Gulkropp...
Liten uppdatering
Sista ridpasset...
Skritt på glad Ariel
Lite snabbare galopp
Borstade av henne lite päls och kratsade hovarna. Sedan åkte sadel och träns på innan vi skrittade iväg till rakbanan. Ariel var sååå ömfotad och ville inte ta för sig i skritten. Nästan så hon var ömfotad i fram också, fast hon har skor. Så går det när hästen får gå med för långa tår alldeles för länge. Skönt att jag fått en hovis som verkar som jag vill nu!
Framme vid rakbanan taggade hon dock till sig lite. Fick en fin fattning och en helt okej galopp, men hon var alldeles för fokuserad på hästarna i hagen bredvid rakbanan. Inte okej! Försökte få en fokuserad häst hela vägen bortåt och vid slutet på rakbanan jobbade vi lite på volt i skritt för att få lite mer koncentration på matte.
Hemvägen provade jag att öka och minska galoppen och det gick bättre än jag trodde. Men jag sitter verkligen ovanpå henne i galoppen, vet inte hur vi skall få till det. BLÄ!
Skrittade hela vägen hem och då var hon minsann inte ömfotad. Intressant... ;-) Tillbaka i stallet var hon genomsvettig och fick sig en dusch, innan vi återvände till hagen och hon fick äta sitt kraftfoder.
M kommer rida henne torsdag och fredag, så det blir först på söndag jag rider igen. Då tänkte jag bara mysrida i skritt...
En kort busrunda
Vi red till klätterbacken och klättrade ett par varv. Det var lite småjobbigt tyckte Ariel, men ännu jobbigare blev det när matte envisades med att jogga hela slingerstigen i skogen. Överkurs, sade Ariel och växlade ned till skritt när det blev för stenigt.
Sedan galopperade vi längs hela ängskanten och Ariel började bli lite småtaggad. Skritt längs asfaltsvägen hem, där vi tränade på halter, övergångar till trav och skänkelvikningar. Hon var superduktig! Däremot blev hon lite smått besviken när vi skrittade in på grusvägen tillbaka till stallet. Lite för kort tur för en pigg dam som Ariel, men ibland hinner man inte med något mer. ;-)
I stallet blev det avduschning och inoljning av hovarna, sedan var Ariel mycket nöjd. Hon fick äta kraftfodret ute i hagen, för jag har märkt att hon gärna vill varva med att dricka lite vatten också. Men allt kraftfoder fick hon inte i sig, tror hon tycker det blir för salt smak i och med att jag strött över 15 g salt. Så från och med tisdag blir det saltsten i hagen istället, tar Ariels gamla och så köper jag bara nya till hästarna när det är installning till hösten.
Sedan försökte jag smörja in Ariels juver, men det slutade med att hon och Hampus stod och tjöt åt varandra. Först vill Ariel gosa, sedan blir hon arg när Hampus inte riktigt är med på noterna utan vill äta gräs. Till sist sade Hampus ifrån på skarpen och Ariel aktade förvånat på sig. Inte lätt att bo ihop med en valack när man vill träffa hingst. ;-) Men två veckor till borde hon ju stå ut...
Skritt med trevligt sällskap
Vi red förbi läckre shettishingsten, som fått ett nytt och bättre staket, så kanske kan jag våga mig förbi där med Ariel fler gånger. Ariel och jag fokuserade på att gå genom vattenpölar, något hon var väldigt duktig på. Bara jag stöttar med säte och hand så...
E travade och galopperade lite på Liam, men Ariel var något ömfotad på gruset, så vi skrittade bara. Skönt att ha en cool häst som håller skritten när sällskapet försvinner bort i fjärran. ;-)
Tillbaka i stallet fick Ariel gå direkt ut i hagen. Räknade ut att hon stått fyra timmar på gången. ;-)
Idag har M hand om Ariel, men det blir ingen ridning utan bara lite mys. Skönt med tanke på Ariels känsliga fötter. :-) Sedan kommer E (Liams ägare) att hoppa Ariel på träningen på onsdag. Kommer bli så skoj! Kanske kan jag lura E att tävla Ariel lite... ;-)
Närkontakt med leråker
Igår kom jag till stallet precis när Ariel kom in från hagen. Hon fick äta middag medan jag fixade hösilagepåsar och foderhinkar.
Sedan fick hon stå på skötplatsen medan jag borstade bort mer vinterpäls (tar det aldrig slut?), kratsade hovarna och tog på utrustningen. Sadelgjorden var lite svårare att spänna än för två veckor sedan. ;-)
Skrittade ut innan hoppträningen, tillsammans med U på Snobban, D på Moonlight och efter några minuter kom även ett till ekipage som skulle vara med på hoppningen.
Vi skrittade längs staketet på lösdriftens hage, Snobban blev lite nervös och gav sig ut i leråkern. Jag erbjöd U att rida före mig, vilket lugnade Snobban något. Men sedan tyckte hon att hästarna i lösdriftshagen kom för nära och sparkade bakut. Eftersom hon var så nära tråden så fick hon den mellan bakbenen, blev rädd och drog.
Tråden följde med henne och kom rakt på Ariel, som kastade sig runt i panik. Jag åkte av, men höll kvar tygeln och släpades någon meter innan Ariel stannade. Åkern var tyvärr stenhård, så jag slog mig rejält i sidan och tappade luften. Tur att jag hade säkerhetsväst!
När jag väl kommit upp och insåg att jag gjort mig illa på precis samma ställe som för två år sedan, kändes det så jobbigt. Ingen hoppträning förstås, och förmodligen ingen ridning överhuvudtaget på ett bra tag. Fan!
Ariel var nästan helt oskadd, hon hade fått ett litet sår i kanten på vänster framtand och så var pälsen ruggad där tråden dragits. Snobban var tack och lov oskadd. Jag ledde Ariel tillbaka till stallet och satt upp igen. Red på grusvägen i alla gångarter, det kändes faktiskt bättre i trav och galopp. Men så fort jag andades så gjorde det ont, så jag och V var överens om att inte hoppträna.
Sadlade av Ariel och så fick hon äta klart sin middag medan jag tog bort utrustningen. Sedan fick hon stå på stallgången medan jag mockade. Sedan åkte jag hem, kändes som jag behövde all vila jag kunde få.
Idag gör det mindre ont, men det blir minst en vecka utan ridning. Jag måste givetvis rida hem Hampus imorgon, men Ariel får nöja sig med arbete från marken och att M rider henne. Tråkigt, men jag måste vara rädd om mig själv. Försöker att inte tänka på att Ariels box skall mockas ut i helgen... ;-)
Skritt i turbofart
Började med att borsta av henne med rotviskan, men på grund utav värmen har hon börjat fälla rejält igen, så det var bara att byta till svettskrapan och dra bort så mycket päls som möjligt. Ariel verkade väldigt nöjd, även om hon ville visa var någonstans jag skulle klia. ;-)
Efter hovkratsning åkte utrustningen på och eftersom vi bara skulle skritta så blev det sidepull. Satt upp och Ariel var verkligen supertaggad när vi skrittade iväg mot farliga villaområdet. Vi tog oss förbi det med en del uppmuntran från min sida, men det var en spänd dam. Undrar om hon någonsin lär sig... Eftersom M ridit i klätterbacken i torsdags så gick vi direkt in på slingerstigen istället.
Ariel trampade på bra och bjöd upp i trav ett par gånger som jag fick dämpa. Sedan skrittade vi längs åkerkanten och ut på asfaltsvägen några meter. Därefter var det mer grusväg innan vi hittade stigen i skogen som så småningom leder till golfbanan. Ariel var dock inte så förtjust, hon tyckte underlaget var läskigt. Det var vattenblandad lera, ganska uppenbart att hon hade dåligt med fäste. När vi plaskat på ett tag gav även jag upp, vi får prova den där vägen till hösten istället när det torkat upp bättre under sommaren.
När vi vände så blev det ännu mera turbohäst, jag fick rida med korta tyglar för att kunna dämpa henne när hon smög upp i trav hela tiden. Men när vi väl var ute på grusvägen igen så gick det att skritta mer normalt. Vi tog asfaltsvägen hem hela vägen, så hon fick jobba på lite mer på hårt underlag.
Tillbaka hemma blev det stretchning och avduschning innan hon fick återvända till hagen. Jag mockade, fixade foder och förberedde för intag innan alla hästarna fick komma in i stallet. Sist tog jag in Ariel, som tyckte det var ganska onödigt att komma in.
Trevligt galoppjobb
I tisdags var Ariel lite rundare om magen, där hon stod och sov i boxen. Hade verkligen ingen lust att rida, men ställde henne på skötselplatsen och tog på grejerna ändå. Måste hålla igång nu, så jag med gott samvete kan låta henne vila i november och december. ;-)
Skrittade fram runt fårhagen i tio minuter, sedan blev det jogg på ridbanan samt över travbommar några gånger. Ariel blir verkligen superfin över bommar, så jag försöker alltid passa på när de ligger utlagda. När vi sedan var uppvärmda så skrittade vi iväg till minibacken som vi har.
Galopperade tre gånger åt vardera håll och någonting har uppenbarligen lossnat hos Ariel. Hon fattade rätt galopp nästan alla gånger, bara en gång åt vänster som det blev höger galopp i första fattningen. Hon tog för sig mycket mer i galoppen och avsaktningarna blev inte lika tvära, utan hon flöt mer in i traven.
Efter sex galopper tyckte jag det fick räcka för dagen, så vi joggade av oss i en rätt okej form innan Ariel fick skritta. Åter i stallet blev det genomstretchning och avsvampning. Mycket nöjd Ariel och även nöjd matte.
Sedan fick hon stå och sova på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Det är skönt att slippa morgon- och lunchpåsarna, men det kommer att bli ännu skönare när jag slipper mocka boxen. :-D
Mysig skrittur
Igår hade jag lunchfodringen och sedan åkte jag iväg för provridning av Hampus. När jag kom tillbaka träffade jag på E som ville ha sällskap ut på äventyr. Då hon inte visste var någonstans rakbanan var, så bestämde vi oss för att rida dit och titta.
Tog in Ariel från hagen och snabborstade. Sedan på med grejerna, det blev sidepull för första gången på evigheter. Men vi hade bara tänkt att skritta och då kan hon gott få vila munnen lite. Ariel traskade iväg med spetsade öron och lämnade stackars Snobban bakom sig. Trots att de är samma storlek. ;-)
På hemvägen gick det ännu fortare, då fick jag göra halt med Ariel ibland för att kunna föra en konversation med E. Skoj med en pigg och glad Ariel, det känns som den här veckans arbete varit ganska lagom för henne.
V har dock tipsat mig om en tjej som vill bli medryttare, så jag tänkte prova en dag i veckan framöver. Ariel behöver ju inte ha samma superpetiga upplägg längre, utan hon kan gå lite fler pass ibland bara jag är noga med att det inte blir mer än tre pass i rad.
Efter ridturen fick Ariel återvända till hagen medan jag mockade, fixade foder och städade i sadelkammaren. Sedan fick hon beta en halvtimme innan det var middagsdags.
Galopp i uppförsbacke
I tisdags kom jag ut till stallet i lite vettigare tid. Jag kom precis när Ariel gick in från hagen, så jag fixade med foder medan hon åt. Sedan åkte grejerna på och vi följde med hopptränare V på lite klättring i skritt. Två varv i klätterbacken blev det, sedan var Ariel framskrittad och vi joggade på grusvägen som lite mer uppvärmning.
Backträningen i galopp gick bra, även om hon fattar höger galopp även när jag vill ha vänster. Får bryta av och fatta om ett par gånger, men sedan blir det i alla fall vänster. Måste bli bättre på att inte stressa upp mig själv där, utan bara lugnt bryta av och fatta igen.
I höger galopp kunde vi komma till lite mer arbete, men jag har väldigt svårt att få till någon som helst öppnakänsla. Måste be F om lite råd hur jag skall tänka.
Ariel var riktigt pigg efter galopperna, så avjoggningen blev i snabbaste laget. ;-) Men när hon sedan fick skritta av så slappnade hon av och gäspade. Skönt!
Hon fick sig en genomstretching innan hon fick stå och sova medan jag mockade i boxen. Sedan gick vi ut och betade, jag borstade henne som vanligt och masserade bakbenen. Sedan fick hon återvända till boxen och jag åkte hem.
Tre dagar
Stretchade igenom, masserade och betade efteråt, med en mycket nöjd häst. :-)
Igår skulle jag iväg på födelsedagsfirande, så Ariel fick nöja sig med att bli betad. Samma sak idag, jag hade lite annat för mig så det blev bara borstning och betande. Vi är nu uppe i en halvtimme och det får räcka.
Jag har även märkt att Ariel äter mindre hösilage i hagen, så jag minskar från 3 kg per mål till 2,5 kg ute och så lägger jag det extra kg till kvällsutfodringen istället.
Var även på Granngården idag och handlade nya mineraler. Valde Krafft Miner Grön, så jag slipper oroa mig för att överdosera vitaminerna.
Lydnad på uteritt
Satt upp och skrittade iväg mot rakbanan. Ariel var väl inte överförtjust över att gå åt det hållet, men matte var övertygande... Innan rakbanan blev det lite trav och sedan jobbade vi med galoppen på rakbanan. Ariel var duktig, men ville helst fatta samma galopp som vi galopperade sist. Dvs bad jag om höger så fattade hon höger, när jag sedan saktade av och bad om vänster galopp, så fattade hon höger igen ett par gånger. När hon sedan fått till vänster och galopperat den ett tag, ville hon inte fatta höger galopp längre. :-S
På tillbakavägen blev det lite mer lydnadstänk även i skritt och trav, där vi även jobbade med bra halter. Hon har lätt för att glömma det där med snabba reaktioner. ;-)
Skritt de sista tjugo minuterna på en mycket nöjd häst som visste att hon gjort rätt (mestadels av tiden). Tillbaka i stallet blev det stretching av benen runt om innan jag svampade av henne. Därefter fick hon gå ut och beta i tjugo minuter, en mycket nöjd häst!
Sedan fick hon återvända till boxen och äta hösilage, då hon hade kvar kvällspåsen från måndag kväll, då fodraren glömt att ge hästarna kvällsmat... Ariel var nöjd med "extra" foder helt plötsligt.
Jag gjorde klart sadeln för dagens hopplektion, kommer bli grymt skoj. Fysioterapeuten tyckte att sadeln passade så bra att jag gott kan hoppa i den. Åtminstone så länge jag själv tycker att sadeln ger mig tillräckligt med stöd. När jag pysslat klart så åkte jag hemöver igen.
Mysig skrittur
Istället vände vi bortåt igen, mot farliga villaområdet och slingerstigen. Sedan vände vi hemåt över ängarna och tog asfaltsvägen hem. Väl tillbaka så hade fysioterapeuten S kommit, så det var bara att sadla av Ariel för en ordentlig genomgång.
Glad häst
Sedan gav vi oss iväg på första ridturen på nästan en vecka. Ariel skrittade på med driv i steget och spetsade öron. Vi red bort till flygfältet och tillbaka, blev ganska precis en timmes ritt. Jag tänkte inte så mycket på att Ariel var pigg på bortaväg, inte förrän vi vände och hon lade in en extra växel och halvtaktade hemåt. Pigg flicka!
Efter några dämpande åtgärder insåg hon dock själv att hon inte skulle orka studsa runt hela vägen hem, så hon lugnade sig så pass att hon gick i ren skritt.
Åter i stallet var hon lite, lite fuktig på bringan. Jag tror det mest var för att hon hetsade upp sig på hemväg, inte för att hon fått jobba i någon egentlig mening. Vi varvade ned lite till genom att gå ut och beta i tio minuter. Sedan fick Ariel återvända till boxen och jag åkte hem igen.
Generalrepetition
I förrgår var jag och Ariel på en riktig generalrepetition inför Lovisedal. Jag var lite halvseg redan då, men förkylningen hade inte brutit igenom så jag red på som vanligt.
Ariel hade precis ätit klart lunchen när jag hämtade in henne och hon var väldigt lätt att rengöra. Tänk vad ett litet bad kan göra. ;-) På med grejerna och så gav vi oss iväg. Planen var att rida genom Bälinge och förbi kossorna, för att se om grinden fortfarande var öppen.
Efter framskrittning tuggade vi på riktigt bra i trav, Ariel fick trava på långa tyglar och skötte sig alldeles utmärkt. Härligt! Jag tyckte att det gick i ett långsamt tempo, men sedan kunde jag konstatera att vi låg runt 12 km/h ändå. Framme hos kossorna så var grinden öppen, så vi fortsatte igenom, bort över ängarna och längs grusvägen mot Skuttungeby. Sms:ade med L om att vi var på väg, så efter stigen genom skogen och mera grusväg kunde vi skritta på asfalten in till L:s gård. Vi blev omkörda av bussen på den smala vägen, men Ariel reagerade inte. :-)
Framme hos L fick Ariel stå i stallet och vänta medan L sadlade Cole. Vi hade då ridit 9,2 km på 81 min dvs 6,8 km/h. Ariel stod lugnt och sov, sedan återvände vi på sista grusvägen tillsammans med unghästen Cole och red en bit på den innan vi vände samma väg tillbaka. Den lilla svängen blev 2,16 km på 21 min dvs 6,2 km/h.
Sedan fick Ariel sova i stallet en stund till (jag satt på hela tiden...) medan L bytte häst och gjorde i ordning sin nya häst Piaster och följde oss en bit på vägen hem. Först red vi samma väg som jag kom med Ariel, men framme vid korsningen där höger går till golfbanan, rakt fram går hem samma väg som vi kom och vänster går till ridskolan så tog vi vänster. Vi sade hejdå en bit längre bort och L red hem igen. Ingen utav hästarna verkade bry sig det minsta att sällskapet försvann.
Ariel och jag red förbi ridskolan och kunde förstås inte låta bli att galoppera på rakbanan. För första gången någonsin klarade jag av att sitta i sadeln och verkligen följa med i hennes galoppsprång, det var urhärligt! Hon fick galoppera på långa tyglar då hon snällt höll sig i lugn galopp. 17,76 km/h närmare bestämt. Fintjejen!
Sedan blev det skritt och trav på asfalten innan vi travade hela vägen tillbaka till Bälinge. Hon var lite mer taggad på hemvägen, så det gick inte att trava på långa tyglar. Men jag var ändå så nöjd med henne!
Det blev skritt genom Bälinge och resten av vägen hem. Ariel var pigg, pigg, pigg så hon är uppenbarligen redo för större utmaningar. Hemvägen blev 10,29 km på 96 min dvs 6,4 km/h.
Åter i stallet fick sig Ariel en avsvampning på de svettiga ställena och sedan linimentschampo på samma områden. Främst är det bogar, bringa och insida lår som blir svettiga. Hon var så nöjd, speciellt när vi stretchade igenom ordentligt också. Hon fick stå och torka medan jag mockade boxen, sedan fick hon gå in i boxen och äta sin middag, medan jag tog reda på all utrustning och gjorde i ordning nytt foder.
Hemam kunde jag konstatera att vi totalt ridit 21,65 km på 198 min dvs 6,6 km/h. Inte dumt alls! Räknar man bort fram- och avskrittningen blev det istället 7 km/h så vi känner oss redo för Lovisedal nu! Bara jag blir frisk...
Glad uteritt i sällskap
I tisdags blev det ett snabbt besök i stallet. Jag mockade och fixade foder samt kände på Ariels ben. Var väl lite nojjig i och med att det blivit så mycket asfalt dagen innan, men de var torra och fina. :-)
I förrgår var jag tvungen att vara kvar på jobbet längre än planerat, så givetvis blev det även senare i stallet. Bestämde mig för att rida först, medan det fortfarande var ljust. Efter lite dividerande med M så åkte reflexerna på ändå. Suck...
Sedan tog jag och M sällskap, jag skulle visa vägen till flygfältet. Raffinet har ju något längre steg än Ariel, så det blev en bra ridtur med fokus på att gå ifrån varandra och vänta in varandra. Vi skrittade nästan hela vägen till flygfältet, Ariel fick trava ikapp på asfalten ibland. Sedan blev det blandade gångarter längs grusvägen som går parallellt med flygfältet.
Bäst fungerade det när Ariel hölls sig en bit bakom Raffinet, så det blev en hel del trav men även en del galopp. Första galoppen kändes väldigt kantig, Ariel galopperade vänster galopp och försökte komma ikapp Raffinet. Det kändes nästan som om hon galopperade korsgalopp. Hm... Resterande galopper var bättre, men jag börjar ana vad det är F vill att hon skall utveckla vid töm...
Som snabbast galopperade vi 20 km/h, jag tyckte det kändes lite halvfort, så jag undrar hur det känns när hon verkligen galopperar fort... Något som var helt tydligt var att hon blir mycket gladare i hatten med sällskap, speciellt om sällskapet försvinner iväg i fjärran. Blir intressant att se hur det går på tävlingarna.
Jag red utan nosgrimma, men det kändes helt okej. Tror vi vågar oss på att starta utan nosgrimma nästa söndag. I övrigt så var Ariel pigg, pigg, pigg och ville gärna både trava och galoppera fortare än jag tänkt mig. Men hon lyssnar på mig, så jag är nöjd. Dessutom red vi en hel del i vattenpölar utan att Ariel brydde sig ett skvatt. Duktig terränghäst!
På hemvägen vill M rida lite mer dressyr på Raffinet, så jag och Ariel skrittade medan de försvann i fjärran. Ariel var lite småtaggad precis när de försvunnit ur sikte, men kunde sedan lugna sig och skritta på lång tygel. Det bådar gott, eftersom de är hagkompisar så borde hon ju vara extra intresserad när Raffinet försvinner.
Åter i stallet var jag lat och spolade av de leriga benen och magen med kallvatten, sedan fick Ariel ha coolertäcket på sig medan jag stretchade igenom alla benen. Hon är så söt, det syns verkligen hur skönt hon tycker att stretchingen är.
Sedan fick hon stå och sova medan jag mockade och fixade foder. Eftersom vi var sena ut och rida så blev det förstås så sent så vi kvällsfodrade också. Sedan blev det äntligen hemgång för mig också.
Tuff träning för bägge
Eftersom hon inte hade rullat sig utan var ganska ren sedan tidigare sanering, så var det bara att snabborsta innan utrustningen åkte på. Jag satt upp utan några problem och så skrittade vi iväg. Ariel kändes lite ovan, likaså sadeln. Det tog ett tag innan vi hittade tillbaka till varandra. Likaså var Ariel lite mer okänslig för skänkeln än annars, speciellt sidförande, och så var hon hårdare i munnen. Men två veckors frånvaro från varandra lär gå ganska snabbt att reparera...
Skrittade över åkrarna bort mot 272:an. När vi skrittat fram blev det trav för det mesta och även en galopp i en uppförsbacke. I övrigt skritt när vi passerade hus eller när vi gick på asfalt.
Efter att passerat 272:an fortsatte vi runt på en asfaltsväg för att så småningom gå över 272:an igen och fortsätta till Tuna. Ariel hade ett trevligt driv i traven, hon kändes stark och balanserad. Hon blev lite väl ivrig när hon fick syn på islandshästarna, men när vi väl kommit förbi gården lugnade hon sig. Så pass att jag vågade mig på att trava lite på asfalten. Det kändes ovant men trevligt.
Vi hittade in på grusvägen som enligt kartan skulle fortsätta en bra bit, men givetvis fanns det en stor grind som var låst efter bara några meter. Suck! Pratade med en trevlig familj som bodde i villan bredvid grinden. Tydligen är det ett hjorthägn, men ibland brukade grinden vara upplåst. Hm... Frågan är om man kan få tag på en nyckel...
Istället fick vi fortsätta på asfaltsvägen hela vägen tillbaka till stallet, vi svängde in på första grusvägen som dök upp, galopperade en stund på den (fin galopp i 18,5 km/h!) innan det blev skritt hela vägen hem via åkrarna och fårhagen. Totalt var vi ute i 95 minuter och hann 10,82 km. Traven ligger runt 9,77-11,92 km/h och det känns perfekt inför Lovisedal.
Däremot var Ariel rejält trött på hemväg, hon har ju ridits sporadiskt senaste veckorna och framförallt inte lika långt och snabbt som vi red igår. Men jag tror hon kommer att orka Lovisedal utan några problem, hon är ju egentligen tränad hela vintern.
Tillbaka i stallet så svampade jag av henne med vatten och linimentschampo, tänkte testa om det ger någon effekt. ;-) Blöt blev hon i alla fall, så hon fick vila under sitt nya, dyra (!) coolertäcke. Under tiden tog jag undan utrustningen och pratade med F.
F tömkörde Ariel en gång medan jag var bortrest och det finns massor att jobba med... Ja, när det gäller galoppen, traven är hon superfin i. Så jag tror faktiskt det får bli tömkörning med F istället för dressyrträning framöver, så styrkan i galoppen kommer på plats ordentligt, innan jag sitter upp och krånglar till det ännu mer.
Sedan pysslade jag på lite mer i stallet och pratade med trevliga kompisar. Efter 90 minuter hade Ariel fortfarande inte torkat, så något bra täcke var det inte. :-( Men Ariel fick gå ut i hagen i alla fall och äta lunch tillsammans med Raffinet.
Jag mockade och fixade foder för ett par dagar innan jag åt lunch själv. Sedan mockade jag ridbanan som är månadens ansvarsområde och sedan susade jag hemåt.
Mys och galoppträning
Vi fick även provsvar på de prover som togs på de sjuka hästarna i fredags. Det är inte kvarka, men en förkylning orsakat av en liknande bakterie. Så stallet är isolerat i minst tjugo dagar efter att sista hästen tillfrisknat, vilket förstås kan ta ett tag. Ariel är tack och lov frisk och jag hoppas det håller i sig.
Igår var Ariel kvar ute i hagen när jag kom gående, men hon var inte intresserad av att umgås. I stallet var det lite diskussioner kring hur vi skall försöka begränsa smittan, så jag och M hjälptes åt att sätta papp längs gallret mellan Ariel och hennes granne Garcon.
Sedan kom Ariel in och fick äta middag, medan jag fixade foder. När hon ätit klart borstade jag av henne ordentligt (lermonstret är igång...) och tog på henne fleecetäcket. Sedan fick hon stå och sova medan jag mockade och fyllde på halm. Sedan blev det kratsning av hovar och på med utrustningen.
Vi skrittade ganska ivrigt iväg mot flygfältet, även om Ariel som vanligt vill svänga höger till rakbanan istället. Framme på grusvägen blev det lugn och fin galopp direkt, 18,15-18,75 km/h. Efter lite skritt förbi gårdarna fortsatte vi galoppen ända till grusvägens slut, med avbrott i svängarna eftersom vi knappt såg vägen framför oss. ;-) Andra passet blev 14,55-18,35 km/h. Sedan vände vi och galopperade hemåt igen. Då vågade jag sätta mig lite mer i sadeln, varför tempot blev lägre, runt 14,42 km/h.
Efter sista skrittpasset var Ariel rejält taggad, så sista galoppen var på 18,09-19,13 km/h. Snabbhetsrekord! Sedan skrittade vi hela långa vägen hem och Ariel var mycket nöjd med sig själv men irriterad över att nosgrimman hindrade henne från att gäspa. Precis som vanligt. ;-)
Åter i stallet fick hon lite avsvampning av de svettiga partierna innan hon fick återvända till boxen. Jag tog redan på utrustningen och fick sedan skjuts av A hem. Totalt var vi ute 10,71 km och 90 minuter och det blev 3,6 km galopp.
