Ariel 3525

Igår åkte Ariel och jag till Nyland för hoppträning. Ariel hade bråttom uppför rampen, så jag hoppas att hon äntligen börjat förstå att vi bara åker på roligheter. Framme i Nyland var vi förstås ute i alldeles för god tid, så hon fick beta en stund innan jag gjorde i ordning henne. 

 

Vi byggde upp banan samtidigt som hästarna fick skritta igång avsuttet. Det var fyra krysshinder (sockerbitar) strax innanför långsidan, första och sista lite sneda så man kom på en bra linje ur hörnen, de två i mitten stod rakt med ett galoppsprång emellan. Sedan byggde vi även upp ett koppelräck och en oxer på diagonaler bredvid alla krysshinder. 

 

Vi fick börja med att värma upp över fyra travbommar, med övergång mellan skritt-trav före och efter hindren. Ariel var helt fokuserad på mig, så jag fick vara noga med att vara precis i min hjälpgivning. När hon är så fokuserad krävs det inte mycket för att få en tempoväxling eller övergång. <3 På bortre långsidan fick vi göra vad vi ville, så vi varierade mellan tempoväxlingar och skänkelvikning. Det kändes så bra!

 

Sedan gjordes bommarna om till två galoppbommar, vi skulle variera att sitta i sadeln eller stå i lätt sits över. Så fort jag stod upp blev Ariel för ivrig och fick för stora galoppsprång, så jag fick sitta i sadeln varje gång för att kunna dämpa henne lite. Det var första gången jag verkligen kände att hon hade ett register i galoppen, att hon kan länga och korta sig utan att bryta av till trav. <3 På borte långsidan gjorde vi en övergång mellan trav och galopp, vi fick egentligen göra vad vi ville, men det är det som Ariel och jag behöver träna på. 

 

Efter träningen med S så tänkte jag extra på att lätta i ytterhanden när jag fattar galopp, resultatet blev att Ariel gjorde stora, fina och väl undersatta fattningar varje gång! Så imponerad över min duktiga häst, som egentligen kan, bara jag ger henne rätt förutsättningar. 

 

Vi fortsatte galoppövningen med att göra om galoppbommarna till kryss, men med samma övning i övrigt. Sedan fortsatte vi med att lägga in de andra två kryssen, så man vände in på en båge innanför ridbanan och hoppade alla fyra. Ariel var så himla duktig! Jag måste bara tänka på vad jag gör i sadeln, rida hela tiden och visa henne vart hon skall. Första gången vi hoppade alla fyra så bjöd hon på oxern bredvid sista krysset istället, hon är verkligen en hindersökande missil. :-D

 

När slingan med kryssen satt bra, så fick vi lägga till oxern. Då skulle vi först hoppa oxern och sedan slingan i vänster varv. Inga problem, tyckte Ariel, förutom att hon hade lite svårt med galoppen efter oxern. Hon landade i fel galopp och orkade sedan inte byta i bak. Det är något vi behöver träna på framöver, jag lät henne sakta av till trav och fatta ny galopp, men jag skall våga sitta kvar och driva istället, så hon så småningom blir så stark att hon kan byta i bak också. 

 

Sedan hoppade vi koppelräcket följt av slingan i höger varv. Det var förstås lite lättare för Ariel och hon gjorde det så bra! :-)

 

Vi avslutade med att sätta ihop allt till en bana, med totalt nio språng. Då tog vi slingan i vänster varv först, men istället för att hoppa fjärde krysset så vände vi på en volt i höger varv runt krysset, hoppade oxern, galopperade genom kortsidan och hoppade koppelräcket. Ariel blev lite taggad av att få hoppa så många hinder, så när vi tappade balansen, jag längde ut tyglarna för mycket och Ariel ökade tempot mot de sista kryssen, så fick vi hoppa om hela banan en gång till, lite mer städat. Inte mig emot. ;-)

 

Det är så förbaskat roligt att hoppa nu, jag litar på Ariel och jag märker att min gamla ringrostighet/rädsla/osäkerhet för hoppning har försvunnit. Jag vill bara prova mer och mer roliga övningar. :-D Koppelräcket låg på 60 cm på slutet, men det kändes absolut inte högt. Så 70 cm på fälttävlanslägret känns inte lika otäckt längre. Jag tror att vi kommer ha grymt roligt på terrängbanan. :-D

 

Joggade av hästarna och sedan fick de bli avskrittade avsuttet medan vi tog bort allt hindermaterial. Ariel gick sedan raka vägen in i transporten igen och vi kunde åka hemåt. Hemma blev det rullning som vanligt, hon var både svettig och blöt då hon fått jobba rätt ordentligt i duggregn. :-)

 

Förhoppningsvis blir det hoppträning även nästa onsdag. Jag längtar!

Igår red jag ut på grusvägen med Ariel och hade Ricky med lös. Vi skrittade hela tiden, nästan bara på lång tygel. Ariel slappnade av rätt så fort och gick i en lugn, avspänd skritt genom hela kroppen. Tror verkligen att hon behövde det efter tre intensiva träningsdagar. 

 

Totalt var vi ute 5 km på en timme, en riktig mystur! 

Jag har senaste tiden känt mig lite stressad över att få ihop allt jag vill träna på. Jag vill ju syssla med hoppning, dressyr, fälttävlan, distansritt och körning med Ariel. Kanske inte nödvändigtvis tävla i allt, men i alla fall träna mot att tävla (inte körningen dock, där är jag nöjd med mysiga skogsturer). Men att hinna med allt på en vecka har känts mastigt. 

 

Som tur är har jag kloka J som fick mig att tänka lite annorlunda. Det finns ju ingenting som säger att jag måste hålla mig till en enda sak i varje pass... Så framöver kommer veckans pass se ut så här, med viss modifiering efter humör och väder. Alla pass hinns förstås inte med på en vecka, men det är bra att ha dem som ram. 

 

Pass: Värm upp över bommar + cavaletti på ridbanan, rid sedan dressyr på vändplanen. Sadel:bomlösa. 

 

Pass: Jogga uppför berget – hoppa div övningar på ridbanan. Sadel: hoppsadel. Km: 4,5.

 

Pass: Klättra skoterleden + nya grusvägen  – dressyra när det planat ut + samlande jobb i nedförsbackarna. Sadel: bomlösa. Km: 7,6.

 

Pass: Värm upp med uteritt längs skoterleden – programridning på ridbanan – avsluta med lite hinder. Sadel: hoppsadel. Km: 3,6.

 

Pass: Dressyruppvärmning + Konditionsjobb grusvägen. Sadel: hoppsadel. Km: minst 5.

 

Pass: Inkörning.

 

Pass: Skritt med Ricky lös. Sadel: bomlösa. Km: 5-8.

 

Pass: Dressyr- eller hoppträning för P eller S. Sadel: bomlösa eller hoppsadel.

 

Pass: Långtur Nyland och tillbaka. Sadel: bomlösa. Km: 12.

Igår fick Ariel åka på äventyr igen. När jag skulle lasta blev hon så stressad att hon började skaka i hela kroppen. Pratade lugnande med henne, men hon slutade inte skaka. Gick försiktigt in i transporten med henne och hon protesterade ingenting, men skakade ändå. Min stackars älskling, om jag kunde förklara för henne hur roligt vi skulle ha det... :-(

 

Framme i Nyland så konstaterade jag att hon fortfarande skakade när vi stannat. Men så fort hon klivit av transporten och såg var vi var, så tog hon ett djupt andetag och slutade skaka. Förhoppningsvis lär hon sig att det bara är roligheter när transporten är inblandad. Det här stressbeteendet började hon med efter att vi åkt till Ultuna lite för många gånger och spolat urinblåsan. Så nu gäller det att vi har många roligheter för oss i fortsättningen när vi åker. 

 

Gjorde i ordning henne och gick sedan in i stallet för att vänta på M och M. M kom med Putte och gjorde i ordning honom medan vi pratade. Lagom till att hon var klar, så kom M med Dollar ridande. 

 

Vi gav oss iväg runt sjön, först skrittade vi fram tio minuter, sedan försökte vi trava så mycket det bara gick. I de brantare nedförsbackarna skrittade vi, samt där det var asfalt. Ingen av hästarna är särskilt vana att gå på asfalt, så då gäller det att ta det lugnt. Jag skulle egentligen vilja rida Ariel mer på asfalt, men med timmerbilar som kör 100 knyck på vår väg blir det lite för riskfyllt. :-(

 

Ariel var supertaggad, hon skulle prompt vara först hela tiden. Däremot märktes hennes rutin när vi skrittade, då gick hon i ett lugnt tempo med lågt huvud och vilade. Hon lurade mig flera gånger, jag trodde verkligen att hon var trött, men så fort jag bad om trav, så var det full fart och först som gällde. ;-) Hon har helt klart lärt sig att man vilar i skritt, så jag hoppas så att hon skall tycka distansritt är roligare nu, för hon är verkligen gjord för det!

 

Vi testade ett par galopper också, men kunde snabbt konstatera att när Ariel galopperar sin lugna galopp, så travar Dollar en lite snabbare trav... Kanske testar vi lite galopp på storsjöritten, men då kommer stackars Dollar inte få galoppera. För när han galopperar så lär väl Ariel gå över i fyrsprång... :-P

 

Hästarna skötte sig superbra och vi hade roligt trots att det småduggade. Jag påpekade dock att det är bästa distansvädret, även om det är lite tråkigt med regn. Speciellt vi som sitter på kallblod behöver all extra kylning vi kan få. 

 

Skrittade sista km hem och hade tre helt lugna hästar när vi var hemma igen. Så imponerad av dem!

 

I lördags lastade jag in en något motvillig Ariel i transporten. Hon ville inte kliva på och jag, som redan var stressad över att ge mig iväg på längre tur, blev arg, varvid hon förstås direkt skyndade in i transporten. Mycket dåligt samvete på matte kan jag lova. :-( 

 

Det tog ungefär 1 ½ h att åka, innan vi var framme på Dannero travbana och deras superfina ridhus. Lastade ut en lugn Ariel som nyfiket gick omkring och kollade omgivningen. Hon fick beta lite och varva ned, innan det var dags att ta på grejerna. Så skönt att åka själv med en lugn häst. <3

 

Inne i ridhuset var det lite för mycket spännande saker att titta på, så jag satt upp tidigare än jag tänkt mig. Hon är lättare att hantera när jag sitter på henne när hon är spänd och tittig, så vi skrittade runt och kollade läget tills hon började slappna av ordentligt. Hälsade även på min kompis J och hennes vackra Kandar. <3

 

Joggade runt en del och hon blir verkligen finare i ridhus. Det finns lite mindre saker att distraheras av trots allt. ;-) Kände på galoppen lite också, men den var inte särskilt styrbar. Pusta lite i skritt innan vi fick presentera oss för tränare S. 

 

Jag sade att jag ville ha sitsfokus, så jag fick rida i skritt och trav runt henne ett par varv. Sedan började hon justera min sits. I höger varv skulle jag flytta höften mer till höger, då jag vanligtvis sitter snett. Axlarna skulle däremot något till vänster, så de hamnade mitt över Ariels bogar. Det kändes fruktansvärt konstigt, men när jag satt som S sade, gick Ariel mjukt i form och böjd utefter spåret. Fascinerande! När hon blev lite för taggad, så skulle jag bara sänka vänster hand lite, så lugnade hon sig. 

 

I vänster varv kunde jag sitta mer som jag brukade, men jag skulle sänka höger axel massor (protesterade och sade att jag inte kunde sänka mer vid ett tillfälle, men det kunde jag visst...) och tänka att vänster skänkel skulle vara lång och lite mer framåt. Även här svarade Ariel upp genom att jobba korrekt när jag satt rätt. 

 

S påpekade att jag hade en väldigt tacksam häst, som direkt visade när jag satt rätt eller inte. Finaste Ariel, som hon ställer upp för matte! <3

 

Visade sedan vår hopplösa galopp, som av någon anledning var extra hopplös i lördags. Ändå kändes den kraftfullare än i höstas, så visst har Ariel utvecklats. Här mixtrade vi lite med hur jag skulle göra och det som gav bäst resultat (förutom att jag förstås skulle sitta likadant som i skritt och trav - ursvårt!) var att jag gjorde ledande tygeltag med innertygeln samtidigt som jag klappade henne på halsen med yttertygeln. Ariel har helt enkelt inte förstått att hon faktiskt kan böja sig i galoppen, hon tror att hon måste vara rak. För att kunna vara rak på volt behöver hon vara utåtställd. Så hon gör det egentligen svårare för sig, men hon tror inte att hon kan någonting annat. 

 

Några språng fick vi till i bägge varven och jösses vilken galopp jag kände då! Stora, kraftfulla språng, påminde en hel del om när Hampus galopperade lösgjort. Jag blev lite chockad kan jag säga och ännu mer blev jag när S påpekade att hon egentligen hade en riktigt bra galopp, bara hon förstod vad hon skulle göra. 

 

Skrittade av en nöjd Ariel, hon verkade inte allför trött, men det märktes på henne att det var lite jobbigt att ändra sig själv. Tog sedan av henne utrustningen och lastade. Den här gången var jag inte stressad utan helt lugn, lät henne få en liten morotsbit för varje gång hon gick framåt, så vips var hon inne i transporten. <3

 

Hemresan gick bra, det var rätt skönt att kunna analysera vad som hänt på träningen och fundera på hur jag skall rida framöver. Hemma igen fick Ariel gå ut i hagen och rulla sig. Hon var rätt så nöjd över det också. ;-)

Igår red Ariel och jag ut på grusvägen mot Nyland. Skrittade fram tio minuter, innan det blev trav och galopp blandat ungefär 10-13 minuter. Vi tog gamla vägen uppför berget för att slippa rida samma väg hela tiden. Ariel stod emot rätt så mycket, så jag blev irriterad på henne. Kände hur min gamla prestationsångest kom krypande. Hur sjutton skulle vi klara av att galoppera så mycket som fälttävlanslägret förmodligen kräver? 

 

Skrittade en liten stund så Ariel fick pusta och jag fick lugna ned mig lite. Bestämde mig för att inte bry mig ifall vi inte klarade av att galoppera länge, vi kämpar på så gott vi kan helt enkelt. 

 

Så därefter galopperade vi bortåt på grusvägen mot Nyland. Efter två minuters galopp (gick ganska hyfsat att hålla den) fick Ariel skritta tre minuter. Sedan galopperade vi samma väg tillbaka i två minuter. Det var lite jobbigare, antingen för att vi redan galopperat, så hon var lite trött, eller för att hon fick galoppera i vänster galopp hemåt. Men vi klarade i alla fall 2x2 min galopp, så nöjd! Jag fick stötta Ariel en hel del, men vi kunde och det är huvudsaken. 

 

Joggade av henne lite innan hon fick skritta hem. När vi passerade asfalten satt jag av och spände upp både sadelgjord och nosgrimma. Det sista så hon kan gäspa ordentligt, vilket hon gjorde säkert tio gånger. :-P

 

Totalt var vi ute i 45 min och kom 5,5 km. Dock stod vi stilla en minut för att låta en bil passera, en minut ute i skogen när jag grejade med stiglädret och en minut när jag satt av. ;-)

Igår lastade jag Ariel och åkte till Nyland för träning. Ariel var skeptisk att gå in i transporten, stod och tvekade på rampen med frambenen. Jag lät henne stå och fundera, men när hon började backa sade jag ifrån. Då blev hon så förvirrad att hon traskade in fast jag var kvar ute. :-P Hoppas det går att lära henne att gå in i transporten själv, det är så mycket lättare... 

 

Framme i Nyland ville hon backa ut innan hon fått ok, då var det skönt att ha dörr istället för bom i bak... Hon lyssnade så bra när jag sade ifrån, så sedan kunde jag öppna dörren helt och sätta fast den innan hon backade ut på kommando. <3

 

Vi var alldeles för tidiga, så hon fick beta en kvart innan jag tog på grejerna, satt upp och skrittade iväg. Vi red Ariels favoritrunda, traktorvägen mot Hammar, klättra lite och tillbaka förbi sommarstugan. Vi joggade lite i trav där det gick och tog även ett par galopper för att mjuka upp oss, sedan blev det skritt när vägen började slutta utför. Ariel kändes fin, mjuk och fokuserad. Ända tills vi skulle passera en parkerad bil med en hysteriskt skällande hund i... Då var hon tvungen att gå i sidled förbi. Den snälla ägaren ropade undrande om hon skulle flytta på bilen, men det var bara trams från en pigg Ariel, så jag ropade tillbaka att det inte behövdes. ;-)

 

Sedan var hon spänd hela vägen till ridbanan... Hann skritta fram ett halvt varv innan P kom. Förvarnade om spänd häst, men när vi satte igång och jobbade så var hon snarare lite seg än spänd. 

 

Vi red på volten i trav, försökte hitta rätt tempo samtidigt som hon höll sig på volten ställd och böjd. P krävde mer trav än tidigare, för att vi skulle få våra 60 % i år...

 

Jag har en liten förhoppning om att få 60 % i en LB under hösten/nästa vår, då kan vi ansöka om att få vara med i öppen klass på Fjord-SM i Örebro. Så därför har P en extra morot att ta till. ;-)

 

Vi fick minska den stora volten med bibehållet tempo, det var väldigt jobbigt enligt Ariel. Men hon kämpade på. Upplevde som sagt att hon var lite seg igår, så jag skall testa att rida med spö igen framöver. Hade behövt något att dutta lite lätt vid skänkelläget ibland...

 

Sedan galopperade vi! Fick försöka att kräva ställning i nacken, det var helt omöjligt i höger varv. Ariel sprang utåtställd med bogen in. :-S Jag försökte få till det, med resultatet att Ariel genade alltmer inåt i volten. Vi testade i vänster varv sedan, där jag fick instruktionen från P att inte bry mig om det blev en liten volt, försöka sitta över lite utåt själv och bara fortsätta rida på oavsett vad Ariel hittade på. 

 

Då lossnade det! Förvisso var volten mindre än jag önskade, men Ariel var plötsligt böjd och ställd inåt. Hurra, det gick! Efter några galopper i vänster varv provade vi med höger igen och eftersom jag visste att det gick i vänster, så gick det plötsligt i höger också. :-P Vi behöver träna mycket mer på det här framöver, men jag skall fortsätta tänka att hon skall flytta sig för innerskänkeln, både före fattning, i galoppen och i avbrottet. 

 

Avslutade med att jogga av en nöjd och trött Ariel. Skrittade av henne på grusvägen innan hon fick kliva på transporten igen. Hon tvekade återigen på rampen, men snälla M smackade åt henne så hon klev in hela vägen. Har hon bara kommit upp med bakbenen på rampen går hon alltid hela vägen in. <3

 

Hemma igen var hon lite ivrig att gå ut, men stod sedan lugnt medan jag fixade med dörren. Sedan backade hon ut och verkade vara förvånad över att vara hemma igen. ;-)

Igår var det premiärridning på ridbanan för i år. Underbart att det inte är någon snö där längre! <3 Vi skrittade dit och sedan fick Ariel trava över sex markbommar som jag lagt ut. Fokuset var dock på mig, jag skulle jobba med att stå i lätt sits, så Ariel fick sköta sig själv ganska mycket. Först travade vi fem gånger i höger varv och gjorde halt efter varje gång. Sedan bytte vi till vänster varv och halt efteråt. Det var lite svårare eftersom nosen då pekade hemåt. ;-)

 

Avslutade med att trava över fem gånger i höger varv med galopp efter. Extra roligt, det var ju så länge sedan jag galopperade i hoppsadeln. Den är verkligen härlig att rida i, ser fram emot konditionspassen när vi får galoppera på lite. :-P

 

Skrittade sedan hem på en nöjd Ariel och en mör ryttare. ;-)

Igår tog vi med oss Ricky på uteritt. Hade honom som handhäst tills vi passerat vägen, sedan fick han vara lös. Ariel var lite småspänd i början, men slappnade av successivt när hon vande sig vid att han faktiskt följde med oss. 

 

Vi red i alla gångarter, Ariel blev lite extra taggad när Ricky var före oss, så det kunde jag utnyttja till några trevliga galopper. :-) Vi red uppför berget och tillbaka, men istället för att rida grusvägen hem, fortsatte vi mot Nyland och tog avtagsvägen till Storgatan. Underlaget var så mycket bättre än sist, nu kan vi snart galoppera där. :-) Det är fortfarande lite tungt i och med att det är så blött på vissa ställen, men det torkar upp riktigt fort. 

 

När vi kommit ut på Storgatan fick Ricky gå som handhäst igen. Det gick bättre än i början, Ariel har börjat lära sig hur hon skall bete sig när han tränger sig eller nafsar. 

 

Totalt var vi ute en timme och Ariel verkade väldigt nöjd med turen. 

Idag kom Dollar och Putte från Nyland för att rida ihop med Ariel. Vi kommer alla att starta PP20 på Storsjöritten 9 maj, så det var lite avcheckning idag ifall vi kan rida tillsammans eller om hästarna inte fungerar ihop. 

 

Vi red längs skoterleden, klättrade uppför nya grusvägen och red tills den tog slut. Egentligen var planen att rida 8 km, men när vi väl var hemma igen så hade vi bara ridit 7,6 km. Men då vet jag hur lång den vägen är i alla fall. :-)

 

Vi skrittade mest, men travade en del på skoterleden och där grusvägen var plan. En galopp testade vi också, bara för att se att de kunde galoppera med varandra. Ariel var supertaggad över att ha sällskap, men lyssnade ändå bra på mig. Jag kunde trava på långa tyglar bredvid de andra och behövde bara säga till henne ibland när hon taggade upp för mycket. Lycka!

 

Om en vecka åker jag med henne till Nyland och så rider vi runt sjön. Det blir generalrepetitionen inför tävlingen, drygt en mil på bra vägar. Då kanske tempot blir lite snabbare än idag också, vi red på drygt 6 km/h idag. 

I förrgår gick min dragbil igenom besiktningen, så när jag kom hem kopplade jag på transporten och ströade upp den. Sedan packade jag in Ariel grejer för att snabbt kunna åka iväg dagen därpå. 

 

Dvs igår. Tog in hästarna och gjorde klart Ariel för lastning. Körde fram släpet en bit så jag kunde pumpa i mer luft i däckena. När jag skulle pumpa högerdäcket så spricker (!) ventilen så all luft pyser ut. Va fasiken?! Ringde min expert till pappa, som förklarade att det fanns två alternativ. Antingen byta till vinterdäcket (vi skulle ju bara en mil) eller stanna hemma. Däcket måste till däckfirma för lagning. Suck!

 

Så med en stor klump av besvikelse fick vi stanna hemma. Hade först tänkt strunta i ridningen, men Ariel stod och var rätt taggad inne i stallet. Så det fick bli dressyr hemma istället för på ridbanan i Nyland. Iddes inte ens ta på sadel och började först med att rida fram runt gården och ned till sjön för att kolla eventuella ridmöjligheter där. Ariel tuffade på så glatt och lyssnade riktigt bra. 

Red sedan till ridbanan för att kolla underlaget. Det var hyfsat, så vi red lite skrittdressyr där och även lite trav på grusvägen. Successivt jobbade Ariel på allt bättre, lite småtjafsig i munnen, men inte värre än att jag kunde reda ut det. 

 

Hemma igen kände jag mig mycket nöjd och till min förvåning hade vi ridit i 50 min! Rätt så lagom med krav också, eftersom jag satt barbacka och fick träna en del på min balans. :-)

Idag kändes Ariel lite småloj när vi skrittade iväg längs grusvägen. Tog en sväng in på ridbanan för att kolla hur underlaget var, men även om en tredjedel är framtinad (långsidan längs asfaltsvägen) och en tredjedel har ganska tunn skare kvar, så är den sista tredjedelen ohjälpligt översnöad. Suck! 

 

Fortsatte längs grusvägen för att se hur underlaget var där. Efter lite trav kom Ariel igång bra och vi kunde till och med galoppera! :-) Hon fattade rätt galopp bägge gångerna, men så var jag noga med att flytta henne för innerskänkeln först, innan jag bad om galopp. Duktig tjej! Galopperna kändes ännu mäktigare på rakt spår än de gjort på vändplanen, men eftersom det var uppvärmning så stod jag upp och fick inte njuta lika mycket. ;-)

 

När det blev för mycket snö (en bit efter T-korsningen) vände vi och skrittade tillbaka. Jobbade med övergångar skritt-halt, det kändes inte precis som att Ariel var med mig, utan mer som att hon stannade för att hon måste, men kunde hon kanske få koncentrera sig på allt runt omkring istället? Vet att det inte är någon mening att bli irriterad när hon är så, bara att andas djupt och fortsätta be henne fokusera. 

 

När vi kom runt en sväng så man såg vägen ned till svackan vid första vägtrumman, stod plötsligt en älgko där och åt från sälgen. Vi hade passerat där för mindre än tio minuter sedan... Ariel tvärstannade och frågade vad vi skulle göra. Dvs, matte är det farligt? Eller är det ofarligt? Jag lugnade henne, medan jag konstaterade att älgkon inte ens märkt oss. Så jag ropade "Hej älgen!" så högt jag kunde. Hon tittade förvånat på oss och skyndade sig sedan iväg genom skogen. Vi var max 30 meter ifrån... Ariel slappnade av och vi kunde fortsätta vårt jobb med övergångar. Hehe...

 

Växlade mellan halt-skritt-trav längs hela vägen till vändplanen. Väl där jobbade vi med övningen vi fick av P sist, dvs trava och flytta för skänkeln, fatta galopp, galoppera, flytta för skänkeln, bryt av till trav och flytta för skänkeln. Det gick sådär. Främst blir jag vansinnig på underlaget, det är för blött nu, så Ariel sjunker ned alldeles för mycket. Det gör också att hon genar inåt ibland när hon inte vill gå där det är mest upptrampat. Förståeligt, men ändå inte okej. Galopperna kändes helt grymma, även om högergaloppen blev lite svår att sitta i. Det berodde främst på att vi började med vänstergaloppen, så vändplanen var mer sönderriden när vi skulle galoppera höger galopp.

 

Efter några okej galopper i höger varv fick hon belöning genom att vi jobbade med tempoväxlingar i trav. Det var också rätt jobbigt, men hon blev så himla fin av det! <3 Joggade av henne sådär halvdant och svor ännu mer över underlaget. 

 

Skrittade hem avsuttet, skönt att det äntligen är så bra underlag att jag kan göra det. Hon kändes mycket finare i munnen igen, bara i skritt hon är lite tung och säger jag ifrån då så är hon mjuk och fin igen. <3 Så jag tror det främst är en styrkegrej, att hon försöker komma undan att jobba genom att lägga sig i handen. 

 

Förhoppningsvis går min dragbil igenom besiktningen på fredag, så kan vi åka till Nyland framöver och rida på mycket bättre underlag. Jag vet ju att det gör enorm skillnad för Ariel. Sedan kommer det nog inte dröja många veckor nu förrän grusvägarna är helt bra, så jag kan rida dressyr ute också. Så underbart! :-D

 

Ariel var lite svettig när vi var hemma, men framförallt lerstänkt, så hon blev avspolad innan hon fick gå ut i ligghallen och rulla sig. Mycket nöjd tjej. ;-)

Ariel var inte intresserad av att lämna boxen idag, ett tydligt tecken på att hon inte vill bli riden. Så jag beslöt mig för att vi bara skulle skritta. Eftersom vi ändå skulle ta det lugnt, så fick även Ricky hänga med oss. :-)

 

Så Ricky gick som handhäst tills vi passerat stora vägen, sedan släppte jag lös honom. Ariel var stundtals lite bekymrad, när Ricky försvann utom synhåll, men på det stora hela tyckte hon det var roligt att ha honom med. Hon lyssnade fantastiskt bra på mig när jag lugnade henne och förklarade att han skulle återvända förr eller senare. Känns härligt att vi har en sådan kontakt med varandra. <3

 

Då snösmältningen nästan är klar längs skoterleden (som vi red på) så var det flera stora vattensamlingar att passera. Ariel nosade, drack lite och plaskade glatt med framhoven. Hon älskar verkligen vatten! :-D Några smala diken med vatten i passerade vi också. Det var rätt intressant, på bortaväg var det inga som helst problem att försiktigt kliva över dem, men på hemväg var hon tvungen att hoppa över varenda dike... ;-)

 

Vi tog oss drygt 3,5 km på en timme, men så fick vi ofta göra uppehåll för att vänta in Ricky. Ariel blev lite för taggad sista biten hem, men så hade jag ju svårt att göra halvhalter med endast en hand också. 

 

Imorgon får det nog bli ett rejält pass igen, så hon blir av med lite överskottsenergi. :-P

Ariel är ju åtta år i år, vilket betyder att hon får slutmätas. Hon har inget mätintyg sedan tidigare, så det blir spännande. Däremot har hon mätts två gånger på premiering, hon var 139 cm som treåring och 142,5 cm på stamboksföringen i fjol.

 

Har jag tur, så är hon 141,9 cm eller mindre vid mätningen. Då räknas hon som C-ponny och vi får hoppa en dm lägre hinder på hopptävlingarna... Hoppas!

 

Hur som, så blir mätningen av den 26 juni i Gävle. Vi åker hem från Hofors den dagen och därför passade jag på att höra med mätmännen på Gävle-kliniken om vi kunde komma förbi och mäta. Inga problem, så himla smidigt! Närmaste ställe för mätning är annars Umeå och det känns så onödigt med en lång resa bara för några minuters mätning. 

 

Håll tummarna att hon blir C-ponny! :-D

Äntligen dressyrträning igen! Jag känner mig rätt låg om det blir långt mellan träningarna, som nu. Jag behöver verkligen en spark i baken då och då, vilket jag får av P. Ändå var det bara två veckor sedan senaste träningen. Funderar lite över hur mycket mer framme vi skulle vara om jag tränat lika intensivt för F, men samtidigt såg livet lite annorlunda ut då.

 

Hursom, skrittade iväg på en supertaggad Ariel som såg spöken överallt. Börjar bli van vid den känslan, men jag längtar verkligen till hon landar och blir min härliga, trygga Ariel igen. Joggade fram lite, men så var det några ungar som började smälla smällare och då kändes det säkrast att bara skritta. 

 

Framme vid vändplanen var hon fortfarande alldeles för fokuserad på smällarna, så det blev bara ett varv i skritt innan vi stod stilla och spanade en stund. Sedan kom P och satte oss i arbete. 

 

Vi fick trava runt vändplanen, något mindre volt pga blöta partier, men ändå cirka 20 meter i diameter. I den stora volten gjorde vi sedan mindre volter. Det var inte det lättaste... Antingen tappade vi takten totalt, eller så skar Ariel av vägen alternativt upptäckte någonting spännande att kolla på så hon vinglade utåt. Suck! Jag kände att jag red som en kratta också, bålstabiliteten verkade försvunnit totalt, bara skumpade omkring i sadeln med fladdrande skänklar. BLÄ!

 

Bytte varv när P var nöjd med de små volterna och det var precis lika illa i höger varv. Värst var nog att Ariel började hänga i min hand också, blir så frustrerad över det! Jag trodde det berodde på att hon har något jox i munnen, så jag har ridit på sidepull senaste tiden. Träningen idag red jag också på sidepull, men det gjorde ingen skillnad. Eller snarare upplevde jag henne mer irriterad än på bett, hon skakade på huvudet några gånger och var klart missnöjd med min hand. Suck!

 

När vi gjort hyfsade volter i bägge varven var det dags för galopp. Vi har ju inte galopperat seriöst på träning på evigheter, men de få språng jag känt har varit helt annorlunda mot tidigare galopp. Så jag var väldigt nyfiken när jag bad om galopp i vänster varv. Ariel svarade med att bli överlycklig och bralla iväg lite. ;-) Fick ta ned henne i trav och börja om igen. Då blev det en bättre fattning och galoppen kändes verkligen helt enorm! Stor, luftig, balanserad och med rejält med kraft från bakdelen. <3

 

Jag fick jobba med att flytta henne för innerskänkeln i trav, fatta galopp när hon lyssnade på innerskänkeln, galoppera en bit och sedan sakta av till trav, även då samtidigt som hon flyttade för innerskänkeln. Det var skitjobbigt, men jag tyckte faktiskt det gick bättre och bättre. Framförallt orkar hon hålla galoppen på ett annat sätt på böjt spår, jag kommer ned i sadeln (hurra!) och kan äntligen börja inverka på henne. Inte så den var perfekt, långt därifrån, men vi är ett steg närmare än vi var i höstas. 

 

P tyckte också att det var stor skillnad. Vi har ju varit noga med galoppfattningarna hela tiden, men däremot inte brytt oss så mycket om avsaktningarna. Nu är det dags att jag börjar tänka på det, varje gång jag rider. Inte bara ramla ned i trav igen, utan behålla balansen i avbrottet, flytta för skänkeln och hitta takten igen direkt. 

 

Joggade av en nöjd Ariel, som verkade glad över att få galoppera igen. Det känns så roligt, galoppen som varit vår stora stöttesten och det jag oroat mig mest för inför fälttävlanslägret. 

 

Skrittade hem på en övertaggad Ariel, tror hon missförstod och trodde träningen var uppvärmning inför en galopptävling. ;-) Hon var genomsvettig, så jag invigde nya spolspiltan. Det är helt enkelt en vattenslang som jag drar från mitt badrum till skötselplatsen, så man får precs så varmt vatten som man vill ha. Lyx! Ariel var mycket nöjd med att bli duschad i varmt vatten, även om det var lite för varmt för henne egentligen. Tror att 20 grader blir mer lagom än 30. ;-)

Det har blåst storm i några dagar nu, så Ariel har fått vara ledig. Men idag tröttnade jag på att inte rida, så jag gjorde ett försök i alla fall. :-P

 

Skrittade fram längs storgatan och joggade sedan tillbaka till gården. Galopperade två gånger uppför Haldos backe, sedan var Ariel uppvärmd. Hennes galopp känns annorlunda nu, det är mer kraft i den på något vis. Jag har inte suttit ned i sadeln när hon galopperat, så jag kan inte analysera den mer än så. Men förhoppningsvis har hon blivit starkare trots att vi inte kunnat galoppera så mycket än. 

 

Efter uppvärmningen travhoppade vi ett koppelräck. Eftersom ridbanan fortfarande är under ett tjockt lager med snö (blä!) så blev det till att hoppa på gamla landsvägen istället. De första sprången var hon rätt ofokuserad, hon hoppade okej, men med trav efteråt. Lite nonchalant känsla sådär. Men successivt, efter några fler språng började hon hoppa avslappnat och koncentrerat, med galopp efteråt. Härlig, kraftfull galopp. <3

 

Tror vi hoppade runt 6-8 språng totalt, när de tre sista sprången var bra, så nöjde jag mig där. Kan tillägga att samtidigt som stormen blåste så det smällde i träden, grejade grannen med en stege inom hör- men inte synhåll plus att grannens hund tokskällde hela tiden. Ariel är verkligen fantastisk trots stökiga miljöer...

 

Skrittade av på vägen rakt upp i skogen, vi fick dock vända innan jag tänkt mig då det blev för mycket snö där uppe. Är så less på snön nu. :-/

Det blåste halv storm när jag och Ariel gav oss iväg, men jag resonerade som så att det var bra träning ifall det blåser halv storm på någon tävling eller läger i år. ;-)

 

Vi skrittade till skoterleden, sedan blev det trav längs hela den (1 km) minus några korta sekvenser där det var diken. Jag vill helst inte att hon hoppar när jag rider i bomlösa sadeln och då är det bättre att skritta över dikena. Vi travade till och med i nedförsbackarna, hon har verkligen lärt sig att balansera sig nu. :-)

 

Klättrade sedan i skritt uppför gamla grusvägen, som fortfarande var snötäckt. Vände strax innan grustaget, då snön blev lite för djup för min smak. På hemväg var det en övertaggad fröken, även om nedförsbackarna längs gamla grusvägen gick bra. När vi sedan kom in på skoterleden ville hon trava, tappade balansen då hon sprang där marken var för mjuk (dvs det blev hovdjupa hål i leran) och för att rädda sig från att ramla fattade hon galopp (!) och tog sig snabbt förbi det mjuka partiet. Jag hann inte riktigt reagera på det hela, bara konstatera att det var en extremt mjuk och trevlig galopp. Hm... Kan hon ha tjuvtränat galoppen under vintern? ;-)

 

Hemvägen försökte jag få henne att trava lugnt, men det gick sådär. Hon blir så taggad på hemväg, så det är svårt att dämpa henne. Försökte istället använda energin till att hon skulle jobba med bakdelen mer under sig, det tyckte hon var jobbigt... Men hon kämpade på riktigt duktig. Fina tjejen! <3

 

Sista biten hem skrittade vi i lugn skritt, så det var en bra genomkörare för henne. Totalt red vi 4,6 km på 50 minuter. 

Idag var Ariel rätt tossig redan när jag gjorde i ordning henne för ridning. Trampade runt en del och kunde inte riktigt fokusera. Men skam den som ger sig, iväg kom vi till sist. :-)

 

Red längs grusvägen för att kolla upp underlaget där. Första biten var bra, så det blev en lite trav och efter sista nedförsbacken även galopp. Testade att driva på henne lite i galoppen och det gick undan. :-D

Men sedan blev det för mycket snö, med skare ovanpå så vi bara kunde skritta. Blä! Är så sjukt less på den här vintern och det här värdelösa underlaget... :-(

 

Skrittade hem via avsticksvägen till Storgatan, Ariel blev lite förvånad över att vi kom fram vid den, men bjöd sedan på bra framåt. Lekte lite med tempoväxlingar i skritt, det var roligt, samt även lite halter som gick bättre än väntat. 

 

Eftersom Ariel varit tjafsig i munnen ett tag, så rider jag nu på sidepull tills veterinären varit ute och kollat hennes tänder. Tror det finns en del att åtgärda...

Idag fick jag hjälp av pappa att knyta fast skaklarna på ett bra sätt i Ariels sele. Sedan fick hon prova att dra dem. Lite konfunderad var hon precis i början, men eftersom matte berömde och verkade nöjd, så gick hon lugnt vidare med dem. <3 Min underbara, fantastiska häst!

 

Vi gick två varv runt gården, gjorde flera snäva vändningar så skaklarna tryckte mot hennes bakben och travade till och med några meter (fast det sade pappa sedan att man inte gjorde med fasta skaklar. Oups...) utan att det bekom Ariel överhuvudtaget.

 

Jag är så himla stolt över min häst och att vi kan göra det här tillsammans! :-) Planen framöver är att dra däcket några gånger igen, för att ge henne en lättare uppgift än sist. Sedan dra skaklarna igen ett par gånger innan vi kopplar på timmerkälken på skaklarna. Så spännande!

Jag hade egentligen tänkt prova att rida ett dressyrpass på vändplanen idag, men Ariel var inte särskilt intresserad av att komma fram till mig i boxen. Alltid en varningssignal, så när jag efter lite lock och pock fick henne att komma till mig, fick det bli en mysig promenad istället.

 

Vi kom inte många meter förrän Ariel prompt skulle kolla vad pappa gjorde för något (däckbyte på bil). Hon hälsade på honom intresserat och blev sedan lite rädd när han hissade upp bilen på lyftanordningen. Men hon studsade bara till och var kvar bredvid mig medan jag pratade lugnande med henne. När kompressorn startade blev hon också orolig, men samma sak där, eftersom matte inte blev upprörd så lugnade hon sig direkt. <3

 

Sedan gick vi till vändplanen för att kolla underlaget. Kikade på en del spännande saker längs vägen och jag upplevde att Ariel slappnade av alltmer ju längre vi gick. Hon är ju van från unghästtiden att gå på promenad med mig och det är någonting hon känner sig väldigt trygg med. Flera gånger buffade hon på min hand, bara för att checka av att jag var med henne. ;-)

 

Underlaget var sådär på vändplanen, så vi får avvakta med dressyr där ett tag till. Hemvägen gick i samma lugna, harmoniska känsla som bortavägen, men vi avslutade med att undersöka den intressanta traktorn som stod bredvid stallet. ;-) Ariel älskar verkligen traktorer, vet inte riktigt varifrån hon fått det. :-P

 

Själv kände jag mig så lycklig och harmonisk med min häst, så jag bestämde mig för att definitivt göra om det här. Kanske inte just att promenera, men att landa i nuet och vara på samma våglängd som henne. Min hjärtehäst!

Jag var lite osäker på om vi verkligen skulle göra någonting idag, då det blåste rätt kraftigt och Ariel var rejält på tårna. Tog ändå på selen och tränsade. Spänd som en fiolsträng följde hon med mig, beredd på faror överallt... Hm...

 

Bad henne kliva in i skaklarna och hon gör det utan minsta prostet. <3 Fick korrigera henne några gånger när hon kom för långt fram eller petade ut ett bakben och hon flyttar exakt så lite som jag vill! Träningen i fjol på bruksridningen sitter i än! Då var det ju ryggning i L som gällde, nu är det lite enklare precision. Men det viktiga är just att hon lyssnar på mig och flyttar lugnt ett litet steg. Fina tjejen!

 

Tog sedan upp skaklarna och knuffade henne i sidorna/bakbenen med dem. Ingen som helst reakton. Släppte ned dem några gånger också så att det small, inte heller det brydde hon sig i. Därför beslöt jag mig för att ändå våga sätta fast skaklarna och låta henne släpa dem.

 

Det gick däremot inte så bra, skaklarna var lite för stora för skakelfästena, så så fort Ariel rörde sig framåt, åkte skaklarna ur och i backen. :-P Testade 4-5 gånger med samma resultat, så då höll jag i vänster skakel medan hon gick framåt, så det blev lite släpljud i alla fall. Fortfarande ingen reaktion, så då nöjde vi oss för idag. På söndag kommer pappa förhoppningsvis kunna hjälpa oss. :-)

 

Idag blev det tömkörning igen och efter några minuter kopplade jag på däcket också. Den här gången tänkte jag till lite mer och fäste linorna i bröstan istället för däckeln, för det är ju med bringan som Ariel skall dra egentligen. 

 

Ariel drog däcket två varv runt gården, vilket både betyder flera svängar, uppförs- och nedförsbackar samt blandat underlag. Jag tyckte nog det lät lite konstigt när däcket drogs genom vattenpölar, men Ariel brydde sig inte alls utan verkade bara tycka att det var roligt. 

 

Hon är så nöjd vid dessa pass, så jag hoppas att körningen så småningom skall bli ett bra komplement till våra träningspass uppsuttet. Jag hoppas kunna testa skaklar imorgon, men det beror helt på Ariels dagsform. Eftersom jag är själv med henne, så gäller det att jag känner att hon är helt med mig. Annars får vi vänta till en annan dag. :-)

 

Tyvärr har jag ju få personer som kan hjälpa mig vid inkörningen, så jag måste "spara" på de personerna tills det är dags för att sätta Ariel framför vagn på riktigt. Men det börjar nog dra ihop sig till det också. :-)

Idag var det strålande sol ute, så jag föll till föga och red en sväng. Haha, två dagar utan ridning var allt jag klarade av. :-P

 

Skrittade på lång tygel hela turen, så himla mysigt! Ariel var lite spänd stundtals, men lyssnade ändå bra hela tiden. Vi red längs storgatan och det var faktiskt inte så farligt mycket snö. Inte så man kan trava och galoppera ännu, men skritt fungerar riktigt bra. 

 

På hemväg blev Ariel lite ivrigare, så ett par gånger fick jag korta tyglarna och göra några halvhalter. Sedan överraskade hon mig genom att stanna vid en vattenpöl, slå hål på isen och dricka. Min lilla distanshäst. <3

 

Totalt var vi ute i 45 minuter och 3,6 km.