på grusvägen hemåt också. Givetvis en del trav med, och så avslutade vi med skritt sista biten hem. Hon var så nöjd med sig själv och jag med. Det börjar verkligen hända saker! Vi har fortfarande massor att jobba med, men om mina planer slår in så har vi minst tre år på oss innan vi skall ut på tävlingsbanorna. Då borde vi kunna lite mer... ;-)
Klippning och handhäst
Ariel låg i halmhögen och sov, men efter att jag ropat några gånger klev hon upp och kom till mig. Inne i stallet fick hon kraftfoder, sedan borstade jag av henne och klippte manen. Därefter klippte F halsen, bringan och bogarna på henne. Det var så skönt! Ariel försökte klia F och när det inte gick så kliade hon i luften istället. Om Ariel fick bestämma så skulle F ha klippt hela henne och sedan skulle hon fått ett rejält bad och fått gå ut med täcke igen. :-P
Kratsade sedan hovarna och tog på boots runt om, sedan åkte distanstränset på och hon fick följa med Hampus på ridtur. Det var handhästpremiär!
De uppförde sig bra vid uppsittningen, men sedan skulle Ariel hela tiden försöka ta sig förbi Hampus. Hon skötte sig hyfsat hela turen, men jag fick påminna henne om att hon inte fick gå förbi mig. Inte lätt när man är tävlingshäst...
Skrittade mestadels av tiden men provade även lite trav. På grusvägen mot Morberga vände vi hemåt igen och kom hem utan några missöden. Men nästa gång testar jag att rida Ariel istället och se om hästarna blir mer nöjda utav det.
Det kommer snart en nyårskrönika!
Lycka är en klättersväng
Igår hade jag äntligen tid att rida Ariel. Hämtade in henne från hagen och gav kraftfoder. Sedan borstade jag henne ordentligt, det var uppskattat. Hon skulle nog vilja ha en sådan där borstmaskin som kossor har... ;-)
Testade hoppsadeln på henne och med nyinköpta sadelgjorden (130 cm!) fungerade det riktigt bra. Jag bryter alla färgregler dock, har röd vojlock till brun sadel. :-S Jag har även köpt ett nytt träns, men jag orkade inte krångla med bett utan tog distanstränset istället.
Ariel var så lycklig när vi gav oss iväg. Äntligen händer det någonting! Fick lite dåligt samvete, men hon har det ju bra i lösdriften. Måste försöka få mer tid för henne dock...
Vi skrittade iväg mot klätterbacken. Ariel blev lite spänd när vi började närma oss farliga villaområdet, men då jag ändå tänkt ta långa vägen så slappnade hon av när vi vände till höger. De andra villorna var mindre otäcka, så snart var vi framme vid ena slingerstigen. Den var fortfarande snötäckt, så Ariel började pulsa i snön. Hon har en helt annan teknik än Hampus, här är det full fart som gäller. ;-) Fick dämpa henne några gånger när hon gick upp i en passageliknande trav eller när det blev takt på stället. :-P
Framme vid klätterbacken provade vi att klättra ett par varv runt. Jag är så sjukt ovan vid att rida i hoppsadel! Jag fattar inte längre hur man kan stå i fältsits, hur jag än gör så hamnar jag med ändan i sadeln igen. :-( Det får bli mycket ridning i hoppsadel på Ariel, utan tvekan... Ariel kämpade på med klättringen men tyckte också att det var jobbigt. I nedförsbackarna ville hon skynda sig som vanligt, så jag fick stötta henne hela vägen. Hennes balans är verkligen färskvara...
Först tänkte jag ta farliga villaområdet hem, men Ariel var så ivrig hemåt, med taktinslag och trav nästan varje steg (många halter...) så jag valde långa omvägen istället. Hon var ändå på tårna på hemväg, så jag beslöt mig för att låta henne trava på grusvägen en bit. Hon gick direkt upp i en glad trav, lite för ivrigt. Tänkte på vad F brukade säga om hennes trav och försökte dämpa den med sitsen. Fungerade riktigt bra. :-) Gjorde även en halvhalt och då var hon plötsligt på plats i form. <3 Jag förtjänar verkligen inte den här hästen...
Efter att vi skrittat nedför minibacken vid bron blev det några meter trav och sedan galopp uppför minibacken. Det var som vanligt en ganska kantig och lång galopp, men jag brydde mig inte i det. Den här galoppen var bara för att galoppera lite, inte för någon egentlig träning. Ariel bröt av galoppen själv två gånger, så då fick hon förstås fatta igen. Nyttig träning... När jag fått bryta av galoppen istället så blev det skritt hem till stallet.
Ariel var inte ett dugg flåsig, däremot var hon svettig. Sötnosen, hon har ju massor med päls även om den är så mjuk så den inte upplevs som tjock. Får bli klippning även av henne någon dag framöver.
Åter i stallet blev det lite mys och pyssel innan hon fick gå ut i hagen igen. Inspekterade sadelavtrycket och kunde konstatera att sadeln legat helt stilla. Härligt!
När jag var klar med Hampus fick Ariel sin andra kraftfodergiva. Hon äter numera upp varje liten pellets, bara för att jag delat upp målen i två. Men jag kommer ändå byta foder (vilket jag håller på med) så hon slipper vitamin- och mineralpelletsen.
Fina kort
Det blev faktiskt några fina kort från vår fotosession i början på månaden, men jag kände att jag ville spara dem som julkort. Så här kommer de jag inte visade!
Segt i diset
Igår hade det börjat regna innan jag hämtade in Ariel. Ett tunt, tunt regn som kändes lätt men gjorde en genomblöt. Ganska deprimerande... Ariels lera från gårdagen var försvunnen, men hon hade rullat sig igen och den blöta leran var överallt. Kände mig som en riktigt elak matte, speciellt som jag inte kände för att rida. Men det fick bli avduschning av sadelstad och ben i spolspiltan. Ariel var lätt skeptisk, men stod i alla fall stilla.
Drog av så mycket vatten som det gick och tog sedan på utrustningen. Skrittade iväg längs grusvägen mot rakbanan. Gjorde en avstickare längs en traktorväg och tillbaka. Ariel tyckte det var en dum idé att vi vände bortåt igen, men det räcker inte att skritta en halvtimme numera. :-P
Regnet strilade nästan hela ridturen och jag tror varken att jag eller Ariel var särskilt peppade. Men vi tog oss igenom ridturen och kom hem efter 6 km ridning i 70 minuter. Heja oss... :-P
Ariel fick kraftfoder medan jag plockade undan utrustningen och sedan fick hon återvända till hagen. Jag roade mig med att rengöra bootsen ordentligt och olja in min tömkörningstömmar som aldrig vill bli mjuka. Drömmer om läder från Tärnsjö, men tyvärr är jag inte miljonär...
Fantastiska vägar mitt framför nosen!
Jag har stått med Ariel i denna lösdrift i nästan två år och åtta månader. Gång på gång har jag ridit förbi en stig och tänkt "nästa gång har jag tid att rida in där och kolla". Men nästa gång har jag också haft något annat planerat, så det har inte blivit av. Förrän igår...
Tog in Ariel från hagen och spolade benen. Hon var ren på kroppen, så det blev avborstning lite hastigt och hovkratsning innan bootsen, sadeln och tränset åkte på. Så länge hon bara skrittas är det bomlösa som gäller, sedan blir det hoppsadel ibland också.
Skrittade iväg till klätterbacken, där den spännande stigen gick till höger om backen. Först måste vi bara passera det livsfarliga villaområdet. Ariel och M hade ridit där i torsdags och tydligen hade Ariel blivit väldigt rädd (igen...). Nu frös hon fast och började backa, vilket inte är okej! Efter en del diskussion (...) fick jag fram henne i trav och så travade vi förbi alla farligheter. Verkar vara ett trick som fungerar, i skritt har hon lättare för att frysa fast.
Så skrittade vi in på stigen, Ariel var mycket skeptisk över den här nya idén. Överlag var hon väldigt, väldigt tittig och spänd hela ridturen, men jag hoppas det bara är tillfällig stress över att hon inte varit igång och sett världen på några månader.
Stigen visade sig vara väldigt lång, med förgreningar både här och där. Den slutade vid en villatomt, jag skall höra med C om man får passera där. I sådana fall är det perfekt, för då kan man rida till Nyvla utan att behöva passera asfalten i Bälinge. Jag försöker undvika asfalt med broddade hästar...
Vi snirklade sedan runt på stigarna i skogsområdet, försökte hinna med alla avstickare fast vi inte riktigt lyckades. En av stigarna slutade vid slutet på slingerstigen, så perfekt! Vi avslutade med ett varv i klätterbacken, följt av slingerstigen och så nya stigen tillbaka hela vägen till klätterbacken. :-D
Åter i stallet var Ariel svettig på hela bringan. Vet inte om det var den lätt kuperade terrängen, att hon blev stressad över att vända hemåt men aldrig komma hem eller om det bara var lite för varmt igår. Får fnula på om det är värt att klippa henne lite ändå...
Svampade av henne och gav kraftfoder, sedan fick hon återvända till hagen. Förstod ju att hon skulle rulla sig, men bad en liten bön att hon skulle vara klok och välja ligghallen eller halmhögen. Men det tyckte inte Ariel var lika härligt...
Jag längtar inte till saneringen idag...
Sällskap i mörkret
Igår mötte jag J i sadelkammaren och vi bestämde att vi skulle ta sällskap ut. Hämtade in Ariel från hagen och spolade av benen. Det var lite halvfryst i hagen, så hon var i alla fall inte lerig på kroppen. Det blev en snabborstning och hovkratsning innan alla reflexer, sadel och träns åkte på.
Satt upp och så skrittade vi iväg till Bälinge. J kände inte till hur man red till Nyvla, så vi skrittade iväg dit. Ariel tyckte det var skoj med sällskap, så länge Weber höll sig en bit bakom henne. ;-) Hon var lite på tårna när vi passerade villorna, men slappnade av så fort det blev grusväg igen.
Vi vände när vi kommit till gräsvägen som korsar grusvägen och så skrittade vi samma väg tillbaka. Ariel var ivrigare på hemväg, men inte värre än att hon ändå skrittade rent.
Vi tog oss några varv på ridbanan också, hon kändes sådär lagom stel på volten. ;-) Däremot så flåsade hon väldigt mycket när vi kom in i stallet igen, man skulle kunna tro att vi varit ute och galopperat. :-P Hon var så nöjd med jobbet och ännu nöjdare blev hon när hon fick kraftfoder. Skötte av henne medan hon åt och sedan fick hon gå ut i hagen igen.
Om det inte är spännande, får man hitta på spänning...
Trots att det regnat hela natten var Ariel ren. :-) De har fått en ny halmbal i hagen och förmodligen hade hon sovit i den. Eller så låg hon säkert raklång i ligghallen. ;-)
Tog in henne och spolade av benen. Sedan gjorde jag misstaget att titta närmare på svansen, vilket ledde till att jag var tvungen att tvätta den. Lika bra att få det gjort medan det är plusgrader ute. När svansen var ren, efter flera omgångar av såpa, sprayade jag på glansspray för att åtminstone försöka hålla den ren några dagar. Tror hon ligger ned och bajsar...
Passade på att raka bort manen precis bakom öronen, sedan tyckte Ariel att det räckte med pyssel. Var det inte ridning hon hade blivit lovad? Kratsade hovarna och tog på hennes svarta terrängboots. De passar fortfarande, även om de är lite slitna. Får nog köpa nya nästa vinter. Sedan åkte både sadel och ländtäcke på, det duggregnade ute och vi skulle ju bara skritta. Tog på tränset och så gav vi oss iväg längs grusvägen.
Ariel insåg snabbt att det skulle bli en lugn tur i skritt. Därför började hon spana efter saker som hon kunde få att bli farliga. Som hösilagebalarna hon brukar gå förbi, eller shettisarna som betade i sin hage... Varför inte ett par postlådor som stått på samma ställe åtminstone så länge Ariel gått där? Allting kunde bli farligt så man fick en ursäkt att vingla, stanna och glo eller skynda förbi. :-P
Efter en kvart mötte vi en mycket spännande islandshäst och när den passerat vände vi hemåt. Då glömde hon plötsligt alla farligheter och fick väldigt bråttom hem. ;-) Jag jobbade med lite halter, skänkelvikning och ryggning för att få hennes fokus att stanna kvar och det gick bra. Sista tio minuterna kunde hon skritta på lång tygel igen. :-)
Åter i stallet var hon trött, så det är definitivt lagom att skritta en månad framöver. Hon fick äta kraftfoder medan jag skötte om henne och sedan beta lite höstgräs innan hon återvände till hagen.
Igångsättning påbörjad!
Medan N skodde Hampus borstade jag av Ariel och tog på sadel, boots och träns. I och med att hon har broddar runt om så får det bli boots vid ridning. Jag vet ju att hon rör sig i hagen en hel del också, men förhoppningsvis behöver hon inte boots där. Jag väntar med det tills hon fått sig ett broddtramp...
Satt upp och skrittade iväg längs kanten på fårhagen. Ariel knatade på lika glatt som vanligt. :-) Efter tio minuter vände vi hemåt och då först insåg Ariel att hovarna inte gjorde ont längre. Det blev lite taktinslag, lite överilad skritt och en del försök till trav. Sötnosen! Jag blev mest glad över att hon vågar ta för sig igen, att hon inte tappat sin fina skritt under barfotatiden.
Genom att distrahera henne med halter och skänkelvikning kunde vi ändå ta oss tillbaka till stallet i vettigt tempo. Men min förhoppning om att rida henne med bettlöst får jag nog glömma, åtminstone tills hon varit igång någon vecka.
Tillbaka i stallet var hon nöjd, men trött. Hon frustade massor under ritten och gäspade flera gånger när hon var tillbaka i stallet. Medan jag tog av utrustningen och skötte om henne fick hon äta kraftfoder. Sedan återvände hon med glada steg till hagen.
Ömfotad prinsessa
I onsdags red jag ut på Ariel tillsammans med E på Liam. Berättade om Ariels trippighet som bara blev värre och värre. Bad E titta när vi skrittade och travade och precis som jag misstänkt så är hon ömfotad. :-(
Provade även att rida henne på ridbanan, där gick hon fint i form, men var också ömfotad, om än mycket mindre än ute på grusvägen. Så det blev till att sitta av och leda Ariel tillbaka till stallet. Hon var lika glad för det, bara hon får vara med matte så. :-P
Funderade lite på hur jag skulle lösa det hela, jag vill verkligen rida henne i vinter, speciellt som hon var så grymt härlig på ridbanan. Så hon får skor på sig nästa gång hovslagaren kommer och så vilar hon i lösdriften fram till dess. Sedan får vi bara plocka bort skorna lagom till hon skall vila inför fölningen och så får hon gå barfota tills hon skall igång efter fölningen igen.
Jag kommer därför inte skriva så mycket i bloggen närmaste månaden, bara om det händer något viktigt. Att pussa på Ariel, borsta henne och ge henne kraftfoder behöver jag ju inte uppdatera om. ;-)
Monster i blåsten
Jag har bestämt mig för att bara uppdatera Ariels blogg när det faktiskt händer något, det är så tråkigt att skriva om att jag pussat på henne och gett kraftfoder. Så förvänta er inte dagliga uppdateringar längre, däremot roliga uppdateringar när de kommer. :-)
Idag hämtade jag in en nervös Ariel från hagen. Det blåste en del och då är verkligen allting livsfarligt... Ställde henne i spolspiltan och tvättade svansen. Den var rätt så skitig... Sprayade sedan med glansspray och klippte av den som jag brukar göra i oktober. Klippte sedan manen lite halvslarvigt och även örontofsarna.
Ariel verkade ganska nöjd, men mer nöjd blev hon när jag borstade igenom henne ordentligt, först med svettskrapan med taggar och sedan med rotviskan. Det var en del päls som lossnade och stöv som yrde... Sedan kratsade jag hovarna, tog på bomlösa sadeln och distanstränset.
Bestämde mig för att testa Morbergarundan, så vi skrittade iväg längs kanten på lösdriftens sommarhage. Ariel var på tårna hela tiden och såg monster både här och där. Att jag aldrig lär mig hur hon blir när det blåser... Efter att vi passerat de livsfarliga villorna längs grusvägen fick hon jogga av sig lite nervositet i trav. Fick faktiskt en ganska bra känsla i traven. :-)
Sedan skrittade vi längs åkerkanten bort till hästgården där det finns en shettishingst som Ariel gillar. Men idag var hon inte ett dugg intresserad, utan ville bara fort därifrån. När vi väl lämnat gården bakom oss provade vi lite mer trav och efter några meter även galopp. Galoppen är lika bedrövlig som för ett och ett halvt år sedan, det känns som vi backat massor sedan hon vilat. Så frustrerande!
Eftersom vi har ett ridprov som väntar vid stamboksföringen så blir det en hel del galoppjobb framöver. Jag hade någon idé om att Ariel skulle få bli halvt ledig under dräktigheten, men det har vi uppenbart inte tid med. ;-) Planen framöver blir att varva olika metoder för att träna galoppen, såsom galopp i backe, fattningar, galoppera 650-1600 meter, longeras i galopp. Förhoppningsvis gör hon snabbare framsteg nu än som fyraåring.
Vi skrittade sista biten hem, det var en väldigt nöjd Ariel och en ganska trött ryttare. Men det kommer att bli bättre, bara jag undviker att rida henne när det blåser. :-P Tillbaka i stallet fick hon äta kraftfoder innan hon återvände till hagen.
Lita på matte
Idag hämtade jag in en väldigt lerig fröken. Hon hade sovit middag en timme i leran, men som tur var hade jag annat att göra i stallet, så leran hade åtminstone torkat när jag borstade av henne. Jag hade nästan förträngt hur jobbigt det är att sanera lerig häst...
Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln samt distanstränset. Sedan skrittade vi långa vägen till klätterbacken, det vill säga via asfalten och ett villaområde. Ariel var spänd och tyckte det mesta var farligt, även om hon litade på mig när jag bad henne fortsätta framåt. Återigen blåste det väldigt mycket och det gör henne alltid spänd.
Vi tog ett varv i klätterbacken, jag tyckte att hon jobbade på väldigt bra uppför, speciellt med tanke på att hon inte klättrat på nästan tre månader. Nedför blev hon lite för ivrig, så jag fick ha korta tyglar och påminna henne om balansen. Vi fortsatte sedan genom slingerstigen där vi tränade vändande hjälper och hon kunde vända både till vänster och höger utan minsta problem.
När nosen pekade hemåt blev hon lite ivrigare i skritten, men kunde ändå gå på långa tyglar. Det var först när vi var på asfalten igen som hon blev spänd och tyckte saker längs vägen var farlig. Men litade på matte gjorde hon ändå. <3
Efter en fin känsla på sista grusvägen kunde jag inte låta bli att svänga förbi ridbanan och skritta över en bomserie som var svagt S-format. Ariel var superfin inne på banan, gick i form direkt vi kom in, var så mjuk och fin i handen. :-) Hon fick gå bomserien två gånger och böjde sig mjukt i kroppen bägge gångerna. Längtar tills vi är igång lite mer så vi kan trava över bommar...
Sedan fick hon återvända till stallet, slippa all utrustning och få kraftfoder. Hon var väldigt hungrig idag, men så var ju pelletsen torr också... Åter i hagen åt hon lite hösilage också, det tar sig! Fast egentligen föredrar hon gräset...
Nä, svänga höger går inte...
Igår hämtade jag in en väldigt glad Ariel från hagen. Hon gillar verkligen att vara på lösdrift, men hon vill ändå vara i centrum för all uppmärksamhet. ;-)
Borstade och kratsade hovarna, sedan åkte härliga bomlösa sadeln på. Valde distanstränset igen, känns ganska onödigt att rida med dressyrtränset innan vi kommit igång ordentligt.
Satt upp och skrittade iväg längs grusvägen mot rakbanan. Ariel traskade på bra men var ganska spänd i kroppen. Hon skulle titta på allt hela tiden och det mesta var farligt. Vi tog oss dock hela vägen bort till asfalten började och vände sedan hemåt. Försökte träna lite böjning av nacken, vilket gick utmärkt till vänster men inte alls ville fungera till höger. Hm...
Försökte göra några volter till höger men det var som om styrningen var helt knas. Ariel skulle INTE gå till höger. Det gick helt enkelt inte. Hon tvärade och bara snodde runt på stället. Hittade en lite större yta att rida lite voltarbete på, varvade höger och vänster varv. Det ville sig inte alls i höger varv, jag började misströsta att det var något fysiskt fel på henne. Men plötsligt så bara släppte hon i nacken, suckade djupt och började gå på en rund volt med lätt kontakt i munnen. Efter ett par ledande tygeltag så gick hon dessutom i form. Knepiga sto... :-P
Men jag var i alla fall lättad att det bara var trots och inte något fysiskt fel. Kanske tog det emot lite i kroppen efter all vila och hon ville inte ha det lite jobbigt utan hellre ignorera mattes krav. Men matte vinner alltid, det borde hon ha lärt sig. ;-)
Sista biten hem var hon superfin, jag avslutade med ett par volter i höger varv på stallplanen och då gick hon bra igen. Sedan fick hon bli av med all utrustning och äta kraftfoder samt avmaskas innan hon återvände till lösdriften igen.
Skritt i blåsten
Igår hämtade jag en väldigt nöjd Ariel från hagen. Då en häst i lösdriften fått hovböld fick Ariel låna ut sin box och därmed gå ute dygnet runt. Precis som hon vill ha det. ;-)
Borstade henne lätt och kratsade hovarna innan sadeln åkte på och förstås distanstränset. Sedan skrittade vi iväg. Försökte att inte rida på grus, utan först blev det gräsvägen längs lösdriftens sommarhage och sedan ett varv på stubbåkern. När Ariel slutat spänna sig för alla farligheter (det blåste rejält!) så jobbade vi med en riktigt rolig skrittövning. Jag kom på den själv. :-P
Man skrittar längs kanten på fältet i vänster varv. Gör en volt till vänster, sedan skänkelvikning för höger skänkel. När man kommit tillräckligt långt från kanten på fältet gör man en volt åt höger och sedan skänkelvikning för vänster skänkel. Sedan varvar man på så sätt volter och skänkelvikning tills fältet är slut.
Ariel älskade övningen! I och med att vi hela tiden gick framåt så fick hon naturlig bjudning och gjorde superfina skänkelvikningar. Volterna blev lite snäva ibland, men det är jag som måste bli bättre i min hjälpgivning.
När fältet tagit slut skrittade vi vidare fram till bron över det lilla diket, sedan vände vi hemåt i mycket, mycket ivrig skritt... Hon taggade till det ordentligt och försökte sig på både taktning och trav. Inte okej... Fick bli lite halter innan hon skärpte till sig och gick superfint i form.
Totalt var vi ute i en halvtimme, Ariel sträckte sig fint framåt nedåt när jag släppte efter på tygeln och avslutade det hela med en stoooor gäspning. :-P
Hon fick sig en avborstning och sedan försökte jag ge henne sitt kraftfoder. Jag hade blandat pelletsen med betforet hon skulle fått till frukost (men som hon inte fått då hon ju var ute redan), men det dög minsann inte. Hon tycker verkligen inte om betfor... Enda gången hon äter det är när någon annan häst får det. Bortskämda häst. Så det var bara att slänga fodret och ge henne enbart pellets. Då åt hon glatt...
Sedan fick hon återvända till hagen och det var hon väldigt nöjd med. Tror hon kommer bli ännu mer nöjd när de andra hästarna är med henne i hagen.
En liten skrittsväng
Igår när jag kom till stallet stod Ariel i sin nya box och spanade efter mig. Sötaste flickan! Hon blev så glad att se mig, skulle pussas, klias och röra runt i mitt hår. Älskar verkligen den hästen...
Hon fick ställa sig på skötselplatsen och bli lite snabbt avborstad. Jag tyckte inte hon var särskilt skitig, så antingen hade E sett i syne eller så hade hon rullat sig ren i hagen. Kratsade hovarna och tog sedan på bomlösa sadeln och distanstränset. Sedan gav vi oss iväg!
Det kändes så ovant att sitta på hennes rygg, hon är mycket smalare än Hampus, halsen kändes nästan som en giraff, smal och hur lång som helst. Men skritten var lika mysig som jag minns den. :-) Vi skrittade iväg lite spänt i början, men allt eftersom slappnade hon av och kom igång i skritten. Efter tio minuter vände vi och skrittade hem igen, planen är en riktigt långsam igångsättning med skritt i en månads tid.
Tillbaka i stallet blev hon avborstad och fick sedan stå och sova medan jag mockade och fixade foder. Hon kändes mycket större än jag minns, så jag tog fram mätstickan och konstaterade att hon nu är 143 cm utan skor. Tror hon kommer att stanna på den höjden. Eller hoppas i alla fall... ;-)
Sedan fick hon återvända till boxen och äta hösilage. Lika bra att hon vänjer sig vid fri tillgång. :-P
