Plötsligt lossnar det
Igår blev det jobb på banan. Började med att skritta fram LB:2 och programmet sitter helt. Sedan fick hon trava lättridning i mjuka bågar och galoppera några långsidor i lätt sits innan skrittpaus och nytt fokus. Jobbade med övergångar mellan trav och galopp på volten och Ariel kändes riktigt bra. Ville som vanligt vara utåtställd, men jag lät det vara och fokuserade på voltens storlek istället.
Sedan jobbade vi med övergångar mellan trav och halt längs fyrkanten, men då Ariel var väldigt ofokuserad blev det en del skritt också, för att få henne att vara beredd på mig hela tiden.
Tänkte avsluta med att rida något varv på volten i galopp igen och då började hon krångla. Skulle tränga in i volten och jag blev frustrerad. Tog några djupa andetag och fattade galopp igen. Då plötsligt är det som min kropp säger "Jaha, är det fram med höften du vill. Men det kan jag fixa. Då blir det lättare att sitta i sadeln också" och så sitter jag perfekt! Bara sitter i sadeln och följer hur mjukt som helst med i galoppen. What? Det kändes helt, helt underbart, så då ville jag förstås galoppera något varv till.
Jag kunde stötta Ariel i galoppen, vilket behövs då hon inte är så stark ännu. Kunde inte riktigt tro det jag kände, så jag var tvungen att byta varv till höger för att se om känslan var kvar. Det var den! Höger galopp kändes inte riktigt lika enkel som vänster, men jag satt i sadeln och hade höfterna på plats. Hurra!
Joggade av Ariel på en åttvolt och sedan fick hon skritta av på stora fältet mitt emot stallet. Hon var genomblöt i svett, delvis på grund utav det ganska tuffa arbetet, men även för att hon skaffat sig lite för mycket vinterpäls redan. Men nu är det bara en månad kvar tills vi börjar trappa ned jobbet, så hon får klara sig utan att klippas i höst.
Hon var nöjd efteråt, precis som jag. Kanske kände hon också av hur mycket lättare det blev med matte som hjälpte istället för stjälpte. Nu skall jag bara se till att fortsätta rida så. ;-)
Omedvetna framsteg
Det blev senare än jag tänkt mig igår, så Ariel fick sig bara en snabb avborstning där utrustningen skulle vara, innan jag kratsade hovarna, sadlade och tränsade. Hon var med på noterna och skyndade sig mot ridbanan. Sötaste, hon älskar verkligen att arbeta!
Skrittade fram genom att rida igenom LB:2. Det är bra, då får jag möjlighet att träna på programmet utan att Ariel lär sig hur det går. Sedan joggade jag henne varm i trav och galopp på längre tygel. Lättridning och lätt sits. Hon kändes så mjuk efter det, så mottaglig för arbete.
Fortsatte med att rida fram på volten, där vi gjorde övergångar i alla gångarter. Blev inte många steg i varje gångart, men det var roligt att se hur lyhörd hon blir av det arbetet. :-)
Sedan red vi igenom LB:2, vi repeterade några olika moment som inte blev så bra, inridningen med halt hälsning samt galoppvolten i höger varv. Den sistnämnda var jättesvår att få till ett bra avslut, hon vill gärna gena sista biten så hon får det svårt med linjen efteråt. När vi gjort om den tre gånger (dsv tre volter efter varandra) och den sista blev bättre, berömde jag och red vidare. Insåg när vi ökade på diagonalen att vi för bara några veckor sedan skulle haft det jättekämpigt att rida tre varv på en 15-metersvolt i galopp... Det är så lätt att missa de små framstegen!
När vi ridit igenom programmet klart fick hon skritta av längs klätterstigen. Det var jobbigt tyckte hon, speciellt när det blev mycket rötter och stenar kombinerat med uppförsbacke. Bra träning tycker jag. :-) Satt av och skrittade av vid hand sista biten när det var grusväg.
Nöjda och glada efter passet var vi bägge två. :-D Nu kommer jag inte rida mer programridning på henne, förutom kanske framskrittning, utan istället fokusera på de olika delarna och göra dem på andra ställen. Halt lite här och var från trav, galoppvolter då och då, ökningar lite varstans. Tror det kommer ge mer än att rida hela programmet, då hon tenderar att bli ivrigare och ivrigare ju mer vi rider. ;-)
Dressyrjobb i hoppsadel
Igår mätte jag upp exakt var de olika bokstäverna var på ridbanan, så vi tränar med korrekta mått till tävlingen. Sedan gjorde jag i ordning Ariel och skrittade fram på banan genom att rida igenom hela programmet på lång tygel. Det gick ganska bra, även om Ariel drog mot utgången några steg då och då.
Sedan red jag igenom hela dressyrprogrammet, fast med lättridning i traven och lätt sits ibland i galoppen. Fokus var bara på att rida igenom det och känna hur det kändes. Det gick så bra! Visst hade vi lite tidiga avbrott ibland och inte världens bästa vägar, men vi genomförde alla rörelser och i rätt gångart.
Jag var så nöjd, så jag beslöt mig för att avsluta med att rida lite dressyr ute. Red gräsvägen mot Hammar med fokus på takten och tempoväxlingar i skritt och trav, samt lite galopp. Skrittade sedan av via klätterstigen och grusvägen förbi farliga huset. När vi passerat det satt jag av och skrittade den sista biten avsuttet.
Ariel verkade också nöjd med den här träningsvarianten, inte alltför höga krav men ändå så hon fick jobba. :-)
Urusel generalrepetition
Det blev lite ändrade planer då P inte kunde ha lektion i onsdags. Jag beslöt mig för att testa att rida dressyr själv, fast jag vet att jag inte borde...
Skrittade fram på grusvägen, medan mina underbara stallkompisar M och M lade ut bommar för att markera fyrtio meter på ridbanan. Sådana saker gör mig verkligen glad! <3 Red in på ridbanan och joggade fram i trav och galopp. Ariel kändes ganska springig, så jag försökte dämpa henne utan att göra henne spänd.
Sedan jobbade vi en stund på volten med böjning i trav, galoppfattning, galoppera något/några varv och sedan snabbt komma ned i balanserad trav igen. Hon var så grymt fin och jag kom till bra ridning, så vi klarade flera varv. Jag var så nöjd och stolt där och då! Hade jag varit smart hade jag joggat av henne och avslutat passet, men när har jag någonsin varit smart när det kommer till dressyr?
Beslöt istället för att rida igenom programmet, punkt för punkt tills varje del var perfekt. Eh va? Hur korkad får man bli? Det blir INTE perfekt ännu, eftersom jag inte rider tillräckligt bra och Ariel inte är tillräckligt stark. Ändå skulle jag envisas med att jobba henne i tio minuter med det (för mig) förhatliga programmet.
Till sist var jag på väg att börja grina. Det gick uruselt och vi kunde inte ens trava rakt fram för hälsning. :'-( Hade exakt samma känsla som när jag skulle rida startfälttävlan och inte fick till dressyrprogrammet. Det bara knyter sig i mig och så kan jag inte rida ordentligt längre. Suck!
Lät Ariel skritta ett varv runt ridbanan och pusta, innan jag tog några djupa andetag och red igenom programmet en sista gång. Beslöt mig för att strunta i om något inte blev perfekt, utan bara fortsätta rida. Vi red ett hyfsat program då, Ariel var fortfarande spänd (eh, inte så konstigt precis!) men gjorde det hon skulle. Sedan behöver vi förstås få bättre precision i programridningen, men det är inget som kommer över en natt.
Vi klarade bägge kortsidorna i galopp, vilket vi inte gjort tidigare, så bara jag slappnar av, RIDER och slutar att tänka så förbaskat mycket, så blir det bättre.
Joggade av en superfin Ariel, som när hon slappnade av blev så fin i formen. <3 Lovade mig själv att sluta sätta så förbaskat höga krav på oss, utan bara känna oss för. Pratade med J efteråt, som tävlar en del dressyr och hon tyckte att jag skulle släppa alla måsten, alla tankar på att kvala till Fjord-SM utan istället prova på tio dressyrtävlingar utan att bry mig i procenten och därefter bestämma om tävling är någonting vi skall satsa på.
Så i år blir det tre tävlingar, LB:1 på söndag, LB:2 den 6 september och 11 oktober. Sedan får vi invänta tävlingsterminen för 2015 för resterande sju... ;-)
Ofokuserat och bara dumt
Igår red jag dressyr på ridbanan med Ariel. Det var första passet med tävlingspadden, så jag hade tänkt att ta det lite lugnare. Den padd vi har under bomlösa sadeln normalt, är både bredare och tjockare, så anläggningsytan blir större och dämpningsförmågan bättre. Men den padden är stor och röd, så vi får inte ha den på tävling. Då har jag istället den svarta padden som är formad efter sadeln.
Här är den stora padden (inte jag som rider):
Och här är lilla padden fast på Hampus:
Jag brukar ha schabrak underst, eftersom de är lättare att tvätta...
Skrittade fram ute, innan jag fick styra en ganska motvillig Ariel in på ridbanan. Redan då borde jag ha anat... Vi kan väl säga som så, att det blev ett rent katastrofpass. Ariel var så ofokuserad och lyssnade ingenting. Eftersom jag tänkt att vi skulle efterlikna tävlingssituationen hade jag inget spö med mig och Ariel beslöt sig för att ignorera skänkeln.
Efter att ha bråkat en stund och försökt få kontakt, så åkte jag av när Ariel gjorde någon slags tvärnit i traven. :-( Tog med henne till stallet och hämtade spöet, sedan blev det massor av övergångar tills Ariel gav upp och faktiskt började lyssna på vad jag sade. Vi brukar inte ha sådana här uppgörelser, men ibland dyker de upp. Tror det hänger samman med att hon fått komma undan med lite småsaker under tidigare pass, då byggs det på och till sist blir hon rejält trotsig.
Vi avslutade passet med att rida igenom LB:1 och det gick trots allt över förväntan. Ja, hon orkar inte bära sig i galoppen och det blir en del mindre missförstånd. Men vi kommer inte skämma ut oss fullständigt i alla fall, såvida hon inte bestämmer sig för att ignorera mig som hon gjorde i början av passet.
Skrittade av längs grusvägen och sedan fick hon sig en avduschning. Trots att jag red ganska sent så blev hon ändå svettig av våra duster ihop. :-S
Nä, det här passet hoppas jag inte upprepas på många år!
Debut på ridbanan
Igår var det äntligen dags att börja rida Ariel på böjt spår. Helt sjukt vad fort tiden ändå gått med igångsättningen. :-) Det var bara de där tre månaderna med skritt som var jobbiga. ;-)
Började gårdagens pass med att jogga i trav på fyrkanten och volten. Hon kändes stabilare än jag minns, bara jag var noga med min position så gjorde hon rätt. Bytte varv med hjälp av snett igenom och försökte bara få henne avslappnad i traven.
Galopperade ett varv på stora mittvolten i varje galopp, det gick mycket bättre än väntat! Visst genar hon och jag sitter fel, men det var så mycket bättre än sist vi galopperade på böjt spår. :-)
Sedan satte jag mig ned i traven och red igenom LB:1. Ariel svarade på min nedsittning med att dansa fram i form. Va?! Jag misstänker att vi jobbade lite i undertempo, men det var så härligt att bara flyta fram tillsammans, så jag lät det vara.
Halten gick bra, vändningarna likaså. Serpentinerna bättre än väntat, men det underlättar förstås om man har bokstäverna på rätt ställe. ;-) Ökningen behöver vi träna på, likaså ökningen i skritten. Vänster galopp var en bra fattning, men jag måste lära mig att rida så hon inte bryter av efter några språng. Volten var stor, säkert närmare 20 meter än 15. Men vi klarade av den! :-D
Ökningen var rätt fjuttig och andra volten blev knappt 12 meter. ;-) Men vi höll galoppen! Uppridningen blev hyfsad och efter klapp på halsen skrittade vi av ute i tio minuter.
Det kändes så mycket bättre än jag trodde! Antingen har någonting mognat hos henne under vilan, eller så har jag lyckats släppa min prestationsångest och därmed även fått henne att slappna av. Skönt oavsett och jag hoppas att det håller i sig. :-)
Längtar så till träningen på torsdag!
Dressyr fast på lek
Det blåste småspik när jag skulle hämta Ariel från hagen. Hon stod vid balen och åt, men vände när jag ropade och kom mig till mötes. Efter några meter insåg hon dock att det var motvind, ändrade sig och gick tillbaka till fodret. :-P Smågrälade lite på henne när jag fick gå genom hela hagen, men hon brydde sig som vanligt inte. Självständig som få den där...
Fick dock ta på henne grimman och ta in henne i alla fall, men det var på nåder. ;-) Borstade av henne både snö och is, som fryst fast i hennes mammutpäls. Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln samt dressyrtränset. Det är ingen mening att rida ut på henne när det blåser, men en sväng på ridbanan borde vi klara av.
Vi skrittade fram på grusvägen, Ariel ville nästan inte gå framåt, delvis på grund utav blåsten, men främst för att det blev styltor. Hallå våren? Inne på ridbanan var det ganska mycket snö, så hon fick bättre fäste. Vi började med att jogga fram runt fyrkantsspåret. Fokus på takten, jag vill ha bra tvåtakt utan att hon blir för ivrig eller dämpad. Kändes grymt bra! Bytte varv några gånger innan vi skrittade och pustade ett halvt varv. Tränade sedan halter för magen, som vanligt satt avsaktningarna perfekt medan igångsättningarna var lite långsammare.
Sedan lekte jag lite med galoppen, hon fattade rätt alla fyra gånger jag testade, vi vågade oss dessutom på att galoppera en kortsida i vänster varv. Sedan började underlaget under snön att ge sig till känna, dvs den knöggliga isen fick Ariel att tappa fästet i något steg här och där.
Avslutade därför med att trava ett par rundor i nedsittning trav på serpentinbågar. Det var så lätt! Ariel var helt lösgjord nu och så mjuk i ryggen att jag hur lätt som helst kunde följa med i traven och bara dansa fram. Förmodligen hade vi långsammare tempo än vi borde, men F var inte där och kunde säga till oss, så vi låtsades att vi gjorde rätt. ;-)
Skrittade av en nöjd Ariel och jag var fascinerad över hur lätt allting blir på henne, bara jag inte gör en så stor grej av det. Jag måste lära mig att bara njuta av ridningen på henne, så kommer vi göra rejäla framsteg även under hennes tid som avelssto.
Glad barbackagalopp
I förrgår fick jag återigen hämta Ariel vid hösilagebalen. Hon såg förvånat på mig och undrade om jag kanske ville ha lite hösilage? Sötnosen min! <3 Tog in henne för att ge kraftfoder och borsta av henne lite päls, men väl i stallet blev jag så ruskigt ridsugen.
Så efter avborstning och hovkratsning åkte distanstränset på och så gick vi in på ridbanan. Barbackaridning! :-D Ariel var glad redan innan, men smittades av min glädje och blev ännu gladare. Pigg skritt och pigg trav, funderade på om jag skulle våga mig på galopp och då kom F förbi och kikade.
Förklarade att jag tänkte galoppera och att hon fick vara beredd att fånga Ariel om jag ramlade av. ;-) Fattade galopp och Ariel har verkligen en stooor galopp precis när hon fattar. Hon skjuter upp ryggen så man sitter väldigt löst, men sedan stabiliseras galoppen och man hittar tillbaka på ryggen igen. Men jag erkänner att jag tjoade till vid ett par fattningar. :-P
F tyckte det såg riktigt fint ut och efter att ha galopperat en långsida i vardera varv nöjde vi oss. Det kändes så bra, vi har hittat en harmoni i ridningen som jag hoppas håller i sig länge. Men för säkerhets skull blir det barbackadressyr framöver. :-)
Åter i stallet fick hon sitt kraftfoder medan jag hälsade på Rikardo. Han var ganska lugn där inne i magen, men ett par småsparkar kom i alla fall.
Dressyrjobb ute
Vår ridbana är en kombinerad puckelpist och hockeyrink just nu, så jag rider hellre ut och dressyrar än håller mig där. Nackdelen är att vi inte har något fält att rida på under vintern, så voltarbetet blir lidande.
När jag skulle hämta Ariel från hagen kom hon i trav med spetsade öron. Det var länge sedan... Hon tyckte tydligen att det var dags att jobba lite. :-)
Gjorde i ordning och tog på de nya röda bootsen från Hööks. Hon blev superfin i dem. :-) De gamla svarta är förvisso inte helt förstörda, men slitna i nederkanten, så de får vara reservboots. Tog även på bomlösa sadeln och förstås dressyrtränset.
Skrittade iväg mot farliga villaområdet, Ariel var så glad i hatten och försökte takta och passa för att få lite mer action... När hon väl ångat av sig det värsta skrittade hon på riktigt trevligt.
Efter framskritt vände vi tillbaka på grusvägen och det blev lite travjogg, hon såsar gärna i traven så jag får påminna om att vi inte lågpulstränar längre. ;-) Testade att göra lite skänkelvikningar i trav också och hon gör dem faktiskt bättre än i skritt. Nu måste bara piloten lära sig att ge rätt hjälper också...
Första galoppen blev höger, eftersom hon har lättare för den. En mjuk, härlig galopp som jag kunde sitta ned i. Men så fort jag slappnar av helt i sätet så tappar Ariel fart. Hon tar det som en signal på avsaktning, så jag fick driva henne några gånger framåt. Sedan bryter hon gärna av till trav när hon tycker det blir för jobbigt med galopp, så det finns saker att träna på!
Jobbade med övergångar halt-skritt-trav och där är hon riktigt fin. Hon har lättare för framåtdrivande hjälper, men är ändå väldigt lyhörd på förhållande hjälper också, bara hon är fokuserad på matte. ;-)
Sedan försökte jag få vänster galopp, men det ville hon inte... Fick bryta av efter ett par språng i höger hur många gånger som helst och det blev förstås onödigt jobbigt för Ariel. När hon väl fattade vänster galopp lät jag henne galoppera en stund, så hon får en belöning i form av eftergift från ryttaren.
Vi försökte oss även på lite voltjobb, men det var bara i skritt. Vi är inte riktigt redo för små volter i trav än (försöker jag påstå för att jag är lite lat...), men snart så!
Galopperade ett par gånger till innan tiden var ute och det var dags att trava av. Hon kändes så himla fin i traven på slutet, men jag kunde inte riktigt njuta av det. Jag var fortfarande irriterad på att galoppen inte är perfekt. Hopplös matte det där... ;-) Skrittade hem sedan, sista biten satt jag av och promenerade med henne. Hon såg nöjd ut i alla fall.
Åter i stallet pratade jag med ett par stallkompisar om hur dum man är som ryttare. Inte kan man vara nöjd med att hästen faktiskt gör det man begär av den (fattar och håller vänster galopp) utan man måste hela tiden älta det som går dåligt på passet (tog flera fattningar innan vänster galopp kom). Suck!
Jag längtar så mycket efter bättre underlag i paddocken, så jag kan rida för F som alltid lyckas peppa mig och ge mig nya roliga utmaningar. Om Ariel inte varit dräktig hade jag kanske åkt iväg till ridhus, men nu är ju ändå fölis viktigare än vår dressyrutveckling.
Ariel var lite svettig på halsen, trots att hon var klippt, så jag torkade av henne medan hon fick äta kraftfoder. Sedan tog jag reda på all utrustning och släppte ut henne i hagen igen. Tränade lite lydnadsdressyr på väg ut och jag fascineras fortfarande av hur mycket hon läser av mig... Finaste flickan!
Äntligen kommer jag till ridning!
Igår var det dags att känna efter var vi stod dressyrmässigt. Förberedde genom att ställa upp koner på ridbanan, en tio meter in från varje hörn och en tjugo meter in från kortsidan. Sedan hämtade jag in Ariel från hagen.
Jag gjorde henne klar för ridning och skrittade sedan ut i sällskap med V och Casilla. Efter tio minuter vände jag och Ariel hemåt, då fick hon trava på lång tygel. Det kändes bra, så när vi var tillbaka vid stallet skrittade vi in på ridbanan och skrittade ett par varv, så hon fick känna på banan och pusta lite.
Ridbanan var inte i bästa skick, på vissa ställen fanns det vattenpölar med tunn is ovanpå, så Ariel trampade igenom. Vi fick rida där det var bättre underlag, men galopp var inte att tänka på.
Jobbade med serpentiner i trav med övergång till skritt, efter några repetitioner provade vi trav på tjugometersvolt. Det gick bra, bara jag planerade min ridning. ;-)
Efter en skrittpaus övade vi läxan som F gett oss, tiometersvolter i varje hörn. Jag provade att sitta ned i traven och det gick faktiskt bättre än lättridning. Eftersom jag hade koner att rätta mig efter fick jag upp blicken på ett helt annat sätt och kunde planera min ridning. Det kommer bli många koner framöver. ;-)
Sedan skrittade vi ut från ridbanan, för att galoppera på grusvägen. Ariel skulle larva sig vid bron, men jag fick henne fokuserad igen. Kom äntligen ned i sadeln i galoppen och fick en bra känsla. Ridningen med Hampus har verkligen hjälpt mig, nu känns det som att vi äntligen kan komma någonstans jag och Ariel. :-)
Skrittade sedan av henne och ställde in en nöjd Ariel i stallet. Hon var inte svettig, tack vare klippningen, men sådär härligt tröttnöjd som jag vill ha henne.
Pysslade om henne och gav kraftfoder. Pratade med M som funderade på att rida henne idag, men det fick bli vila istället. Hon har ju jobbat tre dagar i rad och kan gott vila några dagar i hage igen.
Vila bort problemen?
Idag blev det äntligen ridning på Ariel igen. Hon får ju stå tillbaka nu när hon är dräktig, men jag älskar verkligen att rida henne när jag har tid! <3
Hon var lite på tårna när jag tog in henne från hagen, så det blev lite lydnadsträning och påminnelse om vem som egentligen leder vem. ;-) Bestämde mig därför för att rida henne på ridbanan, C har plogat upp ett brett spår längs fyrkanten, så om Ariel skulle bli lite för glad i hatten var det bara att styra ut henne i djupsnön. :-P
Skrittade på långa tyglar i några minuter, innan vi jobbade med övergångar mellan skritt och halt samt skänkelvikning i skritt. Ariel var helt med, lyssnade riktigt bra på sitsen. :-) Sedan blev det lite trav, men den var lite för överilad för min smak. Jag kände att jag inte riktigt fick ordning på den, skulle behövt F som styrde upp lite...
Provade att trava på volten, men det blev så djup snö att jag hade svårt att både rida lätt och sitta ned i traven. Ariel travade på med så mycket bakben och rygg att jag inte riktigt hann med... Det märks att det finns en del trevliga rörelser i henne, men än så länge är ingen utav oss redo för det mer än någon minut här och där. Ariel frustade djupt några gånger när hon fick skrittpaus på det skottade området.
Vi avslutade med att galoppera lite. Först en långsida i vänster varv och när det kändes bra (om än stort, har hon alltid haft så här stor galopp?) testade jag att rida en kortsida. Jag fick stötta Ariel precis som vanligt, men känslan var helt annorlunda. Normalt brukar det kännas som att vi skall välta inåt i galoppen, varvid jag hamnar på yttersidan och stör Ariels balans så hon bryter av till trav. Nu satt jag mitt över hästen (!), följde med i galoppen och stöttade henne så hon kunde hålla den. Hurra!
Var förstås tvungen att testa även i höger varv och det var ännu lättare. Som jag längtat efter den där känslan! Jag förstår ju att det delvis beror på att jag jobbat med sits och galopp på Hampus, men jag tror även att vilan gjort Ariel gott. Hon har blivit lite stabilare i sig själv och då klarar hon även av böjda spår lättare.
Åh, jag längtar tills vi kan rida för F igen och se vad hon säger. :-) Men just nu känns bruksprovet inte alls hopplöst, kanske kan vi till och med genomföra ett riktigt bra sådant.
Som belöning för bra jobb fick Ariel skritta ut tillsammans med Krutow. Hon skulle som vanligt hugga efter honom när han försökte gå om och även takta på hemvägen. Vissa saker ändrar sig aldrig. ;-) Men jag var så nöjd med henne efter ridturen, önskar bara att det var bättre väder och att det fanns mer tid, så vi kunde dansa tillsammans lite oftare.
Tillbaka i stallet fick hon kraftfoder och pyssel, medan hon gäspade och gäspade. Vägen ut till hagen gick långsamt, men när jag tagit av henne grimman pep hon till, gjorde en piruett i galopp och for iväg med flera bocksprång. Busflicka!
Dressyrhäst?
Idag hade jag egentligen tänkt att låta Ariel vila, men så fick jag en sådan lust att rida henne på banan. Pratade med E som peppade och tyckte att jag visst skulle rida! Så jag hämtade en väldigt genomrullad Ariel från hagen. Hon hade lera precis överallt... Jag visade upp henne för E och påpekade att jag ju kunde longera henne, så behövde jag bara sanera huvudet. Men E påstod att jag hade gott om tid på mig och självklart skulle rida. Hm... Förvisso har jag semester, men jag hade gärna sluppit lera överallt. Band upp Ariel och började borsta bort leran, varvid E åkte hem. ;-)
Det tog ett bra tag innan Ariel var helt ren, men som tur var så var ju all lera torr. Kratsade sedan hovarna innan bomlösa sadeln åkte på. Velade lite, men eftersom jag tänkt rida dressyr så fick det bli dressyrtränset också. Ariel verkade nöjd med valet.
Satt upp och skrittade iväg längs grusvägen. Jobbade med att hon skulle gå på ordentligt i skritten, vilket gick sådär. Hon stod emot skänkeln en del och det är inte okej! När vi skrittat fram blev det joggtrav tillbaka till stallet, tyckte hon travade på bra och dessutom i form då och då. Heja! Vi gjorde även ett par galoppfattningar och galoppen kändes lika skräpig som dagen innan.
Inne på banan skrittade jag ett varv först, innan vi kom fram i trav. Ariel gick i form i princip hela tiden, jag blev så imponerad av henne. Vi gjorde serpentiner med övergång till skritt på medellinjen, travvolter och även en del galoppfattningar. Vi klarade faktiskt en hel kortsida i höger galopp, så stolt över henne!
Ariel lyssnade superbra hela tiden, så bra att jag tappade fokus på vad vi egentligen skulle göra. Hon gjorde ju allt jag bad henne om så himla bra! Efter några riktigt fina travvolter skrittade vi av längs grusvägen igen.
Jag har kikat i historiken i bloggen och pinsamt nog har vi inte ridit dressyr på banan sedan 9 mars och vi har inte ridit dressyrträning sedan 20 februari. Nu måste det bli skärpning på dressyrfronten! I och för sig har ju F tömkört Ariel en del under våren, men det är ju inte samma sak som att jag lär mig rida...
Tillbaka i stallet var Ariel nöjd men svettig. Jag tog av utrustningen och spolade sedan av henne med ljummet vatten. Hon njöt av duschen, även om hon blev lite fundersam när jag svampade av henne med linimentschampo. Sedan drog jag bort så mycket vatten som möjligt och lade på fleecetäcke. Kratsade hovarna och gav henne kraftfoder, sedan fick hon även regntäcke på sig och fick gå ut i hagen igen.
Efter några timmar tog jag av henne täckena, då hade hon nästan torkat. Känns okej att göra så framöver, för nu blir det mer ridning i vinter! :-D
Dressyrdans
Igår var Ariel kvar ute i hagen när jag kom gående. Jag var ganska långt borta när hon kom travandes med spetsade öron och bara bad om lite bus... Jag var inte nödbedd, det behövdes bara ett litet studs så rusade hon flera varv i hagen med diverse språng och bakutsparkar. Busflicka!
Jag hann byta om innan Ariel skulle in från hagen, så då hjälpte jag till och tog in henne. Medan hon åt så mockade jag till Krutow, fyllde på hösilagepåsar till bägge hästarna och fixade kraftfoder.
Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen, jag borstade bort så mycket päls som det bara gick, sedan fick hon fleecetäcke på sig medan jag mockade, fyllde på halm och fixade med vattnet.
Sedan borstade jag rent benen, kratsade hovarna och tog på reflexskydden. Sedan åkte sadeln på och givetvis reflexridtäcket. Avslutade med dressyrtränset innan vi gick ut, satt upp och skrittade iväg.
Skrittade mot farliga villaområdet, men vi vände innan och skrittade tillbaka till ridbanan.
På ridbanan blev det ett varv i skritt med halter, medan strålkastarna kom igång. Sedan travade vi runt och gjorde serpentiner, med övergång till skritt på medellinjen. Jag får inte riktigt till bågarna och det känns som att hon kommer ned i skritt alldeles för sent på den raka linjen, så traven sätts igång först när vi går in i bågen igen. Måste bli mer exakt i min hjälpgivning, men just nu känns serpentinbågarna som ännu värre än tidigare.
Sedan jobbade vi på 20-metersvolt i höger varv och när det kändes bra gick vi in på 10-metersvolterna i varje hörn. De små volterna var svårare, det kändes som vi nästan välte in i volterna, tror det får bli en träning för F snart för att få lite hjälp med vad det är jag gör för fel. Sedan gjorde vi samma arbete i vänster varv, först 20-metersvolt och sedan när det kändes bra så blev det 10-metersvolt. Jag tyckte hon jobbade trevligare i vänster varv än i höger.
Sedan gick vi vidare till att känna lite på galoppen. Eftersom banan var lite för hård så var enda kravet att hon galopperade och klarade av en kortsida i varje galopp. Hon fattade höger galopp lätt och höll igång galoppen på ett bra sätt hela kortsidan. Så därefter saktade vi av och bytte varv. Vänster galopp ville hon dock inte fatta, utan det blev höger galopp tre gånger innan hon äntligen fick till en bra vänstergalopp. Kortsidan var inga problem och då kände jag mig nöjd med galoppen för dagen.
Avslutade med att jobba henne på stora 20-metersvolter och då bestämde hon sig hux flux för att det var något totalt livsfarligt bortanför kortsidan på ridbanan. Så hon gick okej i traven halva volten och andra halvan skulle hon titta utåt och trycka in bogen. Morr!
Efter alldeles för många varv (jag ogillar att rida många volter med unghästar) inser Ariel plötsligt att matte kommer att vinna den här striden. Hon slappnar av i hela kroppen och blir plötsligt helt otroligt fantastisk att rida. Mjuk, i form, balanserad. Som att dansa fram...
Nöjda flyter vi ned i skritt och hon fortsätter vara lika följsam. På skoj trycker jag med skänklarna växelvis och Ariel svarar med att svaja från sida till sida som en drucken. Så häftig känsla! :-D
Sedan fick hon långa tyglar och vi skrittade av i tjugo minuter. Jag vet ju att det är egentligen när hon blir sådär eftergiven som vi skall börja rida, men samtidigt vill jag gärna komma hem innan midnatt när det är vardag. ;-)
Efteråt fick hon gå in i boxen och rulla sig torr, hon var något svettig på bringan, men jag är övertygad om att det bara kom av hennes fjanterier på slutet.
Fick skjuts av M hela vägen hem och idag tar L hand om Ariel, så jag kan somna tidigt och vara pigg hela helgen. :-D
Jag hann byta om innan Ariel skulle in från hagen, så då hjälpte jag till och tog in henne. Medan hon åt så mockade jag till Krutow, fyllde på hösilagepåsar till bägge hästarna och fixade kraftfoder.
Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen, jag borstade bort så mycket päls som det bara gick, sedan fick hon fleecetäcke på sig medan jag mockade, fyllde på halm och fixade med vattnet.
Sedan borstade jag rent benen, kratsade hovarna och tog på reflexskydden. Sedan åkte sadeln på och givetvis reflexridtäcket. Avslutade med dressyrtränset innan vi gick ut, satt upp och skrittade iväg.
Skrittade mot farliga villaområdet, men vi vände innan och skrittade tillbaka till ridbanan.
På ridbanan blev det ett varv i skritt med halter, medan strålkastarna kom igång. Sedan travade vi runt och gjorde serpentiner, med övergång till skritt på medellinjen. Jag får inte riktigt till bågarna och det känns som att hon kommer ned i skritt alldeles för sent på den raka linjen, så traven sätts igång först när vi går in i bågen igen. Måste bli mer exakt i min hjälpgivning, men just nu känns serpentinbågarna som ännu värre än tidigare.
Sedan jobbade vi på 20-metersvolt i höger varv och när det kändes bra gick vi in på 10-metersvolterna i varje hörn. De små volterna var svårare, det kändes som vi nästan välte in i volterna, tror det får bli en träning för F snart för att få lite hjälp med vad det är jag gör för fel. Sedan gjorde vi samma arbete i vänster varv, först 20-metersvolt och sedan när det kändes bra så blev det 10-metersvolt. Jag tyckte hon jobbade trevligare i vänster varv än i höger.
Sedan gick vi vidare till att känna lite på galoppen. Eftersom banan var lite för hård så var enda kravet att hon galopperade och klarade av en kortsida i varje galopp. Hon fattade höger galopp lätt och höll igång galoppen på ett bra sätt hela kortsidan. Så därefter saktade vi av och bytte varv. Vänster galopp ville hon dock inte fatta, utan det blev höger galopp tre gånger innan hon äntligen fick till en bra vänstergalopp. Kortsidan var inga problem och då kände jag mig nöjd med galoppen för dagen.
Avslutade med att jobba henne på stora 20-metersvolter och då bestämde hon sig hux flux för att det var något totalt livsfarligt bortanför kortsidan på ridbanan. Så hon gick okej i traven halva volten och andra halvan skulle hon titta utåt och trycka in bogen. Morr!
Efter alldeles för många varv (jag ogillar att rida många volter med unghästar) inser Ariel plötsligt att matte kommer att vinna den här striden. Hon slappnar av i hela kroppen och blir plötsligt helt otroligt fantastisk att rida. Mjuk, i form, balanserad. Som att dansa fram...
Nöjda flyter vi ned i skritt och hon fortsätter vara lika följsam. På skoj trycker jag med skänklarna växelvis och Ariel svarar med att svaja från sida till sida som en drucken. Så häftig känsla! :-D
Sedan fick hon långa tyglar och vi skrittade av i tjugo minuter. Jag vet ju att det är egentligen när hon blir sådär eftergiven som vi skall börja rida, men samtidigt vill jag gärna komma hem innan midnatt när det är vardag. ;-)
Efteråt fick hon gå in i boxen och rulla sig torr, hon var något svettig på bringan, men jag är övertygad om att det bara kom av hennes fjanterier på slutet.
Fick skjuts av M hela vägen hem och idag tar L hand om Ariel, så jag kan somna tidigt och vara pigg hela helgen. :-D
Böja hit och dit
Igår var det fortfarande ljust medan jag gick till stallet. Ljuvligt! Ariel var fortfarande ute i hagen, så jag hann mocka både till henne och Krutow innan det var intag. Medan Ariel åt fixade jag foder till bägge hästarna och fyllde på betfor i foderkammaren.
Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen och bli ordentligt genomborstad. Nu fäller hon för fullt och lite lerstänkt var hon också. Dags för hår- och lerperioden... Men jag älskar våren så jag tänker inte klaga.
När hon nästan inte tappade några strån längre åkte utrustningen på. Blev fina dressyrtränset med dyra pannbandet och så G4-sitsen på sadeln.
Gammal bild, nu är det nosgrimma på dressyrtränset också.
Skrittade fram i tio minuter på banan, efter några varv tog jag tyglarna och jobbade med lite böjda spår och halter. Sedan travade vi i tio minuter, serpentiner, volter, tempoväxlingar och övergångar. Ariel jobbade på bra, men det var först på de allra sista volterna som det började kännas som på dressyrträningen. Nu hade jag ju lite tidsbrist, så egentligen skulle ju travarbetet vara första lilla biten av uppvärmningen. Men det kommer fler tillfällen. ;-) Skrittade av Ariel tio minuter på lång tygel, vi tyckte bägge att det var dödstråkigt i paddocken, men så blir det när man inte tar på reflexerna...
Åter i stallet var Ariel mallig (som vanligt) och fick sig en till genomborstning. Sedan var hon nöjd att få återvända till boxen och mumsa halm.
Idag är L snäll och tar hand om Ariel, så jag kan vila upp mig lite. ;-)
Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen och bli ordentligt genomborstad. Nu fäller hon för fullt och lite lerstänkt var hon också. Dags för hår- och lerperioden... Men jag älskar våren så jag tänker inte klaga.
När hon nästan inte tappade några strån längre åkte utrustningen på. Blev fina dressyrtränset med dyra pannbandet och så G4-sitsen på sadeln.
Gammal bild, nu är det nosgrimma på dressyrtränset också.
Skrittade fram i tio minuter på banan, efter några varv tog jag tyglarna och jobbade med lite böjda spår och halter. Sedan travade vi i tio minuter, serpentiner, volter, tempoväxlingar och övergångar. Ariel jobbade på bra, men det var först på de allra sista volterna som det började kännas som på dressyrträningen. Nu hade jag ju lite tidsbrist, så egentligen skulle ju travarbetet vara första lilla biten av uppvärmningen. Men det kommer fler tillfällen. ;-) Skrittade av Ariel tio minuter på lång tygel, vi tyckte bägge att det var dödstråkigt i paddocken, men så blir det när man inte tar på reflexerna...
Åter i stallet var Ariel mallig (som vanligt) och fick sig en till genomborstning. Sedan var hon nöjd att få återvända till boxen och mumsa halm.
Idag är L snäll och tar hand om Ariel, så jag kan vila upp mig lite. ;-)
Mjuk markkänning och busfrö i galoppen
Igår kom jag ifrån jobbet så pass tidigt att Ariel precis gått in när jag kom till stallet. Hon fick mumsa middag medan jag fixade med fodret. Blev lite trixande då hon skall stå inne fredag morgon eftersom hovslagaren kommer, så hon behöver frukosthösilaget inne medan hennes hagkompis skall ha sin del ute. Men jag tror jag fick ihop det. ;-)
Ariel fick sedan stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Sedan åkte utrustningen på. I och med att det var snöstorm igår också och det drivit enormt med snö överallt, så bestämde jag och M att vi skulle rida tillsammans i fårhagen istället för att ge oss ut på något äventyr på vägen.
Ariel var ordentligt på tårna då vi skrittade iväg, blåst är inte hennes favoritväder precis. Vi skrittade genom hela fårhagen och tillbaka och Ariel blev lugnare allt eftersom. När vi precis passerat grinden dråsade vi plötsligt omkull. Jag uppfattar det som så att Ariel (som fått snöstyltor) klev på en isfläck som inte syntes under snön och helt enkelt kanade omkull. Jag flög av och landade i tre decimeter djup pudersnö, inte så tokigt. :-P
Finaste tjejen ställde sig upp nästan lika fort som hon ramlade och stod sedan stilla medan jag kravlade mig upp. Hon fick sig en handfull pellets för att hon var duktig och stod kvar, sedan satt jag upp via en sten. Ariel stod helt stilla ända tills jag bad henne röra på sig igen. Så duktig!
Sedan höll vi oss i en sommarhage där vi var mer säkra på underlaget. M och Casilla jobbade lite mer i trav och galopp, medan Ariel och jag fokuserade på övergångar. Främst mellan skritt och trav, men även skritt och halt. Hon gillar verkligen att jobba med huvudet, och hon var så himla fin! Vissa stunder var det form både i skritt, trav och övergång. <3
Första gången jag bad om galopp fattade hon snällt, sparkade rejält bakut och fortsatte sedan galoppera. Jag tog i tyglarna direkt (reflex från min sida) varvid hon på bara några språng stod stilla. Duktigaste tjejen! Det gör ju att jag vågar galoppera henne lite mer fritt, eftersom hon nu visat att hon verkligen tar förhållningen på ett bra sätt.
Sedan galopperade vi några långsidor i hagen, jag tyckte vi fick en riktigt trevlig, lugn galopp och jag var så himla nöjd med henne! Skrittade av ett par varv och sedan fick hon återvända till stallet. 35 minuter var vi ute och hon var allt annat än trött. Så nu blir det lite tuffare jobb även i dressyren. Dags att börja rida för tränare igen! :-D
Ariel fick sedan stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Sedan åkte utrustningen på. I och med att det var snöstorm igår också och det drivit enormt med snö överallt, så bestämde jag och M att vi skulle rida tillsammans i fårhagen istället för att ge oss ut på något äventyr på vägen.
Ariel var ordentligt på tårna då vi skrittade iväg, blåst är inte hennes favoritväder precis. Vi skrittade genom hela fårhagen och tillbaka och Ariel blev lugnare allt eftersom. När vi precis passerat grinden dråsade vi plötsligt omkull. Jag uppfattar det som så att Ariel (som fått snöstyltor) klev på en isfläck som inte syntes under snön och helt enkelt kanade omkull. Jag flög av och landade i tre decimeter djup pudersnö, inte så tokigt. :-P
Finaste tjejen ställde sig upp nästan lika fort som hon ramlade och stod sedan stilla medan jag kravlade mig upp. Hon fick sig en handfull pellets för att hon var duktig och stod kvar, sedan satt jag upp via en sten. Ariel stod helt stilla ända tills jag bad henne röra på sig igen. Så duktig!
Sedan höll vi oss i en sommarhage där vi var mer säkra på underlaget. M och Casilla jobbade lite mer i trav och galopp, medan Ariel och jag fokuserade på övergångar. Främst mellan skritt och trav, men även skritt och halt. Hon gillar verkligen att jobba med huvudet, och hon var så himla fin! Vissa stunder var det form både i skritt, trav och övergång. <3
Första gången jag bad om galopp fattade hon snällt, sparkade rejält bakut och fortsatte sedan galoppera. Jag tog i tyglarna direkt (reflex från min sida) varvid hon på bara några språng stod stilla. Duktigaste tjejen! Det gör ju att jag vågar galoppera henne lite mer fritt, eftersom hon nu visat att hon verkligen tar förhållningen på ett bra sätt.
Sedan galopperade vi några långsidor i hagen, jag tyckte vi fick en riktigt trevlig, lugn galopp och jag var så himla nöjd med henne! Skrittade av ett par varv och sedan fick hon återvända till stallet. 35 minuter var vi ute och hon var allt annat än trött. Så nu blir det lite tuffare jobb även i dressyren. Dags att börja rida för tränare igen! :-D
Uppgiven i leran
Igår åkte jag ut till Ariel i mörkret. Som tur var så hade jag precis bytt batteri i pannlampan, så det var inga problem att leta sig fram till rätt häst. Ariel stod och mumsade vid balen och tyckte det var en dum idé att behöva lämna maten för att följa med matte. Men med några suckar så följde hon med ändå och när vi väl tagit oss igenom havet av lera så gick det riktigt snabbt in i stallet.
Hon fick stå i spolspiltan och få fina fötter först, sedan en snabb avborstning och på med fårskinnsvojlocken. Sedan fick hon dressyrtränset på sig, jag har inte ridit på det ganska länge.
Ute i paddocken fick vi sällskap av Krutow och Poppe, så Ariel var lite halvt ofokuserad i början. Snygga grabbar ju... ;-) Men med en fokuserad matte började hon verkligen dansa. Finaste tjejen!
Vi red bara en kvart, skritt och trav. Jag insåg snabbt att det bara blir konstigt med fårskinnsvojlocken. Jag har samma balanskänsla som när jag rider barbacka, men vojlocken gör att jag inte känner hennes ryggrörelser ordentligt. Så det blir barbacka i fortsättningen.
När jag sedan släppt ut Ariel i hagen och hon inte ville gå iväg från mig, enbart för att det var så mycket lera, så gick liksom luften ur mig. Ariel får lite halvvila nu framöver, jag kommer att rida på helgerna i den mån jag hinner (måste jobba en del), men framförallt åker jag bara ut när jag kan rida dagtid.
Eller, vi får se... Just nu känns det som jag behöver vara ledig ganska mycket från hästeriet, samtidigt som jag borde nyttja det bra underlaget som fortfarande finns. Suck!
Fantastisk känsla
Igår fick jag gå hela vägen till hösilagevagnen för att hämta Ariel. De hade precis fått nytt hösilage, så inte hade hon tid med mig heller...
Inne i stallet fick hon först stå i spolspiltan och få rena fötter. Det är väl bara att ge upp och inse att lerperioden är här för ett tag. När fötterna var fina så vände jag uppmärksamheten till svansen. Jag har ju glömt bort att det är dags att kapa den, men nu så var det dags! Tvättade den ordentligt först, vilket tog några genomsköljningar och schamponeringar innan jag var nöjd. Sedan sprayade jag igenom med massor av glansspray och redde ut det värsta trasslet. Därefter kapade jag en rejäl bit av svansen, så nu hoppas jag att den håller sig fin under vintern. Observera vad mycket hår på svansroten hon fått, heja, heja!
Sedan behövdes spolspiltan till nästa leriga häst, så jag ställde Ariel på en av skötselplatserna och började borsta igenom henne. E som var i stallet samtidigt som mig klappade på Ariels bak och kallade henne röksvamp. Hm... Nog för att hon är dammig, men det handlar ju mest om att hon har tät päls och går ute dygnet runt.
När jag fått henne hjälpligt ren åkte utrustningen på. Eftersom jag ville testa lite med huvudställningen på henne så blev det träns igen, dock dressyrtränset denna gång. Pratade lite med E innan om den här tjafsigheten och hon lovade att kika på Ariel lite när vi jobbade på ridbanan.
Skrittade fram i fårhagen, det var en Ariel som var lite på tårna i och med blåsten men i övrigt gjorde det hon skulle. Fast fler sekvenser i form med en bra känsla i handen.
Inne på ridbanan försökte jag provocera fram det jag upplevt på rakbanan, men det var inte det lättaste. Dels var Ariel mycket mer avslappnad på ridbanan, dels var det annat bett och nosgrimma. Jag skrittade och travade på volt medan E kikade.
Det Ariel gör är att hon helt sonika bjuder fram till bettet, går i form med ryggen upp och rejält övertramp. Någon gång ibland dippar hon nosen lite in, men det är enbart en styrkegrej som kommer att försvinna ju mer hon musklar sig. I övrigt går hon i en låg form, men på tygeln. Den tomma känslan jag fick i handen är förmodligen när hon dippar lite bakom lod, men nästan hela tiden i övrigt hade jag en mjuk känsla i handen.
Finaste Ariel! E var imponerad av hur Ariel jobbade på och påpekade att hon rörde sig på ett helt annat sätt än när jag red för F senast (12/9). Jag tror det är en kombination av galopparbete och att jag faktiskt får en helt annan sits med fårskinnsvojlocken under sadeln. Hm...
Vi provade även några galopper, men där är vi fortfarande hopplöst dåliga på att svänga. Istället förenklade jag så vi galopperade på långsidorna och travade på kortsidorna. Ariel fattade fint där hon skulle men blev lite glad ibland och bockade. Bustjej!
Vi avslutade med att trava över några bommar på böjt spår, det var förstås superskoj tyckte Ariel. Hon är lite bomtokig den där... Sedan blev det avskritt till klätterbacken, klättra två varv (pust, pust) och sedan skritt hem. Vi stannade till i villaområdet en bra stund, då Ariel blev livrädd för något (vinden?) och frös fast. Det är sällan hon blir så där rädd att hon blir okontaktbar, men nu var hon det. Jag red fram och tillbaka ett par gånger längs vägen och avslutade med att skritta den avsuttet åt bägge hållen. Ariel fortsatte att vara allmänt okontaktbar, men blev i alla fall lite mindre rädd. Jobbigt att hon hänger upp sig så mycket på småsaker i just det området, men det är bara att fortsätta traggla. Enda vägen till klätterbacken...
Tillbaka i stallet blev det stretch och hovkoll innan munkorgen åkte på igen och hon fick gå ut i hagen. Det var bråttom iväg till hösilagebalen... Jag tog reda på utrustningen och skyndade mig sedan till bussen. Hade svårt att skaka av mig stunden i villaområdet, men sade till mig själv att en sådan liten grej inte fick förstöra det riktigt härliga jobbet vi gjorde på ridbanan. Ömsom vin, ömsom vatten...
Inne i stallet fick hon först stå i spolspiltan och få rena fötter. Det är väl bara att ge upp och inse att lerperioden är här för ett tag. När fötterna var fina så vände jag uppmärksamheten till svansen. Jag har ju glömt bort att det är dags att kapa den, men nu så var det dags! Tvättade den ordentligt först, vilket tog några genomsköljningar och schamponeringar innan jag var nöjd. Sedan sprayade jag igenom med massor av glansspray och redde ut det värsta trasslet. Därefter kapade jag en rejäl bit av svansen, så nu hoppas jag att den håller sig fin under vintern. Observera vad mycket hår på svansroten hon fått, heja, heja!
Sedan behövdes spolspiltan till nästa leriga häst, så jag ställde Ariel på en av skötselplatserna och började borsta igenom henne. E som var i stallet samtidigt som mig klappade på Ariels bak och kallade henne röksvamp. Hm... Nog för att hon är dammig, men det handlar ju mest om att hon har tät päls och går ute dygnet runt.
När jag fått henne hjälpligt ren åkte utrustningen på. Eftersom jag ville testa lite med huvudställningen på henne så blev det träns igen, dock dressyrtränset denna gång. Pratade lite med E innan om den här tjafsigheten och hon lovade att kika på Ariel lite när vi jobbade på ridbanan.
Skrittade fram i fårhagen, det var en Ariel som var lite på tårna i och med blåsten men i övrigt gjorde det hon skulle. Fast fler sekvenser i form med en bra känsla i handen.
Inne på ridbanan försökte jag provocera fram det jag upplevt på rakbanan, men det var inte det lättaste. Dels var Ariel mycket mer avslappnad på ridbanan, dels var det annat bett och nosgrimma. Jag skrittade och travade på volt medan E kikade.
Det Ariel gör är att hon helt sonika bjuder fram till bettet, går i form med ryggen upp och rejält övertramp. Någon gång ibland dippar hon nosen lite in, men det är enbart en styrkegrej som kommer att försvinna ju mer hon musklar sig. I övrigt går hon i en låg form, men på tygeln. Den tomma känslan jag fick i handen är förmodligen när hon dippar lite bakom lod, men nästan hela tiden i övrigt hade jag en mjuk känsla i handen.
Finaste Ariel! E var imponerad av hur Ariel jobbade på och påpekade att hon rörde sig på ett helt annat sätt än när jag red för F senast (12/9). Jag tror det är en kombination av galopparbete och att jag faktiskt får en helt annan sits med fårskinnsvojlocken under sadeln. Hm...
Vi provade även några galopper, men där är vi fortfarande hopplöst dåliga på att svänga. Istället förenklade jag så vi galopperade på långsidorna och travade på kortsidorna. Ariel fattade fint där hon skulle men blev lite glad ibland och bockade. Bustjej!
Vi avslutade med att trava över några bommar på böjt spår, det var förstås superskoj tyckte Ariel. Hon är lite bomtokig den där... Sedan blev det avskritt till klätterbacken, klättra två varv (pust, pust) och sedan skritt hem. Vi stannade till i villaområdet en bra stund, då Ariel blev livrädd för något (vinden?) och frös fast. Det är sällan hon blir så där rädd att hon blir okontaktbar, men nu var hon det. Jag red fram och tillbaka ett par gånger längs vägen och avslutade med att skritta den avsuttet åt bägge hållen. Ariel fortsatte att vara allmänt okontaktbar, men blev i alla fall lite mindre rädd. Jobbigt att hon hänger upp sig så mycket på småsaker i just det området, men det är bara att fortsätta traggla. Enda vägen till klätterbacken...
Tillbaka i stallet blev det stretch och hovkoll innan munkorgen åkte på igen och hon fick gå ut i hagen. Det var bråttom iväg till hösilagebalen... Jag tog reda på utrustningen och skyndade mig sedan till bussen. Hade svårt att skaka av mig stunden i villaområdet, men sade till mig själv att en sådan liten grej inte fick förstöra det riktigt härliga jobbet vi gjorde på ridbanan. Ömsom vin, ömsom vatten...
Det förhatliga dressyrprogrammet vi skall rida
A Inridning i arbetstrav
C Höger varv
CM Arbetstrav
MK Vänd snett igenom med förlängd steglängd (lättridning eller nedsittning)
KA Arbetstrav
AC Serpentin med 3 bågar
CHEX Mellanskritt
XBF Arbetstrav
Mellan F och A Höger arbetsgalopp
A Volt till höger med 20 m diameter
AK Arbetsgalopp
KH Förlängd språnglängd
HM Arbetsgalopp
MBX Arbetstrav
X Halt – stillastående ca 6 sek – framridning i arbetstrav
XEK Arbetstrav
Mellan K och A Vänster arbetsgalopp
A Volt till vänster med 20 m diameter
AF Arbetsgalopp
FM Förlängd språnglängd
MH Arbetsgalopp
H Arbetstrav
EBE Ett varv på mittvolten (20 m diameter); lättridning och längning av hästens form genom att låta tygeln glida ur handen
E Nedsittning och korta tyglarna
EKA Arbetstrav
A Vänd rätt upp
X Halt - hälsning
Utridning i fri skritt
Hopplöst dålig
Ibland är det bra att ta några djupa andetag innan jag sammanfattar vad som hänt i bloggen. Ibland är det bättre att skjuta på uppdatering till dagen därpå. Igår var en sådan dag...
Ariel gick själv i en hage bortanför stallet, då Alektor var och socialiserade sig med fölungen. Hon verkade ganska tillfreds med att gå själv, ända tills jag kom och hämtade henne och hon insåg att hon var helt själv. :-P
Tog in i stallet, borstade och kratsade hovarna. Hon har definitivt börjat fälla sommarpälsen, så nu är det tydligen höst... Sedan fick hon stå och sova i ensamhet (inga problem det heller) medan jag gick till ridbanan och mätte upp en 20x40-metersbana. Äntligen fick jag användning av konerna jag köpte 2008 ( http://habina.blogg.se/ariel/2008/july/saker-jag-kopte-i-tingsryd.html ), även om kon C försvunnit i förra stallet.
Tillbaka i stallet tog jag på Ariel sadel, boots och träns och så gav vi oss iväg till ridbanan. Värmde upp genom att skritta hela programmet och säga rörelserna högt för mig själv. Det kändes rätt okej, även om jag märkte direkt att jag placerat K, H, M och F lite väl nära hörnen...
Sedan började jag försöka rida programmet rakt igenom. Det gick sådär, kändes väldigt obalanserat från Ariels sida och som om hon var lång och väldigt stum i munnen. En blä-känsla helt enkelt. Sedan när det var dags för galopp så började Ariel älga på i värsta travar-traven och jag red som en kratta med knäna uppe vid öronen (ni fattar vad jag menar va?). Efter två, tre försök som alla slutade likadant stod jag (helt ärligt) och bölade i mitten på ridbanan.
Det var då M kom till min räddning. Hon frågade försiktigt vad som var fel, lotsade mig igenom det hela och fick mig att istället fokusera på de bra sakerna. Så Ariel och jag kämpade på med övergångar mellan trav och skritt, samt ökning av travstegen istället för att galoppera. Jag hittade en mjuk fin trav där jag kunde sitta ned (!) utan problem och Ariel kändes också nöjd.
Ur den traven kunde jag sedan lugnt fatta galopp, galoppera en långsida här och en långsida där och vips kunde jag även galoppera en kortsida. Hm... Där nöjde vi oss med dressyren, ingen idé att kämpa med galopp på volt när vi knappt klarade av den rakt fram.
Jag skrittade av Ariel avsuttet och fick prata av mig ännu mer med snälla M. Insåg att det faktiskt var okej att inte lyckas till 100 % varje dag, att inte ha den där perfekta, flytande känslan jämt. Dessutom måste jag få in i mitt huvud att vi får misslyckas totalt med dressyrprogrammet, så länge jag inte ramlar av får jag ändå fortsätta till hopprovet...
Ariel var nöjd när vi kom in i stallet igen och ännu nöjdare var hon när hon fick gå tillbaka till lösdriftshagen och träffa de andra hästarna. Jag passade på att skritta dit barbacka och njöt av lite värme från min älskade häst.
Såhär dagen efter känns det bättre, men det blir ingen mer dressyr på Ariel i helgen (däremot Hampus och Maggie...) utan vi skall ha roligt ute i skogen istället.
Ariel gick själv i en hage bortanför stallet, då Alektor var och socialiserade sig med fölungen. Hon verkade ganska tillfreds med att gå själv, ända tills jag kom och hämtade henne och hon insåg att hon var helt själv. :-P
Tog in i stallet, borstade och kratsade hovarna. Hon har definitivt börjat fälla sommarpälsen, så nu är det tydligen höst... Sedan fick hon stå och sova i ensamhet (inga problem det heller) medan jag gick till ridbanan och mätte upp en 20x40-metersbana. Äntligen fick jag användning av konerna jag köpte 2008 ( http://habina.blogg.se/ariel/2008/july/saker-jag-kopte-i-tingsryd.html ), även om kon C försvunnit i förra stallet.
Tillbaka i stallet tog jag på Ariel sadel, boots och träns och så gav vi oss iväg till ridbanan. Värmde upp genom att skritta hela programmet och säga rörelserna högt för mig själv. Det kändes rätt okej, även om jag märkte direkt att jag placerat K, H, M och F lite väl nära hörnen...
Sedan började jag försöka rida programmet rakt igenom. Det gick sådär, kändes väldigt obalanserat från Ariels sida och som om hon var lång och väldigt stum i munnen. En blä-känsla helt enkelt. Sedan när det var dags för galopp så började Ariel älga på i värsta travar-traven och jag red som en kratta med knäna uppe vid öronen (ni fattar vad jag menar va?). Efter två, tre försök som alla slutade likadant stod jag (helt ärligt) och bölade i mitten på ridbanan.
Det var då M kom till min räddning. Hon frågade försiktigt vad som var fel, lotsade mig igenom det hela och fick mig att istället fokusera på de bra sakerna. Så Ariel och jag kämpade på med övergångar mellan trav och skritt, samt ökning av travstegen istället för att galoppera. Jag hittade en mjuk fin trav där jag kunde sitta ned (!) utan problem och Ariel kändes också nöjd.
Ur den traven kunde jag sedan lugnt fatta galopp, galoppera en långsida här och en långsida där och vips kunde jag även galoppera en kortsida. Hm... Där nöjde vi oss med dressyren, ingen idé att kämpa med galopp på volt när vi knappt klarade av den rakt fram.
Jag skrittade av Ariel avsuttet och fick prata av mig ännu mer med snälla M. Insåg att det faktiskt var okej att inte lyckas till 100 % varje dag, att inte ha den där perfekta, flytande känslan jämt. Dessutom måste jag få in i mitt huvud att vi får misslyckas totalt med dressyrprogrammet, så länge jag inte ramlar av får jag ändå fortsätta till hopprovet...
Ariel var nöjd när vi kom in i stallet igen och ännu nöjdare var hon när hon fick gå tillbaka till lösdriftshagen och träffa de andra hästarna. Jag passade på att skritta dit barbacka och njöt av lite värme från min älskade häst.
Såhär dagen efter känns det bättre, men det blir ingen mer dressyr på Ariel i helgen (däremot Hampus och Maggie...) utan vi skall ha roligt ute i skogen istället.
Bilder från Helgum
Ja, ni kanske minns att J var på besök och fotade. Här kommer några bilder från den dagen!
