Ariel 3525

Igår red vi ut på Storgatan och jobbade lite lösgörande dressyr. Skrittade fram och av i tio minuter, så resten av passet blev inte så långt (storgatan är 1,8 km lång). Joggade i trav och försökte fokusera på att sitta korrekt, i balans och utan att händerna levde ett eget liv. ;-) Ariel svarade bra på det, speciellt när jag ställde i nacken eller gjorde tempoväxlingar. 

 

På hemväg blev det lite övergångar mellan halt-skritt-trav också, även de helt okej. Men hon blir inte fullständigt lösgjord när hon är ute (ännu?), det finns lite för mycket spännande saker att titta på och hon justerar bjudningen lite beroende på riktning. :-P Men jag tror att storgatan kan bli perfekta stället att rida dressyr på under hösten/vintern/våren, den går uppför första biten, men när man skrittat fram klart så planar den ut och är lite lagom slingrande. Perfekt för galoppjobb när man vill rida korta sekvenser och byta galopp ofta. :-)

 

Skrittade hem på en nöjd Ariel, kändes faktiskt riktigt bra att vi fick ett pass där vi var nöjda, även om det inte blev så perfekt som jag vill ha det. ;-)

Idag åkte vi till Nyland för lite programridning. Hon lastade sig själv både dit och hem, så skönt att hon bara kliver på. <3 Började med att skritta ut på lång tygel, sedan kortade jag upp tygeln och jobbade med tempoväxlingar, halter och skänkelvikning. Fick till några helt grymma tempoväxlingar, när hon är fokuserad på mig kan vi verkligen leka med nyanserna utan att jag behöver göra något annat än "tänka" (dvs förmodligen ändra lite med sitsen). Så häftigt!

 

Hon var dock rätt så ofokuserad överlag och ville ha koll på annat än vad matte var intresserad av. På ridbanan fortsatte vi därför med skrittövningar, på volten ställa inåt och utåt i nacken (inga bekymmer) och att forma sig. Lade sedan till övergångar till trav och när de kändes bra fick hon fortsätta i trav, med voltarbete och ställa utåt-inåt i nacken. En del sidvärts blev det automatiskt på volten också, när hon inte riktigt följde spåret. Hon blev så fin! 

 

Gjorde några fattningar, med fokus endast att rulla på i galoppen. Kändes helt okej, även om avsaktningarna fortfarande är en rätt stökig affär. Hon började sedan fåna sig och försöka kika på någonting utanför ridbanan, varvid jag blev lite mer nitisk än vanligt och krävde fullt fokus på matte. Flera övergångar trav-skritt-halt-skritt-trav innan jag var nöjd med hennes fokus på mig (hon blev lite småsur först, men superfin!) och lät henne pusta på lång tygel. Det hon hade försökt kika på visade sig vara en tjej från stallet som gick utanför ridbanan med en IKEA-kasse. :-P

 

Efter paus red jag igenom LC:1. Hon kändes rätt stretig och stel, trots att hon var fin innan. Travdelen var ok, skrittdelen likaså, men galoppen är fortfarande superjobbig och efter den blir hon även spänd i traven. Men hon genomförde programmet efter bästa förmåga och mer kan jag inte begära. 

 

Skrittade ett varv innan vi red igenom LB:1. Här var hon ännu värre, förvisso gjorde hon helt ok travökningar och volterna i trav var fina, skritten tappade hon lite driv i och galoppen kändes mest som en mardröm. Fick göra om första ökningen på diagonalen då jag tyckte att hon vinglade så mycket + att hon bröt av långt innan bokstaven. När jag höll om ordentligt med benen gick det bättre, men sedan var hon så uppjagad att hon bröt av i volten till vänster. Sista travbiten var hon plötsligt kanonfin, så det går verkligen i vågor... :-P

 

Men jag försöker intala mig själv att vi tävlar för att träna på att tävla, hon behöver slappna av och sluta vara nervös på tävlingsplatser och jag behöver rutin på att komma iväg på tävling. Samtidigt har jag en liten röst i bakhuvudet som viskar att hon förstås måste få bättre poäng än i fjol. Men den rösten försöker jag ignorera. ;-) Joggade av henne bitvis superfin och bitvis ofokuserad, sedan fick hon skritta av ute innan vi åkte hem. 

Igår var det dags för ett riktigt dressyrpass igen. Jag började med att värma upp Ariel ute, red i alla gångarter men fick henne inte sådär mjuk i kroppen som jag vill ha henne, dvs bara varm men inte lösgjord. Klurar lite på hur jag behöver ändra min ridning för att vi skall snäppa upp oss lite, tror vi behöver ändra en hel del tänk för att få till det.

 

På ridbanan fick hon först skritta ett varv på lång tygel och pusta, innan vi kom fram i trav och därefter red igenom LC:1. Det gick över förväntan, hon gjorde alla momenten på ett bra sätt. Galoppvolterna blev kanske lite små, men det jobbar vi ju vidare på. Sedan fick hon pusta på lång tygel igen ett varv, innan vi red igenom LB:1. Samma känsla här, galoppen är det som vi behöver fila mer på, men vi gör programmet helt ok. Hon kändes inte riktigt fokuserad och med mig, inte heller helt lösgjord, så istället för att nöja mig där (vilket var planen), bestämde jag mig för att rida igenom galoppen lite mer...

 

Dumt beslut. Jag blir bara frustrerad, så Ariel blir frustrerad, vilket gör att hon blir spänd, så hon galopperar ännu sämre, så jag sitter ännu sämre, blir ännu mer frustrerad över att jag inte kan rida och hon inte kan galoppera och så bygger vi bara vidare på frustrationen.

 

Trots att jag gjorde några skrittpauser samt ett par andra övningar (övergångar/tempoväxlingar i skritt och trav) fortsatte galoppen att bara vara skräp. Minst dåligt blev det dock när jag släppte stigbyglarna, så de kommer jag att skippa när vi galopperar ett tag framöver. Jag har på något vis lättare för att spjärna emot med benen om jag har stigbyglar till "hjälp". 

 

Hur som så lyckades vi till sist faktiskt få till en helt okej galoppvolt + en näst intill normal galopp längs en kortsida, så då skyndade jag mig att bryta av till skritt, berömma och avsluta. Jag kan tyvärr inte säga vad det var som gjorde att det faktiskt blev bättre, det hade varit bra för framtida pass...

 

Men efter gårdagen, då allt bara kändes skräp, är det skönt att vi har träning ikväll. Har bett om att få hjälp med en plan för framridning, för det känns som att det är där vi måste börja. Jag kan inte kräva något av Ariel innan hon är helt lösgjord och för att bli det behöver jag ha en bra plan, som jag håller mig till varje gång. Om inte annat, så vi bägge blir trygga i vad det är vi skall göra. 

 

En (klen) tröst är att vi hade ett precis lika värdelöst pass strax innan första tävlingen ifjol också, men det skulle vara skönt att slippa prestationsångest och bara njuta av ridningen...

Idag blev det lite turbulent när jag gjorde i ordning Ariel. Lämnade kvar Ricky i hagen med de andra hästarna, men det var inte populärt, de trängde in honom i ett hörn, så han tog sig genom staketet och ut till mamma igen... Det var inga problem att fånga in honom och släppa ut i hagen igen, men både jag och Ariel blev förstås lite ofokuserade av det. 

 

Tog inga risker, utan red enbart på ridbanan. Värmde upp i frisk trav, försökte att bara jogga på utan att bry mig så mycket i formen. Gjorde några fattningar och rullade på i galopp några varv, det kändes också bra. Hon är fortfarande för känslig för mina viktändringar, så jag måste skärpa mig och verkligen sitta mitt över henne, så hon inte genar...

 

När vi värmt upp satte jag mig ned och red igenom LC:1. Fokuset var som sagt inte fullständigt på uppgiften, men jag hade överseende med det. Till min lättnad (så här i efterhand) fastnade jag inte i något problem eller misstag, utan red bara vidare utan att lägga för stor vikt vid vad vi gjort. Travprogrammet fungerade riktigt bra, de där förbaskade serpentinerna känns lätta nu och övergångarna till skritt samt den fria skritten är inga bekymmer. Utan det är ju galoppen som vi fortfarande kämpar med. 

 

Jag tyckte ändå att vi fick till fattningarna riktigt bra idag och volterna var bättre Fortfarande utåtställda och hon ramlar in i volten på slutet, men vi höll voltstorleken! Det tackar jag alla gånger jag traskat programmet själv på ridbanan medan hästarna betat, jag behövde verkligen få in känslan av hur stor en 20-metersvolt egentligen är. 

 

Avbrotten är inte så roliga, men de vet jag vi behöver slipa på. Halten gör hon fantastiskt bra, där är det jag som måste bli bättre på att andas, räkna till 6 sekunder och verkligen utnyttja att hon är stensäker på att stå stilla. 

 

Något jag inte tänkt på när jag pluggat programmet, är hur snabbt efter sista galoppen halvbågen i trav med skrittsteg kommer, så den behöver vi träna fler gånger på så vi inte överraskas på samma sätt som idag. 

 

Efter hälsningen fick Ariel skritta ett var på lång tygel medan jag funderade på vad vi gjort bra och vad som behövde förbättras. Sedan tog jag beslutet att faktiskt rida igenom LB:1 också. Vi är egentligen inte alls tillräckligt bra för det, men samtidigt skall vi tävla om en månad och då är det bra att ha känt på programmet i alla fall. 

 

Ariel kändes mer med mig i LB:1. Uppridningen blev bättre och de två tiometersvolterna i trav passar henne riktigt bra. Tyckte faktiskt vi fick till lite förlängda travsteg också. ;-) Skritten är jag lite osäker på, eftersom hon skall bli längre i formen men inte få fri tygel. En träningssak som jag får ta upp med P vid något tillfälle. 

 

Galopperna är förstås inte bättre i LB:1 när det plötsligt blir både mindre volter, kortsidor samt ökningar. Men jag tyckte ändå att upptagen efter ökningarna fungerade bättre idag, än förra höstens tävlingar, då jag inte kunde korta galoppen utan att hon bröt av till trav. Däremot fattade hon vänster galopp i höger varv, inga problem alls tyckte hon. ;-) Något har ju helt klart hänt i hennes kropp, eftersom hon förut alltid föredrog höger galopp och nu istället föredrar vänster... Jag får fortsätta nöta med att köra korrekta fattningar, är något jag slarvar med alldeles för mycket. 

 

Mellantraven blev en klar ökning, sedan om det är ökad steglängd eller mellantrav är jag inte tillräckligt duktig för att bedöma. Däremot var hon fantastiskt fin i traven på slutet, så där kan vi säkert plocka några extra poäng. 

Skrittade av en nöjd häst och kände att vi inte alls kommer skämma ut oss på tävlingen, bara jag ser till att göra mig av med min prestationsångest och njuter av min fina häst. 

 

 

Igår lastade jag Ariel och åkte till Nyland för att få rida på lite bättre underlag än hemma. Ariel var lite taggad när jag lastade ur henne, men hon lugnade sig när jag väl satt i sadeln. Vi skrittade iväg längs stigen mot Hammar, jag fipplade lite med spöet och lyckades tappa det. Suck! Bara att sitta av, plocka upp det och sedan försöka ta mig upp igen. Lyckades parkera Ariel bredvid ett utskjutande brostöd bredvid ett dike och kunde sitta upp därifrån. Det är fördelen med en häst som står stilla vid uppsittning. ;-)

 

Fortsatte sedan med lite trav och galopp tills stigen blev för slingrig. Ariel frustade nöjt och blev väldigt mjuk i kroppen av den kuperade stigen. Hon skrittade lugnt nedför den sista branta biten på helt fri tygel, det tar sig! För några år sedan hade vi knappt klarat av den med mig stöttande med kort tygel och halter längs vägen. 

 

När vi skulle trava på grusvägen tillbaka till ridbanan träffade vi på Sickan med medryttare, så då fick det bli skritt istället. Så en halvtimmes framridning blev det.

 

Inne på ridbanan red jag igenom LC:1, fick göra halt några gånger och kolla i mobilen hur programmet egentligen var. Som vanligt hitatde jag en massa saker vi behövde träna på... Men innan vi fortsatte med programridning kollade jag av hur mycket Ariel var med mig, genom att göra vår skänkelvikningsövning. Tio meters volt i hörnen och skänkelvikning på diagonalerna. Fick en riktigt bra känsla, där jag faktiskt kunde justera var hon hade bakdelen någonstans. :-)

 

Sedan fortsatte vi med programridningen,  där vi red varje delmoment för sig tills det kändes ok. Fastnade förstås på galoppen i bägge varven några gånger, jag blir aldrig nöjd och Ariel skulle säkert sucka åt mig om hon kunde prata. Försökte i alla fall vara noga med att berömma samt låta henne få korta skrittpauser när hon gjorde rätt. 

 

Jag vet ju att hon gör rätt, när jag gör rätt, så egentligen är det mest jag som måste fila på min hjälpgivning och inte bara åka häst. :-P Joggade av henne några minuter innan vi skrittade av ute på grusvägen.

 

Ariel hade väldigt bråttom in i transporten sedan, tror hon börjat lära sig rutinerna och att vi åker hem till Ricky efter att vi ridit klart. :-) 

Igår red vi längs storgatan och dressyrade. Vi passerade hagen på vägen dit, så Ariel blev orolig då Ricky inte var i hagen (eftersom han var i boxen som han brukar när vi rider). Den spänningen satt i hennes kropp hela passet, men det kändes ändå okej eftersom hon gjorde det jag bad henne om ändå.

 

Under uppvärmningen jobbade vi med övergångar halt-skritt, skritt-trav och trav-galopp. Hon var helt okej reaktiv, men jag vet att hon kan bättre när hon är helt fokuserad. Fattade fel galopp ett par gånger, men det är mest för att jag verkligen är värdelös på att ge hjälperna korrekt. Efter träningen för S har jag liksom blivit lite för fokuserad vid min ytterhand, så jag glömmer allt annat. Suck!

 

Efter uppvärmningen jobbade vi ett kort "arbetspass" där jag fick sitta ned i trav och galopp. Känns fortfarande ovant, jag måste vänja mig vid att hon inte är unghäst längre. ;-) Dessutom måste jag byta sits på sadeln, har fortfarande "mysa i skogen-sitsen (G3)" när jag egentligen behöver den mer stödjande "dressyrsitsen (G4)". Stigbyglarna (sviktande) väntar jag dock med att byta tills jag känner att knäet är helt bra. 

 

Arbetspasset bestod först av övergångar trav-galopp där jag skulle försöka få tillbaka traven i rätt takt så fort som möjligt. Samt kanske få till lite bättre fattningar. ;-) Ariel var dock väldigt taggad, eftersom nosen var vänd hemåt. När jag (till hennes förvåning) vände bortåt igen fungerade plötsligt övergångarna mycket bättre. :-P Det är väl nackdelen med att träna ute, hon blir lättare ofokuserad och får för mycket motor ibland. 

 

Sedan jobbade vi med programridning, dvs övergångar halt-trav. Där fanns det också en del att träna på. Hon var alldeles för långsam att stanna men precis lika långsam att komma upp i trav igen. Ju fler gånger vi gjorde det, desto bättre gick det, men ingen var bra och alla var över tygeln. Vi har en bit kvar till 60 % kan man säga. :-P

 

Joggade henne lite med viss förhoppning om att få henne avspänd, men icke. Fick skritta av sista biten hem och hon verkade i alla fall nöjd med passet. ;-)

Igår satt jag äntligen i sadeln igen, efter tre veckors ridförbud. Ariel kändes som vanligt, lite ivrig i skritten men hon lyssnade bra på mig.

 

Vi skrittade längs grusvägen och jobbade med lite enkla dressyrövningar. Öka och minska steglängden, flytta i sidled samt halter. När hon var fokuserad på mig var hon verkligen som en dröm att rida! <3 Lyhörd och känslig, så pass att hon gick upp i trav ett par gånger när jag bad om mer skritt. Fina, underbara tjejen! Som jag längtat efter att få rida henne igen. 

 

När jag bad henne vända efter en kvart, så försökte hon på alla sätt att inte "förstå". Hon ville inte gå hem igen och det är inte likt henne. Jobbade lika fint på hemväg, men ignorerade min skänkelhjälp för att vända in på stigen hem, så vi fick ta en liten omväg på asfalten. Hon protesterade ännu mer då, inte ville hon gå hem heller! ;-)

 

Så även Ariel verkar vara lycklig över att vi är igång igen. Knäet kändes bra, så jag skall testa att trava lite mer nästa pass. Dock hade jag mina sviktande stigbyglar, så eventuellt kan det bli sämre när jag rider i hoppsadeln med de mer stumma stigbyglarna. 

I förrgår gick min dragbil igenom besiktningen, så när jag kom hem kopplade jag på transporten och ströade upp den. Sedan packade jag in Ariel grejer för att snabbt kunna åka iväg dagen därpå. 

 

Dvs igår. Tog in hästarna och gjorde klart Ariel för lastning. Körde fram släpet en bit så jag kunde pumpa i mer luft i däckena. När jag skulle pumpa högerdäcket så spricker (!) ventilen så all luft pyser ut. Va fasiken?! Ringde min expert till pappa, som förklarade att det fanns två alternativ. Antingen byta till vinterdäcket (vi skulle ju bara en mil) eller stanna hemma. Däcket måste till däckfirma för lagning. Suck!

 

Så med en stor klump av besvikelse fick vi stanna hemma. Hade först tänkt strunta i ridningen, men Ariel stod och var rätt taggad inne i stallet. Så det fick bli dressyr hemma istället för på ridbanan i Nyland. Iddes inte ens ta på sadel och började först med att rida fram runt gården och ned till sjön för att kolla eventuella ridmöjligheter där. Ariel tuffade på så glatt och lyssnade riktigt bra. 

Red sedan till ridbanan för att kolla underlaget. Det var hyfsat, så vi red lite skrittdressyr där och även lite trav på grusvägen. Successivt jobbade Ariel på allt bättre, lite småtjafsig i munnen, men inte värre än att jag kunde reda ut det. 

 

Hemma igen kände jag mig mycket nöjd och till min förvåning hade vi ridit i 50 min! Rätt så lagom med krav också, eftersom jag satt barbacka och fick träna en del på min balans. :-)

Idag kändes Ariel lite småloj när vi skrittade iväg längs grusvägen. Tog en sväng in på ridbanan för att kolla hur underlaget var, men även om en tredjedel är framtinad (långsidan längs asfaltsvägen) och en tredjedel har ganska tunn skare kvar, så är den sista tredjedelen ohjälpligt översnöad. Suck! 

 

Fortsatte längs grusvägen för att se hur underlaget var där. Efter lite trav kom Ariel igång bra och vi kunde till och med galoppera! :-) Hon fattade rätt galopp bägge gångerna, men så var jag noga med att flytta henne för innerskänkeln först, innan jag bad om galopp. Duktig tjej! Galopperna kändes ännu mäktigare på rakt spår än de gjort på vändplanen, men eftersom det var uppvärmning så stod jag upp och fick inte njuta lika mycket. ;-)

 

När det blev för mycket snö (en bit efter T-korsningen) vände vi och skrittade tillbaka. Jobbade med övergångar skritt-halt, det kändes inte precis som att Ariel var med mig, utan mer som att hon stannade för att hon måste, men kunde hon kanske få koncentrera sig på allt runt omkring istället? Vet att det inte är någon mening att bli irriterad när hon är så, bara att andas djupt och fortsätta be henne fokusera. 

 

När vi kom runt en sväng så man såg vägen ned till svackan vid första vägtrumman, stod plötsligt en älgko där och åt från sälgen. Vi hade passerat där för mindre än tio minuter sedan... Ariel tvärstannade och frågade vad vi skulle göra. Dvs, matte är det farligt? Eller är det ofarligt? Jag lugnade henne, medan jag konstaterade att älgkon inte ens märkt oss. Så jag ropade "Hej älgen!" så högt jag kunde. Hon tittade förvånat på oss och skyndade sig sedan iväg genom skogen. Vi var max 30 meter ifrån... Ariel slappnade av och vi kunde fortsätta vårt jobb med övergångar. Hehe...

 

Växlade mellan halt-skritt-trav längs hela vägen till vändplanen. Väl där jobbade vi med övningen vi fick av P sist, dvs trava och flytta för skänkeln, fatta galopp, galoppera, flytta för skänkeln, bryt av till trav och flytta för skänkeln. Det gick sådär. Främst blir jag vansinnig på underlaget, det är för blött nu, så Ariel sjunker ned alldeles för mycket. Det gör också att hon genar inåt ibland när hon inte vill gå där det är mest upptrampat. Förståeligt, men ändå inte okej. Galopperna kändes helt grymma, även om högergaloppen blev lite svår att sitta i. Det berodde främst på att vi började med vänstergaloppen, så vändplanen var mer sönderriden när vi skulle galoppera höger galopp.

 

Efter några okej galopper i höger varv fick hon belöning genom att vi jobbade med tempoväxlingar i trav. Det var också rätt jobbigt, men hon blev så himla fin av det! <3 Joggade av henne sådär halvdant och svor ännu mer över underlaget. 

 

Skrittade hem avsuttet, skönt att det äntligen är så bra underlag att jag kan göra det. Hon kändes mycket finare i munnen igen, bara i skritt hon är lite tung och säger jag ifrån då så är hon mjuk och fin igen. <3 Så jag tror det främst är en styrkegrej, att hon försöker komma undan att jobba genom att lägga sig i handen. 

 

Förhoppningsvis går min dragbil igenom besiktningen på fredag, så kan vi åka till Nyland framöver och rida på mycket bättre underlag. Jag vet ju att det gör enorm skillnad för Ariel. Sedan kommer det nog inte dröja många veckor nu förrän grusvägarna är helt bra, så jag kan rida dressyr ute också. Så underbart! :-D

 

Ariel var lite svettig när vi var hemma, men framförallt lerstänkt, så hon blev avspolad innan hon fick gå ut i ligghallen och rulla sig. Mycket nöjd tjej. ;-)

Idag var jag medveten om att det blåste, så jag sänkte kraven utifrån det. Vi red till vändplanen och jobbade lite dressyr. Började med att vända på fyrkant och försöka få med yttersidan. Gjorde en del halter sedan, innan jag bad om att variera ställningen inåt, rakt fram och utåt. Inga bekymmer alls. :-)

 

Red sedan några varv med fokus på följsam hand, innan jag bad om trav. Mjuk och fin i traven, så jag testade att korta tygeln något och sitta ned. Känslan av mjuk, följsam ja nästan böljande häst under mig var fantastisk! <3 Vi dansade tillsammans och jag satt med i traven istället för mot. Lycka!

 

Eftersom det kändes så bra, så nöjde jag mig där och skrittade hem. Att hon var helt fokuserad på mig fast det blåste, det var ett riktigt stort framsteg. Tror dock mycket sitter i mitt huvud. Är jag fokuserad, så är hon det. :-)

Igår blev det ett pass på ridbanan. När jag skrittade fram på långa tyglar var Ariel överilad och skulle spana på alla farligheter. Men så fort jag tog tyglarna var det som hon sade "okej då, vi jobbar väl ikväll". Hon var med mig från första ögonblicket och det var så härligt! Kändes som hon brukar göra när hon går ute dygnet runt, dvs när hon är pigg och framåt men utan att bli hysterisk, spänd eller tittig. 

 

Vi jobbade först med volterna i volten, dvs fyra 10-metersvolter i och utanpå en 20-metersvolt. Jobbade i skritt och hon var så mjuk och fin hela tiden. <3

 

Sedan fick hon göra övergångar mellan skritt och trav längs fyrkantsspåret. Jag är så ovan vid att hon är lugn i traven, så det kändes som om hon inte hade någon bjudning, fast hon egentligen gick precis perfekt i tempo. Tog några galopper både runt fyrkanten och på volten, då taggade hon till lite mer, men inte värre än att jag kunde rida henne igenom piggheten. 

 

Sedan avslutade vi med att göra volter i hörnen och skänkelvikning på diagonalerna. Först ett par gånger i skritt och seda några gånger i trav. Hon blev så sjukt fin! <3 Jag bara satt och njöt över henne, vilken häst jag har! M som red Miranda samtidigt kommenterade också hur fin hon var, så roligt att någon annan red samtidigt och såg. Annars brukar hon ju bara gå sådär fint när jag är ensam. ;-)

 

Skrittade av en mycket nöjd tjej, jag hoppas att det här lugnet och fokuseringen beror på att jag rider mer nu än tidigare, så att det inte var en engångsföreteelse. 

I tisdags red jag ett dressyrpass på ridbanan. Jag tänker inte gå in särskilt mycket djupare på det, mer än att jag inte var mentalt i nuet vilket gjorde att Ariel var överallt utom med mig och att jag var alldeles för fokuserad på att vi måste galoppera. Gör om, gör rätt!

 

Vi jobbade i skritt med framdelsvändningar, halter, serpentiner, volter och skänkelvikning på volt. I trav blev det mest fokus på att hon inte fick springa iväg och där skulle jag ha återgått till skrittjobbet. Istället galopperade jag och hon blev bara ännu mer spänd.

 

Nä, det var ett dåligt pass och jag lärde mig återigen hur viktigt det är att jag är mentalt lösgjord, för att hon skall kunna bli det. Vi har ingen som helst brådska med någonting, så jag måste sluta att känna att vi måste galoppera varje pass. Punkt!

Igår blev det ett sent dressyrpass tillsammans med Ariel. Jag hade intaget och först hade jag inte tänkt rida. Men så slog ridsuget till ändå, så jag gjorde i ordning henne och gick ut till ridbanan.

 

Vi började med en voltövning i skritt. Man rider på stora mittvolten. På de öppna sidorna på volten, där det finns ytterligare tio eller tjugo meters yta, gör man en tiometersvolt åt "fel" håll. På de stängda sidorna på volten, gör man en tiometersvolt inuti stora mittvolten. Så när man ridit ett varv på stora mittvolten, har man samtidigt fått in två tiometersvolter i vänster varv och två i höger. Oavsett vilket varv man rider på stora mittvolten.

 

Ariel blev så mjuk och lyhörd av den övningen. När jag kände att hon var lite ofokuserad, så gjorde jag bara halt och bad henne gå framåt igen. Det blev inte många halter, men några stycken när hon hörde ljud som verkade intressantare än matte. ;-)

 

När hon kändes helt fokuserad på mig, så smög jag in övergångar till trav på voltspåret. Först bara några meter, sedan skritt och lugn häst igen. Sedan längre och längre stunder, tills vi kunde trava ett par varv på stora mittvolten. Jag skippade de små volterna då, känns lite överkurs just nu. Det viktiga är ju att hon håller sig lugn och bibehåller takten.

 

När helst jag tyckte att hon blev för ivrig i traven, så gick jag ned till skritt, gjorde skrittvolter, halter eller skänkelvikning på volten. Så hon hela tiden hade någon ny uppgift att fokusera på. Varvade även med mikropauser på lång tygel i skritt, så hon fick belöning i form av vila när hon var duktig.

 

Vi gjorde sedan en riktigt rolig övning, som helt kort består av tempoväxlingar i skritt. Men jag bad Ariel göra dem enbart med sitsen och det fungerade så bra! Att få henne att korta skritten enormt mycket eller älga iväg i jättekliv, bara med hur jag rörde mig med bäckenet. Så coolt!

 

Eftersom hon var så fokuserad och med mig, så beslöt jag mig för att testa galoppen också. Eftersom det är en "stor" grej för oss fortfarande, så har jag bestämt mig för att bara galoppera om det känns som det kan göra någon nytta. Dvs är hon fladdrig och stressad, är det ingen idé att ens försöka galoppera. Hon måste vara lugn och med mig först. Men igår testade vi att hitta ett lugn i traven, fatta galopp (jag i lätt sits), rulla på några språng och sedan tillbaka i trav och åter hitta lugnet. Gjorde det en 3-4 gånger och Ariel frustade förnöjt när hon märkte att det inte krävdes några enorma saker av henne. Bara lyssna på matte och dansa med. <3

 

Ja, igår var hon verkligen magisk och jag ser fram emot fler sådana stunder tillsammans, nu när jag börjar lära mig HUR jag egentligen rider den här hoppetossan. :-)

Ikväll blev det en stund på ridbanan igen. Har dressyrträning imorgon och kände att jag ville provrida i dressyrsadeln innan dess.

 

Det hade kommit ganska mycket snö, så Ariel fick pulsa i kanske en decimeter på vissa ställen. Perfekt när man är lite överpigg. :-) Jobbade med framdelsvändningar i bägge varven tills jag kände att hon var helt med mig. Sedan blev det övergångar skritt-trav-skritt i massor och när även det fungerade bra och hon verkligen var i vår egna lilla bubbla, så fattade jag höger galopp.

 

Varvid Ariel sparkade bakut och drog mot utgången. För den andra hästen som varit på ridbanan, hennes hagkompis Miranda, hade precis gått ut därifrån... Jag som varit i vår bubbla hade inte märkt något, men det hade förstås Ariel.

 

Lyckades halvt om halvt dämpa henne, hon skrittade väldigt stressat och spanade efter farliga saker. Kände först att jag blev irriterad, varför skulle hon reagera sådär när vi äntligen var på samma våglängd? Men sedan beslöt jag mig för att strunta i min stissiga häst och följa min plan ändå.

 

Gjorde massor med övergångar skritt-trav-skritt och skritt-halt-skritt. Lade in några framdelsvändningar där jag tyckte det passade och red även några varv här och där på 20-metersvolt. Gradvis började Ariel komma tillbaka till mig, så jag vågade mig på att prova en galopp i vänster varv. Var dock noga med att fatta från utgången. ;-) Ariel galopperade mjukt på i galoppen (efter en riktigt fin fattning) och kom sedan relativt snabbt tillbaka i fin trav. Som hon frustade sedan! Längde ut halsen och var riktigt nöjd med sig själv.

 

Jag kände då att det räckte för ikväll, hon hade verkligen varit fantastiskt duktig som återvände till vår bubbla, så hon fick skritta några meter och sedan red vi ut från ridbanan.

 

Skall bli spännande att höra vad P säger imorgon, två månader sedan vi tränade sist...

Igår red jag Ariel på ridbanan. Hade egentligen inte tänkt rida då det blåste rätt mycket och hon var taggad pga det. Men samtidigt var jag sugen på att rida, så jag bestämde mig för att lägga ribban lågt och bara se det som lite mysig samvaro.

 

Började med att skritta fram på långa tyglar, vilket mest gjorde henne mer spänd. Matte fanns ju inte där som ett stöd. Gjorde sedan en del vändningar, halter och framdelsvändningar och då började hon slappna av. Hon blir himla fin av det jobbet!

 

Sedan gick vi in på stora mittvolten för övergångar skritt-trav. Hon lyssnade precis lika bra framåt som sist, däremot tog hon inte förhållande hjälper lika bra. Återigen, blåsten... Jag lyckades inte helt få henne att fokusera på mig, ibland var hon tvungen att spana, frysa fast för något eller kasta sig åt sidan ifall det var monster vid staketet. Hm...

 

Testade att rulla in i galopp från trav, vilket också var rätt okej. Men ju snabbare gångart desto mer häst att försöka lugna och dämpa sedan. Så det är lite av en balansgång det där. Galoppen kändes bättre än jag trodde och när hon var helt uppvärmd testade jag att galoppera flera varv på volten och det var inga problem. Heja oss! Trodde verkligen hon skulle ha tappat mer under vilan.

 

Dock upplevde jag att ju mer jag red (dvs ändrade gångarter till snabbare ibland) desto mer taggad blev hon. Så jag gav upp efter en halvtimme, ingen idé att bli irriterad på henne när hon är sådär spänd, bättre att bara låta det vara. Jag skall lägga in longerlinan, tömkörningsgjorden, inspänningstyglarna och longerpisken i bilen, så jag har möjlighet att longera henne om jag vill istället för att rida. Tror det egentligen hade varit bättre igår. Men några steg då och då var hon faktiskt väldigt fin. <3

Igår red vi dressyr på ridbanan. Jag höll mig till min plan hela tiden, vilket var att försöka få Ariel lösgjord både fysiskt och psykiskt. Hon spänner sig lätt, speciellt när hon är överpigg pga att hon står på box nattetid.

 

Vi började med att skritta ett par varv på lång tygel. Sedan gjorde vi framdelsvändningar på mindre fyrkant. Jag brydde mig inte i någonting annat än att hon gjorde halt, flyttade för skänkeln och sedan bjöd framåt (hon har en tendens att börja tänka bakåt när hon gör framdelsvändningar). Vi gjorde dem om och om igen, med massor av beröm när hon gjorde rätt och ingen egentlig reaktion om hon gjorde fel.

 

Ariel blev så fin! Hon fokuserade helt på mig, i vår egna lilla bubbla. Sedan fortsatte jag med att göra övergångar mellan skritt och trav, där hjälperna skulle vara så små som möjligt. Det var helt otroligt hur känslig hon är! Jag fick henne att börja trava bara genom tanken och sedan sakta av enbart genom att jag spände korsryggen. Wow!

 

Jag provade en galoppfattning också, men det var att gå för fort fram. Hon blev lite väl studsig efter att ha galopperat en långsida, så vi återgick en stund till framdelsvändningarna samt rena halter här och där, sedan slappnade hon av tillräckligt för att vi skulle kunna fortsätta med övergångarna skritt-trav.

 

Fina, fina flickan! Eftersom vi kändes så samspelta bestämde jag mig för att testa att göra skänkelvikning på volt. Vi har ju gjort det en del för P, men det har sällan blivit bra. Jag blandar ihop hjälperna och Ariel gör lite vad hon tror att jag vill. Men igår var jag noga med hjälpgivningen, tog det lugnt och hon bara flöt längs volten i skänkelvikning. <3 Så pass att jag fick parera lite då hon tvärade lite väl mycket. Vi behöver ju inte göra det översvårt. ;-)

 

Efter skänkelvikningen nöjde jag mig för kvällen, Ariel kändes så lugn och harmonisk, det var helt fantastiskt. Vi var bägge väldigt lyckliga när vi gick in till stallet igen. <3

Igår kunde jag inte hålla mig längre, så jag red Ariel på ridbanan. Bara ett kort pass, med fokus att få henne uppvärmd och avslappnad.

 

Vi började med framdelsvändning på mindre fyrkant, Ariel fladdrade åt alla möjliga håll, så vi fick jobba ganska länge med att vara lugna, här och nu, fokuserade och lyssna på varandra. Men då och då blev det helt rätt.

 

Sedan red vi på stora mittvolten och gjorde övergångar mellan skritt och trav. Takten var viktigast här, samt att jag skulle försöka ge så små hjälper som möjligt. Det gick återigen ibland, fröken ofokuserad är duktig på att även få mig att bli ofokuserad.

 

Vi tog också en galopp i varje varv, bara för att känna att vi fortfarande kan. ;-) Återigen fattade jag utan att riktigt veta vad jag gör för hjälper, men Ariel satte bakbenen väl under sig och gjorde fina fattningar. Det blev inte många meter galopp dock, då ridbanan mer påminner om en skridskobana för tillfället. :-S

 

Ariel blev ganska taggad av galoppen, så jag gjorde lite framdelsvändningar igen för att få henne att tagga ned. Gick sådär och sedan var tiden ute (red bara 25 min), så då fick vi nöja oss med en halvdan känsla.

 

Men det är lite så här jag vill jobba henne nu framöver, kortare pass där vi slutar när hon blivit avslappnad. Sedan kommer jag successivt kunna kräva mer igen, men det är ingen brådska. Vi har ingen brådska överhuvudtaget i år. :-) Inga avancerade mål att uppfylla heller, utan jag är nöjd om vi rider tre pass per vecka.

Igår fick Ariel träffa N, som skall rida henne i luciatåget på fredag. Jag kommer att leda ekipaget, men N ville gärna känna efter hur sadeln och Ariel kändes. Ariel har ju en lite annorlunda sadel jämfört med många andra hästar. ;-) Ariel själv var lite konfunderade över någon annan i sadeln, det har ju inte hänt sedan hoppträningen med E 2012... Men hon följde mig snällt och jag tror det kommer att gå riktigt bra på fredag. Hoppas kunna ta någon bild, Ariel kommer att vara helt utstyrd i rött, med benskydd, boots, padden, tränset och förbygeln. :-D

 

Sedan red jag dressyr i paddocken. Jobbade på volten i trav med ställningen, flyttade ut bakdelen i skritt samt gjorde en fattning i varje varv (som hon satte klockrent bägge två). Hon var ganska så taggad, vilket inte är konstigt med tanke på att hon vilat så länge, men jag kunde mestadels av tiden förmå henne till att använda energin till jobb. Bland annat gjorde vi några riktigt härliga skänkelvikningar i trav. :-)

 

Hon reagerade ganska häftigt när jag spände sadelgjorden innan ridningen, men när jag testade efteråt och "fuldrog" så fick jag ingen reaktion alls. Funderar på om det antingen är för att hon blivit varm i musklerna av ridningen eller för att hon helt enkel satt sadelgjorden i samband med ont vid sadling. Hm... Mitt gjordskydd i fårskinn har i alla fall kommit, så nästa pass skall jag testa att ha det och se hur hon reagerar.

 

I söndags kunde jag inte motstå att rida lite. Provade att rida barbacka, inte för att jag kan göra det i någon snabbare gångart än skritt, men så mycket snabbare kan man ändå inte rida just nu när det är stenhårt i backen.

 

Red på ridbanan i tio minuter. Bara lite basicjobb på voltspåret, med halter, böjning och att flytta ut bakdelen. Gjorde även några mindre volter inuti den stora volten. Ariel kändes mjuk och lyhörd, eftergiven och absolut inte öm i kroppen. Så skönt! Trots buset i lördags var hon helt torr i benen också.

 

Det märks verkligen hur roligt hon tycker att det är med dressyr. Så nu tänker jag gå all in med träning på ridbanan som viktigaste delen i vårt jobb tillsammans. Hon är tydligen inte någon uteridningshäst. :-P

Igår var jag äntligen hemma från diverse resor och kunde rida en sväng på Ariel. Kollade på en kompis dressyrträning i förrgår och blev enormt inspirerad. Framförallt hur ofta de lade in skrittpauser i arbetet, så jag tänkte testa detta med Ariel också.

 

Började med att skritta fram avsuttet på ridbanan, för att därefter sitta upp och jogga fram i trav. Ariel förvånade mig genom att bita mot sadelgjorden när jag försökte spänna ett extra hål innan uppsittning, tror aldrig hon gjort det förut. Lät bli att spänna hårdare och satt upp istället.

 

De första meterna i trav strök hon bak öronen och var klart irriterad. Blev ännu mer konfunderade och efter en kort skrittpaus fattade jag galopp och då började hon bocka! Hm... Satt av och sadla om, ifall det var sadeln som hamnat för långt bak. Det kändes lite så när jag red, men trots omsadling var hon fortfarande sur första meterna i trav och gjorde knepiga bocksprång i galopp. Inte så jag höll på att fara av, men så det var tydligt att någonting inte var bra.

 

Efter en till skrittpaus jobbade vi på volten i nedsittning trav, då var hon grymt fin! Kunde göra riktigt bra tempoväxlingar och forma sig efter spåret. <3 Galopperade några varv i vardera galopp, också där på ett väldigt trevligt sätt.

 

Därefter skrittade vi av ute längs gräsvägen, klätterstigen och grusvägen hem igen. Hon var väldigt tittig på bortaväg, skulle skygga eller stanna för massor med saker, men pigg och glad som vanligt på hemväg. Tänk om hon kunde prata...

 

Hemma igen diskuterade jag med M om det kanske kunde vara pälssättningen som spökar. Det har aldrig gjort det tidigare med Ariel, men det är klart att saker och ting kan ändras med åren. 

 

Nu börjar nedtrappningen inför "vilan". Normalt trappar jag ned i oktober och låter Ariel vara helt ledig i november och december. Men i år blir det inkörning istället, så jag kommer att jobba henne tre dagar i veckan. Förmodligen kommer vi inte bli klara med inkörningen i år, men jag har ingen som helst brådska. :-) Sedan börjar vi med igångskrittning uppsuttet igen i januari.