Ariel 3525

I lördags var det första passet på ridlägret. Skrittade fram Ariel på lägdan. Eftersom ridbanan dammade så mycket, så skulle vi rida dressyr på den kortklippta 20x60-metersbanan som G fixat i ordning längst ned på lägdan (där det är plant). 

 

Vi fick börja med att rida tjugometersvolter vid bägge kortsidorna och trava längs långsidorna. Tyckte att jag fick bra tempo i Ariel redan från början, men underlaget var en verklig utmaning för henne. Hon snubblade till rätt så ofta och gick ned på framknäna en gång... Inte lätt när man är uppvuxen i platt mälardalshage. ;-)

 

Efter ett tag fick vi modifiera övningen genom att galoppera på långsidorna istället. Ariel fortsatte sitt galoppkrångel och fattade fel flera gånger, väldigt frustrerande. Men jag har inte hittat vad det är som jag gör fel, så vi kämpar vidare med galoppen. 

 

Därefter gjorde vi en övning som blivit lite av en favoritövning för mig. Vända rätt upp och göra tre tiometersvolter åt olika håll och när medellinjen tar slut vända till vänster varannan gång och höger varannan gång. Jag satte mig ned i traven också, så är det lättare för mig att hitta stabilitet i sitsen. 

 

Ariel blev fantastisk fin med voltarbetet, nu känns vänster varv nästan lika bra som höger. Jag måste vara supernoga med sits och hjälper, så det är bara att fila vidare på detaljerna. :-)

 

Därefter blev det fyra serpentinbågar över hela ridbanan, vilket var ruskigt svårt att få till eftersom det inte fanns några hållpunkter. När vi gör serpentiner blir det tydlig skillnad mellan varven, framförallt när jag växlar varv. Nyttig övning som jag skall försöka göra oftare också.... Vilket förstås är svårt nu när Ariel bara rids två pass/vecka. ;-)

 

Joggade sedan av en nöjd och glad häst innan vi red ned till sjön och plaskade lite. Spolade av henne efter passet, hon blir plaskvåt av svett nu när hon satt så mycket päls och sommaren äntligen dykt upp. 

Igår var det dressyrträning i Nyland. Skrittade fram ute, först på lång tygel och sedan med halter, ställa i nacken och göra skänkelvikning. Tre dagars vila hade Ariel haft, och även om det blir utvärdering först om en månad, så verkar total vila inte vara bra. Hon kändes inte alls lite "framme" som hon gjort de senaste passen, dvs den där känslan av att jag tar tyglarna och vi är nästan på samma ställe som vi var när vi avslutade föregående pass. 

 

Joggade fram på ridbanan i lättridning, med samma lite stretiga känsla. Försökte ignorera den så gott det gick, gjorde lite serpentiner men det blev lite halvt ofokuserat från min sida också, då föregående grupp höll på att avrunda sin träning. Galopperade några varv i lätt sits, då vinglade hon nästan värre än hon gjort på ett halvår. Suck! Blev så irriterad på att allt inte är på plats per automatik, att det inte kan få vara lite enkelt någon gång. 

 

Sedan var det vår tur. Ariel fick pusta lite i skritt medan P frågade om jag skulle tävla snart (så vi skulle fokusera på programridning) eller om vi kunde ägna oss åt lite roligheter hon tänkt ut. Kanske tur för oss att vi inte skall tävla snart? ;-)

 

Fick börja med att trava på volt över tre bommar som var upphöjda i ena änden. På motsatta sidan om volten skulle jag göra en övergång till skritt några steg. Övningen kändes verkligen hopplöst dålig...Ariel travade förviss okej över bommarna, men jag fick varken någon riktig ordning på volten eller på övergångarna. Kändes mest fladdrigt och instabilt. Suck!

 

Ändrade sedan övningen så jag skulle fatta galopp efter bommarna, galoppera genom volten och bryta av till trav strax innan bommarna igen. Fick faktiskt en hyfsad känsla i galoppen, där hon kunde gå rättställd ibland, men då blev förstås volten inte den bästa alla gånger. Tänk att det skall vara så svårt! Sedan blir jag så fokuserad på att hålla galoppen, att jag gör övergången för sent och kommer snett mot bommarna. Stackars häst...

 

Vi gick därefter vidare till en annan bomserie som stod uppställd, där första och sista bommen var lite upphöjd, medan de två i mitten var mycket upphöjd. Dock bara på ena sidan även här. Skulle uppskatta att mittenbommarna gick till knäna på Ariel, så rejält jobb för benen blev det... Vi skulle rida som i en åttvolt, så varje gång vi bytte varv travade vi över serien. 

 

Här jobbade Ariel på superbra, även om jag inte var nöjd med volterna. Svårt att få till ställning, böjning och rätt storlek... Men jag kände hur ryggen verkligen svingade och hur bakbenen fick jobba ordentligt. Det var en tuff övning, men Ariel klarade den galant. <3

 

När nu bakbenen var ordentligt igång fick jag rida på stora mittvolten i trav och göra tempoväxlingar. Återigen blev det ingen wow-känsla, men visst fick vi till lite större skillnader i traven än tidigare. Men jag behöver bli bättre på att inte ta så mycket i tyglarna för att korta henne, utan rida mer med sitsen. 

 

Joggade sedan av en fin tjej, som dock inte kändes lika fantastisk som jag vet att hon kan kännas. Samtidigt var det ett väldigt bra arbete vi fick göra, så jag får försöka vara nöjd med det och inte förvänta mig toppkänsla varje träningspass...

 

Skrittade av ordentligt ute, så hon inte skulle ha någon mjölksyra kvar i musklerna. 

Igår åkte Ariel och jag till Nyland för programridning för P. Vi fick rida fram själva, rida igenom LC:1 och sedan rida om vissa bitar som behövde förbättras. 

 

Skrittade fram på grusvägen, först på långa tyglar och sedan kortade jag dem. Stämde av med halter några gånger, det kändes hyfsat. Ännu bättre blev det när jag checkade av ställningen i nacken samt gjorde skänkelvikning. Jag tror jag börjat få ordning på hjälpgivningen, yttertygeln är verkligen superviktig om jag skall få med mig bakbenen... 

 

Gjorde några riktigt trevliga tempoväxlingar, innan vi red ned på lägdan där framridningen även kommer att vara på tävlingen. Joggade runt i lugn trav, gjorde lite stora serpentiner samt galopperade uppför (den sluttar svagt) två gånger, en gång i vardera galopp. Stod upp i galoppen och det kändes helt okej. 

 

Red sedan upp till ridbanan och hann göra några hörnpasseringar i arbetstrav innan det var vår tur. Checkade av att det var okej att jag red med spö (som jag använde en enda gång) och att jag pratade (vilket jag gjorde successivt mindre ju längre jag red...). 

 

Red igenom LC:1 och kände hur Ariel fick allt mindre motor och blev tyngre i handen. Suck! Hon gjorde det hon skulle rätt så hyfsat, så programmet som sådant kändes ändå okej. Men jag vill ha mer tryck i henne och en lätthet i fronten. Jag vet ju att hon kan! 

 

P tyckte det var helt okej och hon såg inte alls det jag kände. Hopplöst... :-P Vi fick rida igenom galoppdelen ett par gånger till, vi mixtrade både med volterna och var exakt halten skulle vara. Sedan testade vi olika alternativ för när jag skulle göra övergången till trav, efter hörnen blev det allra bästa (haha, minst dåliga alltså). Avslutningsvis gjorde vi halvvolten en gång och så uppridningen med halt och hälsning. 

 

Det blev dock lite dramatiskt när vi skulle rida upp, G höll på och testade att ha ett parasoll vid domarbordet och Ariel blev LIVRÄDD. Fick känna lite på hur mycket hon litar på mig egentligen... Hon fick order om att fortsätta framåt, men det var som en vägg, dvs hon kunde verkligen inte gå fram. Hon ville därifrån, men eftersom jag hindrade med skänklar och tyglar, så började hon kasta sig från sida till sida (vi snackar flera meter i sidled här!) utan att vi kom längre fram. Efter flera hysteriska kast lugnade hon sig och började gå framåt, men det berodde mest på att G fällt ihop parasollet igen... 

 

Fick göra om uppridningen ett par gånger innan P var nöjd med den också. Sedan fick Ariel nosa på parasollet (ihopvikt) innan jag skrittade av henne på lägdan. 

 

Jag var ändå rätt så nöjd med programridningen. Vi behöver träna massor mer på det, men samtidigt behöver jag ha i bakhuvudet att vi hållit på med det här i ett års tid. Det är inget man lär sig över en natt och vi kommer att bli bättre ju mer vi tränar. :-)

 

Nu ser vi fram emot torsdagens tävling (LC:1 och LB:2) och lördagens tävling (LB:2). Målet med alla programmen är att Ariel skall behålla bjudningen på banan och tycka att det är kul. Den känsla jag får i mellangaloppen i LB:2 vill jag att hon har hela tiden. ;-)

Igår var det ridlägerdag två. Vi började med att skritta fram ute, först på långa tyglar och sedan med lite jobb på kort tygel. Ariel kändes lite väl mycket på tårna, mest beroende på att det blåste och duggregnade...

 

Hann jogga några meter innan P kom, hon beordade oss att galoppera runt ridbanan, först i lätt sits och när det började kännas som att hästarna var varma skulle vi sätta oss ned och jobba dem i galoppen. Ariel tyckte det var en toppenbra uppvärmning. ;-) Hon fick galoppera på rätt ordentligt även om vi tog kurvorna som halva volter eftersom hon inte var tillräckligt uppvärmd för något annat. 

 

När hästarna var uppvärmda och lite lagom på tårna blev det jobb. Först red vi skänkelvikning på diagonalerna, genom kortsidorna och tempoväxlingar på långsidorna. Allt i trav. Först red vi lätt i traven, men efter en stund fick vi sitta ned. Ariel var kalasfin! Framförallt undan höger skänkel bara flöt hon fram, så det kändes som jag bara satt uppepå och glassade. :-D Undan vänster skänkel fick jag jobba lite mer, men P sade att de såg precis lika fina ut på slutet de med. <3

 

Därefter testade vi bogen in på långsidorna i skritt. Det gick låååångsamt. Jag var lite osäker på hur mycket tvärning vi egentligen skulle ha och vad det blev för hjälpgivning, så Ariel svarade på min tveksamhet genom att ragla omkring. Fylleridning aka "än slank hon hit, än slank hon dit". :-P

 

Men efter lite dirigering av P gick det bättre och sedan fick jag faktiskt lite öppna-känsla när vi gjorde det i trav, även om långsidorna plötsligt blev väldigt korta då... Hann liksom inte med så mycket bogen in förrän det var dags för att förbereda hörnen. Efter I-träningen har jag blivit petigare med hur jag rider i hörnen, vilket gör att det känns som det kommer hörn hela tiden när jag rider. ;-)

 

Joggade ned en helt fantastiskt fin Ariel, som gick i lite djupare form både i vänster och höger vav. Vanligtvis brukar jag bara få henne så fin i höger varv, nu kunde jag både få till känslan i vänster varv och på rakt spår. Underbart! Skrittade sedan av ute, en lite längre sväng, innan Ariel fick gå ut i hagen igen. 

 

Idag var det ridläger i Nyland. Ariel åkte dit redan igår eftermiddag och släpptes ihop med Dollar och Zack. Ja, Ricky var förstås också med. Eftersom Ariel älskar grabbar så blev hon förstås tokbrunstig. :-P

 

Första passet var det dressyr som gällde. Vi fick börja med att värma upp med fyra serpentiner i trav, lättridning. Ariel kändes fin, men var lite svårare att forma till vänster. Serpentinerna kändes okej, men jag har som vanligt svårt med hur jag skall lägga dem på ett bra sätt. 

 

Pusta lite på långa tyglar i skritt samtidigt som vi släppte stigbyglarna. Vi fick sedan gå in på stora mittvolten i trav, nedsittning. Öka och minska volten några gånger. Ariel blev grymt fin! Både i vänster och höger varv. Det var en så härlig känsla att bara kunna placera henne på rätt spår och sedan "åka med". Nä, inte riktigt så kanske, men det kändes härligt att hon var med mig helt och fokuserad på uppgiften. 

 

Därefter blev det galopp. Till min förvåning och glädje kunde vi galoppera på volten tillsammans med de andra hästarna, Ariel höll galoppen hela tiden och kunde även öka och minska volten när det krävdes. Hon går fortfarande lite utåtställd ibland, men det är ENORM skillnad. Heja oss! Det gick faktiskt lite bättre utan stigbyglar, så jag tror jag skall skippa dem ibland framöver också. 

 

Sedan gjorde vi en övning jag länge tänkt att testa, men inte kommit mig för. Man rider i trav på medellinjen och gör 3-4 volter åt vänster och höger. Vi fick vända varannan gång till vänster och varannan gång till höger nere på kortsidan och sedan arbeta självständigt på långsidan så länge vi inte störde de som var på volterna. Jag varierade mellan att ställa i nacken (fungerade superbra), göra tempoväxlingar (mycket lättare framåt än tillbaka) och övergångar mellan skritt och trav (riktigt fina!). Själv volterna var också superroliga att göra. Hon är så skoj att rida just nu! Vi håvade in massor med beröm från P när vi gick på volterna till höger och efter en hel del slit fick vi även beröm på slutet i vänster varv. Det tar sig!

 

Avslutade sedan med att jogga av dem långa och låga på samma serpentiner som i början, men det kändes nästan ännu värre än i början. :-P Jag behöver träna mer på hur jag rider när jag joggar av, jag ändrar min sits och ger efter för mycket på tygeln, så Ariel tappar allt stöd. Suck! På det igen bara!

 

Skrittade av ned till sjön och plaskade lite, sedan fick Ariel även en dusch då hon var genomblöt i svett. Väldigt skönt!

Igår var det dressyrträning igen. Roligt! Skrittade fram ute, först på lång tygel och sedan på kort tygel där vi jobbade med halter, skänkelvikning och tempoväxlingar. Hon var ovanligt fokuserad ute igår, tyckte jag fick till några grymt bra halter. Kruxet är bara att när jag säger "bra, duktig" så tolkar Ariel det som "Åh vad jag var duktig,  nu får jag gå igen". Hm... Så det behöver vi fila på. ;-)

 

Inne på ridbanan joggae vi fram i trav under lättridning, med noga hörnpasseringar, serpentiner och volter. Gjorde en del tempoväxlingar också. Tyckte inte hon var sådär jättesmidig, men hon lyssnade bra och började bli varm i kroppen. Pustade lite innan vi galopperade bägge galopperna längs långsidorna några gånger. Såg sedan att P:s bil kom, så då fick hon skritta på lång tygel någon minut. 

 

Det blev högt tempo redan från början. :-D Fick trav på volten, hitta rätt tempo och sedan flytta sidvärts några gånger i varje varv. När det fungerade bra övergick vi till fyrkantsspåret (20x40 m) med skänkelvikning på diagonalen och tempoväxlingarna på långsidan tillbaka till diagonalen. Skänkelvikningarna gick sådär, jag fick inte alltid med mig bakdelen, måste bli bättre på att faktiskt peta till henne med spöet lite lätt när hon inte tar skänkeln fullt ut. Men vi tränar på! Tempoväxlingarna kändes så roliga, men det märks att vi inte varit lika noga med att korta traven som att länga den. Mellantrav är lättare än början till samlad trav om man säger så... ;-)

 

Allt detta (P hade en plan sade hon...) var till för att väcka oss och få igång Ariels bakben. För därefter fick vi galoppera MASSOR! Vi skulle rida på kvartslinjen längs ena långsidan och på spåret på andra långsidan. Började i vänster varv och vi hade lite småsvårt att få till en snävare svängen först, men OJ vad det hänt grejer med galoppen! Blir ju lite svårt att känna när vi hela tiden galopperar på volt, istället för att faktiskt vända och sedan få galoppera rakt. Kände att jag kunde använda benen på ett helt nytt sätt, äntligen börjar det falla på plats. :-)

 

Bytte varv och jag tyckte att höger varv var lite svårare än vänster. Framförallt kändes det som hon blev längre i galoppen i höger varv. Ju fler varv vi galopperade desto längre häst. ;-) Övningen byggdes sedan på med att vi skulle flytta oss sidvärts från mitten på kvartslinjen ut till långsidan. Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde i höger varv, viktigast var bara att jag använde högerskänkeln ordentligt. 

 

Däremot blev det svårt i vänster varv. Efter diverse byten av galopp och avbrott till trav fick vi till det. Jag behövde flytta mig lite i sadeln åt höger förutom att använda vänster skänkel och ledande högertygel. :-)

 

Återvände sedan till volten i trav, där P försökte få oss att trava på i form och få upp nacken på Ariel lite mer. Skitsvårt! Jag förstod det teoretiska och hur jag skall göra, men sedan om jag gjorde rätt är jag inte helt säker på. ;-) Avslutade sedan med att jogga lång och låg några varv innan Ariel fick skritta av ute. Hon var genomblöt i svett, så jag lånade stallets vattenslang och duschade av henne. Jag hade lite styrelsejobb, så hon fick vila ett par timmar i en gräshage. Ingen nöd gick det på henne. ;-)

 

Det är just för sådant här som jag behöver tränare... Hade aldrig galopperat så här mycket på Ariel själv, men uppenbarligen klarar hon ju av det och jag med. :-P

 

Snälla M filmade en del, så förhoppningsvis kommer det lite filmer längre fram. Blev förvånad över hur bra jag ändå satt, trodde verkligen att jag flaxade mer...

Idag åkte vi till Ammer för att träna för en ny tränare, I. Ariel var väldigt spänd och ofokuserad när vi var framme, kastade sig för "farligheter" en gång, vilket inte är likt henne... Jobbade med framdelsvändning en stund och det hjälpte. Sedan fick vi gå in i ridhuset och hann jogga lite i trav på volten (minska/öka volten) innan det var vår tur. Jag vet inte vad det är med Ariel och ridhus, men hon skärper sig liksom lite extra, även om hon inte alltid har fullt fokus på mig. 

 

Presenterade oss för I och fick sedan börja skritta på 20-metersvolt. När det kändes bra gick vi över i trav, lättridning. Red i en lite snabbare trav än vanligt, men Ariel svarade bra på det. Fick korta tygeln lite, men framförallt tillsägelse om att inte ge henne tygeln när hon sträcker ut halsen och/eller frustar, utan hålla kvar händerna och se till att hon är i ramen som jag bestämt...

 

I noterade även att jag gärna länger ut armbågen på den arm jag har som ytterarm. Inte tillåtet, då smyger ju Ariel åt sig lite mer tygeln den vägen också... Utan fortfarande böj på armbågen även när den är på yttersidan. :-P Det gjorde enorm skillnad, Ariel pustade lite och tyckte det var jobbigt med mera ram, men jag behövde bara krama om med skänklarna lite så fann hon sig i det hela. 

 

Red sedan omväxlande på fyrkanten och på en 15-metersvolt vid olika bokstäver. Det är förbaskat svårt att få till de där volterna, men I ställde sig som mittpunkt några gånger så jag fick lite bättre kläm på det. Koner får det bli framöver. ;-) Fick även påpekat att man aldrig kan ställa hästen för att förbereda hörnpasseringen för tidigt. Fy vad jag slarvar med hörnpasseringar... Från och med nu skall jag försöka att förbereda ordentligt, hellre lite för tidigt än att hörnet bara plötsligt dyker upp. Halvhalter kanske? ;-)

 

Fick sedan återvända till 20-metersvolten och gå över i galopp. Lite småtjafs med sadeln, som åker snett i vänster varv (suck!), men då fick jag order om att bara bryta av till trav, rida lätt tills sadeln var på plats igen och så börja om. När vi galopperade kunde jag plötsligt hålla händerna på plats (mycket lättare för Ariel då!) och använda skänklarna (hurra!) så vi faktiskt kunde fokusera på vägen. För när jag väl har vägen på plats, dvs att jag bestämmer hur volten skall vara, då kommer även ställningen och formen. Ariel galopperade flera varv i både vänster och höger galopp med rätt ställning och böjning. Hurra!!! Det kändes faktiskt inte så svårt heller och när det blev för jobbigt för henne behövde jag bara använda sitsen och "gunga igång" henne lite. 

 

Joggade av en nöjd häst, jag var också enormt nöjd. Finns förstås massor mer att arbeta med, men jag fick flera riktigt bra tips att ta med mig hem. Att vara noga med hörnpasseringar och se mittpunkten på volten var två saker, men även att ignorera när Ariel börjar fippla med bettet, det är en styrkesak. Bara driva på lite och fortsätta som vanligt. När det gäller tävling, så var det bara att fortsätta tävla. Det kommer att ta tid innan tävlingarna blir roliga för oss bägge, men tills dess måste jag vara glad och positiv, oavsett hur Ariel beter sig på banan. Jag skulle inte tänka på domaren, de vet att det är nybörjarekipage ibland och alla måste få vara nybörjare. Det kändes så himla bra! <3

Igår åkte vi till Nyland för träning igen. Började med att skritta fram ute, bortåt på lång tygel och hemåt med tempoväxlingar, halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Tyckte hon kändes hyfsat fokuserad i alla fall. 

 

Inne på banan fick vi börja med att skritta på volten och forma. När det kändes bra övergick vi till trav på volten och forma även där. Vi fick minska volten och tänka sluta när vi minskade, vara kvar på lilla volten ett tag och sedan öka volten och tänka öppna i ökningen. Det var en övning som passade oss väldigt bra, Ariel blev fin av att få variera storleken på volten och bara jag inte trixade en massa så blev även öppna/sluta bra. :-)

 

När vi fått till en bra ökning av volten i vänster varv, sade P att jag skulle komma upp i galopp. Gjorde ingen stora affär av det hela utan fattade bara galopp. Kunde sitta i sadeln, vilket kändes helt fantastiskt. Sedan bad P mig minska (!) volten. Öh? Var hon allvarlig? Hm... Provade att använda skänklarna (vilket jag sällan brukar lyckas med när vi galopperar) och med ett lätt tryck med höger skänkel minskade Ariel snällt volten. Sedan ropade P att jag skulle öka, varvid jag använde vänster skänkel (= innerskänkeln som jag VET att jag aldrig använder) och Ariel ökade volten hur lätt som helst! Eh va? Fick prova ett par gånger till i vänster varv, innan vi saktade av och pustade lite.

 

Sedan samma jobb i höger varv och precis lika enkelt. Ariel höll galoppen, galopperade förvisso inte rättställd hela tiden (men då och då) och galopperade på det voltspår JAG bestämde! Dvs ibland lite mindre volt och ibland lite större. Galoppen kändes helt normal, varken forcerad eller långsamt fyrtaktig. P var supernöjd med oss när vi pustade igen, hon trodde att det dels berodde på att travjobbet innan gjort Ariel så fin (LA-form i traven hävdade hon), men även att jag inte verkade hetsa upp mig och ändra ridningen i galoppen den här gången. Hoppas verkligen att det håller i sig! Jag tror även att all hoppträning hjälp till, ju mer vi galopperar desto starkare blir ju Ariel. 

 

Vi beslöt oss för att nöja oss med galoppen för dagen, istället jobbade vi med skänkelvikning på volten, först i skritt och sedan i trav. Lite trixigt och jag joxade lite för mycket med händerna ibland, men det var tydligt att ju mindre jag krånglar till det, desto lättare har Ariel för att göra en bra skänkelvikning. Roligt var det, det tyckte både jag och hon. :-D

 

Joggade av henne några minuter på volten innan jag skrittade av ute på grusvägen. Så nöjd med träningen, vår absolut bästa hittills!

Idag hade vi turligt nog träning inbokad. Bad om att få ett lite mer framridningsfokuserat pass, så jag kom dit med Ariel endast framskrittad. Det gjorde också att jag inte satt ned i traven på henne, utan red lätt hela tiden. Vilket jag tycker är lite svårare när jag skall få henne att göra som jag vill. ;-)

 

Vi fick börja på stora mittvolten, där jag gjorde lite tempoväxlingar samt mindre volter i stora volten. Noga med att hon tar yttertygeln, så några steg här och där fick jag flytta henne utåt i volten. Hon kändes successivt bättre, så vi fortsatte med galopp. Fick göra några fattningar i först höger galopp och sedan vänster galopp på volten, red inte ens ett helt varv innan avbrott. Av någon konstig anledning fungerade galoppen bättre bara för att P var med. ;-) När P var nöjd med det gick vi vidare. 

 

Eftersom galoppen i LC:1 bara består av 20-metersvolter, medan det i LB:1 är först 15-metersvolt, genom kortsidan och sedan ökning på diagonalen, så gjorde vi en lite egen övning av det hela.

 

Vi fick fatta galopp direkt efter kortsidan, galoppera en 20-metersvolt, fortsätta genom kortsidan och göra en 15-metersvolt. I vänster varv var allt helt okej bortsett från 15-metersvolten, så den fick vi ta några gånger till. P konstaterade att det mest är sadeln som ställer till det för oss, Ariel rör ryggen mycket + att jag är rätt obalanserad, så sadeln far omkring och ställer till det för oss. ;-) Så vi skall försöka ignorera det och helt enkelt galoppera mer i hoppsadeln ett tag framöver. :-P

 

Gjorde sedan samma övning i höger galopp och där tyckte jag verkligen att det gick skitdåligt! P protesterade, det har tydligen hänt massor med galoppen. Hon jämförde med i fjol, när man fick gissa sig till ifall jag red en volt eller en hörnpassering, nu ser man förvisso att Ariel går utåtställd, men hon går genom hörnen i alla fall. 

 

Återigen måste jag påminna mig om att vi skall tävla för att träna på tävlingsmomenten, för att bli trygga på tävling. Inte för att få höga poäng... Men det är förbaskat svårt att få in i min hjärna. ;-)

 

Avslutade med att jogga av Ariel, som pga allt galopperande var rätt så spänd, så någon fin avtravning med hästen mjuk som smör blev det inte. Men kanske ändå ett steg i rätt riktning ändå. 

I förmiddags var det dressyr igen. Vi fick rida fram självständigt, sedan jobbade vi med lösgörande arbete, främst skänkelvikning.

 

Först fick vi rida skänkelvikning på halva diagonalen i skritt, för att sedan komma fram i trav och trava rakt fram till A, vända och trava tillbaka till utgångspunkten. Ariel var hyfsad i skänkelvikningen, men jag får som vanligt lite kortslutning i hjärnan, vilken hjälp som gör vad. Blir så less på mig själv. :-(

 

Fortsatte med att göra volt direkt efter skänkelvikningen, i trav fast skänkelvikningen i skritt. Det gick hyfsat okej. Svårare blev det när vi istället skulle fatta galopp och galoppera på volten. Vi fick till det några gånger, faktiskt till och med så Ariel började böja sig i kroppen. Heja! 

 

Men jag fick inte ihop hjälperna öht, för att kunna fatta höger galopp efter skänkelvikningen, skulle jag vilja flytta om skänklarna, men det fick jag inte... Krångligt!

 

Ariel blev i alla fall superfin, när vi fick avsluta med att jobba självständigt så gjorde hon ett par härliga ökningar till mellantrav. :-D

Idag började vi med ett dressyrpass. Vi fick först hitta våra sittben i skritt, sedan stretcha benen för att hitta rätt läge på dem. När sitsen var bra jobbade vi med övergångar resten av passet.

 

Först trav runt fyrkanten, för att mjuka upp hästarna. Sedan fick vi skritta och göra halt vid varje bokstav. Gjorde vi rätt, så skulle vi kunna sitta kvar och hästarna skulle då rygga. Så coolt, för Ariel gjorde så! Gör jag rätt, gör hon rätt...

 

När övergångarna fungerade i skritt, fick vi övergå till trav, med skritt vid varje bokstav. Ariel blev superfin av arbetet och gick så fint med eftergift. <3 Hon tog förhållningarna bättre än framåtdrivande hjälper dock, så där har vi lite att fila på.

 

Därefter gick vi över på de stora volterna, med fyra övergångar i skritt på varje volt. När det fungerade bra skulle vi bara göra halvhalter istället och äntligen fick jag in känslan för hur det verkligen skall kännas. Som alltid är det mycket lättare än man tror. ;-)

 

Galopperade sedan, där fokus var på halvhalt och sedan fattning, galoppera ett halvt varv och sedan bryta av. Hitta tillbaka i traven, ny halvhalt och fattning. Ariel var så duktig, när jag fokuserade och verkligen red, så började hon till och med bli ställd i nacken. <3

 

Joggade av en fantastiskt fin häst, har aldrig känt henne så mjuk i kroppen och så följsam i formen. De här "enkla" övningarna tar vi helt klart med oss hem, övergångar är nyckeln till lösgjord Ariel!

Igår tränade vi sista gången för P innan lägret. Eftersom det känts riktigt bra i hoppningen fick det bli en dressyrträning.

 

Red fram ute, Ariel var lite taggad och på tårna, framförallt på hemväg. Hon bytte gångart från skritt till trav av sig själv ett par gånger, fast hon vet att det inte är tillåtet. ;-) Kunde rulla på i galopp ändå, hon känns så mycket stabilare i galoppen nu. :-)

 

Fick börja på volten, först i skritt något varv och därefter trav. Två bommar låg utlagda inför senare hoppträning, så vi använde oss av dem för att få tillräckligt stor volt. Fick göra små volter runt bommarna också, tog några varv innan P var nöjd med oss i vardera varv. Men volterna fungerar superbra nu, bara jag sitter rätt. Vilket i vänster varv innebär att jag bara "åker med" medan jag i höger varv måste sitta rätt så snett (vilket alltså egentligen är rakt, men känns snett för mig). När jag sitter korrekt är Ariel verkligen en dröm, går superbra i form och är mjuk i kroppen. <3

 

Galopp i höger varv, kändes lite långsamt och kantigt, men fick faktiskt till ställningen ett halvt varv då och då. Fick göra några fattningar och galoppera olika länge innan P var halvnöjd och bad oss byta varv. Vänster galopp hann jag galoppera ett enda varv, sedan avbrott till trav och P var supernöjd. Helt klart är hon bättre i vänster varv nu, fascinerande då höger alltid varit lättare tidigare... Fick byta tillbaka till höger varv sedan, då galopperade hon bättre även där. Fortfarande faller hon in i volten och blir utåtställd, men några språng då och då (när jag RIDER!) går hon faktiskt korrekt. Heja oss! P tyckte att vi skulle vara noga med att alltid börja i vänster galopp innan vi tog höger, just för att den är bättre just nu. Så det lägger jag på minnet. :-)

 

Sedan nötte vi uppridningar i trav. Först utan halt (som det är i början av LC:1) och sedan med halt. De är bra, nästan alltid 6- eller 7-mässiga, men självklart finns det mer att slipa på. En intressant grej var att Ariel ser lite högerställd ut, så jag måste vara extra noga med att ha stöd i vänstertygeln. Har jag det, så är hon rak i huvudet. 

 

Därefter fortsatte vi med mellantrav på diagonalen. Fick mixtra lite med drivning innan P var nöjd, ett par gånger blev det lite mesig ökning och en gång slog Ariel över i galopp. Jag behöver tänka på att öka successivt, smyga upp i mellantrav liksom. 

 

Sedan joggade jag av en alldeles lagom trött Ariel, som frustade nöjd och sedan gäspade stort medan vi skrittade av. 

Igår var det äntligen dressyrträning igen. Så himla roligt! Ariel gick in i transporten efter bara en sekunds tvekan på rampen. Jag förklarade för henne att vi skulle iväg på skoj, det spelade säkert in. ;-)

 

Framme i Nyland var hon lite mer taggad än vanligt, vet inte om det var för att hästarna gick i "fel" hage så hon inte såg dem på nära håll eller om det bara var skoj att komma ut. Men jag fick i alla fall lugna henne lite medan jag tog på sadel och träns. 

 

Satt upp och skrittade sedan igenom LC:1 som framskrittning. Lyckades dock glömma första diagonalen, så när jag skulle göra uppridningen på slutet var vi på fel kortsida. :-P Bara att plugga på programmet mera! Hann även med att jogga några varv i trav och galoppera ett par varv i varje galopp innan P kom. Allt kändes fladdrigt, ofokuserat och ostadigt. Blä!

 

P bad oss gå in på volten i skritt och hitta ställning, böjning och takt. Jag vill fortfarande driva på henne för mycket i skritten, så hon blir överilad istället för vilar på steget. Att det skall vara så förbaskat svårt att skritta! Ingen ursäkt har jag heller, när jag sitter på ett sto som fått 9 poäng för sin skritt. :-P

 

Övergick till trav, men samma jobb där. Jag tänkte på sitsen som jag och S gick igenom när jag red för henne och det känns fortfarande väldigt konstigt i höger varv. Men jag hoppas att jag vänjer mig. Ariel jobbade på riktigt bra och vi fick minska volten i bägge varven några gånger. Det är lite fler kroppsdelar som kan smita omkring när volten blir mindre, men hon kämpar på så bra min duktiga häst. <3 Jag märkte till min förvåning att ridningen blev helt annorlunda bara för att P satte oss i arbete. Vi kan ju, bara vi skärper oss. ;-)

 

Sedan galoppjobb. Jag skulle se till att Ariel var böjd och sedan fatta galopp. Försöka titta utåt (i höger varv eftersom jag sitter snett där) och bara följa med i galoppen. Jag har dock lite svårt för det (...) utan envisades med att joxa med tyglarna också. P ville att jag skulle sakta av till trav ganska snart efter fattningen, vilket jag hade svårt för. Jag vill ju få galoppen "perfekt" innan jag saktar av. Rom byggdes inte på en dag och jag behöver helt klart lobotomera mig själv så jag slutar vara så perfektionistisk i galoppen. Ariel jobbade på jättebra och gjorde till och med några små volter (inte meningen, men hon ramlade inåt) där hon lyckades hålla galoppen. Ställningen i nacken är fortfarande obefintlig, men jag kunde faktiskt sitta på henne i galopp.

 

Om tio år kommer jag skratta åt de där bekymren, jag lovar... :-P Just nu är jag mest frustrerad över mig själv.

 

Vi avslutade med att försöka få till några steg med tagen bakdel. Det är en enormt svår övning (haha) som ger kortslutning både hos häst och ryttare. Inte hjälper det att jag VET vad det är vi skall göra, när jag ändå inte får till det med hjälperna. Suck! Något steg här och där blev det i alla fall (vi skrittade bara) och jag fick order om att träna på det längs grusvägarna hemma också. Så det tar vi med oss och krånglar vidare med. :-P

 

Avslutade med att jogga Ariel lång och låg, vilket gick bättre än vanligt, även om jag inte satte tillräckligt med tryck i bakkärran. Hon behöver fortfarande trava, inte gå och maska, när vi stretchar ut...

 

Skrittade av en nöjd tjej som sedan förvånade mig genom att gå raka vägen in i transporten utan någon tvekan. Så smidigt att vara ute med henne när hon är sådan. <3

I lördags lastade jag in en något motvillig Ariel i transporten. Hon ville inte kliva på och jag, som redan var stressad över att ge mig iväg på längre tur, blev arg, varvid hon förstås direkt skyndade in i transporten. Mycket dåligt samvete på matte kan jag lova. :-( 

 

Det tog ungefär 1 ½ h att åka, innan vi var framme på Dannero travbana och deras superfina ridhus. Lastade ut en lugn Ariel som nyfiket gick omkring och kollade omgivningen. Hon fick beta lite och varva ned, innan det var dags att ta på grejerna. Så skönt att åka själv med en lugn häst. <3

 

Inne i ridhuset var det lite för mycket spännande saker att titta på, så jag satt upp tidigare än jag tänkt mig. Hon är lättare att hantera när jag sitter på henne när hon är spänd och tittig, så vi skrittade runt och kollade läget tills hon började slappna av ordentligt. Hälsade även på min kompis J och hennes vackra Kandar. <3

 

Joggade runt en del och hon blir verkligen finare i ridhus. Det finns lite mindre saker att distraheras av trots allt. ;-) Kände på galoppen lite också, men den var inte särskilt styrbar. Pusta lite i skritt innan vi fick presentera oss för tränare S. 

 

Jag sade att jag ville ha sitsfokus, så jag fick rida i skritt och trav runt henne ett par varv. Sedan började hon justera min sits. I höger varv skulle jag flytta höften mer till höger, då jag vanligtvis sitter snett. Axlarna skulle däremot något till vänster, så de hamnade mitt över Ariels bogar. Det kändes fruktansvärt konstigt, men när jag satt som S sade, gick Ariel mjukt i form och böjd utefter spåret. Fascinerande! När hon blev lite för taggad, så skulle jag bara sänka vänster hand lite, så lugnade hon sig. 

 

I vänster varv kunde jag sitta mer som jag brukade, men jag skulle sänka höger axel massor (protesterade och sade att jag inte kunde sänka mer vid ett tillfälle, men det kunde jag visst...) och tänka att vänster skänkel skulle vara lång och lite mer framåt. Även här svarade Ariel upp genom att jobba korrekt när jag satt rätt. 

 

S påpekade att jag hade en väldigt tacksam häst, som direkt visade när jag satt rätt eller inte. Finaste Ariel, som hon ställer upp för matte! <3

 

Visade sedan vår hopplösa galopp, som av någon anledning var extra hopplös i lördags. Ändå kändes den kraftfullare än i höstas, så visst har Ariel utvecklats. Här mixtrade vi lite med hur jag skulle göra och det som gav bäst resultat (förutom att jag förstås skulle sitta likadant som i skritt och trav - ursvårt!) var att jag gjorde ledande tygeltag med innertygeln samtidigt som jag klappade henne på halsen med yttertygeln. Ariel har helt enkelt inte förstått att hon faktiskt kan böja sig i galoppen, hon tror att hon måste vara rak. För att kunna vara rak på volt behöver hon vara utåtställd. Så hon gör det egentligen svårare för sig, men hon tror inte att hon kan någonting annat. 

 

Några språng fick vi till i bägge varven och jösses vilken galopp jag kände då! Stora, kraftfulla språng, påminde en hel del om när Hampus galopperade lösgjort. Jag blev lite chockad kan jag säga och ännu mer blev jag när S påpekade att hon egentligen hade en riktigt bra galopp, bara hon förstod vad hon skulle göra. 

 

Skrittade av en nöjd Ariel, hon verkade inte allför trött, men det märktes på henne att det var lite jobbigt att ändra sig själv. Tog sedan av henne utrustningen och lastade. Den här gången var jag inte stressad utan helt lugn, lät henne få en liten morotsbit för varje gång hon gick framåt, så vips var hon inne i transporten. <3

 

Hemresan gick bra, det var rätt skönt att kunna analysera vad som hänt på träningen och fundera på hur jag skall rida framöver. Hemma igen fick Ariel gå ut i hagen och rulla sig. Hon var rätt så nöjd över det också. ;-)

Igår lastade jag Ariel och åkte till Nyland för träning. Ariel var skeptisk att gå in i transporten, stod och tvekade på rampen med frambenen. Jag lät henne stå och fundera, men när hon började backa sade jag ifrån. Då blev hon så förvirrad att hon traskade in fast jag var kvar ute. :-P Hoppas det går att lära henne att gå in i transporten själv, det är så mycket lättare... 

 

Framme i Nyland ville hon backa ut innan hon fått ok, då var det skönt att ha dörr istället för bom i bak... Hon lyssnade så bra när jag sade ifrån, så sedan kunde jag öppna dörren helt och sätta fast den innan hon backade ut på kommando. <3

 

Vi var alldeles för tidiga, så hon fick beta en kvart innan jag tog på grejerna, satt upp och skrittade iväg. Vi red Ariels favoritrunda, traktorvägen mot Hammar, klättra lite och tillbaka förbi sommarstugan. Vi joggade lite i trav där det gick och tog även ett par galopper för att mjuka upp oss, sedan blev det skritt när vägen började slutta utför. Ariel kändes fin, mjuk och fokuserad. Ända tills vi skulle passera en parkerad bil med en hysteriskt skällande hund i... Då var hon tvungen att gå i sidled förbi. Den snälla ägaren ropade undrande om hon skulle flytta på bilen, men det var bara trams från en pigg Ariel, så jag ropade tillbaka att det inte behövdes. ;-)

 

Sedan var hon spänd hela vägen till ridbanan... Hann skritta fram ett halvt varv innan P kom. Förvarnade om spänd häst, men när vi satte igång och jobbade så var hon snarare lite seg än spänd. 

 

Vi red på volten i trav, försökte hitta rätt tempo samtidigt som hon höll sig på volten ställd och böjd. P krävde mer trav än tidigare, för att vi skulle få våra 60 % i år...

 

Jag har en liten förhoppning om att få 60 % i en LB under hösten/nästa vår, då kan vi ansöka om att få vara med i öppen klass på Fjord-SM i Örebro. Så därför har P en extra morot att ta till. ;-)

 

Vi fick minska den stora volten med bibehållet tempo, det var väldigt jobbigt enligt Ariel. Men hon kämpade på. Upplevde som sagt att hon var lite seg igår, så jag skall testa att rida med spö igen framöver. Hade behövt något att dutta lite lätt vid skänkelläget ibland...

 

Sedan galopperade vi! Fick försöka att kräva ställning i nacken, det var helt omöjligt i höger varv. Ariel sprang utåtställd med bogen in. :-S Jag försökte få till det, med resultatet att Ariel genade alltmer inåt i volten. Vi testade i vänster varv sedan, där jag fick instruktionen från P att inte bry mig om det blev en liten volt, försöka sitta över lite utåt själv och bara fortsätta rida på oavsett vad Ariel hittade på. 

 

Då lossnade det! Förvisso var volten mindre än jag önskade, men Ariel var plötsligt böjd och ställd inåt. Hurra, det gick! Efter några galopper i vänster varv provade vi med höger igen och eftersom jag visste att det gick i vänster, så gick det plötsligt i höger också. :-P Vi behöver träna mycket mer på det här framöver, men jag skall fortsätta tänka att hon skall flytta sig för innerskänkeln, både före fattning, i galoppen och i avbrottet. 

 

Avslutade med att jogga av en nöjd och trött Ariel. Skrittade av henne på grusvägen innan hon fick kliva på transporten igen. Hon tvekade återigen på rampen, men snälla M smackade åt henne så hon klev in hela vägen. Har hon bara kommit upp med bakbenen på rampen går hon alltid hela vägen in. <3

 

Hemma igen var hon lite ivrig att gå ut, men stod sedan lugnt medan jag fixade med dörren. Sedan backade hon ut och verkade vara förvånad över att vara hemma igen. ;-)

Äntligen dressyrträning igen! Jag känner mig rätt låg om det blir långt mellan träningarna, som nu. Jag behöver verkligen en spark i baken då och då, vilket jag får av P. Ändå var det bara två veckor sedan senaste träningen. Funderar lite över hur mycket mer framme vi skulle vara om jag tränat lika intensivt för F, men samtidigt såg livet lite annorlunda ut då.

 

Hursom, skrittade iväg på en supertaggad Ariel som såg spöken överallt. Börjar bli van vid den känslan, men jag längtar verkligen till hon landar och blir min härliga, trygga Ariel igen. Joggade fram lite, men så var det några ungar som började smälla smällare och då kändes det säkrast att bara skritta. 

 

Framme vid vändplanen var hon fortfarande alldeles för fokuserad på smällarna, så det blev bara ett varv i skritt innan vi stod stilla och spanade en stund. Sedan kom P och satte oss i arbete. 

 

Vi fick trava runt vändplanen, något mindre volt pga blöta partier, men ändå cirka 20 meter i diameter. I den stora volten gjorde vi sedan mindre volter. Det var inte det lättaste... Antingen tappade vi takten totalt, eller så skar Ariel av vägen alternativt upptäckte någonting spännande att kolla på så hon vinglade utåt. Suck! Jag kände att jag red som en kratta också, bålstabiliteten verkade försvunnit totalt, bara skumpade omkring i sadeln med fladdrande skänklar. BLÄ!

 

Bytte varv när P var nöjd med de små volterna och det var precis lika illa i höger varv. Värst var nog att Ariel började hänga i min hand också, blir så frustrerad över det! Jag trodde det berodde på att hon har något jox i munnen, så jag har ridit på sidepull senaste tiden. Träningen idag red jag också på sidepull, men det gjorde ingen skillnad. Eller snarare upplevde jag henne mer irriterad än på bett, hon skakade på huvudet några gånger och var klart missnöjd med min hand. Suck!

 

När vi gjort hyfsade volter i bägge varven var det dags för galopp. Vi har ju inte galopperat seriöst på träning på evigheter, men de få språng jag känt har varit helt annorlunda mot tidigare galopp. Så jag var väldigt nyfiken när jag bad om galopp i vänster varv. Ariel svarade med att bli överlycklig och bralla iväg lite. ;-) Fick ta ned henne i trav och börja om igen. Då blev det en bättre fattning och galoppen kändes verkligen helt enorm! Stor, luftig, balanserad och med rejält med kraft från bakdelen. <3

 

Jag fick jobba med att flytta henne för innerskänkeln i trav, fatta galopp när hon lyssnade på innerskänkeln, galoppera en bit och sedan sakta av till trav, även då samtidigt som hon flyttade för innerskänkeln. Det var skitjobbigt, men jag tyckte faktiskt det gick bättre och bättre. Framförallt orkar hon hålla galoppen på ett annat sätt på böjt spår, jag kommer ned i sadeln (hurra!) och kan äntligen börja inverka på henne. Inte så den var perfekt, långt därifrån, men vi är ett steg närmare än vi var i höstas. 

 

P tyckte också att det var stor skillnad. Vi har ju varit noga med galoppfattningarna hela tiden, men däremot inte brytt oss så mycket om avsaktningarna. Nu är det dags att jag börjar tänka på det, varje gång jag rider. Inte bara ramla ned i trav igen, utan behålla balansen i avbrottet, flytta för skänkeln och hitta takten igen direkt. 

 

Joggade av en nöjd Ariel, som verkade glad över att få galoppera igen. Det känns så roligt, galoppen som varit vår stora stöttesten och det jag oroat mig mest för inför fälttävlanslägret. 

 

Skrittade hem på en övertaggad Ariel, tror hon missförstod och trodde träningen var uppvärmning inför en galopptävling. ;-) Hon var genomsvettig, så jag invigde nya spolspiltan. Det är helt enkelt en vattenslang som jag drar från mitt badrum till skötselplatsen, så man får precs så varmt vatten som man vill ha. Lyx! Ariel var mycket nöjd med att bli duschad i varmt vatten, även om det var lite för varmt för henne egentligen. Tror att 20 grader blir mer lagom än 30. ;-)

Det har varit snö och slask i några dagar, så man ser inte var någonstans blankisen är längre. Ariel har halkat på väg in från hagen, så ridningen har fått utebli. Men idag var det dags att träna för P, så då var det bara att bita ihop och försöka.

 

Skrittade iväg längs grusvägen och det gick hyfsat så länge vi skrittade. Försökte trava, men taggad Ariel kombinerat med dåligt fäste var inte så bra. :-(

 

Framme vid vändplanen kunde jag snabbt konstatera att den var totalt livsfarlig att rida på. Så gott som hela bestod av blankis med ett tunt lager slask ovanpå, så Ariel fick styltor och broddarna därmed inte fick något fäste i isen. Blä!

 

Red runt lite bland tallarna ovanför vändplanen, där var det barmark och rätt okej att styra omkring. Men ojämnt och kuperat, så det gick inte att rida träning där. När P kom fram diskuterade vi lite hur vi skulle göra och testade även att rida lite på grusvägen. Men det fungerade inte, så besviken och less fick jag skritta hem på Ariel. :-(

 

Jag är så sjukt less på det här vädret! Jag vill rida, träna och utvecklas! Känner bara för att gräva ned mig och inte komma fram förrän det är maj och riktigt härligt ridväder.

 

Istället gör jag så att jag lägger ned de närmaste planerna. Ariel får vila tills det inte är förenat med livsfara att ta sig ut ur hagen. Sedan struntar jag i dressyrtävlingen i april och rider bara två mil på distansritten i maj. Det känns inte juste att utsätta Ariel för uppgifter som hon inte hunnit träna på. Likväl som att jag gärna vill rida igenom programmet åtminstone någon gång innan jag tävlar det. Även om vi bara tävlar för att träna oss på tävlingsmiljön. 

 

Nä, så får det bli. Förvänta er en tyst blogg ett tag framöver. I alla fall en vecka. :-(

Dressyrträning igen, nu duggar de tätt några dagar. :-)

 

Red fram längs gamla landsvägen, Ariel var väldigt på och taggad. Hann skritta ett varv på vändplanen innan P kom, så vi körde igång direkt. Först försöka hitta en bra volt utan en massa is, det gjorde vi i skritt med fokus på böjningen. Sedan övergång till trav och göra en mindre travvolt i den större. Tempot var lite överilat när nosen pekade hemåt, likaså var fokuset lite svajigt idag. Men jag förstår henne, hon vill ju vara hemma i hagen med sin son och känna sig trygg. Vi har ingen brådska att klara några speciella mål i år, utan vi utvecklas i den takt som behövs.

 

När voltjobbet kändes okej, så gick vi över i skänkelvikning på volten. Började i skritt, där hon var sådär i höger varv men klockren i vänster. Hon har lättare för vänster varv, men dessutom blev det lite nedförsbacke på en del av den högra volten + att det var hemåt, så den delen var det inte mycket att göra åt. ;-)

 

När vi sedan gick över i trav så var hon helt okej i vänster varv och plötsligt outstanding i höger varv. <3 Jag behöver bli bättre i min hjälpgivning och inte låta henne rinna iväg efter skänkelvikningen, när hon tycker att det blir lätt att springa igen. Hon gick bitvis i riktigt bra form och med fokus på mig.

 

Under avjoggningen var hon däremot väldigt springig och ofokuserad, där märktes det att hon egentligen inte jobbat tillräckligt hårt, utan skulle behöva tuffare jobb. Men med det dåliga underlaget kan man inte göra så mycket annat.

 

Skrittade hem på en superspänd och överpigg häst, också ett tecken på att hon inte fått utlopp för all energi. Tror vi får klättra i lite backar någon dag...

Ariel ville återigen inte komma i hagen, men följde med mig när jag tagit på henne grimman. Gjorde i ordning henne i boxen och skrittade sedan iväg längs gamla landsvägen. Hon var spänd och ofokuserad. Jobbade med halter för att få henne mer med mig, men det gick sådär.

 

Vände när vägen tog slut och red till vändplanen. Hann rida ett par varv i skritt innan P kom och vi började jobba. Först i skritt, tänka på att ställa och forma. Gjorde mindre volter i volten, gick hyfsat. Ariel kändes stretig i munnen och ville ofta vingla iväg mot stallet.

 

Gick över i trav med samma arbete, fast något större volter i volten. Fick till det bra några gånger, men jag måste verkligen rida i varje steg och passa både bogar, yttersidan och halsens böjning. Puh!

 

Jobbade sedan galoppen. Minns inte ens när vi galopperade sist på träning... Gjorde en övning där jag flyttade henne i sidled i trav, rätade upp ett steg och fattade. När jag lyckades koordinera alla hjälper resulterade det i en fin fattning som kändes mer uppåt än framåt. Häftigt! Vänster varv var faktiskt lättare än höger, i höger blev det några felfattningar. Vi behöver dock jobba massor med galoppen, jag kan inte ens sitta ordentligt i den. :-S Nu har det i och för sig inte varit galoppunderlag, men snart...

 

Fortsatte med travjobb, öka och minska tempot. Det är skitjobbigt, men hon blir grymt fin av det. Speciellt när hon samlat sig och får öka, fast jag behåller stödet i handen. <3

 

Avslutade med att jogga henne lång och låg i lättridning. Där var hon bitvis fin. Men något är det med munnen... Skall tjata på veterinären att komma ut och kolla henne. Var ju flera år sedan sist i och med att hon varit dräktig och haft föl.

 

Sedan lade hon tungan över bettet och fick inte tillbaka den, P fick hjälpa. Som första lösning skall jag testa att ha nosgrimma. Det är ändå dags att börja med det i och med att det snart är tävling. Hoppas det gör att hon blir lugnare i munnen också. Jag är dock noga med att inte spänna den hårt, för att dölja eventuella problem. 

Igår var det dressyrträning igen. Red fram i skritt och trav, en del övergångar men även bomjobb. Det låg framme 4x3 bommar på volt, så de jobbade vi över en del. 

 

När det var vår träningstur fick vi först checka av formen på volten innan vi gjorde en lite mindre fyrkant än ridbanan (ca 20 x 35 m) och jobbade med början på öppna, dvs bogen in. Jag var inte helt med på hur jag skulle göra, men P tyckte inte det var så viktigt, bara följa min känsla så blev det oftast rätt. I skritt fick jag till det riktigt bra ibland, vilket frömsat märktes på hur fin Ariel blev på kortsidorna (där det var "paus"). Vi gick sedan över i trav, vilket gick lite för fort för min smak, men några steg här och där fick vi till. Ariel var lite förvirrad också, men älskar ju sidvärtsrörelser, så hon gjorde sitt bästa. 

 

Traven på volt efteråt var helt grym, det var en helt annan kvalité än vanligtvis, men det kändes att hon inte riktigt hade styrkan att gå där längre stunder. Vi avslutade passet med att jogga av innan Ariel fick skritta och pusta en stund. 

 

Kom på mig själv med att skratta vid ett par tillfällen under passet och det var verkligen befriande. Det skall ju vara roligt att träna! Bland annat skrattade jag när P tyckte att jag skulle peta på Ariel med spöet lite och Ariel svarade med att verkligen rusa i sidled. Känslig dam. ;-) Eller när P tyckte att hon skulle vara lite längre i formen, jag börjat lätta lite i handen och Ariel drar tyglarna helt ur händerna på mig. :-P

 

Förhoppningsvis flyttar Ariel nästa söndag, så vi hinner med två träningar (onsdag och söndag) innan det blir ett litet uppehåll. Här hemma kan vi bara träna när det är ljust, så vi får invänta sommartid innan vi kan träna igen. Men jag tror att lite vila i samband med flytten bara blir bra för Ariel.